Avtal som belönar naturvetares kompetens

Arbetsmarknaden förändras nu snabbt, bland annat i spåren på digitaliseringen. Nya former för uppdrag och anställningar växer fram i allt från små startup-bolag till globala storföretag.

Detta är en verklighet som vi som fackförbund måste förhålla oss till. Vi kan inte längre räkna med att medlemmarna kommer att jobba i trygga tillsvidareanställningar. Den så kallade gig-ekonomin med korta påhugg blir allt vanligare. Ordet gig har sin källa i musikbranschen där musikerna får korta uppdrag – gig.

Utmaningen för oss är att möta den här förändringen och fortsätta kunna leverera facklig service och ge stöd till medlemmarna. Det ställer krav på nya flexibla kollektivavtal, anpassade till individernas behov och önskemål.

För att kollektivavtalen ska fortsätta att äga sin giltighet och utgöra det vi kallar för den svenska modellen måste vi upprätthålla en hög anslutningsgrad. Till Naturvetarna och andra Saco-förbund ökar anslutningsgraden. På arbetsmarknaden som helhet ser vi den motsatta trenden, vilket på sikt riskerar att urholka värdet av kollektivavtalen.

”It takes two to tango”. Båda parter måste alltså vara med på noterna för att kollektivavtalen ska kunna utvecklas. Även arbetsgivarna måste vinna på kollektivavtal. Jag var på ett seminarium för några månader sedan som handlade om hur fack och arbetsgivarorganisationer ska vara attraktiva i framtiden.

Här behöver båda parter fundera på hur framtidens kollektivavtal ska se ut. En trend är att allt fler arbetsgivare vill ha avtal utan centralt bestämda lönehöjningar för hela branscher. Den typen av avtal har vi redan inom offentlig sektor och i delar av den privata sektorn.

Dessa avtal, som Naturvetarna är med och tecknar, innebär en större flexibilitet, där lönerna i högre grad avspeglar individernas prestationer och företagens bärkraft.

En ledstjärna för Naturvetarna är att utveckla system och avtal som tar till vara den kunskap och kompetens som naturvetare har. Ditt ansvar och dina resultat i relation till verksamhetens mål och resultat ska speglas i lönekuvertet.

Vilka faktorer påverkar etableringen på arbetsmarknaden?

Universitetskanslerämbetet (UKÄ) publicerade i dagarna sin etableringsrapport ”Etableringen på arbetsmarknaden för högskoleutbildade 2013”. Vid en snabb analys kan konstateras att etableringen för naturvetare med en generell examen från 2011/12 2013 var sämre än för andra akademikergrupper. I genomsnitt för alla ämnesområden var etableringen 80,7 procent, vilket kan jämföras med 71,1 procent för naturvetare med en generell examen. Naturvetare med en yrkesexamen inom jord- och skogsbruk hade emellertid en etablering på 83,1 procent, som ligger mycket när etableringsgraden inom det tekniska området på 84,4 procent där yrkesexamina också är vanliga.

Av de som tog ut en yrkesexamen läsåret 2007/08 hade 81 procent etablerat sig 1 år senare (2009), vilket kan jämföras med en etablering på 74 procent för de med en generell examen. Det verkar alltså som typ av examen spelar minst lika stor roll för etableringen som ämnesinriktning.

Det är också viktigt att ta ut sin examen. 81 procent av de som hade tagit ut examen var etablerade jämför med 68 procent av de som inte tagit ut examen, men i stort sett var klara med sina studier.

I rapporten ”Akademisk utbildning – En språngbräda för karriären”, som Naturvetarna publicerade i början på året visade det sig också tydligt att etableringen förbättras markant om de som tar examen känner sig förberedda för arbetsmarknaden och under utbildningen har fått kunskap om vilka jobb som finns, träffat yrkesverksamma, praktiserat etc. Naturvetarnas rapport visar också att studenter med yrkesexamina känner sig bättre förberedda för arbetsmarknaden och får mer stöd från sitt lärosäte när det gäller arbetslivet.

