Undvik svält bland äldre – anställ dietister i kommunerna

Sedan äldrereformen genomfördes i Sverige 1992 har det varit oklart om vilket ansvar för nutritionsomhändertagande kommuner respektive landsting har. De som bor i särskilda boendeformer för äldre i kommuner har idag begränsade möjligheter att få individuell nutritionsbehandling av en dietist. Mot denna bakgrund var det därför extra tragiskt att ta del av SVTs nyhet häromdagen om att 15 000 gamla riskerar att svälta ihjäl.

Yngve Gustafson, professor i geriatrik, poängterade i SVTs Gomorron Sverige att det inte bara handlar om att de gamlas nattfasta måste bli kortare. Det krävs också en individuell bedömning av varje persons näringsintag. Yngve Gustafson anser att man måste se över vilken mat som varje individ får, inte minst då vissa läkemedel gör att man har sämre förmåga att ta upp vissa näringsämnen och då krävs speciellt anpassad mat.

Samtidigt är detta dessvärre ingen nyhet. Äldrereformen genomfördes som sagt 1992 och sedan dess har trycket på äldreomsorgen bara blivit större. Dietisternas Riksförbund (DRF) publicerade i början av året också en kartläggning som visade att tre av fyra äldre riskerar svält då kommunerna saknar dietistkompetens. Naturvetarna har tidigare också kopplat ihop vikten av kommundietister för att bespara många äldre onödigt lidande genom fallolyckor och har också tagit fram en kort rapport som understryker vikten av att ha dietister anställda i kommuner. DRFs pressmeddelande från början av året då de gjorde sin kartläggning sätter egentligen ljuset på den orimliga situation som råder för närvarande.

”Dietister utgör den yrkesgrupp som har kompetens för att förebygga och behandla sjukdomsrelaterad undernäring, men trots omfattningen av problemet finns totalt bara 245 heltidstjänster för dietister i kommunerna och primärvården sammantaget. Detta kan till exempel jämföras med antalet sjukgymnaster som år 2010 var 2 391 bara i primärvården.

Från 2007 och framåt anställdes drygt hundra kommundietister som en följd av regeringens riktade insatser till stöd för de mest sjuka äldre. Syftet var att stimulera till varaktiga insatser som att höja kvaliteten i vården av de äldre när det gäller mat, näring och nutrition. Men när projekten löpt ut har kommunerna valt att avsluta tjänsterna.

– Det är de äldre som får betala priset i form av bristande nutritionsvård. Situationen är allvarlig – det ligger inom det kommunala hälso- och sjukvårdsansvaret att ge de mest sjuka äldre ett gott nutritionsomhändertagande och en god behandling, säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas riksförbund.

Enligt kartläggningen kommer antalet heltidstjänster för kommundietister som arbetar med äldre i landet totalt att vara knappt 48 stycken efter 2014. I 234 av 290 kommuner riskerar man framöver att helt sakna kommundietist.”

Mot bakgrund av uppgifterna i SVT häromdagen om att äldre riskerar att svälta ihjäl samt DRFs kartläggning som bekräftar denna problembild är det dags att agera. Landsting och kommuner runtom i Sverige måste träffa formella överenskommelser. Det måste klargöras att äldre i särskilda boendeformer ska ha rätt till individuell nutritionsbehandling av en dietist och att alla kommuner mot denna bakgrund ska ha en dietist anställd.

Det är ovärdigt att äldre i Sverige riskerar att svälta ihjäl inte minst då det finns en enkel lösning, kommuner behöver anställa fler dietister för att minska såväl onödigt lidande som kommunens kostnader i längden.

Stora möjligheter men risk för åksjuka – dagens bild av Life science

Det doftade försiktig optimism när Anna Sandström igår presenterade Vinnovas rykande färska analysrapport Global trends with local effects – The Swedish Life Science Industry 1998-2012. Naturvetarnas Marita Teräs, Frida Lawenius och Elisabeth Möller var på plats för att med spänd förväntan få veta de senaste trenderna och framtidens utmaningar inom Life science – en bransch i gungning.

Trots att branschen totalt sett är i nedgång, med en nedslående minskning av antalet anställda med 5,2 procent sedan 2009, har antalet anställda i flera områden ökat under samma period. Inom främst medicinteknik finns en stark bubblande växtkraft. Dock höjs ett varningens finger. Aktörerna i Sverige måste göra gemensamma ansträngningar för att behålla kompetensen, innovationskraften och investeringslustan inom landets gränser.

