Trettio år med ekoteknik

Med anledning av att ekotekniken fyller 30 år i år gästbloggar Andreas Englund, ordförande i Ekoingenjörernas Riksförbund, om vikten av kreativitet och entreprenörskap för att lösa miljöproblem.

För några veckor sedan konstaterade FN:s klimatpanel att vi inte har många år på oss att vända trenden med ökande utsläpp av växthusgaser. Lyckas vi inte med det så kommer vi inte att kunna undvika en temperaturökning på jorden som kan få ödesdigra konsekvenser för vår civilisation. För att lyckas vända trenden måste vi uppbåda en kreativitet och ett entreprenörskap vi aldrig tidigare har sett i historien. Det krävs nya sätt att tänka. Är det möjligt? Jag tror det. Saker sker i språng. Vi har nu i decennier laddat för språnget.

Växthuseffekten är bara en av de viktiga miljöfrågorna. De kommer i många skepnader. Inte alltid i de former som man förväntar sig. Vi måste därför framsynt kunna tyda tecknen. För några veckor sedan såg jag en fransk dokumentär om att sanden på våra stränder håller på att ta slut. Sand är inte det första man tänker på som en bristvara. Vårt byggande håller dock på att utplåna våra stränder. Saken blir inte bättre av att våra vattenkraftverk hindrar påfyllnad av sand från våra floder. När jag såg dokumentären om sanden kunde jag inte låta bli att tänka på min mentors ord för drygt tjugo år sedan: ”Det är inte så många som tror det, men sand kommer att bli en bristvara”. Orden uttalades av Lars Thofelt som 1983 grundade ekoteknikutbildningen på Mittuniversitetet i Östersund. Han hade förmåga att se framtiden som få andra. Han ville agera och skapa miljöns entreprenörer.

Lars Thofelt fyllde i år åttio år och i somras stod den första biogasanläggningen byggd på hans idéer färdig vid gården Vagled på Frösön. Ekoteknik handlar om att ta tillvara på våra rika bioresurser på ett klokare sätt, att inspireras av våra levande system. Fokus är på lösningar, kreativitet och livet i sig själv. Biogasanläggningen vid Vagled kan ses som en manifestation av dessa tankar. Essensen av ekoteknik. I anläggningen möter de komplexa mikrobiella ekosystemen människans teknik. Ett möte som ger hög avkastning av gas för vår energiförsörjning och samtidigt recirkulerar våra näringsämnen i ett kretslopp. Hemligheten bakom anläggningen i Vagled är att man där har lämnat ingenjörens syn på slam som ett flöde som skulle hanteras och ser istället ett mikrobiellt ekosystem som med teknikens hjälp skall vårdas. Belöning av att vårda är hög och stabil avkastning av biogas.

Kan dessa principer appliceras på hela vårt samhälle? Kan människans kreativitet och entreprenörskap användas för att vårda istället för att hantera? Jag tror det. Det är i alla fall det jag och Sveriges ekoingenjörer arbetar för. Det är det vi som arbetar med att utbilda studenter vid ekoteknik har försökt uppnå under trettio år. För att lyckas arbetar vi med att förena ekologi, ekonomi och teknik. Grunden är att sätta kunskaper i arbete och frigöra studenternas kreativa förmåga. Studenter kan ofta mer än vad de tror. En pedagogik där studenterna tvingas gå utanför de gränser och ramar de själva ser frigör deras inneboende kunskap. Vi kommer att behöva frigöra mycket kunskap och kreativitet för att lösa de utmaningar världen står inför.  Mycket har hänt under trettio år, men mycket återstår att göra.

Andreas-Englund_80pxAndreas Englund är ordförande i Ekoingenjörernas Riksförbund, lärare i ekoteknik och egenföretagare.

Ekoingenjörernas Riksförbund är en professionsförening inom Naturvetarna vars syfte är att stärka ekoingenjörernas ställning i yrkeslivet. Föreningen är en sammanslutning av personer som läser eller har läst ekoteknikprogrammet.

Ekoteknik är en tvärvetenskaplig miljöutbildning – kandidat och master – som förenar ekologi, ekonomi och teknik för att utbilda miljöns entreprenörer.

