Ålderism, det finns!

Jag håller precis på och plöjer igenom remissen ”Längre liv, längre arbetsliv” som är ett delbetänkande av Pensionsåldersutredningen. Den är bara 528 sidor kort så parallellt med den läser jag också remissen ”Gör det enklare” som är slutbetänkandet av Statens vård- och omsorgsutredning och är 499 sidor. Pensionsåldersutredningens delbetänkande innehåller många intressanta tankar som jag kommer att återkomma till vid ett senare tillfälle, sista svarsdatum är den 24 september så jag har oceaner med tid att formulera Naturvetarnas synpunkter kring detta. Men en av remissens största förtjänster kan vara att det mig veterligen är första gången som man från en myndighet pratar om ålderism.

 

Samma ålderism som i Dagens Nyheter idag benämns åldersdiskriminering. I DN skrivs om att Sverige i en nyligen genomförd undersökning med 30 000 arbetsgivare i 28 länder ligger i botten när det gäller att attrahera och behålla äldre i arbete. Detta konstateras även i Längre liv, längre arbetsliv där man hänvisar till nyare forskning som visar att diskriminering av äldre i arbetslivet i Sverige är omfattande. Ålderismen är kraftigare än etnisk diskriminering slår utredningen fast.  Ålderism finns alltså, både som begrepp numera och att det existerar det har vi vetat ett tag (bara att det fram till nu kallades för åldersdiskriminering av de allra flesta). Ålderism är nog också här för att stanna som begrepp då man skriver om det i en SOU.

 

I Pensionsåldersutredningen berör man en annan intressant aspekt och det är utslagning genom förtidspension och långtidssjukskrivning. ”Sambanden mellan de utbredda psykosociala och stressrelaterade arbetsmiljöbristerna, som särskild drabbar kvinnor i välfärdssektorn, och riskerna för ohälsa och förtidspensionering är dåligt kartlagda”. Det här konstaterar också Arbetsskadekommissionen som har utrett arbetsskadeförsäkringen. Kommissionen konstaterar nämligen att ”det finns för lite forskning om yrken som företrädesvis innehas av kvinnor och de arbetsmiljöer som de dagligen vistas i. Det leder till osakliga skillnader i hur kvinnors och mäns arbetsskador bedöms.” Naturligtvis till nackdel för kvinnor då så klart.

 

Det här är heller inget nytt men alltså det är 2012, Sverige slår sig alltid för bröstet om att vi är ett jämställt samhälle och så kom ingen på idén (vilket man borde kunna ha kommit fram till för länge sen då det som sagt inte är något nytt) att det skulle kunna vara en poäng att forska om de arbetsmiljöer som kvinnor dagligen vistas i? Alltså att ge incitament för sådan forskning, tillskjuta medel för sådana projekt m.m. Ursäkta men det är faktiskt alldeles för dåligt. Nu skriver iofs Pensionsåldersutredningen om att det är angeläget att fördjupa kunskaperna om kvinnors höga och ökande relativa risker för förtidspensionering. Det krävs alltså att man ser på det ur ett ekonomiskt perspektiv, att man går miste om pengar in i systemet genom förtidspensionering, än att man ser individens perspektiv, att kvinnors arbetsskador blir bedömda på ett negativt osakligt sätt jämfört med män. Egentligen borde man väl inte bli förvånad.

 

En annan intressant aspekt av Pensionsåldersutredningens delbetänkande är annars att de också skriver att “undersökningar pekar på att äldre blir allt smartare.” Efter detta konstaterande så redogörs för att de kognitiva förmågorna har förbättrats bland de som idag är äldre jämfört med de som var äldre för ett tag sedan…men nu är riktigt gamla. Sedan kopplar man detta till ökad utbildning, förbättrade levnadsförhållanden, ökad intellektuell stimulans osv. Att bara prata om kognitiva förmågor, utbildning m.m. hade nog varit en bättre väg. Smart är ett värdeladdat ord och det är också en definitionsfråga om vad som är smarthet och vad det innebär att vara smart.  Enligt Svenska Akademins ordlista är någon som är smart skicklig i affärer, slipad eller slug.  Men det är nog inte det som avses och oavsett så säger man indirekt att de som är riktigt gamla idag är dummare.

