Bättre skolmat, har vi råd att låta bli?

Är det viktigt vad våra barn stoppar i sig? Är det viktigt att få goda matvanor tidigt? Är det viktigt att få ett gott näringsintag så att man kan prestera i skolan? Visst känns svaren på alla tre frågorna givna. Ändå läser vi återkommande om att barn i svenska skolor ofta får i sig livsmedel som de flesta av oss inte konsumerar annars (bland annat kyckling fullproppad med antibiotika).Frågor om skolmåltider diskuteras flitigt i Almedalen och det är glädjande att allt fler nu ser öppningar i lagen om offentlig upphandling (LOU). I februari slog Kammarrätten i Stockholm fast att Sigtuna kommun får ställa djurskyddskrav i upphandling av livsmedel.

Detta var bland annat en av frågorna som diskuterades vid ett seminarium anordnat av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) om skolmaten under gårdagen. Miljöstyrningsrådets (regeringens expertorgan för miljöanpassad upphandling) representant tog upp domen som prejudicerande och hoppas nu att fler kommuner vågar lite mer vid upphandling av livsmedel när det gäller miljö- och djurskyddskrav. En annan fråga som diskuterades flitigt var hur sammansättningen av måltiderna ser ut, näringsriktiga vegetariska alternativ och måltidsupplevelsen som skolmaten ger som helhet.

Själva temat var skolmatens pris och om kommuner har råd med bra skolmat. Självklart måste man ha det. Det handlar ju dels om att barnen som sagt får i sig livsmedel som inte konsumeras annars av gemene man men också, och kanske än viktigare, om själva näringsintaget. Att få goda matvanor tidigt för att förebygga ohälsa orsakad av övervikt och fetma, som redan kostar samhället ofantliga summor varje år och kan komma att kosta ännu mer i framtiden, är värt varenda investerad krona för samhället.

Vi har inte råd att låta bli att ge svenska barn en väl sammansatt måltid, med bra livsmedel och en kunskap om samt glädje till näringsriktig mat. Här kan en nutritionsansvarig dietist (NAD) i kommuner spela en avgörande roll tillsammans med andra relevanta kompetenser i kommunerna (likt till exempel kostekonomerna). Naturvetarnas medlemmar har kompetensen för att få det att hända om bara samhället kan agera proaktivt istället för reaktivt. Det kommer definitivt att löna sig i längden!

Ingen lyxfälla med matematik

Matematiken har ett varumärkesproblem. Ja, det är i varje fall ett tidstypiskt sätt att beskriva problemet med minskade matematikkunskaper hos dagens studenter.
Kan man bevisa att matematik är viktigt? undrade moderatorn Staffan Dopping.
Inte så lätt, men Peter Nyström på Nationellt centrum för matematikundervisning gör sitt bästa för att åtminstone argumentera för att så är fallet. Och med draghjälp från näringslivsrepresentanter från bland annat Microsoft och Teknikföretagen går det riktigt bra.

Naturvetare vet att matematik är så mycket annat än att bara räkna. Det handlar snarare
om en systematisk metod för att tackla vissa sorters problem, som har med storheter och relationer att göra.

Matematik behövs i arbetslivet, men också i vardagen och för att upprätthålla demokratin. Vi måste veta vad vi tar ställning till och i vardagen handlar det om att inte bli blåst.
– Lyxfällan är ett gott exempel på hur det kan gå när matematikundervisningen har falerat, säger Eva Pethreus på Microsoft.

Jag kan inte annat än att hålla med och är tacksam för ytterligare ett exempel på hur viktigt grundläggande matematikkunskaper är. Sedan när det gäller vad som krävs för att komma rätta med problemet dryftades många förslag. Självklart behövs det bra lärare. Svårigheten att rekrytera naturvetare och tekniker till lärartjänster är ett jätteproblem. Matematiken måste också i betydligt högre grad kopplas till en kontext. Vilken matematik används vid börshandel etc.?

När det gäller huruvida det räcker med undervisning i skolan eller inte gick åsikterna isär, men den fråga vi bör ställa oss är hur mycket tid krävs behövs för att bli flytande på matematik? När det gäller läsning behövs i vart fall tusentals timmar, enligt det tydliga budskap som jag fick av min sons lågstadielärare och det är tid som helt enkelt inte finns inom ramen för skolan.

Det handlar om kompetensen!

”Pocenten Helge, pocenten. Det är det som det handlar om…” Så har jag ett vagt minne av att något humoristiskt tv-program i min barndom hela tiden upprepade. Man skulle kunna tänka sig att det är pocenten det handlar om i Visby med sin image som sommarstad, koppling till semester och nu är det dessutom almedalsvecka med mingel och allt. Men det är inte alls pocenten det handlar om utan det är kompetensen!