2 reaktioner till “Trettio år med ekoteknik”

  1. Hej Lars!
    Tack för din kommentar. Jag länkade till Naturvårdsverkets webbplats i inlägget därför att de är så kallad Focal Point (samarbetspartner) till IPCC under 2013 och de sammanfattar rapporten på svenska. På den länkade sidan kan man även ladda ner den fullständiga rapporten på engelska om man vill göra det.
    Vänliga hälsningar
    Johanna Rösth, kommunikatör Naturvetarna

  2. Jag finner det märkligt att Andreas Englund länkar till Naturvårdsverkets vinklade beskrivning av IPCC:s senaste publikation i stället för till publikationen själv. Den är visserligen på engelska, men alla naturvetare kan väl läsa en engelsk text utan särskilt mycket besvär?
    Vare sig publikationen själv eller Naturvårdsverkets beskrivning ger något stöd för Englunds påstående att vi inte har många år på oss att vända trenden med ökande utsläpp av växthusgaser.
    Är det ens önskvärt att drastiskt minska utsläppen av växthusgaser? Knappast! Detta eftersom det är ungefär 50 gånger dyrare att försöka förhindra klimatförändringar jämfört med att försöka anpassa sig till dem. Det visar till exempel fakta som projekt (topher.com.au/50-to-1-video-project/) har samlat ihop. Det kostar ungefär 80 % av världens totala BNP att minska koldioxidutsläppen så mycket att det gör någon skillnad. Det kostar 1-3 % av världens totala BNP att anpassa sig till klimatförändringar. Det borde väl inte råda någon tvekan om vilken väg som är den bästa?
    Hur trovärdigt är IPCC egentligen? Den senaste publikationen är en sammanfattning av en rapport som ännu inte är klart. Det är minst sagt konstigt att skriva sammanfattningen innan rapporten är klar.
    Det är också intressant vad som har kommit med i sammanfattningen och vad som har utelämnats eller försöker döljas. Till det sistnämnda hör det faktum att den globala medeltemperaturen har legat still i drygt 15 år. Det nämns i sammanfattningen som att trenden har varit mindre än tidigare. Fast det osäkerhetsintevall som ges för trenden innehåller klart och tydligt noll. Vilket i vanlig vetenskap skulle anses betyda att trenden inte är signifikant och inte kan anses vara skild från noll. Klimatvetenskap, åtminstone i IPCC:s tappning, har visst sina egna kriterier.
    IPCC vill dessutom dölja att klimatmodellerna är ganska så misslyckade. Nästan ingen av dem klarar att förklara ett uppehåll i uppvärmning på minst 15 år. 98 % av dem har för mycket uppvärmning de senaste decennierna, jämfört med temperaturkurvor från verkligheten. Ett sådant massivt misslyckande för modeller skulle inom andra vetenskapsområden leda till en omarbetning av modellerna. Inom klimatvetenskapen verkar många i stället fråga sig vad det är för fel.på mätningarna från verkligheten.
    Huvudanledningen till att klimatmodellerna har för mycket uppvärmning är nog helt enkelt att de innehåller förstärkande återkopplingar som inte finns i verkligheten. En fördubbling av (ekvivalent) koldioxidhalt i sig ger en global uppvärmning på ungefär en grad. Vilket inte ger några större skäl till oro. I modellerna flerdubblas den uppvärmningen av en ökande halt vattenånga och förändringar i molnighet. Data från verkligheten talar emot bägge. Halten vattenånga i atmosfären var i stort sett konstant medan uppvärmningen pågick. Förändringar i molnighet sker i verkligheten snarare så att de dämpar uppvärmning (och avkylning). Jordens klimat har varit förvånande stabilt under hundratals miljoner år och den avgörande faktorn för den stabiliteten är förmodligen molnen.
    Vare sig ur vetenskaplig, politisk eller ekonomisk synvinkel finns några vettiga anledningar att ta till drastiska åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är långt ifrån säkert att de skulle ha någon effekt. Även om de skulle ha någon effekt, är det en alldeles för dyr väg att välja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.