Småskalig likvärdighet!

Naturvetarna efterfrågar likvärdighet i tillsynen i Sverige. Varför jublar vi då inte åt det här pressmeddelandet från Landsbygdsdepartementet som precis damp ner i min inkorg i Outlook under förmiddagen? Bakgrunden är att helhetsgreppet saknas.

I denna åtgärd, som ska träda i kraft den 1 januari 2014, tar Livsmedelsverket över kontrollen av bland annat småskaliga charkuterier och mejerier från kommuner. Regeringen hävdar att det leder till en mer likvärdig livsmedelskontroll i Sverige. Det må så vara, och det är naturligtvis bra, men det är en småskalig likvärdighet.

Man måste ta ett samlat grepp kring tillsynsområdena djurskydd, miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll. Naturvetarna släppte just ett pressmeddelande om detta som ett svar på regeringens beslut. Det jag skriver i pressmeddelandet är att om regeringen menar allvar med att tillsynen ska vara likvärdig är det dags att man tar ett helhetsgrepp. Likvärdighet på en stor skala kan endast uppnås om man utreder hela kedjan, även Livsmedelsverket och Jordbruksverket som tidigare har fått utstå hård kritik. En enhetlig utredning utan förutfattade meningar om några snabba lösningar, vare sig organisatorisk eller genom flytt av enstaka områden, är en nödvändighet för en samlad och likvärdig tillsynsverksamhet.

Även om kontrollen blir mer likvärdig genom en flytt till Livsmedelsverket kan man verkligen ifrågasätta på vilket sätt. Livsmedelsverket har som sagt kritiserats tidigare för den kontroll man idag ansvarar för och av de myndigheter som befinner sig på nivån under i livsmedelskedjan, alltså kommuner, för stora brister även i denna roll. Det gör att man blir lite orolig för att det blir en likvärdighet på samma sätt som för djurskyddet när det gick över till länsstyrelsen där antalet kontroller drastiskt minskade även om de nu görs mer på samma sätt.

Det är bra att regeringen börjar prata likvärdighet men som sagt så måste man om man menar allvar med detta genomföra en enhetlig utredning, utan förutfattade meningar om några snabba lösningar, kring djurskydd, miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll. I en sådan utredning måste alla delar och alla myndigheter i dessa tillsynskedjor analyseras. Alla kompetenta människor  som arbetar med tillsyn runtom i landet på alla nivåer och i alla olika myndigheter förtjänar att denna fråga tas på allvar och utreds därefter, inte att man gör punktinsatser och halvmesyrer lite här och lite där.

Renodlad statlig tillsyn är den rätta vägen!

Med avstamp i ”hästköttsskandalen” så slår Naturvetarna ett slag för renodlad statlig tillsyn på SvD Brännpunkt.Men affären med hästköttet är egentligen bara själva öppningen till ett resonemang som går ut på att den utvecklingstendens som finns inom delar av den svenska statsförvaltningen, att renodla tillsyn i statliga myndigheter, bör vara allomfattande. Detta då argumenten som används för att driva denna linje – likvärdighet, förutsägbarhet, resurseffektivitet, rättssäkerhet – är desamma för alla tillsynsområden i samhället.

Vill vi ha en likvärdig, opartisk och därmed rättssäker tillsyn i hela Sverige? Vill vi ha en lärande, funktionell och effektiv organisation? Då är renodlade statliga tillsynsmyndigheter den enda vägen framåt för såväl livsmedelskontroll som för andra tillsynsområden i samhället!

Regeringens argument för statlig tillsyn är allomfattande!

Igår lämnade regeringen över en proposition till riksdagen om inrättandet av en ny statlig tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst, Inspektionen för vård och omsorg. Man gick inte hela vägen enligt det förslag, Gör det enklare!, som regeringens särskilda utredare Stefan Carlsson tidigare skickat ut på remiss. Det är tråkigt att man inte samlar all tillsynsverksamhet från de olika vårdmyndigheterna under ett tak utan endast Socialstyrelsens, då det var något som vi framhöll som en styrka med förslaget när vi svarade på remissen. Men med detta sagt så är ändå propositionen ett stort fall framåt för tillsynsfrågan i Sverige i stort.

