Nätet är en del av vårt samhälle – deal with it!

Så har det då tyvärr gått så långt att det numera finns en försäkring mot hat, hot och andra kränkningar på nätet. Det är djupt tragiskt att samhället är inkapabelt att hantera denna problematik på alla nivåer. Många arbetsgivare vet inte hur de ska hantera nätet när det uppstår hot, hat och kränkningar mot deras anställda.

En förhoppning som jag har haft är att Arbetsmiljöverket ska ta fram bra föreskrifter kring detta så att arbetsgivare får en större förståelse för hur de ska hantera nätet och att det inte är den ”privata” sfären (som vissa arbetsgivare hävdar) om man blir utsatt för ett hot på nätet som tydligt är kopplat till tjänsteutövningen. Men så verkar det tyvärr inte bli.

Just nu är Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna ute på remiss från Arbetsmiljöverket.  Det är ett väldigt ambitiöst remissförslag med en gedigen konsekvensutredning och en medföljande rapport om organisatoriska, sociala och psykologiska arbetsmiljöförhållanden och dess implikationer för verksamheten.

Arbetsmiljöverkets målsättning är också god, genom att ta fram samlade föreskrifter inom det psykosociala området hindra negativ utveckling av ohälsan. Ett delmål är att antalet anmälda arbetsskador/arbetssjukdomar på grund av organisatoriska och sociala orsaker (inklusive hot och våld) inte ska fortsätta öka mellan 2012 och 2016. Gott så och när man läser att nätet nämns, även om det mest är i termer av det flexibla och gränslösa arbetet, i förarbetena till remissförslaget blir man hoppfull.

Men det är när man läser själva remissförslaget som man återigen blir lite nedstämd. Man nämner att arbetsgivare måste vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbeten som är starkt psykiskt påfrestande leder till ohälsa och sätter då ljuset på att dubbelbemanning, rutiner för att hantera krävande kunder/klienter och en minskad arbetsmängd är att rekommendera. Bra! Dessvärre missar man i sin uppräkning av starkt psykiskt påfrestande arbeten tillsynsarbete. Mindre bra! Man nämner hur man ska hantera kränkande behandling på arbetsplatsen (mellan kollegor). Bra!

När det gäller nätets implikationer är det enda man nämner kring detta kopplat till arbetstid långtgående möjligheter att utföra arbetet på olika tider och platser med förväntningar på att vara ständigt nåbar kan medföra risker för ohälsa. Bra! Men man har alltså helt tappat bort hot och våldsproblematiken kopplat till nätet som nog kan vara en stor orsak till att man har kunnat se ökade arbetsmiljöproblem kopplat till hot och våld under 2000-talet, som man själv nämner i förarbetena. Inte bra alls!

Bakgrunden till att stiftelsen Tryggare Sverige har lanserat en försäkring mot näthot, hat och kränkningar är att polisen i regel lägger ner alla förundersökningar. Många av Naturvetarnas medlemmar får hantera hot på nätet i yrkeslivet just som privatpersoner utan något större stöd eller inget stöd från arbetsgivaren. De skulle alltså kunna nyttja denna försäkring i sin egenskap av privatpersoner men det är otroligt sorgligt om det blir så. Det är ett gigantiskt misslyckande från samhället när man inte lyckas hantera näthot, hat och kränkningar när det är riktat mot en individ. När det är riktat mot en tjänsteman inom offentlig sektor är det faktiskt i någon mån ett angrepp på demokratin.

Nu är det som sagt en remiss ute från Arbetsmiljöverket som Naturvetarna kommer att tycka till om men det är trots allt väldigt svårt att påverka på detta sätt. Jag börjar bli trött på att bilden av nätet som ett laglöst land bara bekräftas hela tiden och att problemen samtidigt ökar i omfattning. Därför kommer här en vänskaplig uppmaning (inget hat och hot på nätet här inte) till lagstiftare samt alla som arbetar med frågor kopplat till brott på nätet hela vägen ner till hur det påverkar enskilda individer samt arbetstagare när de blir hotade i sin tjänsteutövning.

Nätet är här för att stanna, det är en del av vårt samhälle och för många av oss också en del av vår arbetsplats. Det är ingen egen sfär som lever sitt eget liv lite vid sidan om. Deal with it, snälla! Det kan inte ta så här lång tid att lära sig att hantera något som vi har levt med i 15-20 år. Prioritera att stävja den negativa utvecklingen på nätet för ingenting säger att utvecklingen där inte kommer att eskalera in i det som brukar kallas för IRL snarare än att nätet ska ”rätta sig i ledet” när det heller inte får några följder när man bryter mot lagen på nätet…

Djurskyddsinspektörens vardag – en ohållbar arbetsmiljö

Djurskyddsinspektörernas Riksförening, DIRF, gästbloggar om hur hot och kränkningar färgar djurskyddsinspektörers vardag.

