Kostnaden för kost måste få kosta…

…annars kommer det att kosta mer än vad det smakar.

Det är intressant när parallella spår som man arbetar med på olika sätt sammanfaller. När jag öppnade DN imorse mötes jag av en bild på fläskfilé och rubriken Smittat kött i svenska butiker. Det handlar om att resistenta MRSA-bakterier har hittats i stora mängder i danska och tyska förpackningar med fläskkött. Jag fortsätter bläddra till sidan 6 och DN.Debatt och finner då att dagens debattartikel har rubriken Kostbehandlingar kan spara miljoner i diabetesvårdenI artikeln skriver man att regeringen måste satsa på kostforskning då det är en viktig del i kampen mot flera stora folksjukdomar. ”Nu  behövs statliga medel för att möta framtidens vårdbehov” skriver författarna av artikeln.

Innan jag fortsätter bläddra i tidningen stoppar jag upp och tar mig en funderar på seminariet om Bättre hälsa, vård och omsorg som jag närvarade vid i lördags. Där gick diskussionen nämligen in på att vi inte får glömma det förebyggande arbetet när vi pratar om vården och att vi i högre grad bör tänka mer utifrån hur vi åstadkommer en bättre hälsa i framtiden. Varpå jag omedelbart sände iväg en tanke, och ett twitterinlägg, där jag ställde mig förundrad till att antalet kommundietister under senare år har minskat på totalen i Sverige. Det verkar rimma illa med förebyggande arbete kring kost för en bättre hälsa tänker jag. Jag arbetar med frågan kring kommundietister och skrev senast i augusti ett blogginlägg om saken.

Funderar så smått på om det inte är dags att bläddra vidare i DN när jag plötsligt kommer att tänka på seminariet som jag var på igår Forskning för framtiden. Där var kommande forskningsproposition, som det skrivs om i debattartikeln i DN, naturligtvis det som diskuterades, analyserades och dissekerades på alla ledder och bredder. Vänder så till slut sida i tidningen och hamnar på uppslaget om det danska och tyska köttet som bär på resistenta bakterier. Hamnar småningom på ett stycke som berättar att man i Sverige hittills bara hittat MRSA i ett prov för några år sedan. ”Att bakterien inte fått fäste här beror bland annat på strikta regler för införsel av levande grisar och för djurhållningen. Det beror också på att Sverige har EU:s lägsta användning av antibiotika till djur” skrivs det. Det svenska djurskyddet och även hur kött med dålig djurvälfärd med en hög koncentration av antibiotika på sikt riskerar att göra de som konsumerar det sjuka och ge svårbehandlade infektioner är också frågor jag arbetar med ur olika infallsvinklar. Just den kopplingen skrev jag om i ett blogginlägg i april.

Känner mig rätt färdig med DN och så där lagom nöjd med dagens inventering av tidningen. Går vidare till SvD och det första jag stöter på är en debattartikeln med rubriken Nej, Sverige har inte världens bästa djurskydd. När det gäller rubriken är jag och artikelförfattarna helt överens men det visar sig att de har en helt annan infallsvinkel på djurskyddet än vad jag har. De skriver om att lagstiftningen de facto inte är den bästa i hela världen. Jag däremot driver frågor kring det svenska djurskyddet utifrån organisationsaspekter och arbetsmiljöproblematik med samma motto. Det finns mycket att göra på dessa punkter i det svenska djurskyddet.

Jag känner mig nu lite som Nemo i The Matrix (visst är det så Keanu Reeves karaktär heter?) att jag kan se just The Matrix, alltså se hur allting hänger ihop, i en kort men intensiv känsla av total hybris…innan jag landar igen och inser att jag egentligen inte har åstadkommit någon kännbar förändring kring de frågor jag arbetar med. Bara att ta på sig hängslena och fortsätta kämpa men det är ju kul att det finns andra i samhället som kan hjälpa till att driva frågor framåt som är viktiga för Naturvetarna. Och just som jag börjar landa i mitt trygga, sansade utredar-jag och ska avsluta det här blogginlägget börjar låten Ikaros med Niello spelas på radiostationen som jag lyssnar på där en textrad är ”Vingar utav hybris”…nästan lite läskigt känner jag…och jag vet inte om och i så fall hur jag ska tolka denna symbolik?

