Man lär så länge man lever eller?

Under varje års Almedalsvecka brukar man i regel kunna plocka upp trender i teman för olika seminarier. För det mesta är det rätt lätt att förutse vad som ska bli de heta frågorna under veckan, andra gånger är det inte helt klart hur just dessa frågor seglar upp på agendan. Efter förra årets ”buzz words” som AI, robotisering, automatisering och allmänna diskussioner kring hur många olika yrken en individ egentligen kommer att ha under sitt arbetsliv i framtiden, så hade Naturvetarna en känn för vad som skulle bli ”snackisar” under årets Almedalen.

Skönt att kunna konstatera att känslan var rätt och att det inte bara var en känsla utan att örat mot rälsen i detta fall fungerade precis som det är tänkt att göra. För de frågor som surrat runt mest hela tiden under årets vecka i seminarier och samtal har varit livslångt lärande och framtidens kompetensförsörjning. Hur ska vi säkerställa karriärbyten mitt i arbetslivet? Hur ser vi till att det blir till gagn för såväl individ, arbetsmarknad som samhället i stort? Hur kan vi främja kontinuerlig innovation och utveckling i detta lilla nordliga land som är så beroende av att ligga i framkant?

Men inte nog med att Naturvetarna lyckades identifiera den dominerande diskursen i årets Almedalen, utan vi satte även agendan. Under veckan anordnades en middag, en lunch och ett par möten där företrädare från IKEM, Trygghetsrådet, Yrkeshögskoleförbundet, Uppsala universitet, Sveriges universitets- och högskoleförbund och Saco bland annat deltog. Frågorna som diskuterades på dessa rundabordssamtal? Livslångt lärande, kompetensförsörjning och framtidens arbetsmarknad för akademiker. Kul som sagt att hitta rätt och få väldigt kompetenta och engagerade representanter på plats men än viktigare är självfallet att detta är viktiga frågor där något måste hända. Vi måste få en rörelse framåt i dessa frågor, varför detta var Naturvetarnas fokusfrågor under årets Almedalen.

Det som intresserar Naturvetarna främst är självfallet just naturvetares framtida arbetsmarknad. Men inte bara för att detta är våra medlemmar utan för att vår mening under många år också har varit att Naturvetare skapar världens framtid, vilket också är vår slogan. Det är dock ingen innehållslös floskel. Många av naturvetarnas medlemmar har olika expert- och specialistroller som tjänstemän på departement och myndigheter. Drygt en fjärdedel av våra medlemmar har också disputerat och har centrala roller inom FoU.

Med den satsning som nu görs på Agenda 2030-målen kommer naturvetenskaplig kompetens bli än mer central. Det har även vår omvärld nu börjat inse. Detta blev också tydligt under dessa rundabordssamtal där mycket av diskussionerna cirkulerade kring frågor om omställning mitt i arbetslivet, föränderliga kompetensbehov, ansvarsfördelning i det livslånga lärandet, individers drivkrafter till kompetensutveckling, matchning på arbetsmarknaden med mera.

Bra diskussioner, många idéer och en större förståelse för andra aktörers olika perspektiv och infallsvinklar blev kontentan. Dessvärre kan jag inte avslöja mer än så – som till exempel det exakta receptet för att få till ett livslångt lärande till gagn för såväl individ, arbetsmarknad och samhälle – utan dialogen kommer att fortsätta framöver. Det sägs att man lär så länge man lever men parterna på arbetsmarknaden måste se till att denna inneboende kraft hos alla människor också får utväxling framöver i hela arbetslivet. Naturvetarna har också för avsikt att fortsatt driva på för en rörelse framåt i dessa frågor.

Avtal som belönar naturvetares kompetens

Arbetsmarknaden förändras nu snabbt, bland annat i spåren på digitaliseringen. Nya former för uppdrag och anställningar växer fram i allt från små startup-bolag till globala storföretag.

Detta är en verklighet som vi som fackförbund måste förhålla oss till. Vi kan inte längre räkna med att medlemmarna kommer att jobba i trygga tillsvidareanställningar. Den så kallade gig-ekonomin med korta påhugg blir allt vanligare. Ordet gig har sin källa i musikbranschen där musikerna får korta uppdrag – gig.

Utmaningen för oss är att möta den här förändringen och fortsätta kunna leverera facklig service och ge stöd till medlemmarna. Det ställer krav på nya flexibla kollektivavtal, anpassade till individernas behov och önskemål.