Igår besökte jag två seminarier om kompetensutveckling. Hade jag velat hade jag kunnat gå på sådana seminarier hela dagen lång men det blev ett par avstickare med EU:s tillväxtstrategi m.m. Men jag behöver inte misströsta för jag kan få ännu mer på samma tema idag om jag så önskar (och det gör jag ju). Kom man då närmare pudelns kärna? Nja. En av diskussionerna avslutades med att en av deltagarna hänvisade till en statlig utredning från år 2000 som den bästa vägen framåt och fick medhåll från alla andra i panelen. Det känns väl så där lagom innovativt…

Alla är dock rörande överens om att det inte bara är vid omställning som kompetensutveckling krävs utan att en kontinuerlig kompetensutveckling genom arbetslivet är ytterst viktig för individ såväl som samhälle. Men på ett av seminarierna ifrågasatte en av paneldeltagarna om det alltid gynnar arbetsgivare (eller i alla fall att de inte alltid behöver se det så). Då blev jag lite upprörd. Kompetensutveckling, och ett bra arbetsklimat överlag, gynnar självklart såväl individ, arbetsgivare samt samhälle då det ökar produktiviteten och rörligheten på arbetsmarknaden. En individ som mår bra och utvecklas presterar bättre!

I övrigt var paneldeltagarna överens om att fackförbund och arbetsgivarorganisationer måste vara aktiva för att få till lösningar för kompetensutveckling i Sverige i framtiden och att det måste vara lokala lösningar som är utvecklande för såväl individ som organisation. Gott så! Naturvetarna är med, vi arbetar för att våra medlemmar ska få en kontinuerlig kompetensutveckling.

Som sagt så kändes det inte som att det var några unika idéer eller lösningar som presenterades men att frågan lyfts, att alla i grunden är överens, att en majoritet ser framtiden positivt an gör att bra lösningar kommer att kunna utarbetas framåt. Det är jag övertygad om! Att jag såg Anders Borg röra sig i kulliserna på ett av seminarierna tar jag också som ett positivt tecken på att frågan ligger högt på agendan hos alla relevanta aktörer.

Frågorna hopar sig

Veckan i Visby inleddes med ett spännande och välbesökt seminarium anordnat av Ratio på temat kompetens som motor för tillväxt. Alla arbetsgivarrepresentanter vittnade om svårigheten att få tag i rätt kompetens, men vad det är är fortfarande diffust. En sak står emellertid klart och det är att de vill ha personer med erfarenhet av arbetslivet. Så naturvetare, arbeta extra och utnyttja möjligheterna till praktik om ni vill stärka era möjligheter på arbetsmarknaden.

Jag kan nog också hålla med om att arbetsmarknaden, företagen och utbildningarna har glidit isär och att detta är ett problem. Däremot ser jag inte överutbildning som ett problem. För individen är och förblir utbildning bästa sättet att bli eftertraktad på arbetsmarknaden, men visst det räcker inte alltid. För kompetens handlar, såsom också påpekades under seminariet om så mycket mer, exempelvis personliga egenskaper och erfarenhet.
Det finns glädjande initiativ som tagit på sista tiden av arbetsgivarens parter när det gäller exempelvis avtal för studentmedarbetarskap och detta lovordades. Låt oss hoppas att vi får se mer av detta framöver, även för naturvetare.

Någon pratade om att svenska studenter, till skillnad mot danska, inte arbetar extra. Det förvånar mig. Det var ett självklart sätt för mig att skaffa mig lite extrainkomster under studierna, men idag förekommer det tydligen inte. Är det så och varför i så fall undrar jag?
Jag undrar också hur en begränsning av valfriheten när det gäller studier ska skapa engagerade medarbetare med driv, som har förmåga att hänga med i den snabba teknikutvecklingen?

Premiär för Naturvetarbloggen

Naturvetarna har fantastiska medlemmar. De har intressanta arbeten och ofta en massa spännande att berätta. För mig är det ofattbart att medierna inte skriver mer om det som naturvetare åstadkommer varje dag i sitt arbete. Visst vi naturvetare är inte så många, men i alla fall.
För naturvetare skulle sociala medier som bloggar, twitter, Linkedin och Facebook kunna bli en vändpunkt. Helt plötsligt har vi helt nya möjligheter att ta plats i debatten och få kontakt med varandra. Naturvetarna vill självklart bidra till denna process. Den här bloggen är tänkt att ge naturvetare i Sverige en röst. Den är också tänkt att ge representanter från naturvetarnas fackliga organisation Naturvetarna en möjlighet att föra en dialog om det arbete som de utför varje dag för att du som är naturvetare ska få bästa möjliga förutsättningar att göra ett bra jobb.
Själv planerar jag att blogga om mycket av de jag får vara med om som informationschef för Naturvetarna och som jag tror kan vara intresse för en bredare skara. I mitt arbete har jag förmånen att träffa en mängd människor som ägnar sig åt saker som har betydelse för dig som naturvetare. Regelbundet kommer jag också att kasta ur mig frågor för att få feedback på idéer och det arbete som förbundet utför.