Prognoser – vi vet med säkerhet att vi inte vet något med säkerhet

Var igår på SCB:s Prognosdagen 2014 – Framtida utmaningar – Jobb, utbildning och arbetslöshet. Det var en mycket lärorik dag där författare bakom olika prognoser från myndigheter i samhället; SCB, Arbetsförmedlingen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor med flera; var representerade.

En av presentationerna hölls av Anders Ekholm, vice VD för Institutet för Framtidsstudier. I programmet var det skrivet att Ekholm skulle prata om Framtidens arbetsmarknad…icke så. Istället började han med att gå igenom att samhället är komplext, vilket väl inte direkt chockade någon av de närvarande. Men när han sedan gick in på att det i praktiken inte är någon idé att människor gör några prognoser (avancerade datorer bör istället göra det i framtiden) klev han säkerligen på en del ömma tår och gav en intressant dimension till en dag som alltså kallas för Prognosdagen 2014. Indirekt gav han alla oss som var där en frisedel att lämna auditoriet direkt då resten av föredragningarna skulle vara totalt intetsägande eftersom de aldrig kan fånga upp denna komplexitet. Men för analytiker, statistiker, utredare (som de flesta som var där är) kan inte ens sådana dystopiska presentationer lägga sordi på en sådan här högstidsdag…merparten stannade kvar även efter föredragningen.

Som sagt, det var väl egentligen inget nytt i sak och de allra flesta som försöker prognostisera (även undertecknad) är smärtsamt medvetna om det här men Ekholms presentation kom mitt i mellan alla andra prognosmakares prediktioner. Det gav en otroligt intressant twist på hela dagen och om SCB var medvetna om att hans presentation skulle ta den här vägen måste jag applådera deras mod. Oavsett måste jag applådera presentationen. Äntligen någon som tar bladet från munnen och säger det som vi alla (som arbetar med arbetsmarknadsfrågor och prognoser kanske ska tilläggas…då det säkerligen inte är någon annan som ligger sömnlös över sådana här frågor:) brottas med. Jag kan personligen tycka att det är fel att prognoser i så stor utsträckning framhålls som någon sorts sanning när media rapporterar om dem. När jag själv har gjort en prognos kan jag tycka att det känns som ett stort ok på axlarna när någon lyfter fram dem ”fel” i media.

Jag blev kontaktad av en journalist när förra årets Framtidsutsikter släpptes där vederbörande upprepade gånger ville lägga orden i min mun. ”Ni har sagt att det är en bra idé för folk att utbilda sig till kemist i framtiden…”. Varpå jag varje gång svarade att ”Nej, vi har inte sagt att det är en bra idé för alla att utbilda sig till kemist utan valet av högskoleutbildning bör man främst göra utifrån intresse. Däremot har vi gjort en prognos där vi förutsäger att det kommer att råda brist på kemikompetens år 2018, utbudet motsvarar inte efterfrågan, om man utgår ifrån utbildningsdimension, hur många som söker utbildningarna, genomströmning, pensionsavgångar och andra variabler i dagsläget”. Journalisten ”Just det, ni har sagt att fler borde utbilda sig till kemister i framtiden”. Den torre utredaren/prognosmakaren ”Ehhh, nej vi har inte uttryckligen sagt att fler borde utbilda sig till kemister i framtiden. Vi har gjort en prognos utifrån…” Osv, osv in absurdum. Vad skrevs det sen i slutändan? Självklart skrevs det att vi hade sagt att det är en bra idé för folk att utbilda sig till kemist i framtiden…helt oavsett.

När Naturvetarna gör prognoser försöker vi att ta oss bort från att tänka statiskt och att ha med att samhället (förhoppningsvis) ständigt utvecklas. Därför var kontrasten lite intressant igår när SCB först föredrog Trender och Prognoser 2014; där man tar sikte på att förutspå befolkning, utbildning och arbetsmarknaden 2035; och Institutet för Framtidsstudier talade strax därefter. Jag är som sagt en djupt rotad skeptiker och hade själv börjat fundera över det som sades om 2035 där framme vid podiet från SCB. Man pratade bland annat om gymnasieingenjörer. Prognosen var att efterfrågan på gymnasieingenjörer skulle minska men inte så kraftigt och framförallt var man inne på att det ändå borde vara ett mycket större utbud (än vad man räknat på att det kommer att bli). Tillåt mig att tvivla på att efterfrågan kommer att vara så stor som man räknar med.

Samhället blir alltmer kunskapsintensivt och som sagt förutsätter jag att det kommer att fortsätta utvecklas och vara innovativt (inte minst tack vare akademiker). I en rapport som kom från Stiftelsen för Strategisk Forskning tidigare i höstas sägs att ingenjörer/tekniker kommer att automatiseras till 56 procent på 20 års sikt och de som arbetar med drift i betydligt högre utsträckning…därtill lär nog många gymnasiekompetenser ersättas med högskolekompetenser framöver…

Det finns en person från ett annat förbund inom Saco som gör arbetsmarknadsprognoser och också är en smått fantastisk människa (det är för övrigt så klart alla mina kollegor inom Saco-federationen och Naturvetarna:). Nu vill jag inte hänga ut vederbörande på den här bloggen så jag nämner vare sig namn, förbundstillhörighet eller kön. Men hen har alltid fantastiskt långa utläggningar vid möten som börjar i ett resonemang om olika statistik som har legat till grund för prognoserna…ett resonemang som brukar pågå i 5-10 minuter…och alltid brukar mynna ut i att ”…så egentligen är det ingen idé att vi gör prognoser”. Hen har naturligtvis delvis rätt men i brist på annat är det klart att prognoser är bättre än inget, speciellt om folk inser att man inte kan ta det som en spådom utan för vad det är. Sen finns det en annan person som är disputerad i nationalekonom som står mig nära. Hen blir alltid arg när jag använder begreppet som finns i Sacos Framtidsutsikter om att prognoser är ”kvalificerade gissningar”. Hen menar att det visst kan vara mycket mer än kvalificerade gissningar om man gör det på ett djuplodande ”nationalekonomiskt” sätt. Tillåt mig att tvivla även på detta.

