VARNING! Tomma ord om livsmedelsupphandling kan ge twittertumme

Var på ett frukostseminarium på temat ”Slaget om skolmaten – ska och kan kommunerna tillmötesgå alla krav?” anordnat av Livsmedelsverket i morse. Som sig bör på ett seminarium på ett sådant tema var förtäringen välkomponerad med jordgubbar och lite nyttigare mackor än vad som är regel här i Almedalen. Det var bra…dessvärre var det slutliga intrycket av seminariet inte lika bra.

Det tråkiga var nämligen att även om man kände att livsmedelsupphandling engagerar väldigt många människor blev ingen klokare av seminariet. Då var ändå departementsfolk, en viss minister med ansvar för dessa frågor, Livsmedelsverket och en representant för kommuner på plats. En sak som panelen var rörande överens om var att det behövs en svensk livsmedelsstrategi. Ändå finns det ingen och ingen i panelen kände något större ansvar för detta.

Visst, Eskil Erlandsson (C) sade att man håller på att skriva på en sådan…men någonstans fick iaf jag intrycket av att det inte var helt förankrat och inte helt klart att det i slutändan kommer att fattas ett beslut om att en sådan strategi ska implementeras. Man pratade om att kommunerna måste ta ansvar för livsmedelsupphandlingar, att Livsmedelsverket har ett ansvar, att departementet har ett ansvar…men hur ansvarsfördelningen exakt ser ut och vem som ska ta bollen för att få till en förbättring blev bara hängande i luften. Att olika spelare har olika ansvarsområden, att mycket är oklart och att något behöver göras visste alla redan innan seminariet. Det var mycket nja och det landade i att det handlar om vad det är för förtroendevalda i en kommun (hur engagerade de är i livsmedelsfrågor).

Det kan väl inte var ok att det ytterst ska handla om prioriteringar och engagemang hos förtroendevalda i kommuner? Dessutom finns det ju numera med i skollagen att skolmåltider är en del av utbildningen och ska vara näringsriktiga. Glädjande därför att höra en dietist ta ordet och påpeka hur viktigt det är att skolmaten är välkomponerad ur nutritionssynpunkt samt att lusten till ”bra” mat måste genomsyra skolmåltiderna. Det är i skolan som framtidens matvanor sätts för många barn. Dietisten fick också medhåll från en kostchef på denna punkt. Dietister måste få en större roll (eller en roll överhuvudtaget då det är många kommuner som inte ens har dietister) i kommuner kring kostfrågor inom skolan, livsmedelsupphandlingar och andra verksamhetsområden där deras kompetens är avgörande.

Det fanns alltså positiva saker att ta med sig och förhoppningsvis var det någon kommunpolitiker där som fick sig en aha-upplevelse. Men det kan ändå inte bli något annat än tummen ner för ett seminarium som ska försöka räta ut vissa frågetecken som slutar i ett luddigt jaha. Apropå tummar. Trots att det var mycket tomma ord twittrade jag som en galning (inte minst då Twitter strulade och det var svårt att få iväg tweets) och fick en arbetsskada. Jag har numera twittertumme. Den tar sig uttryck i en självspricka i tummen och viss smärta i benet som uppstod under seminariet.

Jag är en nybörjare på twitter och har nog dålig teknik…men jag anklagar ändå de tomma orden om livsmedelsupphandling vid seminariet som gjorde mig lite upprörd och ”twitterbenägen”. I viss mån anklagar jag också Visby då staden bjuder nästintill på vinterväder till och från och jag brukar få självsprickor i fingrarna på vintrarna. Undrar förresten om någon delar ut handkräm som give-away i år…!?

Småskalig likvärdighet!

Naturvetarna efterfrågar likvärdighet i tillsynen i Sverige. Varför jublar vi då inte åt det här pressmeddelandet från Landsbygdsdepartementet som precis damp ner i min inkorg i Outlook under förmiddagen? Bakgrunden är att helhetsgreppet saknas.

I denna åtgärd, som ska träda i kraft den 1 januari 2014, tar Livsmedelsverket över kontrollen av bland annat småskaliga charkuterier och mejerier från kommuner. Regeringen hävdar att det leder till en mer likvärdig livsmedelskontroll i Sverige. Det må så vara, och det är naturligtvis bra, men det är en småskalig likvärdighet.

