Det är sjukt!

När jag var hemma och vabbade i fredags så dök en första artikel upp på SvD:s brännpunkt om a-kassan. Den här gången var det från S-representanter i Socialförsäkringsutredningen och den går i praktiken ut på att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring för de som hamnar utanför arbetsmarknaden. Verkligen!? Det kanske inte känns som något revolutionerande att påstå direkt. Men intressant är att man i artikeln skriver att de låsningar som tidigare har funnits i utredningen nu har släppt och att man ser en lovande utveckling och öppning i diskussionerna. Det är väldigt glädjande då det krävs en långsiktig politisk lösning som alla partier är med på, som jag tidigare har skrivit om på bloggen vid både ett och två tillfällen. Sen att den här debattartikeln dök upp ett par dagar senare visar väl i och för sig att man inte riktigt är i mål ännu.

Men det jag framför allt tog fasta på är att man i artikeln pratar om att höja taket i försäkringen så att de flesta löntagare har sin inkomst försäkrad och får ut 80 procent av sin tidigare lön i ersättning. Det är så klart väldigt bra och det borde självfallet innefatta alla, inte bara de flesta, då arbetslöshetsförsäkringens legitimitet kraftigt undermineras om den inte är likvärdig för alla. Sedan gjorde Saco:s studentråd ett bra inspel i debatten om att S-politikernas syn på a-kassan är för snäv. Studentrådet påpekar, med all rätt, att de som efter sina högskolestudier kommer ut i arbetslöshet inte har något skydd för närvarande. De är också utanför arbetsmarknaden, vill komma i arbete och borde med all rimlighet omfattas av någon form av socialt skyddsnät. Studentrådet öppnar upp för att detta kan vara en annan lösning än a-kassa, t.ex. att få låna pengar från CSN för att söka jobb efter examen.

Svaret lät inte vänta på sig utan igår kväll kom S-representanterna i Socialförsäkringsutredningen med sitt svar på Sacos studentråds artikel. De håller fast vid att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring för de som har arbetat och hamnar utanför arbetsmarknaden. Det är ok att driva den linjen om man i Socialförsäkringsutredningen tittar på andra alternativ för att ge studenter bättre skydd. Det är därför glädjande att läsa följande slutkläm i artikeln: ”För oss är det oacceptabelt att den som studerar idag inte har ett fungerande socialförsäkringsskydd och det borde vara en prioriterade fråga för socialförsäkringsutredningen att lösa. Utbildning är en viktig investering för såväl individens som samhället och det ligger därför i allas vårt intresse att så snart som möjligt få fram ett bättre fungerande skydd, inte minst vid sjukdom.”

Visst låter det lovande om det inte vore för att ”borde” och ”bör” används och då vi, trots den första debattartikelns formuleringar om att man ser lovande tendenser och öppningar, ser att politikerna inte direkt är överens kring dessa frågor. Ett SKA hade varit mer på sin plats. Det SKA vara en prioriterad fråga för Socialförsäkringsutredningen och vi (som politiker som kan styra över sådant genom att vi dels är med i utredningen och dels kan lägga motioner om olika saker som vi anser SKA genomföras) SKA se till att det blir så! Det hade varit ett ställningstagande som jag hade varit mer nöjd med än ett vanligt mjäkigt ”borde” och ”bör” i rubriken till artikeln (oavsett opposition eller inte). Ett borde utlovar ingenting och som sagt utifrån hur lite överens man trots allt verkar vara inom Socialförsäkringsutredningen, trots utfästelserna om något annat, är ett borde dessvärre inte värt mycket alls. Med all respekt för om man är i opposition eller inte så sitter man som sagt med i en parlamentarisk utredning och då ekar borde väldigt tomt.

Samtidigt sätter de ju fingret på sjukdom i sin slutkläm och visst har de rätt. Det är sjukt som det är nu på så många sätt…och då pratar jag inte främst om mina sjuka barn därhemma och att det kliar lite också i min egen hals. Det är sjukt att man som student inte har råd att bli sjuk, det är sjukt att man som student inte kan vabba på samma villkor som jag som anställd gör…det är helt enkelt bara sjukt att vi har ett sådant sjukt socialförsäkringssystem när det är så viktigt för samhällets framtid att Sverige kan konkurrera med kompetens och driver en studielinje. Låt inte Socialförsäkringsutredningen mynna ut i en halvmesyr, ta ansvar!

Ps. Vill du veta mer om Saco studentråds studielinje så kan du ta del av det här. Ds

Förmår det politiska systemet att svara?

Jag skrev här på bloggen för lite drygt två veckor sedan om gott kaffe, god fika, webbsändningar av konferenser och andra intressanta iakttagelser av världen vi lever i. Själva kärnan i inlägget var dock att det är tragiskt att se hur långt de politiska partierna står ifrån varandra när det gäller a-kassan.