För att kollektivavtalen ska fortsätta att äga sin giltighet och utgöra det vi kallar för den svenska modellen måste vi upprätthålla en hög anslutningsgrad. Till Naturvetarna och andra Saco-förbund ökar anslutningsgraden. På arbetsmarknaden som helhet ser vi den motsatta trenden, vilket på sikt riskerar att urholka värdet av kollektivavtalen.

”It takes two to tango”. Båda parter måste alltså vara med på noterna för att kollektivavtalen ska kunna utvecklas. Även arbetsgivarna måste vinna på kollektivavtal. Jag var på ett seminarium för några månader sedan som handlade om hur fack och arbetsgivarorganisationer ska vara attraktiva i framtiden.

Här behöver båda parter fundera på hur framtidens kollektivavtal ska se ut. En trend är att allt fler arbetsgivare vill ha avtal utan centralt bestämda lönehöjningar för hela branscher. Den typen av avtal har vi redan inom offentlig sektor och i delar av den privata sektorn.

Dessa avtal, som Naturvetarna är med och tecknar, innebär en större flexibilitet, där lönerna i högre grad avspeglar individernas prestationer och företagens bärkraft.

En ledstjärna för Naturvetarna är att utveckla system och avtal som tar till vara den kunskap och kompetens som naturvetare har. Ditt ansvar och dina resultat i relation till verksamhetens mål och resultat ska speglas i lönekuvertet.

Vilka faktorer påverkar etableringen på arbetsmarknaden?

Universitetskanslerämbetet (UKÄ) publicerade i dagarna sin etableringsrapport ”Etableringen på arbetsmarknaden för högskoleutbildade 2013”. Vid en snabb analys kan konstateras att etableringen för naturvetare med en generell examen från 2011/12 2013 var sämre än för andra akademikergrupper. I genomsnitt för alla ämnesområden var etableringen 80,7 procent, vilket kan jämföras med 71,1 procent för naturvetare med en generell examen. Naturvetare med en yrkesexamen inom jord- och skogsbruk hade emellertid en etablering på 83,1 procent, som ligger mycket när etableringsgraden inom det tekniska området på 84,4 procent där yrkesexamina också är vanliga.

Av de som tog ut en yrkesexamen läsåret 2007/08 hade 81 procent etablerat sig 1 år senare (2009), vilket kan jämföras med en etablering på 74 procent för de med en generell examen. Det verkar alltså som typ av examen spelar minst lika stor roll för etableringen som ämnesinriktning.

Det är också viktigt att ta ut sin examen. 81 procent av de som hade tagit ut examen var etablerade jämför med 68 procent av de som inte tagit ut examen, men i stort sett var klara med sina studier.

I rapporten ”Akademisk utbildning – En språngbräda för karriären”, som Naturvetarna publicerade i början på året visade det sig också tydligt att etableringen förbättras markant om de som tar examen känner sig förberedda för arbetsmarknaden och under utbildningen har fått kunskap om vilka jobb som finns, träffat yrkesverksamma, praktiserat etc. Naturvetarnas rapport visar också att studenter med yrkesexamina känner sig bättre förberedda för arbetsmarknaden och får mer stöd från sitt lärosäte när det gäller arbetslivet.

Den som vill öka sina möjlighet att snabbt bli etablerade på arbetsmarknaden bör alltså enligt resultaten av UKÄ:s rapport ta ut sin examen och välja en yrkesexamen. Inom det naturvetenskapliga området finns flera yrkesexamina. Agronom, lantmästare, jägmästare, skogsmästare, hortonom, biomedicinsk analytiker, dietist, hippolog, hortonom, landskapsingenjör och trädgårdsingenjör är några yrkesexamina som finns inom Naturvetarna.

En annan möjlighet är att själv ta ansvar för att vara förberedd för arbetslivet vid examen. Naturvetarnas studentråd har tagit fram en checklista för naturvetare som vill öka sina möjligheter att få ett kvalificerat och relevant arbete efter examen.

Almedalen: Lärare, change-makers och robotskötare

Efter en intensiv vecka känns det bra att summera intrycken. Jag koncentrerar mig av naturliga skäl att försöka följa vilka frågor som är uppe till diskussion på arbetsmarknaden och när det gäller högre utbildning. Förra året lyfte flera lärosäten behovet av bättre förberedelser för arbetslivet. I år var det i stort sätt bara KTH och näringslivet som pratade lösningar i form av exempelvis samarbeten, open lab och studenter som medarbetare. Trist att se att de naturvetenskapliga-matematiska fakulteterna återigen tycks tappa mark när det gäller att förse det omgivande samhället med kompetens.

