Nej, storleken har inte så stor betydelse. Det är skillnaden som gör skillnaden

Maria Abrahamsson (M) har goda intentioner, men gör i sin debattartikel om jämställdhet på SvDs Brännpunkt den 3 mars 2014, en rad tankevurpor. En av vurporna är antagandet att det är av yttersta relevans hur man mäter skillnaden i livslön mellan kvinnor och män.

Det går att mäta på olika sätt och det är väl just därför som Medlingsinstitutet ger flera olika mått i sina rapporter. De förklarar också väldigt pedagogiskt hur man kan räkna på olika sätt och exakt vad det är de mäter. Om det är 3,6 miljoner eller 870 000 kronor är faktiskt inte det mest intressanta, annat än möjligtvis i politiska debatter då alla kan hitta stöd för sin egen sanning. I en replik försvarar också Malin Wreder, huvudsekreterare i delegationen för jämställdhet i arbetslivet, de 3,6 miljonerna och hur man också minsann har mätt på andra sätt.

Det mest problematiska när just jämställdhet görs till en fråga om mätning är att fokus, trots goda intentioner, flyttas från sakfrågan. Inte minst när Abrahamsson också viftar bort de strukturella problemen i en handvändning. Det finns oförklarade skillnader mellan kvinnor och mäns löner i Sverige år 2014, det räcker faktiskt rätt bra. Naturvetarna är ett Saco-förbund som förespråkar individuell lönesättning med lönesamtal och väl fungerande löneprocesser. Liksom Abrahamsson hyser vi en stark tilltro till denna modell. Inte minst då Saco också visat i olika undersökningar att kvinnor tjänar mest på individuella lönesamtal.

Men att kvinnor och män gör olika yrkesval, att kvinnor deltidsarbetar mer och att kvinnodominerade yrken och sektorer har sämre löner kan man inte bara vifta bort som en irrelevant faktor. Man kan räkna med de strukturella skillnaderna eller välja att inte räkna med dem i olika beräkningar, men man kan inte betrakta de som oviktiga i sammanhanget. Det är väl klart att det måste vara av intresse i en jämställdhetsdebatt att diskutera varför kvinnor tar ut mer föräldraledighet, deltidsarbetar mer och varför det finns strukturell diskriminering? Att kvinnor i slutändan i regel får en lägre pension är en sådan sak som också bör ligga där uppe i internminnet oavsett om man räknar på det eller inte.

Med detta sagt visar Naturvetarnas beräkningar att de oförklarade löneskillnaderna mellan kvinnor och män har minskat över tid bland våra medlemmar (för att vara trogen mitt budskap kommer jag inte att fokusera på de exakta siffrorna). Eftersom både Sacos tidigare rapporter och våra egna beräkningar visar att kvinnor tjänar mest på lönesamtal, kommer jag till slutsatsen att individuell lönesättning med lönesamtal är av godo för att minska de oförklarade löneskillnaderna.

Saco släppte den 4 mars en funktion som visar att skillnaderna i livslön för kvinnliga och manliga akademiker i regel fortfarande är väldigt stor. Det Saco sätter ljuset på är att det inte finns en universallösning som löser allt i en handvändning. De oförklarade löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar i en alltför långsam takt. Ett av våra systerförbund, Sveriges Ingenjörer, lanserade häromdagen en rapport som visar att ingångslönerna skiljer sig åt för deras kvinnliga och manliga medlemmar. Något vi också sett för våra medlemmar. Det betyder att man (läs kvinna) måste stå på sig i sin första löneförhandling då en för låg ingångslön ofta hänger med en under resten av yrkeslivet. Om man dessutom tappar längs vägen kan skillnaden i slutändan bli markant. Ta inte skit (ingångslön)!

Om jag ska föra någon sorts avslutande resonemang så här dagen innan den internationella kvinnodagen måste det bli detta.

