Näthatet flyttar fram de samhällsmoraliska gränserna IRL

Naturvetarna släppte i början av sommaren en rapport om arbetsmiljön för ett par av våra professioner. Rapporten fick stor uppmärksamhet i media men också bland ett nätverk av individer som har starka åsikter om en myndighetsutövning i Sverige, som en av professionerna i rapporten arbetar med.

Åsikter har naturligtvis alla rätt till i ett demokratiskt samhälle, det är rentav en nödvändighet för att ha en levande demokrati. Men dessvärre inkom ett flertal kommentarer till naturvetarnas webbplats som var starkt färgade av en underton av hat, förakt och aggressivitet (märk väl att det dock inte var alla kommentarer). Inte sällan insinuerades det också att professionen i fråga har sig själv att skylla för sin ohållbara arbetsmiljö. I andra fall insinuerade man inte ens utan pratade om orsak – en inkompetent yrkeskår – och verkan – hot och våld.

När en kollega refuserade ett sådant inlägg för publicering på vår hemsida, i enlighet med Naturvetarnas policy för kommentarer på webben, blev hon angripen via mejl som sedan lades ut tillsammans med hennes namn och bild på en blogg. Mejlet försökte förminska min kollega genom insinuationer om hennes bristande kompetens och ett väldigt underligt resonemang om att hon nu ligger under en unken filt och gömmer sig på golvet.

Tyvärr är detta bara ett kvitto på hur det ibland fungerar. Du gillar inte vad en individ tar för beslut i sin yrkesutövning för att det inte faller dig i smaken, trots att det i detta fall har sin grund i en policy och i andra fall kan ha sin grund i föreskrifter och lagar. Du kan då helt fritt angripa dennes kompetens, insinuera både det ena och andra och publicera det på nätet…eller!?

Att det dessutom är en yngre kvinna som utsätts för detta och inte jag (den äldre mannen) som har skrivit rapporten, är tyvärr heller ingen slump. De av våra professioner som angrips häftigast på nätet är kvinnodominerade. Hur har vårt samhälle blivit så här? Du kan ogilla, misstro och rentav känna ett djupt förakt baserat på någon upplevelse som du eller någon annan har haft. En myndighetsutövning har till exempel ägt rum och den som blev föremål för denna tyckte inte att det gick rätt till. Denna individ kan då känna sig förfördelad, kränkt och orättvist behandlad.

Men frågan är om det ger en individ rätt att sprida hat på nätet baserat på detta? Det är knepigt när det gäller den lagliga aspekten och därför välkomnar jag verkligen den bok som Institutet för juridik och internet släpper idag om näthat. Boken är tänkt att fungera som en sorts manual för den som tror sig ha blivit utsatt för brottsligt näthat. Näthat kan alltså vara brottsligt då man kan göra sig skyldig till förtal, förolämpning, ofredande eller olaga hot. Det är naturligtvis allvarligt nog men minst lika allvarligt är att näthat samhällsmoraliskt är helt förkastligt.

Näthat leder till ett samhällsmoraliskt förfall och att gränserna för vad vissa individer anser är ok att göra In Real Life (IRL) faktiskt också flyttas fram (oavsett de rent lagliga aspekterna). Min starka övertygelse är att det näthat som florerar är en starkt bidragande orsak till att hot- och våldssituationen ser ut som den gör för professionen i vår rapport. Gränserna flyttas fram kring vad vissa individer anser är moraliskt acceptabelt agerande gentemot en individ, en yrkeskår eller en grupp. Att man indirekt pratar om det som sker på nätet som något som inte sker i verkligheten (då det per definition inte är IRL) är problematiskt i sig.

Jag var tveksam till om jag överhuvudtaget skulle ge luft åt dessa haters genom att blogga om det men börjar man tänka i de banorna har näthatarna vunnit… och de får aldrig vinna. Man har all rätt till sina egna åsikter och tankar men samma lagar och samhällsmoral som råder i resten av samhället ska även råda på nätet. Det är inte ok när utvecklingen istället går åt det andra hållet och som medborgare i det här samhället säger jag nu ifrån. Jag accepterar inte näthatet och denna utveckling.

Gör du?

Lämna inte tillsynen vind för våg!

Naturvetarna har precis släppt en rapport om arbetsmiljön för våra inspektörer runtom i landet. Vi organiserar bland annat inspektörer inom miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll på kommuner och inom djurskydd på länsstyrelser. Dessvärre visar vår rapport, som är resultatet av två enkätundersökningar under senhösten 2012, att arbetsmiljön är oacceptabel för våra inspektörer.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut och inom kommunal tillsyn ser man att det skiljer sig mycket åt mellan storlek på kommun (större=bättre och mindre=sämre) samt hur tillsynen är organiserad. Det enda positiva som går att lyfta fram i rapporten är att tillsynen verkar fungera bättre i kommunalförbund, de allra största kommunerna och i kommuner där tillsynsuppdraget har fått en framträdande roll i en egen nämnd och/eller förvaltning för verksamheten.

Det är samtidigt precis detta som är det stora problemet, förutom den ohållbara arbetsmiljön självfallet. Det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs runtom i Sverige och vår undersökning visar detta tydligt i kommuner. Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att exakt samma situation råder för tillsynen på länsstyrelserna. Slutsatsen kan bara bli en enda: tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för den tillsyn som vi granskat.

Naturvetarna anser att situationen är oacceptabel för dessa professioner när det gäller hot och våld. Vi kommer att ställa krav på arbetsgivare att ha en beredskapsplan mot hot och våld på plats som används aktivt. Naturvetarna anser att en arbetsgivare alltid ska anmäla hot och våld som rör arbetet och vi kommer att arbeta för att inspektörer får ett utökat skydd i sin tjänsteutövning. Vidare anser vi att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn inom dessa områden kan uppnås.

Rapporten sammanfattar egentligen på ett väldigt enkelt sätt vad vi har hittat men om man inte orkar läsa hela rapporten kan man istället läsa denna debattartikel i UNT där vi har komprimerat våra fynd och slutsatser ytterligare.