Febern stiger inom biotech enligt the Economist

Enligt en artikel i the Economist tyder mycket på att den senaste ökningen av investeringar i biotech är en boom som inte kommer att följas av ytterligare en ”bust”. Förvisso fokuserar artikeln på biotechinvesteringar och börsintroducering av mindre biotechföretag i USA men det är ändå intressant läsning. Texten sätter fokus på den strukturomvandling som branschen har genomgått och fortfarande genomgår, där många mindre biotechföretag har blivit forskningsmotorer för de större företagen.

Sanofi, en fransk läkemedelsjätte, pumpar till exempel in 1 miljard dollar i Regenerons, ett mindre amerikanskt biotechföretag, forskningsprogram bara under 2014. Tanken är att kombinera Regenerons spetskompetens i forskning med Sanofis förmåga att få ut produkter på marknaden. Celgene, en av USAs största biotechföretag har en liknande ”distributionsmodell” för FoU, där man finansierar forskningen i mindre företag.

Som sagt, mest är det intressant läsning men kanske kan man också hålla en eller två tummar för att lite av detta också spiller över Atlanten…närmare bestämt på Sverige.

Slöseri med forskning och kompetens

Jag har varit på AstraZeneca flera gånger, men som alltid när man besöker andra verksamheter blir man visad till konferensrum som ser ganska lika ut vart man än kommer. Idag var därför första gången som jag fick se de imponerande laboratoriemiljöer som finns på anläggningen i Södertälje.

Den känsla som sköljde över mig när jag gick igenom dessa moderna och påkostade laboratorier, var sorg och tomhet. Lokalerna, som borde sjuda av aktivitet, gapade tomma. All den kompetens som tidigare samlats och all den kunskap som producerats där, är borta. Vilket slöseri för samhället!

Kemister, biologer och farmakologer och andra duktiga forskare har här verkat för att hitta botemedel eller lindring för sjukdomar som skapar stort lidande för många människor. Som exempel är mer än 35 miljoner människor i världen drabbade av ett av dessa sjukdomstillstånd, Alzheimers. Dessutom finns utrustning som skulle göra forskarkollegor gröna av avund. Korridor efter korridor med moderna och avancerade apparater och robotar och gigantiska anläggningar bara för att driva laboratorierna. En magnetröntgen för råttor hålls idag igång utan att användas. När den stängs av om några veckor, kommer det att kosta en miljon att starta igång den igen, förutsatt att ingen tar över verksamheten innan dess.

Att inte ta till vara denna infrastruktur i kompetens, erfarenheter och utrustning, känns som rent vansinne. Visst kan de anställda få nya jobb, men ska deras forskning och unika erfarenheter läggas i malpåse fastän det handlar om angelägenheter för samhället. Och var finns kunskapen om processen, från forskningsidé till färdig produkt på marknaden, när inga jobbar med helheten?

Imorgon presenterar regeringen sin budgetpolitiska proposition. Med den får vi facit i hand om vilka resurser och vilken inriktning regeringen tänker sig för forskning, utveckling och produktion inom life science-området framöver. Så håll tummarna för att regeringen insett betydelsen av att hitta en helhetslösning för life science, som skapar förutsättningar för framtiden, genom att bygga vidare på de nyckelfunktioner i läkemedelstillverkningen, som annars blir ett minne blott för Sverige.

 

Naturvetarna har jobbat för ett life science institut som tar tillvara nyckelfunktioner i hela värdekedjan från forskningsidé till färdig produkt på marknaden. Läs exempelvis pressmeddelandet Regeringen på rätt väg om life science – men helhet saknas fortfarande, från förra veckan.

Varför är hållbarhet så svårt?

Alla är rörande eniga, men ändå händer det inte så mycket. Anledningen är att åtgärder som lönar sig på sikt eller samhällsekonomiskt inte nödvändigtvis går ihop med den egna budgeten. När det gäller miljöfrågan är debatten välkänd, men denna gång är det inte miljön som står i fokus utan allas vår hälsa.

Problemet är att det är svårt att få landstingen att satsa tillräckliga resurser på FoU. Det saknas incitament och det säger sig regeringen vilja ändra på, men jag måste ändå fråga mig hur det kan ha blivit så här. Sjukvård är en otroligt utvecklingsintensiv verksamhet och att landstingsledningarna utan protester är beredda att skippa den långsiktiga utvecklingen för kortsiktiga vinster är anmärkningsvärt.