Dessutom får vi väl någonstans vara nöjda med att man åtminstone har tagit tillvara på våra åsikter om att utfärdandet av yrkeslegitimationer bör ligga kvar på Socialstyrelsen och att vi uppmärksammas för detta i propositionen. Men långt viktigare än detta är ändå att vi i vårt svar var positivt inställda till utredningens förslag överlag. Vi inser att inrättandet av en fristående statlig tillsynsmyndighet  inom detta område, med de argument som man använder, är tillämpligt på all tillsyn i samhället.

I propositionen skriver man bland annat att argumenten för en fristående renodlad statlig tillsynsmyndighet är att:

”tillsynen är ett styrmedel som ytterst ska upprätthålla respekten för folkviljan.”

”tillsyn kräver integritet, tydlighet och likabehandling gentemot tillsynsobjekten.”

”tillsynsarbetet ska stå fritt från normering, kunskapsutveckling och bidragsgivning.”

Alla dessa påståenden är lika sanna för all tillsyn i samhället! En renodlad statlig tillsynsmyndighet står alltid fri från eventuell jävsproblematik och har en integritet, tydlighet och likabehandling gentemot tillsynsobjekten över hela landet som inte kan uppnås annars, oavsett tillsynsområde. Med en fristående statlig tillsynsmyndighet så kan man direkt styra anslag till tillsyn, då myndigheten är renodlad och inte har en massa andra konkurrerande uppdrag.

Detsamma gäller inte för djurskyddskontrollen i Sverige då det inte går att styra anslag på detta sätt för tillsyn inom Länsstyrelsen. För ett par veckor sedan rapporterades det i media om hur ett projekt skulle inledas under fyra veckor för att få upp antalet kontroller av djurtransporter i Sverige. Bakgrunden var EU-kritik kring att Sverige under 2010 genomförde 12 stycken oanmälda kontroller av djurtransporter medan Danmark genomförde 1549 stycken. Idag kan man också läsa om att Länsstyrelsen tillsammans med Tullverket genomför den hittills största kontrollen av djurtransporter till och från Sverige. Det är så klart otroligt bra att det görs men det är likväl en punktinsats.

Hur arbetet är organiserat och hur resurserna styrs har naturligtvis stor betydelse för hur man kan utföra tillsynen. I Danmark har man en statlig myndighet för djurskyddskontroll som iofs inte är fristående utan sorterar direkt under departementet för mat, jordbruk och fiskeri men som alltså genomför väldigt många kontroller (goda resurser till tillsyn). I fallet om kontroll av djurtransporter framhåller man bland annat att man har en samordning i Danmark som saknas i Sverige och organisationen har naturligtvis stor betydelse för detta.

Oavsett om lagstiftningen är mer långtgående i Sverige har detta ingen betydelse om inte tillräckligt många kontroller genomförs. Man kan argumentera för att det inte gått så lång tid sedan djurskyddskontrollen flyttade över till Länsstyrelsen och att man får ge det lite tid. Men argumenten som regeringen använder i sin proposition för att tala sig varma om den renodlade inspektionsmyndigheten inom hälso- och sjukvård och socialtjänst är likväl tillämpliga på all tillsyn inom olika områden i Sverige. Argumenten är allomfattande, det går inte att komma ifrån!

Det är dags att regeringen tar ett samlat grepp kring tillsynsfrågan i Sverige med grund i sin egen proposition samt samtliga statliga utredningar under de senaste tio åren som alla kommit fram till att tillsynen är bäst organiserad i fristående statliga myndigheter. För att citera regeringen själva så handlar det som sagt om att ”upprätthålla respekten för folkviljan”.