Naturvetarna förespråkar individuell lönesättning med lönesamtal just för att vi anser att kön inte ska vara en faktor. Vi ser det som en väg fram för att komma bort från förutfattade meningar och att titta på individens kompetens, ansvar, arbetsuppgifter och prestation (helt oavsett kön, bakgrund, sexuell läggning eller andra för lönesättning ovidkommande faktorer). Kön är således inte vårt fokus!

Men givet de normer som fortfarande råder i vårt samhälle och som slår igenom i strukturella löneskillnader finns det saker vi inte rår på som fackförbund. Här måste politiker ta ett gemensamt ansvar att se till att det inte blir en pajkastning om hur man ska räkna. De enda som vinner på en sådan debatt är de som låtsas om att det inte finns oförklarade löneskillnader mellan kvinnor och män i Sverige år 2014. Den här frågan är för viktig för att schabblas bort, inte minst om man som Abrahamsson, i grunden har goda intentioner.

Det är skillnaden som gör skillnaden! Tjafsa inte bort det i jakten på politiska poänger! Framför allt då det är politiker som i större utsträckning än några andra i vårt samhälle äger redskap att förändra rådande normer!


Ps. De proffsförhandlare kring individuell lönesättning som Abrahamsson efterlyser i sin debattartikel finns i mängder hos olika Saco-förbund och de brukar i regel benämnas som förhandlare/ombudsmän. Ett tips för akademiker är därför att vara med i ett Saco-förbund och verkligen nyttja de tjänster som erbjuds avseende lönecoaching, lönesamtalscoaching, lönestatistik etc. Ds.

Lönar sig utbildning?

Tjänar man på att utbilda sig? Frågan kan tyckas simpel men är faktiskt inte helt lätt att besvara.  Å ena sidan är nog de flesta överens om att förutsättningarna att få arbeta med det man brinner för blir drastiskt mycket bättre om man har en utbildning att stå på.  Å andra sidan är det inte alls självklart att utbildningsinvesteringen gör särskilt stor skillnad i lönekuvertet. Visst tenderar de flesta akademiker att ha en bättre löneutveckling än många andra  grupper på arbetsmarknaden men att bara titta på månadslönen ger en skev bild av vad (den ekonomiska) utbildningspremien egentligen är. Studietiden innebär ju inte bara höga studielån  (i alla fall för de allra flesta) utan även inkomst- och pensionsbortfall och att karriären senareläggs. Detta innebär att det för en genomsnittlig akademiker tar ganska många år att nå upp till samma inkomstnivå som den som börjar arbeta direkt efter gymnasiet. Draget till sin spets kan man alltså säga att det rätt länge är något av en förlustaffär att utbilda sig – åtminstone i ekonomiska mått mätt.

Saco lanserade för några år sedan begreppet ”livslön”. Meningen är att visa att lön inte bör förstås endast i termer av månatlig inkomst utan om den ackumulerade lönen. Vad hinner en individ tjäna under ett helt arbetsliv om man justerar inkomsten med studietidens inkomstbortfall och studielån? Och hur lång tid tar det för den som utbildat sig att nå upp till samma totala lönenivå som den som valt att börja arbeta direkt efter gymnasiet? När man med hjälp av Sacos livslöneverktyg tittar på utvecklingen för olika utbildningar upptäcker man snart att det finns mycket stora skillnader. Emedan geovetare får vänta till  hen är ungefär 55 år går det betydligt snabbare för exempelvis systemvetare och datavetare som börjar tjäna på sin utbildning vid 35 respektive 31 års ålder. Jämför man naturvetare med samhällsvetare och humanister blir skillnaderna ännu större…

Är detta rimligt? Jag har inget bra svar att ge. Huruvida och hur mycket man ska ”tjäna” på att utbilda sig är i grunden personlig och politisk fråga. Jag tror dock att den politiska debatten om utbildning och löner skulle må bra av att nyanseras. Lön är inte så enkelt som inkomst.

Sofie Andersson