 

Om inte det är ålderism så vet jag inte vad som är det men de kanske vill belysa den nya –ismen i remissen genom att själva använda sig av den? Smart…eller!?

Att vara eller inte vara…självständig

I torsdags så sänkte Riksbanken reporäntan med 0,25 procentenheter till 1,25 procent. Gott så men det kommer lite för sent och sänkningen är lite för liten. En sänkning till 1,00 procent hade kunnat öka efterfrågan och dämpa arbetslösheten än mer då det är svaga siffror i svensk ekonomi just nu. Vi får också hålla tummarna för att räntesänkningen leder till att den svenska kronan inte stärks mer då den starka kronan är ett problem för exportindustrin för närvarande.

 

Riksbanken gör således vad den kan, om än lite för försiktigt enligt min mening som sagt, och nu väntar vi bara på en expansiv finanspolitik i höstbudgeten. Tillsammans kan dessa två åtgärder leda till den injektion i svensk ekonomi som behövs just nu. Men i samma veva bubblar en diskussion upp till ytan om att ge Riksbanken ett utökat mandat som även innefattar ett sysselsättningsmål. Samtidigt efterlyser en ekonomisk analytiker i SvD att Riksbanken är tydligare i sitt agerande, vilket de troligtvis inte blir om de får ett dubbelt mandat. Att ändra på inflationsmålet känns som en bättre väg framåt om man vill förändra Riksbankens agerande.

 

Traditionellt är det regeringen som ska utforma den ekonomiska politiken och då de är demokratiskt valda kan vi också hålla dem till svars för vad de har/inte har gjort vid nästa val. Det kan vi inte göra med Riksbankens teknokrater. Hur det står till med sysselsättningen håller vi således i vilket fall som helst alltså regering ansvarig för, inte Riksbanken. Till saken hör också att Riksbanken redan tar viss hänsyn till sysselsättningen i dagsläget, de har alltid ett avsnitt om arbetslöshet och sysselsättning i alla sina rapporter.

 

Har du somnat än? Ledsen, men jag älskar att djupdyka i sådana här resonemang fram och tillbaka och allt det här är ju ytterst viktig för hur arbetsmarknaden kommer att se ut för naturvetare framöver och det är faktiskt precis vad jag arbetar med. Huruvida Riksbanken ska vara självständig i sin rätta bemärkelse eller inte lämnar jag faktiskt därhän för tillfället men om du har någon uppfattning i frågan så får du gärna lämna en kommentar.

 

Resonemang som jag däremot fullföljde hela vägen, till skillnad från diskussionen ovan, är de prognoser som jag i måndags skickade iväg till Saco centralt. De ska användas till Sacos publikation Framtidsutsikter och försöker förutse naturvetares arbetsmarknad på ett och fem års sikt. Det var ett intressant skede att göra prognoser i: med tanke på hur det ser ut i omvärlden, med tanke på att nya siffror helt plötsligt dök upp som gav en lite dystrare bild av ekonomin än väntat, med tanke på att det var oklart hur Riksbanken skulle agera, med tanke på att man inte vet hur regeringen kommer att agera i höstbudgeten, med tanke på etc, etc, etc.

