Kostnaden för kost måste få kosta…

…annars kommer det att kosta mer än vad det smakar.

Det är intressant när parallella spår som man arbetar med på olika sätt sammanfaller. När jag öppnade DN imorse mötes jag av en bild på fläskfilé och rubriken Smittat kött i svenska butiker. Det handlar om att resistenta MRSA-bakterier har hittats i stora mängder i danska och tyska förpackningar med fläskkött. Jag fortsätter bläddra till sidan 6 och DN.Debatt och finner då att dagens debattartikel har rubriken Kostbehandlingar kan spara miljoner i diabetesvårdenI artikeln skriver man att regeringen måste satsa på kostforskning då det är en viktig del i kampen mot flera stora folksjukdomar. ”Nu  behövs statliga medel för att möta framtidens vårdbehov” skriver författarna av artikeln.

Innan jag fortsätter bläddra i tidningen stoppar jag upp och tar mig en funderar på seminariet om Bättre hälsa, vård och omsorg som jag närvarade vid i lördags. Där gick diskussionen nämligen in på att vi inte får glömma det förebyggande arbetet när vi pratar om vården och att vi i högre grad bör tänka mer utifrån hur vi åstadkommer en bättre hälsa i framtiden. Varpå jag omedelbart sände iväg en tanke, och ett twitterinlägg, där jag ställde mig förundrad till att antalet kommundietister under senare år har minskat på totalen i Sverige. Det verkar rimma illa med förebyggande arbete kring kost för en bättre hälsa tänker jag. Jag arbetar med frågan kring kommundietister och skrev senast i augusti ett blogginlägg om saken.

Funderar så smått på om det inte är dags att bläddra vidare i DN när jag plötsligt kommer att tänka på seminariet som jag var på igår Forskning för framtiden. Där var kommande forskningsproposition, som det skrivs om i debattartikeln i DN, naturligtvis det som diskuterades, analyserades och dissekerades på alla ledder och bredder. Vänder så till slut sida i tidningen och hamnar på uppslaget om det danska och tyska köttet som bär på resistenta bakterier. Hamnar småningom på ett stycke som berättar att man i Sverige hittills bara hittat MRSA i ett prov för några år sedan. ”Att bakterien inte fått fäste här beror bland annat på strikta regler för införsel av levande grisar och för djurhållningen. Det beror också på att Sverige har EU:s lägsta användning av antibiotika till djur” skrivs det. Det svenska djurskyddet och även hur kött med dålig djurvälfärd med en hög koncentration av antibiotika på sikt riskerar att göra de som konsumerar det sjuka och ge svårbehandlade infektioner är också frågor jag arbetar med ur olika infallsvinklar. Just den kopplingen skrev jag om i ett blogginlägg i april.

Känner mig rätt färdig med DN och så där lagom nöjd med dagens inventering av tidningen. Går vidare till SvD och det första jag stöter på är en debattartikeln med rubriken Nej, Sverige har inte världens bästa djurskydd. När det gäller rubriken är jag och artikelförfattarna helt överens men det visar sig att de har en helt annan infallsvinkel på djurskyddet än vad jag har. De skriver om att lagstiftningen de facto inte är den bästa i hela världen. Jag däremot driver frågor kring det svenska djurskyddet utifrån organisationsaspekter och arbetsmiljöproblematik med samma motto. Det finns mycket att göra på dessa punkter i det svenska djurskyddet.

Jag känner mig nu lite som Nemo i The Matrix (visst är det så Keanu Reeves karaktär heter?) att jag kan se just The Matrix, alltså se hur allting hänger ihop, i en kort men intensiv känsla av total hybris…innan jag landar igen och inser att jag egentligen inte har åstadkommit någon kännbar förändring kring de frågor jag arbetar med. Bara att ta på sig hängslena och fortsätta kämpa men det är ju kul att det finns andra i samhället som kan hjälpa till att driva frågor framåt som är viktiga för Naturvetarna. Och just som jag börjar landa i mitt trygga, sansade utredar-jag och ska avsluta det här blogginlägget börjar låten Ikaros med Niello spelas på radiostationen som jag lyssnar på där en textrad är ”Vingar utav hybris”…nästan lite läskigt känner jag…och jag vet inte om och i så fall hur jag ska tolka denna symbolik?