Vad prognoser däremot kan göra är att belysa trender och tendenser, speciellt om olika prognoser sammantaget säger samma sak. Det som var positivt med gårdagens olika prognoser ur denna aspekt var att alla konstaterade (inte heller detta särskilt förvånande egentligen) att Sverige behöver invandring framöver för att klara våra utmaningar i samhället. Det känns som en väldigt positiv sak att ta med sig i det hårda och kalla klimatet i Sverige för närvarande…

Biolog bristyrke enligt EU-kommissionen

Rapporter om en stigande arbetslöshet har den senaste tiden duggat tätt. För naturvetarnas del har en 30 procentig nedgång i satsning på FoU bidragit till en kärvare arbetsmarknad liksom nedläggningen av Astrazenecas forskning i Lund och Södertälje.

Att situationen är bättre i Sverige än de flesta andra länder i Europa har väl inte undgått någon. Därför är det med stort intresse som jag noterar att EU-kommissionen listat biolog som ett bristyrke, tillsammans med yrken som farmakologer, läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal, IT-specialister samt ingenjörer.

Sedan länge har just biologer haft det tufft på den svenska arbetsmarknaden på grund av det stora utflödet av nyutexaminerade. I ljuset av det är det snarast märkligt att vi inte står inför en ännu högre arbetslöshet bland biologer än vad vi faktiskt har, men eftersom det här rör sig om driftiga människor brukar de flesta landa på fötterna i slutändan. ”Naturvetare skapar sina egna jobb”, som jag och mina kollegor på Naturvetarna brukar säga.

Om man vågar lita på EU-kommissionen har andra länder i Europa antingen inte haft samma tillflöde av biologer eller så finns det fler verksamheter som har behov av biologisk kompetens. Det hade varit väldigt intressant att få veta mer om det.

Uppgifterna om biologbrist kommer från den kompetenskarta som EU-kommissionen lanserade i början av december. Kompetenskartan är en webbplats som tydliggör kompetensbehovet på kort och medellång sikt för individuella EU-länder samt för EU totalt. Förhoppningen är att den ska bidra till att minska kompetensglappet dvs. skillnaden mellan utbud och efterfrågan av kompetens.

Bra idé, men låt oss se hur effektivt det är i praktiken. Min egen erfarenhet av att göra och studera andras prognoser över behovet av naturvetare framöver har gjort mig skeptisk. Det är lättare sagt än gjort att göra bra prognoser för generella akademiska kompetenser, som kan komma till nytta i praktiskt taget alla branscher och sektorer på arbetsmarknaden.

Biomedicinska analytiker och agronomer på Sacos Välja yrke-mässor

Denna vecka har det varit fokus på att ge gymnasieungdomar råd och tips inför valet till högskolan. Saco har tillsammans med förbundet utarbetat ett starkt koncept, som jag känner mig stolt över att vara delaktig i. I detta ingår boken och sajten Välja yrke, studentmässor i Stockholm och Malmö samt rapporten Framtidsutsikter. I den senare har förbunden gjort prognoser på hur arbetsmarknaden kommer att se för sina grupper om fem år dvs. när många av de som börjar en högskoleutbildning idag kommer ut på arbetsmarknaden.

En förändring för naturvetarnas del var att vi år satsade på att få förtroendevalda medlemmar att komma och berätta om hur det att arbeta som naturvetare. Agronomer och biomedicinska analytiker var de som nappade på erbjudandet denna gång. Nästa år hoppas jag att se representanter från betydligt fler naturvetargrupper på mässorna. Tillsammans kan vi visa hur otroligt kul det är att vara naturvetare och vilka möjligheter som finns…

Amanda Clewemar och Jenny Karlsson lyfte fram massor med spännande agronomer i sin presentation. Någon var inriktad på köttdjur och var produktionsrådgivare, en annan var departementssekreterare och så fick jag veta att Nestlés forskningschef är agronom. Möjligheterna är så att säga obegränsade. Utmaningen är att hitta sin egen väg och så klart att man är villig att göra det som krävs för att skapa sig den karriär man vill ha.

Biomedicinska analytiker arbetar för de mesta inom landstingen berättade Fereshteh Jalayer. Men i allt större utsträckning finns möjligheter inom exempelvis djursjukvården, life science, miljöbranschen, forskningen samt på olika privata analysföretag. För de som arbetar inom landstingen finns massor med viktiga arbetsuppgifter. Biomedicinska analytikerna är visserligen inte de du oftast möter som patient, men inte desto mindre har de nästan alltid varit avgörande för vilken diagnos du får eller vilken vändning din behandling tar. Utan korrekta analyser av blodsocker, antikroppar, proteiner, kromosomer, bakterier eller parasiter skulle läkarna helt enkelt inte ha mycket att gå på.
Jag fick också lära mig att biomedicinska analytiker skulle kunna korta vårdköerna. Hur? Jo, genom att korta tiden från provtagning till analys. Att vi står inför en brist på yrkesgruppen p.g.a. pensionsavgångar kan sätta käppar i hjulet för denna lovvärda mission, så hoppas att en och annan blev inspirerad igår.