”Du är den vidrigaste människa jag träffat. Jag hatar dig och ska hänga ut dig.” ”Jag vet var du och din familj bor och var dina barn går på dagis.” ”Din dotter ska rida klockan 19 idag va?!”  ”Din jävla hora.”  ”Du skulle bara våga ringa på min dörr igen.” ”Kom så ska jag trycka ner ditt huvud i kattlådan.” ”Du har förstört hela mitt liv, hoppas du är nöjd nu när jag inte längre har något att leva för.” ”Du ska dö!”

Jag faller framåt och hör min kollega skrika till. Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad som hänt när jag i ögonvrån ser djurägarens höjda hand.

”Varje gång jag ser ett hus med farstutrapp minns jag den där kontrollen när jag vart sparkad i magen.”

Detta är några av de händelser som våra medlemmar råkat ut för. Händelserna är tyvärr inte ovanliga. Det är inte svårt att förstå att våra upplysningar kan väcka mycket starka känslor. Vi kommer t ex oanmält till någons hem för kontroll och framför synpunkter på deras sätt att sköta sina djur. Finns det brister får djurägaren dessutom en faktura för besöket. Det handlar även om tunga beslut som att ta djur ifrån en person eller förbjuda någon att hålla djur. Att djurskyddsinspektörsyrket är utsatt finns nu svart på vitt i Naturvetarnas rapport Inspektörernas arbetsmiljö i fokus: En ohållbar situation. Där framgår att 70 % av de inspektörer som svarat har utsatts för hot. 10 % har även utsatts för våld i sin yrkesutövning.  Skulle enkäten ha omfattat frågan om kränkning och förtal vore det inte förvånande om resultatet hade varit 100 %.

De direkta hoten har funnits länge, men uthängningen på nätet har ökat markant ikapp med att sociala medier blivit mer populära. Det har skapats bloggar, facebooksidor och namninsamlingar med syfte att sprida negativa budskap om denna yrkeskår och hänga ut inspektörer med namn.

Vad får då dessa hot och kränkningar för konsekvenser? Enligt uppgift polisanmäls endast ett fåtal av dessa händelser. Våra arbetsgivare, de 21 länsstyrelserna, har olika rutiner för att hantera situationerna internt. Rutindokument finns ofta, men som rapporten visar används inte dessa. Speciellt när det kommer till hot och kränkningar på internet står många arbetsgivare handfallna och vet inte hur de ska agera. För inspektörer som utsatts för detta under en längre tid utan att arbetsgivaren” står upp” för den utsatte och därmed tydligt visar att detta inte är acceptabelt blir situationen dubbelt påfrestande.   Det är lätt att kränkningar, förtal och hot börjar ses som en del av yrket och något man ofrivilligt vänjer sig vid. Utan ett uttalat stöd från arbetsgivaren är det även lätt att den enskilde inspektören lägger skulden för hot och våldssituationer på sitt eget agerande.  Arbetsmiljön blir i längden ohållbar och risken är stor att inspektören lämnar yrket i förtid av detta skäl.

Under året har medier rapporterat om näthatet mot kvinnor samt hoten mot politiker och ledare inom sportvärlden.  Naturvetarnas rapport kom därför i rätt tid och borde kunnat ge stort genomslag. Intresset har dock varit obefintligt från politiker och arbetsgivare. Andra har blivit upprörda och utsatt personerna bakom rapporten för hot och kränkningar.

DIRF ser denna fråga som extra viktig att fortsätta driva tillsammans med Naturvetarna. Ingen ska behöva känna att detta är beteenden som är acceptabelt att råka ut för i jobbet och därför inte leder till några konsekvenser. Vi hoppas att ”Instagram-åtalet” har banat väg för att fler ärenden lyfts till åtal och att arbetsgivarna tar sitt ansvar. Nu är det upp till bevis för arbetsgivaren och samhället att visa att denna yrkeskår, liksom alla andra yrkeskårer, ska behandlas med respekt och inte med hot, våld och kränkningar.

Skulle du acceptera att du, någon i din familj, en vän eller kollega utsätts för detta i sitt dagliga arbete? Det gör inte vi!

/Styrelsen för Djurskyddsinspektörernas Riksförening

Djurskyddsinspektörernas Riksförening, DIRF, är en professionsförening inom Naturvetarna. DIRF stödjer medlemmarna i deras arbete och verkar för ändamålsenlig utbildning av handläggare av djurskyddsfrågor inom länsstyrelsen eller motsvarande.

Positivt med fler åtal om grovt förtal på nätet!

Igår väcktes ett nytt åtal om grovt förtal på Instagram. Den här gången är det fyra flickor i Borås som har hängt ut andra på nätet. Just publicering av bilder på Instagram är ingen vanlig form av näthat mot våra professioner men däremot används andra sociala medier och bloggar flitigt för att smutskasta vissa yrkesgrupper och individer. Därför välkomnar vi att antalet anmälningar och åtal kring smutskastning/kränkning/förtal/hat/hot på nätet ökar. Som jag skrev i ett blogginlägg för ett par veckor sedan så måste samhället tydligt visa att nätet inte är en fredad zon för detta.

Annars är det mest tragiska med det nya åtalet att de som startat Instagramkontot inspirerades av Instagramfallet i Göteborg. På ett sätt kan man därför verkligen prata om att ta ett steg fram och två steg tillbaka. Men det börjar röra på sig i dessa frågor, åtal börjar väckas, och det är det viktiga.