Däremot är jag som sagt tillbaka på jorden helt oavsett vad som spelas på radio och kanske är det så att en väg framåt kring de rätt disparata frågor som jag arbetar med och en linje att driva hårt, ur olika infallsvinklar, är att kostnaden för kost måste få kosta…så får vi se hur långt vingarna bär…

Undvik svält bland äldre – anställ dietister i kommunerna

Sedan äldrereformen genomfördes i Sverige 1992 har det varit oklart om vilket ansvar för nutritionsomhändertagande kommuner respektive landsting har. De som bor i särskilda boendeformer för äldre i kommuner har idag begränsade möjligheter att få individuell nutritionsbehandling av en dietist. Mot denna bakgrund var det därför extra tragiskt att ta del av SVTs nyhet häromdagen om att 15 000 gamla riskerar att svälta ihjäl.

Yngve Gustafson, professor i geriatrik, poängterade i SVTs Gomorron Sverige att det inte bara handlar om att de gamlas nattfasta måste bli kortare. Det krävs också en individuell bedömning av varje persons näringsintag. Yngve Gustafson anser att man måste se över vilken mat som varje individ får, inte minst då vissa läkemedel gör att man har sämre förmåga att ta upp vissa näringsämnen och då krävs speciellt anpassad mat.

Samtidigt är detta dessvärre ingen nyhet. Äldrereformen genomfördes som sagt 1992 och sedan dess har trycket på äldreomsorgen bara blivit större. Dietisternas Riksförbund (DRF) publicerade i början av året också en kartläggning som visade att tre av fyra äldre riskerar svält då kommunerna saknar dietistkompetens. Naturvetarna har tidigare också kopplat ihop vikten av kommundietister för att bespara många äldre onödigt lidande genom fallolyckor och har också tagit fram en kort rapport som understryker vikten av att ha dietister anställda i kommuner. DRFs pressmeddelande från början av året då de gjorde sin kartläggning sätter egentligen ljuset på den orimliga situation som råder för närvarande.

”Dietister utgör den yrkesgrupp som har kompetens för att förebygga och behandla sjukdomsrelaterad undernäring, men trots omfattningen av problemet finns totalt bara 245 heltidstjänster för dietister i kommunerna och primärvården sammantaget. Detta kan till exempel jämföras med antalet sjukgymnaster som år 2010 var 2 391 bara i primärvården.

Från 2007 och framåt anställdes drygt hundra kommundietister som en följd av regeringens riktade insatser till stöd för de mest sjuka äldre. Syftet var att stimulera till varaktiga insatser som att höja kvaliteten i vården av de äldre när det gäller mat, näring och nutrition. Men när projekten löpt ut har kommunerna valt att avsluta tjänsterna.

– Det är de äldre som får betala priset i form av bristande nutritionsvård. Situationen är allvarlig – det ligger inom det kommunala hälso- och sjukvårdsansvaret att ge de mest sjuka äldre ett gott nutritionsomhändertagande och en god behandling, säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas riksförbund.

Enligt kartläggningen kommer antalet heltidstjänster för kommundietister som arbetar med äldre i landet totalt att vara knappt 48 stycken efter 2014. I 234 av 290 kommuner riskerar man framöver att helt sakna kommundietist.”

Mot bakgrund av uppgifterna i SVT häromdagen om att äldre riskerar att svälta ihjäl samt DRFs kartläggning som bekräftar denna problembild är det dags att agera. Landsting och kommuner runtom i Sverige måste träffa formella överenskommelser. Det måste klargöras att äldre i särskilda boendeformer ska ha rätt till individuell nutritionsbehandling av en dietist och att alla kommuner mot denna bakgrund ska ha en dietist anställd.

Det är ovärdigt att äldre i Sverige riskerar att svälta ihjäl inte minst då det finns en enkel lösning, kommuner behöver anställa fler dietister för att minska såväl onödigt lidande som kommunens kostnader i längden.