Offentlig upphandling – min eller vår gordiska knut?

Jag arbetar som utredare med fokus på arbetsmarknadsfrågor hos Naturvetarna. Ibland känns det som en ganska stor utmaning, då naturvetare har väldigt diversifierad utbildning och arbetsmarknad. Vi har en stor mängd olika professioner representerade som arbetar i alla olika sektorer och i princip alla upptänkliga branscher i samhället. Det är riktigt häftigt och säger en del om naturvetenskaplig kompetens. Ändå känns det lite övermäktigt stundtals, till exempel när man ska göra arbetsmarknadsprognoser för alla dessa professioner. Å andra sidan är det ju precis det som är styrkan dels med naturvetenskaplig kompetens men också med Naturvetarna, vi är överallt!

Med tanke på att jag som sagt har en grannlaga uppgift på mitt bord; med lönestatistik, analyser, rapporter, remissvar, opinionsbildning med mera; är det därför väldigt skönt när man får aha-upplevelser. Vad är då en aha-upplevelse för mig i min roll? Jo, det är när man arbetar med väldigt disparata frågor för våra medlemmar och inser att de faktiskt hänger ihop. Helt plötsligt ser man inte bara alla träden utan man ser skogen (eller i alla fall en dunge). Som av en händelse har jag ett sånt exempel att dela med mig av.

Jag följer just nu med stort intresse tv-serien djurskyddsinspektörerna i TV4. Det gör jag eftersom det är en av våra professioner och då jag också arbetar med att driva opinion kring deras och andra inspektörers ohållbara arbetsmiljö. Vi har även många medlemmar som på olika sätt arbetar med lantbruk och andra professioner som är involverade i livsmedelsproduktion i olika led. En av de största uppsidorna med programmet på tv är att de som tittar får se vad djurskydd de facto går ut på och hur inspektörerna i Skåne arbetar. Det florerar annars rätt mycket nidbilder kring djurskyddet. En ökad förståelse/acceptans för djurskyddet ska inte underskattas när det gäller den hot- och våldsproblematik som inspektörerna upplever i sin arbetsmiljö i dagsläget.

Jag har tidigare bloggat om och problematiserat över att det har varit oklart vilka krav man har fått ställa kring djurskydd i offentlig upphandling. Ett exempel har varit olaglig skolmat som slagit ut svensk produktion. Med en tuff (hårdare krav än i andra länder) svensk djurskyddslagstiftning där offentlig verksamhet faktiskt bidrar till att slå ut svensk produktion, inser man att legitimiteten för en sådan lagstiftning blir lidande och att detta också drabbar de som arbetar med att utöva tillsyn. En annan intressant aspekt är att det i skollagen numera står att skolmåltiderna ska vara näringsriktiga. Här kan man tänka sig att flera av Naturvetarnas professioner kring nutritionsfrågor skulle kunna tillföra väldigt betydelsefull kompetens i den offentliga upphandlingen samt måltider inom offentlig verksamhet. Fler kommundietister borde bland annat anställas (också en fråga på mitt bord:).

Förvisso står det ingenting om djurskydd eller närodlat i skollagen…sådan tur då att nya EU-regler kring offentlig upphandling numera visar vägen. De nya EU-direktiven innebär att myndigheter, kommuner och andra offentliga upphandlare ska kunna ställa krav på bland annat arbetsvillkor, miljövänlighet, djurskydd och andra sociala aspekter. Nu går det ju inte fort med sådana här processer utan det väntas ta ungefär två år innan reglerna omsätts till svensk lag. När de väl är implementerade kommer det dock vara tillåtet för myndigheter eller kommuner att ställa dessa krav. Jag ser helt plötsligt framför mig otroligt många av Naturvetarnas professioner kring lantbruk, livsmedel, miljö med mera inom olika branscher och med olika roller som kan gynnas av en sådan utveckling inom offentlig upphandling.

Den gordiska knuten som offentlig upphandling kan innebära för egen del på min tjänst kan därmed även få stor betydelse för hela Naturvetarna…alla fackförbund och hela den svenska modellen då det troligtvis kommer innebära att ännu fler arbetstagare omfattas av kollektivavtal. Det är positivt för alla parter på svensk arbetsmarknad då kollektivavtal självfallet inte är en belastning för företag utan alla parter och hela samhället vinner på en sådan utveckling inom offentlig upphandling. Kommer då de offentliga verksamheterna att lägga mer fokus på krav kring andra värden än pris per automatik? Nej, troligtvis inte då finanserna alltid verkar begränsande inom alla olika typer av verksamheter.

Om man dock betänker att alla medborgare i olika omfattning kan sägas vara konsumenter av offentlig verksamhet och i högsta grad finansierar densamma borde det vara lätt att få genomslag för mat, tjänster och produkter som är producerade på ett schysst och bra sätt, kött som inte är fullt med antibiotika, kött som inte belastar klimatet lika hårt med mera. Konsumentmakt har man ju hört talas om och nog är det väl värt att betala lite mer i skatt för att inte våra unga, sjuka och äldre ska behöva äta dålig mat…eller för att så många som möjligt på arbetsmarknaden ska omfattas av schyssta arbetsvillkor (vilket kollektivavtal alltid är en garant för)?