Apropå detta med rörelse så verkar Polisen i Göteborg ligga ett steg före jämfört med sina kollegor runtom i Sverige. Igår gick man nämligen ut och uppmanade individer att komma in med anmälningar mot ett nytt Instagramkonto som startats där kränkningar förekommer. Förhoppningsvis kommer det ökade antalet åtal leda till en viss självsanering på nätet eller åtminstone till att kränkningarna i alla fall inte fortsätter att öka i omfattning. Det skulle därför vara välkommet med fler åtal runtom i Sverige för detta är verkligen inte någon företeelse som bara förekommer i de sydvästra delarna av Sverige, som det lätt kan framstå som nu.

Många av de saker som förekommer dagligen på nätet är de facto olagliga varför jag återigen vill puffa för Institutet för Juridik och Internet (IJI).

Näthatet flyttar fram de samhällsmoraliska gränserna IRL

Naturvetarna släppte i början av sommaren en rapport om arbetsmiljön för ett par av våra professioner. Rapporten fick stor uppmärksamhet i media men också bland ett nätverk av individer som har starka åsikter om en myndighetsutövning i Sverige, som en av professionerna i rapporten arbetar med.

Åsikter har naturligtvis alla rätt till i ett demokratiskt samhälle, det är rentav en nödvändighet för att ha en levande demokrati. Men dessvärre inkom ett flertal kommentarer till naturvetarnas webbplats som var starkt färgade av en underton av hat, förakt och aggressivitet (märk väl att det dock inte var alla kommentarer). Inte sällan insinuerades det också att professionen i fråga har sig själv att skylla för sin ohållbara arbetsmiljö. I andra fall insinuerade man inte ens utan pratade om orsak – en inkompetent yrkeskår – och verkan – hot och våld.

När en kollega refuserade ett sådant inlägg för publicering på vår hemsida, i enlighet med Naturvetarnas policy för kommentarer på webben, blev hon angripen via mejl som sedan lades ut tillsammans med hennes namn och bild på en blogg. Mejlet försökte förminska min kollega genom insinuationer om hennes bristande kompetens och ett väldigt underligt resonemang om att hon nu ligger under en unken filt och gömmer sig på golvet.

Tyvärr är detta bara ett kvitto på hur det ibland fungerar. Du gillar inte vad en individ tar för beslut i sin yrkesutövning för att det inte faller dig i smaken, trots att det i detta fall har sin grund i en policy och i andra fall kan ha sin grund i föreskrifter och lagar. Du kan då helt fritt angripa dennes kompetens, insinuera både det ena och andra och publicera det på nätet…eller!?

Att det dessutom är en yngre kvinna som utsätts för detta och inte jag (den äldre mannen) som har skrivit rapporten, är tyvärr heller ingen slump. De av våra professioner som angrips häftigast på nätet är kvinnodominerade. Hur har vårt samhälle blivit så här? Du kan ogilla, misstro och rentav känna ett djupt förakt baserat på någon upplevelse som du eller någon annan har haft. En myndighetsutövning har till exempel ägt rum och den som blev föremål för denna tyckte inte att det gick rätt till. Denna individ kan då känna sig förfördelad, kränkt och orättvist behandlad.

Men frågan är om det ger en individ rätt att sprida hat på nätet baserat på detta? Det är knepigt när det gäller den lagliga aspekten och därför välkomnar jag verkligen den bok som Institutet för juridik och internet släpper idag om näthat. Boken är tänkt att fungera som en sorts manual för den som tror sig ha blivit utsatt för brottsligt näthat. Näthat kan alltså vara brottsligt då man kan göra sig skyldig till förtal, förolämpning, ofredande eller olaga hot. Det är naturligtvis allvarligt nog men minst lika allvarligt är att näthat samhällsmoraliskt är helt förkastligt.

Näthat leder till ett samhällsmoraliskt förfall och att gränserna för vad vissa individer anser är ok att göra In Real Life (IRL) faktiskt också flyttas fram (oavsett de rent lagliga aspekterna). Min starka övertygelse är att det näthat som florerar är en starkt bidragande orsak till att hot- och våldssituationen ser ut som den gör för professionen i vår rapport. Gränserna flyttas fram kring vad vissa individer anser är moraliskt acceptabelt agerande gentemot en individ, en yrkeskår eller en grupp. Att man indirekt pratar om det som sker på nätet som något som inte sker i verkligheten (då det per definition inte är IRL) är problematiskt i sig.

Jag var tveksam till om jag överhuvudtaget skulle ge luft åt dessa haters genom att blogga om det men börjar man tänka i de banorna har näthatarna vunnit… och de får aldrig vinna. Man har all rätt till sina egna åsikter och tankar men samma lagar och samhällsmoral som råder i resten av samhället ska även råda på nätet. Det är inte ok när utvecklingen istället går åt det andra hållet och som medborgare i det här samhället säger jag nu ifrån. Jag accepterar inte näthatet och denna utveckling.

Gör du?