 

I grunden är det alltid så att det ser mycket bättre ut på arbetsmarknaden, oavsett konjunkturläge, om man har en akademisk examen och det har ju alla våra medlemmar. I samband med att man gör prognoserna till Framtidsutsikter så ska man också följa upp hur prognoserna som gjordes för fem år sedan, år 2007 i det här fallet, var träffande eller inte. Det var kul att konstatera att de allra flesta prognoserna stämde mycket väl, detta trots att det har varit en finanskris och en eurokris sedan 2007. Naturvetarna kan naturvetares arbetsmarknad (och här slår jag inte mig själv för bröstet för det var inte jag som gjorde prognoserna:)! Det sätter samtidigt detta med finanspolitik och penningpolitik lite i perspektiv och ger ytterligare stöd för att akademiker alltid klarar sig bättre på arbetsmarknaden.

 

Huruvida prognoserna i Framtidsutsikter 2017 stämmer eller inte får framtiden utvisa och om du vill ta del av dem ligger det också i framtiden då Framtidsutsikter 2017 publiceras i november.

Naturvetenskaplig kompetens driver nytänkande och innovationer!

SvD har i dagens tidning en intressant debattartikel om hur Sverige ska bli mer innovativt. Det är Pontus Braunerhjelm, professor KTH och vd Entreprenörskapsforum, Klas Eklund, adjungerad professor Lunds universitet och Seniorekonom SEB, samt Magnus Henrekson, professor och vd Institutet för Näringslivsforskning, som står bakom artikeln.

Även om man inte delar alla åsikter i artikeln så är utgångspunkten helt i linje med vad Naturvetarna anser: ”Sverige står inför stora utmaningar: en åldrande befolkning, arbetslösheten, globaliseringen och de växande miljöriskerna. För att möta dem krävs nytänkande.”

Inte nog med att Naturvetarna delar bilden utan våra medlemmar gör stora insatser när det gäller ett flertal av dessa utmaningar. Vårt motto på förbundet ”Vi jobbar för naturvetare så att de kan rädda världen” är i detta sammanhang väldigt träffande. Naturvetenskaplig kompetens krävs i samhället för att driva nytänkande och innovationer! Det är inte det man fokuserar på i debattartikeln men så är det. Punkt!

Däremot konstateras i artikeln att skolans kvalitet genomgående måste förbättras, även på grundnivå, för att stimulera innovation. Tyvärr så är det just inom de naturvetenskapliga ämnena som den svenska grundskolan har sina största problem…

Renodla – vilket vackert ord!

Nåja, vad är väl en remiss från ett departement…? Den kan ju va fruktansvärt långtråkig, och dötrist och tråkig och alldeles…alldeles underbar! Socialdepartementet har för närvarande en remiss ute där man föreslår att inrätta en renodlad statlig tillsynsmyndighet inom hälso- och sjukvård, LSS och socialtjänst. För närvarande ligger denna tillsyn på Socialstyrelsen men förslaget är alltså att inrätta en renodlad myndighet ”Inspektionen för vård och omsorg” separerad från Socialstyrelsen.

Remissen är, när allt kommer kring, inte världens roligaste egentligen men slutsatserna och argumenten för dem är ändå alldeles…alldeles underbara! Bra för tillsynen inom dessa områden anser vi således i vårt svar på remissen men främst så är detta, om det genomförs, principiellt viktigt för all tillsyn i Sverige. De argument som utredningen har funnit för en renodlad statlig tillsynsmyndighet inom dessa områden går nämligen att tillämpa på all tillsyn i samhället!

Argumenten som framförs för en renodlad statlig tillsynsmyndighet är:

 

  • det finns för närvarande brister i styrning, ledning och organisering
  • det bör finnas en tydlig gränslinje mellan tillsyn och annan myndighetsutövning då en sådan åtskillnad ger störst tydlighet, oberoende och således legitimitet åt tillsynsarbetet
  • det ger riksdag och regering bäst förutsättningar att kunna styra tillsynens resurser via anslag till myndigheten
  • det blir möjligt att i myndighetsinstruktioner tydliggöra och avgränsa uppdraget
  • det blir tydligt för huvudmän vem som ansvarar för kunskapsåterföring kring tillsynens iakttagelser
  • det underlättar för medborgare att hitta rätt
  • det bidrar till att tillsynen utövas med mer långsiktig planering, med tydligare prioriteringar och med ett mer strategiskt inriktat arbete, vilket i sin tur möjliggör en effektivare tillsyn
  • det bidrar till att en myndighetskultur som grundas på det lagreglerade tillsynsuppdraget utvecklas från början, vilket i sin tur förbättrar möjligheterna att inom myndigheten kunna utveckla en tydlig yrkesroll och utarbeta en strategi för kompetensförsörjning