Det har väl undgått få att Life science är en industri i förändring, milt uttryckt. Den kraftiga expansion som skedde i början på 2000-talet har vänt till en nedgång i branschen de senaste åren. Den svenska läkemedelsindustrin följer den globala utvecklingen och står inför många utmaningar. Flera stora bolagsjättar, ”Big Pharma”, tvingas ta fram sparbössan, minska sitt risktagande och se om sina hus, vilket har lett till kraftiga nedskärningar främst inom forskning och utveckling. Produktionen har dock varit relativt stabil.

Det fina i kråksången är att denna massiva omstrukturering, där delar av verksamheten outsourcas, öppnar upp för fler samarbeten med externa aktörer som akademin samt små- och medelstora företag som levererar tjänster inom forskning och utveckling. En intressant ny trend är så kallade virtuella bolag, dvs. där verksamheten i huvudsak är koncentrerad kring nätverk av olika leverantörer och samarbetspartners som driver projekt virtuellt. Många spindlar i ett stort nätverk av idéer, innovationer och utveckling – kan det vara framtidens melodi för Life science?

Life science-branschen står också inför många möjligheter i form av nya medicinska behov på marknaden och ny teknologisk utveckling etc.  Det gäller dock att vi lyckas fånga upp dessa möjligheter. Slutsatsen i Vinnovas rapport är att Sverige måste satsa hårt för att göra sig fortsatt attraktivt för investerare, annars finns det risk att fler företag lämnar Sverige. Att förankra den svenska verksamheten genom utökade samarbeten mellan näringslivet, akademin, sjukvården och den offentliga sektorn är ett av recepten för framgång. En annan viktig del är fortsatta satsningar på en infrastruktur som främjar forskning och innovationer i Sverige. Politiker och andra aktörer måste spela sina kort rätt.

Då branschen karakteriseras av extremt hög forsknings- och utvecklingsintensitet så har nedskärningarna i dessa områden givetvis påverkat många naturvetare negativt. Men då Marita Teräs frågade Anna Sandström om hur kompetensbehoven inom Life science har förändrats, så fick vi ett glädjande svar. Utbildningsnivån har ökat, dvs. både andelen med en akademisk examen och andelen forskarutbildade.

Av ren nyfikenhet gjorde vi en intressant analys utifrån Naturvetarnas lönestatistik för att titta på hur andelen naturvetare inom den privata läkemedels- och bioteknikindustrin har utvecklats sen 2001. Mellan 2001 och 2004 ökade andelen från 6 till 8 procent, men därefter har både andel och antal naturvetare inom Life science hållit sig relativt stabila fram till idag. Även om siffrorna baseras på ett urval av det totala antalet naturvetare så ger det en fingervisning om att läget kanske inte är så illa som befarat.

Men även om det totala antalet naturvetare i Life science-branschen har varit relativt konstant, så är omsättningen stor bland både företag och tjänster. Turbulensen på arbetsmarknaden är lite av en berg- och dalbana; nya småbolag poppar upp, andra faller ur, fusioner och uppköp är vardagsmat, och fokusområden liksom kompetensbehov byter riktning snabbt. Gillar man att hänga med i svängarna så finns det sannolikt stort utrymme för spännande naturvetarjobb inom nydanande forskning och innovationer som löser framtidens hälsoproblem.

Ett område som blivit allt viktigare är IT och kommunikationsteknik bland annat inom vården. Därför dristar vi oss till att tro att det kommer behövas fler biologer, biomedicinare, kemister och andra naturvetare med kunskaper inom IT, matematik och liknande i framtiden.

Life science i sin helhet är helt beroende av naturvetenskaplig kompetens, och kommer så fortsätta att vara. Påfyllning av kompetens på hög nivå är nödvändigt för att hålla kvar Life science i Sverige så att vi även i fortsättningen kan vara ett land i framkant av livets vetenskaper. Så håll i hatten naturvetare och hoppa på tåget, men var inte rädda för lite åksjuka!

Hela presentationen kan ses på Vinnovas webbplats.

Vinnovas analys kommer lägligt till vår pågående undersökning om life science-branschen och övriga branscher för naturvetare, vilket kommer mynna ut i en rapport som presenteras senare i vår.