Vänta dock inte i två år på att göra din röst som offentlig konsument/finansiär hörd utan ställ krav redan idag…de offentliga upphandlingskvarnarna mal långsamt…

Kan vi vara överens om att vi är överens?

”Om man använder ekonomiska argument i verksamheter där moralen tidigare har styrt förvandlas hela verksamheten i grunden”. Detta sa Maciej Zaremba under ett seminarium igår där New Public Management (NPM) diskuterades flitigt. Zaremba är lite av ”man of the week” i Almedalen enligt min mening. NPM diskuteras flitigt och mot bakgrund av artiklarna i DN under våren och boken som baseras på dem, ”Patientens pris”, kring just NPM är det inte så konstigt att Zaremba förekommer flitigt.

Jag var just på ett nytt seminarium där han deltog ”Efter New Public Management” och även om Zaremba denna gång inte upprepade sitt citat från gårdagen upprepades en diskussion om snöröjning. Enligt honom skiljer sig nämligen sjukvård och snöröjning åt. Jag vet, jag blev också otroligt förvånad. Nej, men skämt åsido så menar han att ett sådant styrsystem som NPM möjligtvis kan tillämpas på snöröjning då det går att räkna på ett enkelt sätt i kvantitativa mått. Däremot lämpar sig inte ett sådant system för att mäta ett konsthantverk, vilket Zaremba menar att bland annat skola, vård och omsorg kvalar in som. Det skriver Naturvetarna självklart under på då vi har många kompetenta medlemmar som utför hantverk bland annat i olika delar av olika vårdkedjor.

Ett annat intressant exempel som Zaremba lyfte under gårdagen var när en förskola hade tröttnat på att föräldrar alltid hämtade sina barn för sent. Förskolepersonalen beslutade då att man skulle bötfälla föräldrar som hämtade sina barn sent. Vad hände? Jo, det var fler föräldrar än innan som hämtade sina barn senare än vad som var avtalat. Den moraliska aspekten av att hämta sitt barn sent hade nämligen förändrats i grunden och man kunde nu ”köpa sig fri” från skuld. Det kanske inte är applicerbart på sjukvården direkt men det sätter ändå fingret på just vad det är som förändras när en verksamhet där moralen tidigare har styrt blir till en där det är ekonomi som styr. Det går inte att räkna pinnar inom sådana verksamheter!

Men alla roliga och intressanta journalistiska liknelser till trots var det mest intressanta i diskussionen som jag just deltog i att samtliga deltagare i panelen var rörande överens om en sak: professionerna måste ta tillbaka makten över sina egna mått på kvalitet! Det är precis det vi gör på Naturvetarna då ett hälso- och sjukvårdsprojekt kring våra professioners kompetens är i faggorna. Det utövas ett marknadstryck mot professioner inom vården som fokuserar på output…vilket leder till en sämre outcome som det egentligen borde handla om.

Inte nog med detta utan vi fick också se exempel på hur en teknokratisk fokusering på output har lett även till en sämre output. Något av en motsägelse kan tyckas men det ökande pappersarbetet och hela apparaten runt NPM har i USA lett till högre sjukvårdskostnader relativt Sverige. I alla fall om man får tro Dan Andersson, tidigare chefsekonom på LO, och det får man väl göra då han hade gjort en graf och allt och hela tiden sa att ”så här är det ju nu”. Nu är det inte så att jag inte tror på att NPM leder fel men jag är något allergisk mot seminarium där någon börjar föreläsa även för de andra paneldeltagarna. Det handlar väl någonstans i grunden om att vi i Sverige är uppfostrade i att ifrågasätta och diskutera saker…och det är liksom själva meningen med Almedalen och seminarierna här att vi ska diskutera saker. Alla deltagare får gärna bli överens under ett seminarium men det känns bättre om vi alla är överens om att vara överens…

Ifrågasätta blev alla också uppmanade att göra på ”Sju myter om offentlig upphandling av mat”. Mathias Sylwan, förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting, var nämligen väldigt mycket inne på att man visst kan ställa bland annat djurskyddskrav i offentlig upphandling och att det är upp till upphandlarna på kommuner och landsting att flytta fram gränserna kring detta. Mycket pekar enligt honom nämligen åt rätt håll med ett utslag i kammarrätten i favör för Sigtuna kommun m.m. Dessutom menar han på att domstolarna i Sverige har gjort en alltför stringent tolkning av hur LOU ska förhålla sig till EU-rätt…men som sagt, detta är enligt honom på väg att förändras. Glädjande för Naturvetarnas professioner som på olika sätt arbetar med och för en levande landsbygd!

Apropå djurskydd är nästa stopp för dagen ”Människan bakom djuret – samverkan kring djurskydd och våld i nära relationer”. Mot bakgrund av den rapport kring tillsyn, som bland annat berör problemet med hot och våld mot inspektörer, som vi släppte för ett par veckor sedan ska det bli mycket intressant att lyssna på vad länsstyrelserna har att säga om detta. Men jag utgår ifrån att det, hur bra den samverkan som kommer lyftas än är, också kommer finnas utrymme för att ifrågasätta…även om det i slutändan skulle visa sig att vi trots allt ändå är överens.

