Strategi, verktyg, inriktning eller kompass? Om det viktiga i att välja rätt ord.

Jag gillar språk. Jag tycker om att upptäcka nya ord och att vända och vrida på formuleringar så att jag får fram precis det jag vill. Jag är den där personen som kan bli helt till mig över hur lukten av asfalt en tidig sommarmorgon beskrivs och som lätt kan ägna en hel kväll åt att prata om det speciella språket i  Vallgrens ”Den vidunderliga kärlekens historia”. Jag har inte tryckt på ”Like” för särskilt många Facebook-grupper, men ifråga om SMS – Sverige mot Särskrivningar tvekade jag inte en sekund. Ja, ni fattar; jag är den personen.

En del tycker nog att mitt språkintresse ibland gränsar till nörderi. För vad betyder det egentligen hur man säger något: huvudsaken är väl att man säger det? Nja. Visst finns det situationer där det inte spelar så stor roll hur man uttrycker sig bara budskapet går fram. Men det finns faktiskt sammanhang där budskapet är helt avhängigt vilka ord man väljer att använda.

Som Kristofer berättade här förra veckan har regeringen precis kommit med en ny Innovationsstrategi. Enligt Näringsdepartementet ska strategin vara ”… grunden för ett långsiktigt arbetssätt för att utveckla innovationsklimatet och innovationsförmågan i Sverige”. Kort sagt: den ska svara på hur vi skapar bättre förutsättningar för innovationer i Sverige.

När strategin presenterades av näringsminister Annie Lööf förra torsdagen möttes den av ett flertal kritiska röster och under veckan som gått har ifrågasättandena bara blivit fler. Inriktningen på kritiken har visserligen varierat, men en överväldigande majoritet pekar på att strategin inte innehåller några handfasta verktyg. Bristen på handlingsplan har t.om. fått en del att tala om papperstigrar. Ordet strategi skapar förväntningar om konkreta verktyg och tydligt mätbara mål – förväntningar som inte infrias av dokumentet. Tvärtom. Innovationsstrategin består av många fina formuleringar om vikten av ett gott innovationsklimat och om Sveriges roll som kunskapsnation. Förslag till åtgärder lyser däremot med sin frånvaro.

Jag vet inte vad regeringen vill med att kalla dokumentet för en strategi. Om syftet är att ange en övergripande färdriktning för innovationspolitiken – en kompass, som Annie Lööf själv uttryckt det – hade det väl varit enklare att helt enkelt kalla det för en kompass? Då hade det blivit tydligt vad man vill med dokumentet och hur det är tänkt att användas. Genom att välja ordet strategi höjer man kraven. Som Ingrid Heath på Life Science Sweden påpekar i en underhållande krönika om Innovationsstrategins drag av Kejsarens nya kläder är en strategi nämligen ett ”välplanerat tillvägagångssätt”.

Det finns alltså fall där ordnörderi inte bara är nörderi utan faktiskt fullständigt nödvändigt. Regeringen skulle sannolikt tjäna på att ägna lite mer energi åt vad alla fina ord betyder – om inte annat för att undvika att mer kritik än nödvändigt…

Sofie Andersson

Ps. Som den uppmärksamme redan noterat kom alltså Innovationsstrategin samma dag som Forsknings- och Innovationspropositionen och Nobelpriset i Litteratur presenterades. Det är inte utan att man börjar undra om regeringens pr-strateger tagit långledigt…

Om jakten på nya målgrupper som pr-verktyg

Astra Zeneca har haft en tuff vår, inte minst pr-mässigt. Beskedet om att företaget lägger ned stora delar av forskningsanläggningen i Södertälje har mött stora protester och vi är många som är oroliga för vad som händer om den kompetens och forskningsinfrastruktur som finns där tillåts rinna ut i sanden. Astras ledning har förklarat nedläggningsbeslutet genom att hänvisa till den globala utvecklingen och sagt att det inte längre är möjligt att ha kvar forskningsverksamheten i Sverige i samma omfattning som tidigare. När nu AstraZeneca lanserar en filmserie om tonårshjärnan kan jag inte låta bli att fundera över det smarta i att lansera en dylik kampanj, just nu, just här.

Med Grymt Fett säger sig företaget vilja ”…väcka intresset för och sprida kunskap om hur tonårshjärnan fungerar” och man har en förhoppning om att ”…kunna bidra till satsningar som förbättrar ungdomars hälsa och situation”. Filmerna finns alltså tillgängliga på nätet men kan också beställas som DVD-serie att använda i undervisningen, då tillsammans med kompletterande lärarhandledning. Att vilja öka kunskapen – och satsningarna på mer forskning – om tonårshjärnan är givetvis en lovvärd ambition. Att kampanjen, som är ett solklart exempel på CSR (Coroporate Social Responsibility) kanske dessutom kan bidra till att öka AStra Zenecas goodwill och dra uppmärksamheten från de senaste månadernas turbulens ses knappast som en nackdel.. Man skulle t.om. kunna kalla det en 2000-talets avledningsmanöver.

Sofie Andersson