Den svenska modellen har vind i seglen – kom ombord!

Det känns som att det råder positiva vibbar kring den svenska modellen för tillfället. Kul, inte specifikt för att man själv arbetar på ett fackförbund och inte heller främst för att den svenska modellen bygger på kollektivavtal och en hög anslutningsgrad till fackförbund. Nej, det är kul för att det är alltfler unga som inser vikten av att vara med i ett fackförbund. Det är framförallt kul för det innebär att det är alltfler unga individer som ökar sina förutsättningar att få ett bra arbetsliv. Nu fokuserar denna artikel i DN iofs på Stockholmare men trenden är enligt texten densamma i hela Sverige.

Bakgrunden till att alltfler yngre går med i fackförbund är att alltfler inser medlemsnyttan men också då arbetsmarknaden upplevs som alltmer otrygg. Det första är naturligtvis väldigt positivt medan det andra inte känns lika positivt. Att det finns en del arbetsgivare som inte tecknar kollektivavtal och erbjuder dåliga villkor talar i viss mån emot hela min grundtes i detta blogginlägg. Men ju fler som är anslutna till fackförbund, desto större är också möjligheten till påverkan om att företag ska teckna bra kollektivavtal.

Dessutom är det heller ingen nackdel att regeringen nu tittar närmare på ”Upphandling och villkor enligt kollektivavtal” utifrån Europaparlamentets direktiv om upphandling som kom förra året (där det lyfts fram att krav kan ställas på miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter i upphandlingar). Jag är hoppfull att trenden med alltfler unga som blir medlemmar i fackförbund, inte minst i Naturvetarna:), åtföljs av att de få arbetsgivare som inte har kollektivavtal i dagsläget tecknar det omgående. Det finns en stor nytta med kollektivavtal för båda parter.

Apropå nytta så blir man väldigt glad när det dyker upp såna här webbsidor som på ett enkelt sätt kan förklara vikten av kollektivavtal. Sidan sattes i drift igår och på den kan man ta reda på vad kollektivavtalet kan vara värt i pengar vid olika händelser i livet. Tycker man ändå att den är för avancerad och vill ha en kort lathund innan man börjar använda den kan man läsa denna artikel i DN om saken. Vill man läsa mer om vikten av att vara med i ett fackförbund behöver man inte titta långt bort…utan då kan man titta in på Naturvetarnas hemsida…och här är som av en händelse en länk till sidan där man blir medlem.

Tillsammans är vi starka då vi kan blåsa än mer vind i seglen på vår skuta där individen alltid är i fokus. Alla som vill får följa med på resan men inte för min eller något fackförbunds skull utan bara för ens egen skull utifrån nyttan och tryggheten det innebär för en själv i arbetslivet. Är du inte med? Kom ombord!

Om vikten av att börja i rätt ände

Igår berättade forsknings- och utbildningsminister Jan Björklund att regeringen planerar en utbyggnad av civil- och högskoleingenjörsutbildningarna. 1600 nya platser ska skapas de kommande åren. För oss som är övertygade om att Sverige behöver fler – inte färre – ingenjörer och naturvetare är detta givetvis en välkommen nyhet. Genom att öka antalet utbildningsplatser ökar man förutsättningarna för att fler ska välja att utbilda sig inom teknik och naturvetenskap.  Frågan är emellertid om det är nya högskoleplatser som är lösningen på det som framstår som det verkliga problemet: nämligen att svenska ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik stadigt minskar.

En ny avhandling från Mittuniversitetet visar att allt färre ungdomar är intresserade av att satsa på en teknisk eller naturvetenskaplig yrkesbana. Intressant nog tycks det vikande intresset handla om grundskolans oförmåga att möta elevernas frågor snarare än om en reell brist på intresse. Didaktikforskare Magnus Oskarsson, som står bakom avhandlingen ”Viktigt- men inget för mig”, konstaterar att det i stor utsträckning handlar om att skolan inte lyckas med att visa på användbarheten i naturvetenskap.

Jan Björklund säger ofta att Sveriges framtida välstånd är beroende av att vi har en stark naturvetenskaplig forskning och en säker tillgång på duktiga tekniker och naturvetenskapliga forskare. Den aviserade utbyggnaden av ingenjörsutbildningarna är ett viktigt steg i arbetet med att säkerställa detta. Än viktigare är emellertid att se till att ungdomar vill satsa på de naturvetenskapliga och tekniska områdena. Och då räcker det tyvärr inte med att öka antalet platser på ingenjörsutbildningarna utan det arbetet måste påbörjas mycket tidigare och inriktas på att öka svenska barn och ungdomars intresse för naturvetenskapliga frågeställningar.

I andra änden av skalan ligger frågan om hur vi använder kompetensen när den väl finns. Idag skriver Anitra Steen, lokal samordnare Södertälje kommun, Peter Larsson, Samhällspolitisk direktör, Sveriges ingenjörer och Mattias Öberg, ordförande i Svensk Toxikologisk förening på DN Debatt att regeringen borde gå in och stötta ett toxikologiskt institut för att ta till vara på den forskningsinfrastruktur och kompetens som finns i Astra Zenecas forskningsanläggning i Södertälje. Ett välkommet förslag och något som vi på Naturvetarna drivit sedan Astras nedläggningsbeslut blev känt i början av februari. Vi träffade då ett flertal intressenter inom området (däribland Svensk Toxikologisk Förening) och diskuterade hur man skulle kunna agera för att se till att den expertis som finns i Södertälje inte ska gå förlorad. Att fler nu är inne på samma linje är jättebra. Låt oss hoppas att också regeringen inser att det vore ett stort misstag att inte agera i Astra-frågan – departementala konflikter och farhågor för SAAB-paralleller till trots…

Sofie Andersson

Vetandets värld handlade förra veckan om det minskande intresset för naturvetenskap. Lyssna här!