Klara besked från regeringen!

Jag håller precis på med att formulera Naturvetarnas svar på vård- och omsorgsutredningens slutbetänkande ”Gör det enklare!” När jag satt med remissen framför mig häromdagen kom Helena (Nicklasson alltså, förbundsdirektören på Naturvetarna) in på mitt rum.

Helena – jag läste på text-tv i helgen att det är klart nu att man ska inrätta den där nya tillsynsmyndigheten inom vård- och omsorg.

Undertecknad – öhhh, nej alltså jag sitter ju och svarar på remissen just nu.

Helena – men jag är helt säker på att de skrev att de hade inrättat myndigheten och beslutat om hur mycket medel de skulle tilldelas och hela bidevippen (hon kanske faktiskt inte sa bidevippen men det är så jag minns det så här i efterhand).

Undertecknad – öhhh, nej men alltså det är ju inte möjligt eftersom förslaget är ute på remiss nu.

Helena – ja, men titta in på text-tv i alla fall så får du se. Jag är helt säker på att det var inspektionen för vård- och omsorg man skrev om.

Jag har haft ganska mycket de senaste dagarna så även om jag inte betvivlade sanningshalten i det Helena sa så gick jag inte in för att verifiera uppgifterna förrän alldeles nyss då jag just satt och arbetade med vårt remissvar. Om ni inte vet det så kan jag informera om att det är omöjligt att söka i text-tvs texter på internet men jag hittade följande nyhet från svt.se/nyheter som bekräftar Helenas uppgifter. Man har alltså valt att inrätta en ny myndighet för tillsyn inom vård- och omsorg parallellt med att förslaget är ute på remiss…och med ett annat upplägg än vad som föreslagits i remissen.

Jag känner mig smått perplex till det hela och det gör även den särskilt tillkallade utredaren i vård- och omsorgsutredningen Stefan Carlsson. Han är också kritisk till att man bara gör en tillsynsmyndighet av det som idag ligger på Socialstyrelsen, medan det i förslaget som är ute på remiss är all tillsynsverksamhet från de olika vårdmyndigheterna som ska samlas under ett tak. Det är också detta vi har varit mest positiva till i våra tidigare yttranden kring utredningen, att all tillsyn inom detta område ska samlas i en renodlad statlig tillsynsmyndighet med ökade resurser till hands. Men att Göran Hägglund (KD) kände sig stressad att agera fort och ogenomtänkt kan man i viss mån förstå då hans allianskamrat Kent Persson (M) i juni föreslog en särskild inspektion för äldrevården då han var helt ovetande om förslagen i vård- och omsorgsutredningens slutbetänkande.

Om inte ens politikerna har koll på vad som är på gång så är det än svårare för oss som vill vara med och påverka kring olika frågor när det är så här rörigt. Hur ska man till exempel tänka kring en remiss där man vet att regeringen redan har valt att göra något annat än det som föreslås i underlaget? För första gången under mina år som utredare, och det har blivit ett gäng numera, är jag rådvill inför en remiss. Det är en ovan och lite skrämmande känsla. Det måste finnas en tydlighet i hur man agerar från regeringshåll!

När vi ändå är inne på det här spåret med lite oförutsägbara handlingar av regeringen så presenterades en proposition om ett stärkt stöd för bemanningsanställda häromdagen. Regeringen hade inte så mycket val skulle man likväl kunna säga då det handlar om att införliva EU:s bemanningsdirektiv i svensk rätt. Oförutsägbarheten i det här fallet handlar om att EU hade krävt att bemanningsdirektivet skulle vara införlivat i svensk lag drygt ett år tidigare än vad som nu blir fallet, vid årsskiftet 2012/13. Huvudsyftet med lagen är att ge bättre villkor för de 10 procent av bemanningspersonalen som arbetar i företag utan kollektivavtal. När lagen träder i kraft borde dock behovet för den omedelbart bli överflödigt eftersom det är bättre för de företag som inte har kollektivavtal i nuläget att träffa avtal, då dessa är överlägsna lagstiftning. Kollektivavtal kan bättre anpassas till de specifika villkor som råder för en arbetsgivare och dess anställda.

