Lämna inte tillsynen vind för våg!

Naturvetarna har precis släppt en rapport om arbetsmiljön för våra inspektörer runtom i landet. Vi organiserar bland annat inspektörer inom miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll på kommuner och inom djurskydd på länsstyrelser. Dessvärre visar vår rapport, som är resultatet av två enkätundersökningar under senhösten 2012, att arbetsmiljön är oacceptabel för våra inspektörer.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut och inom kommunal tillsyn ser man att det skiljer sig mycket åt mellan storlek på kommun (större=bättre och mindre=sämre) samt hur tillsynen är organiserad. Det enda positiva som går att lyfta fram i rapporten är att tillsynen verkar fungera bättre i kommunalförbund, de allra största kommunerna och i kommuner där tillsynsuppdraget har fått en framträdande roll i en egen nämnd och/eller förvaltning för verksamheten.

Det är samtidigt precis detta som är det stora problemet, förutom den ohållbara arbetsmiljön självfallet. Det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs runtom i Sverige och vår undersökning visar detta tydligt i kommuner. Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att exakt samma situation råder för tillsynen på länsstyrelserna. Slutsatsen kan bara bli en enda: tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för den tillsyn som vi granskat.

Naturvetarna anser att situationen är oacceptabel för dessa professioner när det gäller hot och våld. Vi kommer att ställa krav på arbetsgivare att ha en beredskapsplan mot hot och våld på plats som används aktivt. Naturvetarna anser att en arbetsgivare alltid ska anmäla hot och våld som rör arbetet och vi kommer att arbeta för att inspektörer får ett utökat skydd i sin tjänsteutövning. Vidare anser vi att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn inom dessa områden kan uppnås.

Rapporten sammanfattar egentligen på ett väldigt enkelt sätt vad vi har hittat men om man inte orkar läsa hela rapporten kan man istället läsa denna debattartikel i UNT där vi har komprimerat våra fynd och slutsatser ytterligare.

Spela inte sjumanna med tillsynen

Jag skrev ett pressmeddelande på det här temat igår men det fina med en blogg är att man, om man så önskar, kan lägga ut texten lite…och det tänkte jag göra nu.

Inom politiken blir det ofta så att ju starkare opinionens vindar blåser desto snabbare springer man. Problemet är att man i dessa fall ofta springer helt planlöst och lite som när barn spelar sjumannafotboll. Alla följer ”opinionsbollen” var den än tar vägen. Det är väldigt gulligt när små barn spelar fotboll och alla springer efter bollen till ett hörn av planen men det är inte fullt så tilltalande på den politiska arenan. Ingenting blir i regel bättre av att man jagar efter bollen inom politiken. Konsekvenserna kan bli förödande om man spelar opinionen i händerna och genomför förändringar utan att först ha gjort en noggrann analys.

När det gäller köttskandalen blåser opinionsvinden för närvarande hårt. Opinionen kräver att någonting görs men då kan man faktiskt kräva av politiker att de inte föreslår någon ”quick fix” utan att de tar ett samlat grepp och är strategiska. Man måste utreda hela livsmedelskedjan grundligt! Det jag syftar på är att landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) häromdagen gick ut i Ekot och uttalade sig om att regeringen överväger att centralisera all kontroll av köttproduktionen mot bakgrund av den senaste tidens köttskandaler. Lite vag var han allt men nog lät det som att han tänkte sig att man bara skulle flytta över all tillsyn till Livsmedelsverket rakt av.

Problemet med detta resonemang är att hela kedjan behöver granskas. Livsmedelsverket är en del av hela livsmedelskedjan och måste analyseras precis som alla andra kontrollmyndigheter. Naturvetarna gick för ett par veckor sedan ut och slog ett slag för en renodlad statlig tillsynsmyndighet men vi anser självfallet att frågan ska utredas grundligt först oavsett vår ståndpunkt. Som en del av opinionsvinden är det också viktigt för oss att understryka att vi inte vill driva på något som går fort och blir fel.Om förändringar ska ske ska de vara till det bättre för våra medlemmar. Fokus bör naturligtvis skifta till vad som ska vara det centrala för regeringen, nämligen att tillsynen i samhället ska vara likvärdig, förutsägbar, resurseffektiv och rättssäker. Detta gäller livsmedelskontroll men det gäller också all annan tillsyn i samhället.

En utredning bör därför tillsättas som breddar sitt angreppssätt. Förutom hela livsmedelskedjan bör man också lyfta blicken och undersöka andra tillsynsområden som är lämpliga för ändamålet. Det är till exempel svårt att bryta loss livsmedelskontroll från miljö- och hälsoskyddstillsyn som helhet då de är så nära sammankopplade. Icke att förglömma är också djurskydd som per automatik borde ingå om man ska titta på hela livsmedelskedjan men som är värt att extra poängtera i detta sammanhang. Naturvetarna, som har medlemmar som arbetar med tillsyn över hela Sverige, skulle med glädje delta i en referensgrupp i en sådan utredning.