Kanske beror det på en bristande förståelse av betydelsen av forskning och utvecklingen för sjukvården och i förlängningen samhällets ekonomi.
– För att arbeta i en hög position inom sjukvården ska man ha disputerat. Det tycker jag är självklart, konstaterade Roger Juhlin, europeisk forskningsdirektör på MSD.
Jag håller med. Det skulle utan tvekan ge en ökad förståelse för vikten av FoU, men jag är mer tveksam till om landstingen tycker det samma. I slutändan är det nog också så att få landstingsanställda är beredda att ägna sig åt FoU om inte den verksamheten premieras av ledningen.

Slutligen är det ju liten ironiskt att analysen av varför det har gått som det har gått med AstraZeneca pekar på att verksamheten gått från att skapa värde till att fokusera på olika former av finansiella aktiviteter. Jag tar mig för pannan, men i en värld där ekonomer styr kan man kanske förvänta sig att pengar snarare än hälsa och miljö är i fokus? Men jag hade nog ändå hoppats att vi kommit längre än så här. Finns det någon innovativ ekonom där ute i cyberrymden som kan ägna lite tid åt att få bukt med den här tröttsamma kortsiktigheten?

Eurokrisen slår hårt mot läkemedelsbolagen!

Senast i torsdag skrev Marita här på bloggen om ytterligare uppsägningar inom Life science branschen. I gårdagens DN gavs ytterligare dystra besked kopplat till läkemedelsbolagen. Det är Pia Gripenberg som har gjort en börskrönika där hon analyserar hur skuldkrisen i södra Europa slår mot läkemedelsbolagen.

I dagsläget har Portugal, Spanien, Italien och Grekland över 130 miljarder kronor i skulder till olika företag inom läkemedelsbranschen. Skulder som dessa länder inte betalar! Detta påverkar naturligtvis branschens förmåga och vilja att investera i forskning, vilket i sin tur påverkar branschens villkor i Sverige. Om Grekland skulle lämna Euron skulle det bli än värre då nedskrivningar av skulder är att vänta och prissättningen på läkemedel i Europa skulle skakas om (alla andra länder vill betala samma låga pris som de krisande länderna) enligt Gripenberg.

Samtidigt så är det, precis som det skrevs på bloggen i torsdags, självfallet inte ovidkommande vad nationer gör för att främja olika branscher. Lite så som Anders Borg agerar när det gäller Eurokrisen; engagerat, handlingskraftigt och proaktivt; skulle regeringen behöva agera även när det gäller klimatet för Life science i Sverige. Att avvakta till höstbudgeten är inte aktuellt lika lite som det är aktuellt att bara sitta med benen i kors och hoppas att Eurokrisen ska blåsa över.

Det här börjar bli som ett mantra men det är dags för regeringen att agera när det gäller Life science!

Kristofer Jervinge

Dags för regeringen att visa handlingskraft när det gäller life science

Väl på jobbet igen efter gårdagens nationaldagsfirande möts jag av beskedet om ytterligare uppsägningar på KaroBio. Life science branschen är inte munter just nu och jag lider med de naturvetare som blir varslade. Vi kan nog alla föreställa oss att det inte är roligt att inte själv få välja när man ska söka nytt jobb. Det är en tung process att gå igenom, även om de allra flesta naturvetare hittills lyckats få nya jobb.

Osökt glider tankarna iväg till en kommentar av Lars Leijonborg, som utsetts till statens samordnare efter beskedet om nedläggningen av Astra Zenecas forskning i Södertälje. Han menade att regeringen troligen inte kommer att kunna agera för att säkerställa att den kompetens och utrustning som finns i Södertälje tas tillvara. Skälet är inte att det inte är motiverat eller strategiskt viktigt, utan hör och häpna att regeringen inte lägger fram en ny budget förrän i höst. Det är väl bara att hoppas att framtida möjligheter för Sverige dyker upp i tid för att budgeteras, annars kommer vi snart bli totalt utkonkurrerade av mer flexibla och handlingskraftiga nationer.

Allt är emellertid inte nattsvart och framför allt i Lund händer just nu mycket som kan bli en vändpunkt för life science-branschen och behovet av naturvetenskaplig kompetens. Jag tänker på nya MaxLab och ESS, samt på den optimist jag möttes av sist jag var på Medicon Village.

För Sverige talar också det faktum att vi fortfarande har tillgång till unik kompetens inom life science och att vi är starka inom många strategiskt viktiga områden, såsom exempelvis infektion.