Hållbar köttkonsumtion…offentlig upphandling en väg framåt?

Jag har med stort intresse följt ”köttdebatten” som har pågått på de stora dagstidningarnas debattsidor de senaste dagarna. Grunden är en rapport, Hållbar köttkonsumtion – Vad är det? Hur når vi dit?, från Jordbruksverket som kom för någon vecka sedan. Det som de flesta medier tog fasta på var att man i rapporten hade skrivit om köttskatt. Finansminister Anders Borg uttalade sig om det olämpliga i att införa köttskatt. På DN debatt så skrev också Per Jenssen, professor i etologi vid Linköpings universitet, i fredags om att köttskatten skulle gynna plågsam djuruppfödning. Resonemanget i debattartikeln går ut på att det är sådan uppfödning som genomförs under närmast industrialiserade förhållanden, i Sverige och utomlands, som skulle gynnas av en köttskatt.

Sedan kom den väldigt oväntade vändningen där Jordbruksverket uttalade sig om att det inte finns något förslag om köttskatt. I söndags kom så ytterligare en debattartikel från Jordbruksverket där man pratar om att Sveriges köttproduktion bör öka. Resonemanget i denna artikel är att det är mycket som talar för att svensk produktion står sig bra ur flera hållbarhetsaspekter. Reaktionen på denna uppmaning om en större köttproduktion i Sverige lät inte vänta på sig utan igår publicerades denna debattartikel om att för mycket rött kött är skadligt för hälsan. Något av ett cirkelresonemang skulle man kunna säga där debatten nu är tillbaka där den började för en vecka sedan med att svenskar måste minska på köttkonsumtionen.

Men om vi utgår från att en viss konsumtion av kött, för den som så väljer, är en del av en näringsriktig kost så påstår jag att man på kort tid kan minska avsevärt på klimatpåverkan från svensk köttkonsumtion samtidigt som man slår ett slag för en levande landsbygd i Sverige. Det jag själv tog fasta på i Jordbruksverkets rapport är att utländskt kött numera står för 44 procent av allt kött som äts i landet. Att införa en hållbarhetsmärkning på kött som säljs, som föreslås i Jordbruksverkets rapport som en väg framåt, är naturligtvis bra men hur är det med offentlig verksamhet som i rimlighetens namn måste stå för en stor del av köttkonsumtionen i landet? Hur ser det ut i landets skolor t.ex.?

Enligt gällande skollag ska skolmåltiderna i grundskolan vara näringsriktiga. Men enligt Skolinspektionen så tar inte kommunerna sitt ansvar fullt ut när det gäller att garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna. Hur är det här relevant då? Jo, inte nog med att alla kommuner inte kan garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna i dagsläget, i enlighet med skollagen, utan det är oklart vad som gäller avseende djurskydd vid offentlig upphandling av livsmedel. Så här står det på regeringens hemsida: ”När det gäller djurskyddskrav i offentlig upphandling så går de överrättsdomar och underrättsdomar som meddelats i olika riktningar. Det finns ännu inte något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i dagsläget varför det fortfarande råder viss osäkerhet på området om vad som är tillåtet eller inte.”

Jordbruksverket nämner i sin rapport att man tillsammans med Miljöstyrningsrådet arbetar med att ta fram ett underlag kring detta till kommuner och andra aktörer men det behövs också ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (förhoppningsvis ett positivt sådant för djurskyddet). Eftersom Sverige har ett gott djurskydd, har lägst antibiotikaanvändning i EU, har en god hälsa hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar så är det problematiskt att olaglig skolmat slår ut svensk produktion. Det kött som konsumeras inom offentlig verksamhet i Sverige idag är ofta dåligt ur hållbarhetsaspekter, garanterar ofta inte djurskyddet alls och är ofta fullt med antibiotika. Vill vi att det är sådant kött som ska konsumeras i våra skolor?

Är inte djurskyddskraven inom offentlig upphandling en bättre väg framåt och en mycket mer relevant fråga än köttskatt när det gäller den svenska köttkonsumtionens miljöpåverkan? Jordbruksverket lyfter i sin rapport att offentliga måltider har en potential att påverka människors konsumtionsbeteenden. Men mer än så är väl föräldrar också måna om att en näringsriktig måltid (även om det inte är lagstadgat) även inbegriper att det kött som konsumeras i skolorna inte har en alltför stor belastning på klimatet (svenskt kött ligger bra till!), att vissa djurskyddskrav är uppfyllda (svenskt kött ligger bra till!) och att köttet som deras barn äter inte innehåller en massa antibiotika, hormoner m.m. (svenskt kött ligger bra till!).

Om det blir ett positivt utslag i Högsta förvaltningsdomstolen kan offentlig upphandling bli en väg framåt för en mer hållbar köttkonsumtion och en levande landsbygd i Sverige. Om så blir fallet borde vi väl (som medborgare) kunna propagera mot våra politiker att det även är andra värden än bara pris som ska tas i beaktande vid offentlig upphandling…eller vad tror du?