Fler naturvetare behövs i skolan

Lärarbristen inom det naturvetenskapliga området har blivit tydlig i och med att det är nu är nödvändigt att ha legitimation för de ämnen man undervisar i. Det är bra. Naturvetarna har länge varit bekymrade över att lärares kunskaper och intresse för naturvetenskap inte premierats i skolan. Fokus har istället har instället ensidigt varit på de pedagogiska meriterna. Nu hävdar jag inte att dessa inte är viktiga, bara att det är minst lika viktigt att också har kunskaper och intresse för det ämne man undervisar i. Detta engagemang smittar ofta av sig till eleverna, som lär sig lättare och i bästa fall kanske också blir intresserade av att fortsätta läsa naturvetenskap.
Flera positiva initiativ har tagits på senare år bland annat försök med att återinföra lektortjänster på gymnasiet. Med lektorer som har disputerat och har forskningserfarenhet får gymnasieskolan en tätare koppling till det som händer inom forskningen och den vetenskapliga metodiken, som jag tycker att alla i samhället bör ha en grundförståelse för. Inte minst för att kunna sätta in de forskningsresultat som presenteras i media i ett sammanhang och förstå varför olika forskare ibland kan ha skilda uppfattningar om hur saker förhåller sig.
Genom att som Sveriges Kommuner och Landsting förslår i Dagens Eko göra det möjligt för naturvetare och civilingenjörer att läsa pedagogik och på så sätt bli behöriga lärare skulle den akuta lärarbristen kunna åtgärdas. Samtidigt får skolan på så sätt in lärare som har djup kunskap och engagemang för de naturvetenskapliga ämnena. Kanske till och med en del med erfarenhet från ett arbetsliv utanför skolan.
För att läraryrken ska attrahera fler krävs emellertid bättre villkor när det gäller lön och arbetsförhållanden. Idag är det nog förhållandevis få naturvetare och ingenjörer på arbetsmarknaden som skulle kunna tänka sig att byta karriär och bli lärare just med tanke på detta, trots att många säkert brinner för att lära ut naturvetenskap.

Bättre skolmat, har vi råd att låta bli?

Är det viktigt vad våra barn stoppar i sig? Är det viktigt att få goda matvanor tidigt? Är det viktigt att få ett gott näringsintag så att man kan prestera i skolan? Visst känns svaren på alla tre frågorna givna. Ändå läser vi återkommande om att barn i svenska skolor ofta får i sig livsmedel som de flesta av oss inte konsumerar annars (bland annat kyckling fullproppad med antibiotika).Frågor om skolmåltider diskuteras flitigt i Almedalen och det är glädjande att allt fler nu ser öppningar i lagen om offentlig upphandling (LOU). I februari slog Kammarrätten i Stockholm fast att Sigtuna kommun får ställa djurskyddskrav i upphandling av livsmedel.

Detta var bland annat en av frågorna som diskuterades vid ett seminarium anordnat av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) om skolmaten under gårdagen. Miljöstyrningsrådets (regeringens expertorgan för miljöanpassad upphandling) representant tog upp domen som prejudicerande och hoppas nu att fler kommuner vågar lite mer vid upphandling av livsmedel när det gäller miljö- och djurskyddskrav. En annan fråga som diskuterades flitigt var hur sammansättningen av måltiderna ser ut, näringsriktiga vegetariska alternativ och måltidsupplevelsen som skolmaten ger som helhet.

Själva temat var skolmatens pris och om kommuner har råd med bra skolmat. Självklart måste man ha det. Det handlar ju dels om att barnen som sagt får i sig livsmedel som inte konsumeras annars av gemene man men också, och kanske än viktigare, om själva näringsintaget. Att få goda matvanor tidigt för att förebygga ohälsa orsakad av övervikt och fetma, som redan kostar samhället ofantliga summor varje år och kan komma att kosta ännu mer i framtiden, är värt varenda investerad krona för samhället.

Vi har inte råd att låta bli att ge svenska barn en väl sammansatt måltid, med bra livsmedel och en kunskap om samt glädje till näringsriktig mat. Här kan en nutritionsansvarig dietist (NAD) i kommuner spela en avgörande roll tillsammans med andra relevanta kompetenser i kommunerna (likt till exempel kostekonomerna). Naturvetarnas medlemmar har kompetensen för att få det att hända om bara samhället kan agera proaktivt istället för reaktivt. Det kommer definitivt att löna sig i längden!