Oavsett om man finner att en omorganisering av tillsynen ska ske eller inte måste en framtida organisation säkra en likformig tillsyn över hela landet där det inte finns risker för otillbörlig påverkan eller intressekonflikter. Vidare måste en framtida organisation vara lärande, funktionell och effektiv. Med en sådan organisation står sig tillsynen tryggt förankrad i de grundvalar som bör genomsyra den – likvärdighet, förutsägbarhet, resurseffektivitet, rättssäkerhet – om opinionens vindar återigen skulle börja blåsa starkt!

Jaga inte boll, lyft blicken, bredda spelplanen och kom in i matchen…

Regeringens argument för statlig tillsyn är allomfattande!

Igår lämnade regeringen över en proposition till riksdagen om inrättandet av en ny statlig tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst, Inspektionen för vård och omsorg. Man gick inte hela vägen enligt det förslag, Gör det enklare!, som regeringens särskilda utredare Stefan Carlsson tidigare skickat ut på remiss. Det är tråkigt att man inte samlar all tillsynsverksamhet från de olika vårdmyndigheterna under ett tak utan endast Socialstyrelsens, då det var något som vi framhöll som en styrka med förslaget när vi svarade på remissen. Men med detta sagt så är ändå propositionen ett stort fall framåt för tillsynsfrågan i Sverige i stort.

Dessutom får vi väl någonstans vara nöjda med att man åtminstone har tagit tillvara på våra åsikter om att utfärdandet av yrkeslegitimationer bör ligga kvar på Socialstyrelsen och att vi uppmärksammas för detta i propositionen. Men långt viktigare än detta är ändå att vi i vårt svar var positivt inställda till utredningens förslag överlag. Vi inser att inrättandet av en fristående statlig tillsynsmyndighet  inom detta område, med de argument som man använder, är tillämpligt på all tillsyn i samhället.

I propositionen skriver man bland annat att argumenten för en fristående renodlad statlig tillsynsmyndighet är att:

”tillsynen är ett styrmedel som ytterst ska upprätthålla respekten för folkviljan.”

”tillsyn kräver integritet, tydlighet och likabehandling gentemot tillsynsobjekten.”

”tillsynsarbetet ska stå fritt från normering, kunskapsutveckling och bidragsgivning.”

Alla dessa påståenden är lika sanna för all tillsyn i samhället! En renodlad statlig tillsynsmyndighet står alltid fri från eventuell jävsproblematik och har en integritet, tydlighet och likabehandling gentemot tillsynsobjekten över hela landet som inte kan uppnås annars, oavsett tillsynsområde. Med en fristående statlig tillsynsmyndighet så kan man direkt styra anslag till tillsyn, då myndigheten är renodlad och inte har en massa andra konkurrerande uppdrag.

Detsamma gäller inte för djurskyddskontrollen i Sverige då det inte går att styra anslag på detta sätt för tillsyn inom Länsstyrelsen. För ett par veckor sedan rapporterades det i media om hur ett projekt skulle inledas under fyra veckor för att få upp antalet kontroller av djurtransporter i Sverige. Bakgrunden var EU-kritik kring att Sverige under 2010 genomförde 12 stycken oanmälda kontroller av djurtransporter medan Danmark genomförde 1549 stycken. Idag kan man också läsa om att Länsstyrelsen tillsammans med Tullverket genomför den hittills största kontrollen av djurtransporter till och från Sverige. Det är så klart otroligt bra att det görs men det är likväl en punktinsats.

Hur arbetet är organiserat och hur resurserna styrs har naturligtvis stor betydelse för hur man kan utföra tillsynen. I Danmark har man en statlig myndighet för djurskyddskontroll som iofs inte är fristående utan sorterar direkt under departementet för mat, jordbruk och fiskeri men som alltså genomför väldigt många kontroller (goda resurser till tillsyn). I fallet om kontroll av djurtransporter framhåller man bland annat att man har en samordning i Danmark som saknas i Sverige och organisationen har naturligtvis stor betydelse för detta.

Oavsett om lagstiftningen är mer långtgående i Sverige har detta ingen betydelse om inte tillräckligt många kontroller genomförs. Man kan argumentera för att det inte gått så lång tid sedan djurskyddskontrollen flyttade över till Länsstyrelsen och att man får ge det lite tid. Men argumenten som regeringen använder i sin proposition för att tala sig varma om den renodlade inspektionsmyndigheten inom hälso- och sjukvård och socialtjänst är likväl tillämpliga på all tillsyn inom olika områden i Sverige. Argumenten är allomfattande, det går inte att komma ifrån!

Det är dags att regeringen tar ett samlat grepp kring tillsynsfrågan i Sverige med grund i sin egen proposition samt samtliga statliga utredningar under de senaste tio åren som alla kommit fram till att tillsynen är bäst organiserad i fristående statliga myndigheter. För att citera regeringen själva så handlar det som sagt om att ”upprätthålla respekten för folkviljan”.