Naturvetarnas studentråd, Sustainergies och företag i framkant inger emellertid hopp. Här finns energi, framtidstro och vilja till att åstadkomma förändring. Framtidens naturvetare kommer inte att nöja sig med akademin som den enda tänkbara arbetsgivaren. Att få ett kvalificerat och relevant arbete är en självklar förväntan efter flera års krävande studier, men idag vet vi att nätverk och praktiska erfarenheter av att arbeta och samarbeta med andra professioner är centralt för en bra start för karriären. Uppgifter om att enbart 24 procent av högskolestudenterna får ett relevant professionellt nätverk under studietiden vittnar om stor utvecklingspotential.

Vilken kompetens är det då som behövs i framtiden? Tydligen i stort sätt förmågor som förenar skickliga datorspelare, så min oro för sonens framtid kanske därmed är en aning överdriven. Problemlösning, avancerad kommunikation, samarbete, informationssammanställning, global förståelse och en förmåga att utveckla samt bedöma sig själv är det som nämns. Intressant nog är mycket av detta förmågor som naturvetare ofta har, så med mer träning på att kommunicera och samarbeta över disciplingränserna skulle naturvetarna kunna bli vinnare på framtidens arbetsmarknad.

Digitaliseringen och behovet av mer samarbete mellan olika branscher, lärosäten och arbetsgivare samt mellan olika professioner var frågor som berördes på många seminarier. IT-kompetens och en förmåga att tolka, sköta och samarbeta med alla de robotar som kommer att omge oss framöver kommer inte minst naturvetare att behöva. En matematiker kommer exempelvis inte behöva räkna så mycket, som förstå och kommunicera vad resultatet innebär för en verksamhet. På ett seminarium på Fenomenalen, Visbys Science Centre, om hur man utbildar för jobb som ännu inte finns talades om behovet av flexibla utbildningar och en öppenhet från lärosätenas sida samt att den inre tryggheten blir allt viktigare dvs. att känna sig själv, sina styrkor och veta vad man vill. Personligen tror jag att tidigt stöd för att utveckla ungdomars självkänsla är välinvesterade pengar.

Många naturvetare är change-makers dvs. de drivs att utveckla sig själv och verksamheter. Även detta är en kompetens för framtiden. Den stora frågan här är snarast hur man ska få dessa innovativa personer att trivas i process- och toppstyrda verksamheter.

Osökt glider vi här in på lärarbristen. En skola där lärare inte har mandat att fatta självständiga beslut om hur undervisningen bäst bör bedrivas för bästa resultat har självfallet svårt att rekrytera. Att endast 1 av 4 naturvetare kan tänka sig att arbeta som lärare är problematiskt i ljuset av att vi står inför en gigantisk utmaning när det gäller att förse skolan med lärare i naturvetenskap. Satsningar som gör det möjligt att arbeta som lärare och läsa in en lärarutbildning parallellt och på att höja skickliga lärares löner är välbehövliga, men kommer de att räcka så här fem i tolv?

Mer fakta inför val av tvättmaskin än utbildning

Saco kritiserar det nya kvalitetssystemet för att det kan komma att försvåra jämförelser mellan olika lärosäten. Naturvetarna delar den uppfattningen. Det är ytterst olyckligt att blivande studenter har mycket begränsade möjligheter att välja ett lärosäte utifrån kvalitet, samtidigt som det är tydligt att skillnaderna mellan lärosätena är betydande och har en stor betydelse för de framtida karriärmöjligheterna.

Naturvetarnas rapport ”Akademisk utbildning – en språngbräda för karriären” visar att de naturvetare som har gått på utbildningar som förberett den för arbetslivet får sitt första arbete snabbare, får ett arbete som är mer relevant i förhållande till sin utbildning samt ett mer kvalificerat arbete.

En högskoleutbildning är en stor investering för individen och för Naturvetarna är det oacceptabelt att det idag inte är möjligt att göra ett välunderbyggt val. Samhället ger idag enbart vägledning när de gäller val av utbildningsinriktning. Med tanke på att Naturvetarnas rapport pekar på att framtidsutsikterna påverkas minst lika mycket av hur förberedelserna för arbetslivet fungerar på utbildningen är det vilseledande och ineffektivt.

Naturvetarna förordar ett kvalitetsdrivande system, där tidigare studenters erfarenhet av utbildningen och etablering på arbetsmarknaden blir transparanta faktorer som blivande studenter kan ta del av.