Högre utbildning ftw!

Högre utbildning for the win! Eller hur? I teorin, absolut. Men vadom praktiken?

Idag skriver Agneta Bladh (ordförande för Vetenskap och Allmänhet och före detta rektor vid Högskolan i Kalmar) och Nils Karlson (vd för Ratio) på SvD Brännpunkt om att högre utbildning bör ge bättre chanser än idag.  Ratio har genomfört en undersökning där de jämfört högskole- och yrkesutbildning, med utgångspunkt i de tre nyckelbegreppen relevans, effektivitet och kvalitet. De konstaterar att för yrkeshögskolan är effektivitet och relevans samma sak: en effektiv yrkeshögskoleutbildning är en utbildning som är relevant och tvärtom och en relevant och effektiv utbildning är en utbildning av hög kvalitet. För ”traditionell” högre utbildning, emellertid, saknas samma typ av harmoni. Effektiviteten är frikopplad från relevansen och kvaliteten och kvaliteten mäts ofta utan hänsyn till utbildningen grad av relevans…  Ratios och rapportförfattarnas slutsats är att det till mycket stor del handlar om styrsystemet för den högre utbildningen – eller snarare bristen på samstämmighet mellan önskad output och utformningen av styrsystemet. Jag tror att de har helt rätt. Det finns mycket man kan säga om dagens system för högre utbildning men att det är inriktat på att möjliggöra största möjliga kvalitet är tyvärr inte en av dem.

”När man fördelar resurser premierar man effektivitet, utan hänsyn till vare sig relevans eller kvalitet. Kvaliteten värderas utan koppling till relevans för arbetsmarknaden” skriver Bladh och Karlson i debattartikeln och sammanfattar i två meningar den svenska högre utbildningens idag kanske största problem. Som man frågar får man svar och det som mäts är det som prioriteras…

Rapporten avslutas med ett antal rekommendationer till (eller kanske krav på? åtgärder, riktade till regering och riksdag såväl som lärosäten och arbetsliv. De flesta är bra och rimliga men det finns ett som framstår som lite extra viktigt:  ”Förändra resurstilldelningen till högskoleutbildning så att den inte motverkar lärosätenas uppgift att sammanlänka effektivitet, kvalitet och relevans i sitt utbud av utbildningar”.  Jag hoppas innerligt att den valrörelse vi nu börjar ana bär med sig en reell och relevant debatt om högre utbildning och forskning och att politikerna vågar ta det till synes enkla men i realiteten tydligen väldigt svåra steget att ifrågasätta grunden för hur högskolan styrs.

Sofie Andersson, utredare utbildning och forskning

Ps. Frågan om högskolans styrsystem hänger såklart ihop med frågan om hur de enskilda universiteten och högskolorna leds. Du har väl inte missat att Naturvetarna presenterade en undersökning om just detta tidigare i år? Rapporten Alla bestämmer, ingen bestämmer handlar om hur akademins anställda ser på högskolans ledning. Resultatet visar bland annat att det är lite sisådär med hur tydliga universitetsledningarna är och att det de universitetsanställda framförallt efterlyser är mer visioner och strategisk ledning.  Sugen på mer?  Läs gärna artikeln Vem bestämmer egentligen? i senaste numret av tidningen Curie också.