Som sagt går dessa argument att tillämpa på all tillsyn i Sverige. De brister som framförs kan man tyvärr finna inom alla andra tillsynsområden och de fördelar som framförs för en sådan här myndighetsstruktur kan man också se för alla andra tillsynsområden i samhället. Naturvetarna ser därför inrättandet av denna tillsynsmyndighet som det första steget mot fler renodlade statliga tillsynsmyndigheter inom andra sammanhängande tillsynsområden – som t.ex. livsmedels-, djurskydds- och miljö- och hälsoskyddstillsyn. Vi kommer att arbeta för att detta blir verklighet!

Naturvetarna har tidigare drivit opinion kring att all tillsyn i Sverige bör bedrivas i en renodlad statlig myndighet men en utveckling på det här spåret är naturligtvis också väldigt positivt och det näst bästa. Anledningen till att vi har skrikit oss hesa om organisationsförändringar är då vi har kunnat se att de nuvarande organisationerna för våra professionsgrupper inom livsmedels-, djurskydds- och miljö- och hälsoskyddstillsyn inte har fungerat på ett tillfredställande sätt. Främst har Naturvetarna varit måna om att tillsynen ska leva upp till ett antal grundkrav.

Grundkraven är:

  • en likvärdig och opartisk tillsyn, fri från intressekonflikter
  • en lärande, funktionell och effektiv organisation
  • lokala tillsynsområden – färre än 290, fler än 21

Som synes är grundkraven inte alls orimliga utan tvärtom fullt rimliga. En renodlad statlig myndighet för livsmedels-, djurskydds- och miljö- och hälsoskyddstillsyn med lokala tillsynsområden skulle leva upp till våra grundkrav. Men långt viktigare än så är en väl fungerande tillsyn inom alla områden framförallt oerhört viktig för hela det svenska samhället!

Eurokrisen slår hårt mot läkemedelsbolagen!

Senast i torsdag skrev Marita här på bloggen om ytterligare uppsägningar inom Life science branschen. I gårdagens DN gavs ytterligare dystra besked kopplat till läkemedelsbolagen. Det är Pia Gripenberg som har gjort en börskrönika där hon analyserar hur skuldkrisen i södra Europa slår mot läkemedelsbolagen.

I dagsläget har Portugal, Spanien, Italien och Grekland över 130 miljarder kronor i skulder till olika företag inom läkemedelsbranschen. Skulder som dessa länder inte betalar! Detta påverkar naturligtvis branschens förmåga och vilja att investera i forskning, vilket i sin tur påverkar branschens villkor i Sverige. Om Grekland skulle lämna Euron skulle det bli än värre då nedskrivningar av skulder är att vänta och prissättningen på läkemedel i Europa skulle skakas om (alla andra länder vill betala samma låga pris som de krisande länderna) enligt Gripenberg.

Samtidigt så är det, precis som det skrevs på bloggen i torsdags, självfallet inte ovidkommande vad nationer gör för att främja olika branscher. Lite så som Anders Borg agerar när det gäller Eurokrisen; engagerat, handlingskraftigt och proaktivt; skulle regeringen behöva agera även när det gäller klimatet för Life science i Sverige. Att avvakta till höstbudgeten är inte aktuellt lika lite som det är aktuellt att bara sitta med benen i kors och hoppas att Eurokrisen ska blåsa över.

Det här börjar bli som ett mantra men det är dags för regeringen att agera när det gäller Life science!

Kristofer Jervinge