Man måste ta ett samlat grepp kring tillsynsområdena djurskydd, miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll. Naturvetarna släppte just ett pressmeddelande om detta som ett svar på regeringens beslut. Det jag skriver i pressmeddelandet är att om regeringen menar allvar med att tillsynen ska vara likvärdig är det dags att man tar ett helhetsgrepp. Likvärdighet på en stor skala kan endast uppnås om man utreder hela kedjan, även Livsmedelsverket och Jordbruksverket som tidigare har fått utstå hård kritik. En enhetlig utredning utan förutfattade meningar om några snabba lösningar, vare sig organisatorisk eller genom flytt av enstaka områden, är en nödvändighet för en samlad och likvärdig tillsynsverksamhet.

Även om kontrollen blir mer likvärdig genom en flytt till Livsmedelsverket kan man verkligen ifrågasätta på vilket sätt. Livsmedelsverket har som sagt kritiserats tidigare för den kontroll man idag ansvarar för och av de myndigheter som befinner sig på nivån under i livsmedelskedjan, alltså kommuner, för stora brister även i denna roll. Det gör att man blir lite orolig för att det blir en likvärdighet på samma sätt som för djurskyddet när det gick över till länsstyrelsen där antalet kontroller drastiskt minskade även om de nu görs mer på samma sätt.

Det är bra att regeringen börjar prata likvärdighet men som sagt så måste man om man menar allvar med detta genomföra en enhetlig utredning, utan förutfattade meningar om några snabba lösningar, kring djurskydd, miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll. I en sådan utredning måste alla delar och alla myndigheter i dessa tillsynskedjor analyseras. Alla kompetenta människor  som arbetar med tillsyn runtom i landet på alla nivåer och i alla olika myndigheter förtjänar att denna fråga tas på allvar och utreds därefter, inte att man gör punktinsatser och halvmesyrer lite här och lite där.

Hållbar köttkonsumtion…offentlig upphandling en väg framåt?

Jag har med stort intresse följt ”köttdebatten” som har pågått på de stora dagstidningarnas debattsidor de senaste dagarna. Grunden är en rapport, Hållbar köttkonsumtion – Vad är det? Hur når vi dit?, från Jordbruksverket som kom för någon vecka sedan. Det som de flesta medier tog fasta på var att man i rapporten hade skrivit om köttskatt. Finansminister Anders Borg uttalade sig om det olämpliga i att införa köttskatt. På DN debatt så skrev också Per Jenssen, professor i etologi vid Linköpings universitet, i fredags om att köttskatten skulle gynna plågsam djuruppfödning. Resonemanget i debattartikeln går ut på att det är sådan uppfödning som genomförs under närmast industrialiserade förhållanden, i Sverige och utomlands, som skulle gynnas av en köttskatt.

Sedan kom den väldigt oväntade vändningen där Jordbruksverket uttalade sig om att det inte finns något förslag om köttskatt. I söndags kom så ytterligare en debattartikel från Jordbruksverket där man pratar om att Sveriges köttproduktion bör öka. Resonemanget i denna artikel är att det är mycket som talar för att svensk produktion står sig bra ur flera hållbarhetsaspekter. Reaktionen på denna uppmaning om en större köttproduktion i Sverige lät inte vänta på sig utan igår publicerades denna debattartikel om att för mycket rött kött är skadligt för hälsan. Något av ett cirkelresonemang skulle man kunna säga där debatten nu är tillbaka där den började för en vecka sedan med att svenskar måste minska på köttkonsumtionen.

Men om vi utgår från att en viss konsumtion av kött, för den som så väljer, är en del av en näringsriktig kost så påstår jag att man på kort tid kan minska avsevärt på klimatpåverkan från svensk köttkonsumtion samtidigt som man slår ett slag för en levande landsbygd i Sverige. Det jag själv tog fasta på i Jordbruksverkets rapport är att utländskt kött numera står för 44 procent av allt kött som äts i landet. Att införa en hållbarhetsmärkning på kött som säljs, som föreslås i Jordbruksverkets rapport som en väg framåt, är naturligtvis bra men hur är det med offentlig verksamhet som i rimlighetens namn måste stå för en stor del av köttkonsumtionen i landet? Hur ser det ut i landets skolor t.ex.?