Mitt resonemang gick ut på att någon form av politisk enighet måste uppnås för att det ska bli en långsiktigt hållbar lösning, därav tillsättandet av en parlamentarisk utredning. Häromdagen skrev våra vänner i Saco-federationen Jusek ett inlägg på exakt samma bana på DN debatt.

Det är intressant läsning (så klart eftersom man är inne på samma linje som oss)! Man avslutar debattartikeln med att skriva att det ”stärker förtroendet för det politiska systemet” om man når en politisk kompromiss kring a-kassan. Det är inte det viktigaste, för det är självfallet att ta ett helhetsgrepp om socialförsäkringarna och komma fram till en bra lösning kring a-kassan, utan det är en bonus som det politiska systemet får på köpet.

Kommer man någonsin nå politisk konsensus kring a-kassan?

Lyssnade just på en hearing om a-kassan i förmiddags. Vad kan man säga om det då? Jo, det var gott kaffe och fika…då jag tittade på en livestream på min dator hemifrån. Hushållet innehar en perkulator (gott kaffe) och när man själv väljer fikat kan det ju inte gå fel. Det blev en högtidsstund, i fikamått mätt, och seminariet var också helt ok. Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig och i morse var en sådan dag. Jag insåg att jag inte skulle hinna i tid till hearingen när jag lämnade det sista stoppet på vägen, dotterns förskola. Det är inte kul att komma mitt i ett seminarium, dels missar man en massa intressanta diskussioner och dels blir man den där idioten som går i vägen för kameran, snavar över mikrofonsladden…eller som (oavsett om man är extremt klantig eller inte) i alla fall är ett störningsmoment.

Vad göra? Man frågar sig naturligtvis om ett sådant här seminarium med diverse riksdagsledamöter m.m. kan äga rum den 10 oktober 2012 utan webbsändning? Svaret på den frågan är naturligtvis…bambuser! Snabbt hem med andra ord med laptopen i högsta hugg och min analys av vårt mediesamhälle idag visade sig vara korrekt. Det blev en intressant diskussion och jag tar med mig många tänkvärdheter, positiva sådana, som jag ska fortsätta grubbla på. Men det som gjorde starkast intryck på mig var dessvärre inte olika diskussioner om höjt tak, hur högt taket ska vara, vilka som ska omfattas, hur man ska differentiera m.m. utan snarare tankegångar om den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, och då negativa sådana.

Jag är fascinerad av hur lite som har hänt i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen till dags dato, oroad över hur otroligt långt man verkar vara från att nå någon sorts form av politisk konsensus kring a-kassan (då det krävs för att man ska få en stabil och långsiktig lösning) och blir oerhört trött när jag inser hur långt bort slutbetänkandet ligger. Det framgick väldigt tydligt vid seminariet hur långt ifrån varandra de politiska partierna står. Nu kanske någon invänder att det är inneboende inom politiken och att man ofta får ”agree to disagree”. Men just när det gäller en sådan här fråga krävs det långsiktighet och konsensus, det är precis därför man tillsätter en parlamentarisk utredning.

För att klargöra så gavs kommittédirektivet Hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet vid ett regeringssammanträde den 29 april 2010. Slutbetänkandet skulle enligt det initiala direktivet vara klart den 15 maj 2013. Men sedan kom man på att man hade missat vissa intressanta aspekter kring bland annat arbetslöshetsförsäkringen och beslutade den 13 september 2012 om ett tilläggsdirektiv. Nu ska slutredovisningen istället ske den 31 januari 2015. Visst förtjänar frågan att utredas ordentligt och att man nu tar med aspekter som borde varit med från början är naturligtvis bra, även om de som sagt borde varit med från början. Nu får vi ytterligare drygt 1 ½ år med den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen som samtliga politiska partier åtminstone verkar helt överens om inte fungerar något bra, det är också det enda de är överens om som det verkar.

Låter väl rimligt att det ska ta ca 2 ½ år för de politiska partierna att nå slutsatsen att vi inte kan ha det som idag, som väl någonstans också ligger till grund för själva utredningen, eller vad säger du? Tendensen har dessutom varit tydlig långt innan tilläggsdirektivet kom om att det inte händer så ofantligt mycket inom utredningen. Vi har ett nätverk inom Saco som diskuterar socialförsäkringsutredningen för att göra inspel m.m. och där har sammanträden vid upprepade tillfällen ställts in med motiveringen ”Inget nytt att ta ställning till från Socialförsäkringsutredningen”. Men för att vara rättvis så har två delbetänkanden och en rad underlagsrapporter ändå kommit från utredningen under dessa år och det som jag främst reagerar på är ändå bristen på samförstånd mellan parlamentarikerna.

Jag hoppas verkligen att utredningen kan ta fart nu för jag anser annars att det bästa som har kommit ur utredningen hittills är deras snygga hemsida och det säger väl egentligen allt även om jag är väldigt svag för webbsidor med fliksystem…