Arbetslivsanknytning = praktik?

De flesta av studenterna som studerar på universiteten runt omkring i landet vill efter avslutad grundutbildning få ett jobb utanför universitet, ute i arbetslivet. Frågan är hos vem eller vilka ansvaret för arbetslivsanknytning ligger, skriver Lovisa Neikter, ledamot i Naturvetarnas studentråd, som idag gästbloggar på Naturvetarbloggen.

Arbetslivsanknytning är en viktig del i Bolognaprocessens mål om ”employability” – eller på svenska – anställningsbarhet. Det är även viktigt för arbetsgivare att studenter har arbetslivserfarenhet och förståelse för arbetslivets krav och behov.

Naturvetarnas studentråd släpper idag rapporten Arbetslivsanknytning = praktik? med fokus på arbetslivsanknytningen och vad som kan göras för att studenter ska få möjlighet till en bättre förankring på arbetsmarknaden. Vi har valt att fokusera på kandidatprogrammet i biologi vid tre stora universitet i Sverige (Lund, Stockholm och Lindköping). Med hjälp av intervjuer med studievägledare och studielektorer har vi fått en bild över hur situationen ser ut när det kommer till arbetslivsanknytning på de olika universiteten.

Syftet med rapporten är att lyfta fram positiva resultat som kommer till följd av en bra arbetslivsanknytning, såväl för studenterna som för utbildningens rykte. Vi ville undersöka vilka metoder som dessa tre stora lärosäten i Sverige använder sig av i arbetet med detta. Universiteten erbjuder praktik men även andra resurser som leder till ökad arbetslivanknytning som exempelvis studiebesök, karriärservice, arbetsmarknadsdagar etc.

Det går inte bara att skylla på lärosäten utan det är i lika hög grad studenter, myndigheter och andra samhällsaktörer som är ansvariga för en mer hållbar arbetslivsanknytning. Alltså behövs det en större politisk medvetenhet kring dessa utmaningar, något som är mycket viktigt att komma ihåg!

Med hjälp av rapporten vill Naturvetarnas studentråd rikta tre följande rekommendationer till lärosätena:

  • Ett förslag till att kringgå bristen på systematik i utvärderingsprocessen, är att standardiserautvärderingarna och låta de följa samma struktur över hela landet.
  • Istället för att till exempel verka för att öka antalet praktiktimmar bör både lärosäten och andra intressenter, exempelvis Naturvetarna samt andra fackförbund, hellre fokusera på att få studenterna att förstå varför arbetslivsanknytning är viktigt.
  • Att öka arbetslivsanknytningen inte är prioriterat, istället bör lärosätena fokusera på att få studenterna att förstå vikten av arbetslivsanknytning, tidigt under sin utbildning.

Vi tycker det är dags att universiteten blir bättre på att se problematiken ur studenternas och näringslivets ögon – genom att skapa möjligheter och forum som väcker studenternas intresse och delaktighet. Nu hoppas vi att rapporten kan vara en startpunkt för en bredare diskussion om problemen med arbetslivsanknytning i allmänhet.

Lovisa-Neikter-2013-06-16-18.09.09_80pxLovisa Neikter
Lovisa Neikter är ledamot i Naturvetarnas studentråd. Hon studerar även till Agronom med inriktningen landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet. Förutom studenternas rätt så brinner Lovisa för bevarandet av vår natur och miljö, samt jämställdhet.

Studenterna är viktiga för utbildningens kvalitet

Högskolestudenters förkunskaper är för dåliga, hör vi i debatten. Det må vara sant, men vad betyder det för utbildningens kvalitet? Det skriver Emelie Lilliefeldt, utredare i utbildnings- och forskningsfrågor på Saco, som idag gästbloggar på Naturvetarbloggen.

Studenter är viktiga för utbildningens kvalitet. Som student anade jag att det var så, men när jag blev lärare på högskolan var det uppenbart. Även i forskningen kopplas studenten samman med utbildningens kvalitet. Det finns flera skäl till att studenterna själva spelar en stor roll för utbildningskvaliteten.

Högskoleutbildning är en social aktivitet. Du lär dig av dina kursares frågor till läraren och andra studenter, men också av deras sätt att angripa olika problem. Det kan vara allt från praktiska saker i studentlivet till specifika frågor om vetenskapliga begrepp, teorier eller metoder. Att ha högt motiverade kursare med goda förkunskaper skulle alltså kunna lyfta en lite svagare student. Detta är vad som brukar kallas ”peer effects”, kompiseffekter, i lärandet.

Kompiseffekter kan förstås verka omvänt också. Vi kan inte utesluta att studenter som har starkare förkunskaper, men befinner sig i en grupp studenter med svagare förkunskaper, lär sig mindre än vad de skulle kunna göra om deras kursare hade mer kunskaper från början. I första hand berör detta enskilda studenter, men det handlar också om att de skattepengar vi lägger på högskolan ger oss så mycket kunskaper som möjligt per krona. Därför vinner vi alla på att högskolestudenter har goda förkunskaper.

Idag utvärderas utbildningar med fokus på resultaten. Enkelt uttryckt utreder Universitetskanslersämbetet (tidigare Högskoleverket) om studenter som skriver examensarbeten har de kunskaper och färdigheter som anges i de nationella examensmålen. Det innebär att man i princip aldrig tar hänsyn till vilka kunskaper studenterna hade när de började på utbildningen. Det finns två bra poänger med detta.

För det första är det rimligt, ja önskvärt, att utvärdera om en skattefinansierad verksamhet når sina mål. Då är det klokt att titta på resultaten, även om det i sig har flera metodologiska problem. För det andra är det metodologiskt avancerat att koppla ihop studenternas kunskaper då de börjar på utbildningen med de kunskaper som de har när de avslutar utbildningen. Båda dessa poänger bör respekteras.

Därmed inte sagt att de tvunget måste efterlevas. Att räkna med studenterna är nämligen grundläggande för frågan om utbildningskvalitet. Det är på inget sätt omöjligt, heller. Om vi inte förstår vem som började på utbildningen, hur ska vi då förstå hur hen har utvecklats med hjälp av den? Kunskapsresan, den personliga utvecklingen, är en av de centrala pusselbitarna för att förstå utbildningens kvalitet. Där är studenterna själva vår bästa kunskapskälla.

Den 5e juni släpper Saco en rapport om utbildningskvalitet och att välja utbildning. Se www.saco.se för mer information.

EmelieLilliefeldt-2012_80pxEmelie Lilliefeldt
fil dr i statsvetenskap och utredare i utbildnings- och forskningsfrågor på Saco

Saco är Sveriges Akademikers Centralorganisation, som består av 22 självständiga fackförbund och yrkesförbund. Saco vill utveckla Sverige till en ledande kunskapsnation. Därför arbetar vi för att utbildning och forskning ska ha hög kvalitet.