DN skrev om detta häromdagen och avslutade då sin artikel på ett väldigt träffande sätt: ”Även den bemanningsanställde vars arbetsgivare saknar kollektivavtal och inte självmant följer den nya lagen kan behöva gå till tingsrätten. För den som inte är medlem i facket kan det bli en dyr affär.” Ur denna aspekt är det självfallet också bättre för alla bemanningsanställda om arbetsgivarna träffar kollektivavtal samt att man är medlem i ett fackförbund som kan tillvarata ens intressen.

Ihåliga argument är oftast inte så bra

Våra vänner på Saco centralt skickade över en remiss för ett par veckor sedan som jag inte kände något större engagemang för, Utökad målgrupp för samhällsorientering, Ds 2012:24. Anledningen till att jag initialt hade svårt att uppbringa någon riktig eufori var helt enkelt då jag inte kände att det var något som kunde vara särskilt viktigt för Naturvetarna. Så fel jag hade. När jag väl hade börjat läsa remissen så insåg jag att det här handlar om att ta tillvara kompetens…och det är en principiellt viktig fråga för Naturvetarna men framförallt så är det viktigt för Sverige.

I vårt svar på remissen skriver vi att Naturvetarna i grunden är positiva till att målgruppen för samhällsorientering för nyanlända invandrare ska utökas. Däremot är vi kritiska till att invandrare som kommer från EES-länder/Schweiz utesluts från samhällsorienteringen. Men framförallt är det oförklarligt hur man resonerar kring familjemedlemmar till gäststuderande/gästforskare. Här kan man prata om dåligt argument. Utredningen anser det inte lönt att ha med dessa i den utökade målgruppen eftersom deras vistelse är kortvarig.

Sverige bör istället självfallet försöka ta tillvara deras kompetens samt skapa förutsättningar för att deras vistelse blir långvarig! Det skapas definitivt större möjligheter för att en gästforskare blir mer än just en gästforskare om dennes medföljande kan få en meningsfull sysselsättning, genom goda möjligheter att integreras på den svenska arbetsmarknaden…

Argumentet för att exkludera dessa två grupper har så klart att göra med ekonomi men då detta inte nämns känns argumenten ihåliga. Men även om ekonomi hade nämnts i remissen så hade det ändå känts tunt då detta reflekterar ett väldigt kortsiktigt tänkande, eftersom det kommer löna sig i längden att ta tillvara ordentligt på deras kompetens.

Apropå det här med gästforskare och huruvida de blir kortvariga eller långrandiga, ursäkta långvariga ska det naturligtvis vara, så ska du definitivt läsa mer om Naturvetarnas forskningspolitiska seminarium om dessa frågor intresserar dig.

Spets framför bredd och volym?

I Sverige utformas forskningspolitiken genom forskningspolitiska propositioner som kommer vart fjärde år. Om en dryg månad är det dags för nästa. Debatten som föregått 2012 proposition kan väl knappast beskrivas som het men nu, med bara några veckor kvar tycks forskning ha blivit ordet för dagen. Kanske är det därför inte så konstigt att utbildnings- och forskningsminister Jan Björklund inte kan hålla sig till början av oktober utan låter delar av propositionens inriktning sippra ut redan nu. På DN Debatt idag presenterar han vad som beskrivs som ”…en strategisk del” av förslaget. Grundidén är att Sverige, för att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen måste satsa mer på spets än idag och under den kommande tioårsperioden kommer därför totalt drygt tre miljarder kronor att satsas på svensk elitforskning. Vi har hört Björklund prata om elitsatsningar förut. Skillnaden nu är att han nu faktiskt presenterar ett antal (nåja, ganska) konkreta förslag. Utöver att minska byråkratin för forskare och att låta kvalitet styra fördelningen av medel vill regeringen öka rekryteringen av internationella forskare samt att instifta ett s.k. elitprogram för yngre forskare. Jag tror att det är helt rätt tänkt. För att de största forskartalangerna ska välja att forska i just Sverige så krävs villkor som gör det attraktivt. Här intar forskarkarriärens början en nyckelposition – för att fler ska vilja och kunna satsa på en karriär som forskare just i Sverige måste det ju finnas tydliga karriärvägar för forskare! Det är givetvis omöjligt att sia om huruvida dessa förslag faktiskt kommer att resultera i fler svenska ”elitforskare”. Satsningar på forskning kan nämligen inte jämföras med satsningar på vilket annat politikområde som helst. Att investera i forskning är, draget till sin spets, att investera i människor. Forskningspolitikens huvuduppgift måste därför vara att skapa förutsättningar för forskare att bedriva sin forskning på ett effektivt och framgångsrikt sätt. Det är därför hoppingivande att insikten om förutsättningarnas betydelse också nått utbildnings- och forskningsminister Björklund…