Den som vill öka sina möjlighet att snabbt bli etablerade på arbetsmarknaden bör alltså enligt resultaten av UKÄ:s rapport ta ut sin examen och välja en yrkesexamen. Inom det naturvetenskapliga området finns flera yrkesexamina. Agronom, lantmästare, jägmästare, skogsmästare, hortonom, biomedicinsk analytiker, dietist, hippolog, hortonom, landskapsingenjör och trädgårdsingenjör är några yrkesexamina som finns inom Naturvetarna.

En annan möjlighet är att själv ta ansvar för att vara förberedd för arbetslivet vid examen. Naturvetarnas studentråd har tagit fram en checklista för naturvetare som vill öka sina möjligheter att få ett kvalificerat och relevant arbete efter examen.

Almedalen: Lärare, change-makers och robotskötare

Efter en intensiv vecka känns det bra att summera intrycken. Jag koncentrerar mig av naturliga skäl att försöka följa vilka frågor som är uppe till diskussion på arbetsmarknaden och när det gäller högre utbildning. Förra året lyfte flera lärosäten behovet av bättre förberedelser för arbetslivet. I år var det i stort sätt bara KTH och näringslivet som pratade lösningar i form av exempelvis samarbeten, open lab och studenter som medarbetare. Trist att se att de naturvetenskapliga-matematiska fakulteterna återigen tycks tappa mark när det gäller att förse det omgivande samhället med kompetens.

Naturvetarnas studentråd, Sustainergies och företag i framkant inger emellertid hopp. Här finns energi, framtidstro och vilja till att åstadkomma förändring. Framtidens naturvetare kommer inte att nöja sig med akademin som den enda tänkbara arbetsgivaren. Att få ett kvalificerat och relevant arbete är en självklar förväntan efter flera års krävande studier, men idag vet vi att nätverk och praktiska erfarenheter av att arbeta och samarbeta med andra professioner är centralt för en bra start för karriären. Uppgifter om att enbart 24 procent av högskolestudenterna får ett relevant professionellt nätverk under studietiden vittnar om stor utvecklingspotential.

Vilken kompetens är det då som behövs i framtiden? Tydligen i stort sätt förmågor som förenar skickliga datorspelare, så min oro för sonens framtid kanske därmed är en aning överdriven. Problemlösning, avancerad kommunikation, samarbete, informationssammanställning, global förståelse och en förmåga att utveckla samt bedöma sig själv är det som nämns. Intressant nog är mycket av detta förmågor som naturvetare ofta har, så med mer träning på att kommunicera och samarbeta över disciplingränserna skulle naturvetarna kunna bli vinnare på framtidens arbetsmarknad.

Digitaliseringen och behovet av mer samarbete mellan olika branscher, lärosäten och arbetsgivare samt mellan olika professioner var frågor som berördes på många seminarier. IT-kompetens och en förmåga att tolka, sköta och samarbeta med alla de robotar som kommer att omge oss framöver kommer inte minst naturvetare att behöva. En matematiker kommer exempelvis inte behöva räkna så mycket, som förstå och kommunicera vad resultatet innebär för en verksamhet. På ett seminarium på Fenomenalen, Visbys Science Centre, om hur man utbildar för jobb som ännu inte finns talades om behovet av flexibla utbildningar och en öppenhet från lärosätenas sida samt att den inre tryggheten blir allt viktigare dvs. att känna sig själv, sina styrkor och veta vad man vill. Personligen tror jag att tidigt stöd för att utveckla ungdomars självkänsla är välinvesterade pengar.

Många naturvetare är change-makers dvs. de drivs att utveckla sig själv och verksamheter. Även detta är en kompetens för framtiden. Den stora frågan här är snarast hur man ska få dessa innovativa personer att trivas i process- och toppstyrda verksamheter.