Enligt gällande skollag ska skolmåltiderna i grundskolan vara näringsriktiga. Men enligt Skolinspektionen så tar inte kommunerna sitt ansvar fullt ut när det gäller att garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna. Hur är det här relevant då? Jo, inte nog med att alla kommuner inte kan garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna i dagsläget, i enlighet med skollagen, utan det är oklart vad som gäller avseende djurskydd vid offentlig upphandling av livsmedel. Så här står det på regeringens hemsida: ”När det gäller djurskyddskrav i offentlig upphandling så går de överrättsdomar och underrättsdomar som meddelats i olika riktningar. Det finns ännu inte något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i dagsläget varför det fortfarande råder viss osäkerhet på området om vad som är tillåtet eller inte.”

Jordbruksverket nämner i sin rapport att man tillsammans med Miljöstyrningsrådet arbetar med att ta fram ett underlag kring detta till kommuner och andra aktörer men det behövs också ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (förhoppningsvis ett positivt sådant för djurskyddet). Eftersom Sverige har ett gott djurskydd, har lägst antibiotikaanvändning i EU, har en god hälsa hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar så är det problematiskt att olaglig skolmat slår ut svensk produktion. Det kött som konsumeras inom offentlig verksamhet i Sverige idag är ofta dåligt ur hållbarhetsaspekter, garanterar ofta inte djurskyddet alls och är ofta fullt med antibiotika. Vill vi att det är sådant kött som ska konsumeras i våra skolor?

Är inte djurskyddskraven inom offentlig upphandling en bättre väg framåt och en mycket mer relevant fråga än köttskatt när det gäller den svenska köttkonsumtionens miljöpåverkan? Jordbruksverket lyfter i sin rapport att offentliga måltider har en potential att påverka människors konsumtionsbeteenden. Men mer än så är väl föräldrar också måna om att en näringsriktig måltid (även om det inte är lagstadgat) även inbegriper att det kött som konsumeras i skolorna inte har en alltför stor belastning på klimatet (svenskt kött ligger bra till!), att vissa djurskyddskrav är uppfyllda (svenskt kött ligger bra till!) och att köttet som deras barn äter inte innehåller en massa antibiotika, hormoner m.m. (svenskt kött ligger bra till!).

Om det blir ett positivt utslag i Högsta förvaltningsdomstolen kan offentlig upphandling bli en väg framåt för en mer hållbar köttkonsumtion och en levande landsbygd i Sverige. Om så blir fallet borde vi väl (som medborgare) kunna propagera mot våra politiker att det även är andra värden än bara pris som ska tas i beaktande vid offentlig upphandling…eller vad tror du?

Kycklingfötter, grisöron och innovation!

Nej, det finns ingen solklar koppling mellan kycklingfötter, grisöron och innovation. Bara så att vi har det klarlagt. Däremot kom det häromdagen ett besked från utrikesdepartementet som kan bli väldigt positivt för innovation och forskning i Sverige. Detta följdes upp av ett pressmeddelande från landsbygdsdepartementet idag kring kycklingfötter och grisöron som är positivt för våra medlemmar som på olika sätt arbetar med uppfödning av kycklingar och grisar.

Om vi börjar med utrikesdepartementet så är det så att EU-parlamentet igår röstade för att införa ett gemensamt EU-patent i 25 länder. I nuläget tar det oftast flera år att patentskydda en produkt i hela EU. Dessutom är det en dyr affär att patentregistrera. Med det nya förslaget kommer en patentansökan att kosta 4700 euro i jämförelse med nuvarande kostnad som är 36000 euro. Nu ska förslaget bara ratificeras av länderna som berörs så att förslaget kan träda i kraft i januari 2014.

Landsbygdsdepartementet å sin sida informerade om att Asien har öppnat upp för svensk köttexport. Man menar på att det kan öppna upp för en ny typ av export av varor som de svenska konsumenterna inte är så intresserade av. Dessutom poängterar man att matkulturerna ofta är annorlunda i Asien och att efterfrågan på till exempel kycklingfötter och grisöron är större på dessa marknader. Jag har med egna ögon vid upprepade tillfällen sett hur stor kärleken till kycklingfötter är (ja, att äta då alltså) i Hong Kong så det låter som en rimlig slutsats. En ny och ökad export förväntar sig landsbygdsdepartementet framöver.

Nu undrar jag bara vad som finns bakom luckan i julkalendern från departementen imorgon när det är lucia och allt…