Elisabeth Möller
Praktikant på Naturvetarna som arbetar med att kartlägga rekryterings- och kompetensbehov på naturvetares arbetsmarknad.  Elisabeth är nutritionist och disputerad vid Karolinska Institutet.

Hur bra har vi det egentligen? Alla vinner på att nyexaminerade matchas bättre på arbetsmarknaden

I dag gästbloggar Saco Studentråds ordförande Johannes Danielsson på Naturvetarbloggen. Han lyfter fram vikten av att nyexaminerade matchas bättre på arbetsmarknaden – en fråga som har betydelse för studenters trygghet efter examen, och samtidigt är relevant för större delar av samhället.

I studentfacket pratar vi ofta om situationen på arbetsmarknaden för den som nyligen tagit högskoleexamen. Hurdan är den situationen egentligen? Mitt svar är att det beror på vad man jämför med.

Arbetslösheten i Sverige är över 8 %. Men endast tre procent av akademikerna är utan jobb. Det kan knappast kallas för dåliga förutsättningar. En utbildning är en förträfflig försäkring mot arbetslöshet.

Bilden nyanseras då man zoomar in. 1-1,5 år efter examen har en femtedel hade en ”osäker” eller ”svag” ställning på arbetsmarknaden enligt HSV. En tiondel studerade fortfarande. Svenskt näringsliv hävdar att en tredjedel av de som tog examen 2010/11 hade underkvalificerade arbeten ett år senare. En utbildning är inte en garanti för att hamna rätt på arbetsmarknaden.

Är det något att klaga över? Med tanke på konjunkturen i Sverige och Europa borde vi väl glädjas åt att få jobb överhuvudtaget. Får man vara så kräsen?

Den typen av frågor är inte obefogade. Studenter och fackföreningar i Sydeuropa brottas med helt andra bekymmer än vi. Personer i Sverige utan högskoleutbildning brottas med större bekymmer än vi. Men om vi vänder på frågan?

Den högre utbildningen, studiemedlet inräknat, kostar samhället nästan 60 miljarder kr om året. En ofattbart stor summa. Kan vi då acceptera att upp till en tredjedel av en årskull kommer ut på andra sidan och är missnöjda?

Missnöjet, ja kanske. I vårt mättade samhälle kan nog vissa bli bättre på att nöja sig med det man får.

Men det finns en till sida av problemet. Samtidigt som många får jobb som inte motsvarar utbildningsnivån har arbetsgivare flaggat för att de har svårt att rekrytera kompetent arbetskraft. Både i offentlig och privat sektor.

Det gäller alltså inte bara utbudet av arbetstillfällen. Även i mötet mellan arbetskraft och arbetstillfällen finns något som skaver – dålig matchning.

Då blir frågan plötsligt större. Dålig matchning innebär att fler kan smittas. Välutbildade tränger undan andra från okvalificerade jobb. Resultatet blir en högre arbetslöshet inom andra grupper, samtidigt som akademiker är missnöjda och företag har svårt att rekrytera. Alla blir förlorare.

Så här långt in i resonemanget insåg vi i Saco Studentråd för att den här frågan har betydelse för studenters trygghet efter examen, samtidigt som den är relevant för större delar av samhället. Vi bestämde oss därför för att bidra med ett studentperspektiv i den, vilket resulterade i rapporten Rätt jobb inte ett jobb – ett ansvarsfullt matchningslån för nyblivna akademiker. Delar av statistiken ovan kommer därifrån.

Där noterade vi att en del av problemet tycktes vara att den som precis har tagit examen inte har något stöd alls från det offentliga för att hitta jobb – ingen a-kassa, inga aktiva åtgärder. För att klara försörjningen var många tvungna att antingen läsa fler kurser medan man söker jobb. Det fanns en press på att ta första bästa jobb. Den pressen, sannolikt en del av en medveten arbetslinje, såg vi som boven i dramat.

Vi föreslog då följande. Den som tagit examen får rätt till ekonomiskt stöd under en tid för att kunna söka jobb i lugn och ro. Samtidigt stärks universitetens karriärcentrum för att kunna hjälpa till under processen. För att undvika överutnyttjande och missbruk är hela eller delar av stödet ett lån. Det gör också förslaget billigare och mer genomförbart.