Sofie Andersson

Relaterat
Hör Jan Björklund intervjuas om satsningen i P1 Morgon.
Läs Göran Arrius (ordförande för Saco) kommentarer

Naturvetenskaplig kompetens driver nytänkande och innovationer!

SvD har i dagens tidning en intressant debattartikel om hur Sverige ska bli mer innovativt. Det är Pontus Braunerhjelm, professor KTH och vd Entreprenörskapsforum, Klas Eklund, adjungerad professor Lunds universitet och Seniorekonom SEB, samt Magnus Henrekson, professor och vd Institutet för Näringslivsforskning, som står bakom artikeln.

Även om man inte delar alla åsikter i artikeln så är utgångspunkten helt i linje med vad Naturvetarna anser: ”Sverige står inför stora utmaningar: en åldrande befolkning, arbetslösheten, globaliseringen och de växande miljöriskerna. För att möta dem krävs nytänkande.”

Inte nog med att Naturvetarna delar bilden utan våra medlemmar gör stora insatser när det gäller ett flertal av dessa utmaningar. Vårt motto på förbundet ”Vi jobbar för naturvetare så att de kan rädda världen” är i detta sammanhang väldigt träffande. Naturvetenskaplig kompetens krävs i samhället för att driva nytänkande och innovationer! Det är inte det man fokuserar på i debattartikeln men så är det. Punkt!

Däremot konstateras i artikeln att skolans kvalitet genomgående måste förbättras, även på grundnivå, för att stimulera innovation. Tyvärr så är det just inom de naturvetenskapliga ämnena som den svenska grundskolan har sina största problem…

Eurokrisen slår hårt mot läkemedelsbolagen!

Senast i torsdag skrev Marita här på bloggen om ytterligare uppsägningar inom Life science branschen. I gårdagens DN gavs ytterligare dystra besked kopplat till läkemedelsbolagen. Det är Pia Gripenberg som har gjort en börskrönika där hon analyserar hur skuldkrisen i södra Europa slår mot läkemedelsbolagen.

I dagsläget har Portugal, Spanien, Italien och Grekland över 130 miljarder kronor i skulder till olika företag inom läkemedelsbranschen. Skulder som dessa länder inte betalar! Detta påverkar naturligtvis branschens förmåga och vilja att investera i forskning, vilket i sin tur påverkar branschens villkor i Sverige. Om Grekland skulle lämna Euron skulle det bli än värre då nedskrivningar av skulder är att vänta och prissättningen på läkemedel i Europa skulle skakas om (alla andra länder vill betala samma låga pris som de krisande länderna) enligt Gripenberg.

Samtidigt så är det, precis som det skrevs på bloggen i torsdags, självfallet inte ovidkommande vad nationer gör för att främja olika branscher. Lite så som Anders Borg agerar när det gäller Eurokrisen; engagerat, handlingskraftigt och proaktivt; skulle regeringen behöva agera även när det gäller klimatet för Life science i Sverige. Att avvakta till höstbudgeten är inte aktuellt lika lite som det är aktuellt att bara sitta med benen i kors och hoppas att Eurokrisen ska blåsa över.

Det här börjar bli som ett mantra men det är dags för regeringen att agera när det gäller Life science!

Kristofer Jervinge