Osökt glider vi här in på lärarbristen. En skola där lärare inte har mandat att fatta självständiga beslut om hur undervisningen bäst bör bedrivas för bästa resultat har självfallet svårt att rekrytera. Att endast 1 av 4 naturvetare kan tänka sig att arbeta som lärare är problematiskt i ljuset av att vi står inför en gigantisk utmaning när det gäller att förse skolan med lärare i naturvetenskap. Satsningar som gör det möjligt att arbeta som lärare och läsa in en lärarutbildning parallellt och på att höja skickliga lärares löner är välbehövliga, men kommer de att räcka så här fem i tolv?

Mer fakta inför val av tvättmaskin än utbildning

Saco kritiserar det nya kvalitetssystemet för att det kan komma att försvåra jämförelser mellan olika lärosäten. Naturvetarna delar den uppfattningen. Det är ytterst olyckligt att blivande studenter har mycket begränsade möjligheter att välja ett lärosäte utifrån kvalitet, samtidigt som det är tydligt att skillnaderna mellan lärosätena är betydande och har en stor betydelse för de framtida karriärmöjligheterna.

Naturvetarnas rapport ”Akademisk utbildning – en språngbräda för karriären” visar att de naturvetare som har gått på utbildningar som förberett den för arbetslivet får sitt första arbete snabbare, får ett arbete som är mer relevant i förhållande till sin utbildning samt ett mer kvalificerat arbete.

En högskoleutbildning är en stor investering för individen och för Naturvetarna är det oacceptabelt att det idag inte är möjligt att göra ett välunderbyggt val. Samhället ger idag enbart vägledning när de gäller val av utbildningsinriktning. Med tanke på att Naturvetarnas rapport pekar på att framtidsutsikterna påverkas minst lika mycket av hur förberedelserna för arbetslivet fungerar på utbildningen är det vilseledande och ineffektivt.

Naturvetarna förordar ett kvalitetsdrivande system, där tidigare studenters erfarenhet av utbildningen och etablering på arbetsmarknaden blir transparanta faktorer som blivande studenter kan ta del av.

Snabbtitt på anställningsform för naturvetare

Har en tendens att skriva väldigt långa blogginlägg. Ibland kan det så klart vara motiverat men ibland kan det nog ha mer att göra med att jag har svårt för att inte dra iväg i en massa olika resonemang…det finns ju alltid så många olika intressanta aspekter på en fråga. Nu kommer här i alla fall ett försök att göra ett väldigt sammanhållet blogginlägg där jag inte försöker sväva iväg och besvara allt.

Jag har nämligen läst på SvD:s Opinion om hur först Handelsanställdas förbund och sedan Svenskt Näringsliv skrivit om visstidsanställningar. Mot bakgrund av detta tyckte jag att det var intressant att göra ett snabbdyk ner i vår lönestatistik och titta på hur det ser det ut för naturvetare. Ingen djupare analys än att jag tog två olika databasår 2010 och 2014 och helt enkelt tittade på hur många av våra medlemmar som hade tillsvidareanställningar, då de som inte har det per definition har någon annan form av anställningsform (oftast visstidsanställning).

Resultatet förvånade mig för jag hade förväntat mig att antalet med tillsvidareanställning skulle ha minskat men istället har det ökat…för samtliga arbetsmarknadssektorer för naturvetare. Stat (utan universitet/högskola) från 88 till 91 procent, landsting 87 till 90 procent, kommun 86 till 88 procent och privat sektor 92 till 94 procent.  Som sagt, den djupare analysen är inte där än så vad som ligger bakom detta har jag inte klart för mig än. Men utifrån diskussionen i media om visstidsanställningar på sistone och min spontana magkänsla (baserat i bland annat omstruktureringen av Life Science) får det ändå ses som ett positivt resultat.

Med vissa reservationer (det är beroende på vilka som svarat på löneenkäten, vilka som är våra medlemmar (är de representativa?) med mera ) verkar det alltså som att naturvetare i större utsträckning har tillsvidaretjänster idag jämfört med för fyra år sen. Hmmm, det här känner jag att man vill dyka djupare ner i men det får jag återkomma om en annan dag. Det är bara måndag än så länge och man ska inte förta sig utan också spara något spännande till resten av veckan…