Efter en rad samtal med politiker och utredare i riksdag och regering har jag stärkts i tron på att matchningslånet, eller en besläktad lösning, kan komma att förverkligas.

Jag tror att det är en viktig pusselbit för att förbättra den svenska arbetsmarknaden. Även om vi blivande akademiker har det bra, kan vi få det bättre. Precis som för resten av samhället ligger målet fortfarande framför oss.

Johannes Danielsson
Saco Studentråds ordförande

Johannes Danielsson har en pol kand-examen i statsvetenskap från Uppsala universitet, och har tidigare bland annat jobbat för föreningen Svenskar i Världen och på ambassaden i Moçambique. Under 2013 är han också Sveriges ungdomsdelegat i Unesco.

Saco Studentråd samlar Sacos 100 000 studentmedlemmar, och är Sveriges största fackliga studentorganisation. Saco Studentråd är en paraplyorganisation för Sacos 19 studentsektioner (dit Naturvetarnas studentråd ingår), och bedriver påverkansarbete i frågor om utbildning, arbetsmarknad och socialförsäkringar.

Är du naturvetare i djurbranschen?

Allt fler naturvetare arbetar med djur. Inom Naturvetarna finns djurskyddsinspektörer, husdjursagronomer, etologer, zoologer samt djursjukskötare m.fl. För att på ett bättre sätt kunna driva synliggöra dessa grupper i djurbranschen kommer Naturvetarna att vara medlem i Djurbranschens yrkesnämnd, DYN, under 2013. Organisationen företräder medlemsorganisationer såsom zoofackhandel, djurparker, 4H, läkemedelsindustri, försäkringsbolag, uppfödare, utbildningsorganisationer, djurskydd och djurhem som har verksamhet mot alla djur utom lantbruksdjur och häst. De senare ingår i andra yrkesnämnders verksamhet.

I måndags deltog jag på DYNs styrelsemöte som adjungerad representant för Naturvetarna. Det var många frågor som var av intresse och nedan har jag skrivit lite kort om några av dem. Om det här nätverket ska bli av värde för oss naturvetare krävs engagemang från er som arbetar med de här frågorna professionellt. Kommentera gärna det här inlägget eller ta kontakt med mig direkt.

Några punkter som jag bedömde kan vara av särskilt intresse för naturvetare:
• Etisk prövning av användning av djur i forskningen är nu avgiftsbelagd. Avgifterna är höga och har medfört att ansökningar nu klumpas ihop, vilket försvårar bedömningen.
• Jordbruksverket håller på att tittar på den framtida hälso- och sjukvården för djur. Djursjukskötare är en dyr utbildning och frågan är hur många som kommer att behövas. Diskuterar att införa en gymnasieutbildning för undersjukskötare. Branschen positiv till detta och vill också ha en längre övergångsperiod p.g.a. av svårigheter att klara bemanning under jourerna. I nuläget en trend att föra över uppgifter till veterinärer istället, eftersom de är behöriga att göra allt. Också problem med examinationerna för att bli legitimerad, som sköts av SLU. I nuläget saknas beskrivningar för alla kategorier, utom för veterinärerna, kring vad man får och inte får göra. Det är ett problem är att formell, snarare än reell kompetens blir styrande. För läkemedelsbolag är det ett bekymmer att det inte verkar som att det kommer att bli meriterande att arbeta hos dem. DYN kommer att arbeta med frågan under 2013.
• Etiska frågor är i fokus och DYN ser ett behov av att diskutera de här frågorna. Bland anant har djurparker kritiserats i medierna för sin djurhållning och zoohandeln för spridning av invasiva arter.
• Ansökningarna till naturbruksgymnasierna har minskat och det kan bero på att det finns otydligheter kring möjligheterna att få naturvetenskaplig behörighet.
• Kungliga Skogs- och lantbruksakademin kommer att ordna ett seminarium om utbildningsstrategier inom den gröna sektorn efter årsskiftet.
• LRF har startat sajten www.pluggagront.se. Här finns yrkesbeskrivningar för en hel del naturvetare, som säkert kan bli ännu bättre med din hjälp. Det samma gäller Sacos sajt www.valjayrke.se.

Nästa möte med DYN kommer att äga rum på Naturvetarnas kansli den 7 mars. Jag hoppas att jag till dess kommer att vara väl förberedd tack vare alla våra engagerade medlemmar.