Däremot är jag som sagt tillbaka på jorden helt oavsett vad som spelas på radio och kanske är det så att en väg framåt kring de rätt disparata frågor som jag arbetar med och en linje att driva hårt, ur olika infallsvinklar, är att kostnaden för kost måste få kosta…så får vi se hur långt vingarna bär…

Styrning av vården – professionerna ska ta, ha & tillåtas ta ansvar utifrån sin kompetens

I lördags bjöd nätverket för Bättre hälsa, vård & omsorg in till ett seminarium i Stockholm på temat ”Hur ska vi bli styrda?”. Så här beskrevs det innan: ”Framtidens styrning av vård, hälsa och omsorg behöver perspektiv. Forskning om styrning pekar på att försök att finna ett styrsystem för allt på alla nivåer inte bara är ofruktbart, det kan vara direkt skadligt.” Seminariet satte ljuset på styrning och ledning inom hälso- och sjukvården ur olika infallsvinklar från representanter för olika delar av systemet.

Det blev en väldigt intressant diskussion även om det framgick att samtliga närvarande i stort var rätt överens. Vad var det man var överens om då? I början av seminariet när de första personerna, ”Vi som ska styra”, hade stått på scenen twittrade jag ut följande tweet ”Alla ”styrande” verkar rätt överens om att professioner inom vården ska få ta ett större ansvar utifrån sin kompetens. Bra!”. Göran Stiernstedt, regeringens utredare av en effektivare vård och omsorg, var även rörande överens med mig i precis allting han sade under sina minuter i rampljuset.

Det är någonstans jättebra, så klart, men samtidigt var det lite jobbigt då han var på scenen innan mig och sade ungefär det som jag hade tänkt mig att säga. När jag skulle prata i tre minuter utifrån perspektivet ”Vi som ska styras” fick jag därför lägga mina stödord åt sidan och köra ad-lib. Någon twittrade ut det som jag sade och sammanfattade det så här ”Nu pratar @KJervinge från Naturvetarna om Best Practices och vikten av att ge medarbetarna ansvar efter kompetens!”.

Det sammanfattar nog mitt ad-libbande rätt bra förutom att jag också nämnde att all styrning, på alla nivåer av sjukvården, måste peka i en sådan riktning samt att jag berättade om alla av Naturvetarnas professioner som jag var där och representerade. När jag läser det så här i efterhand känns det som att det var rätt bra sagt…men att det nog inte gick så bra att säga något nytt som inte redan var sagt trots allt. Så mycket för improvisationen. Det ska väl vara detta med best practices då som jag förde in i diskussion för första gången under eftermiddagen.

Att bra lokala exempel måste lyftas fram var det sedan också många andra som pratade om i sina anföranden. Som sagt alla var rätt överens, politiker, särskilda utredare och professionsföreträdare. För att återigen hänvisa till twitterflödet så kom följande, som sammanfattar det hela rätt bra, ut under den avslutande diskussionen: ”Vi behöver inte vänta på nya styrsystem och ersättningsmodeller för att jobba med förbättring”; ”Vi (i vården) behöver våga tro på vår kraft att skapa bra vård!”; ”Låt proffsen vara proffs!”; ”Vi måste beskriva vår kraft som professioner och ta ansvar.” och ”Kontinuitet efterfrågas i verksamheterna. Det visar på vikten av att stärka självbestämmandet och ge förutsättningar för detta!”

För att förändra styrsystemen och uppnå en bättre hälsa, vård och omsorg behöver det arbetas på flera nivåer eftersom det är ett så komplext system. Detaljstyrning måste bort på alla nivåer, inte minst politikerna måste våga lita på de som arbetar i verksamheterna, men professionerna måste också arbeta aktivt med att synliggöra sin kompetens och hur den kan göra skillnad. Alla bra lokala exempel på hur en profession används mer effektivt utifrån sin kompetens måste lyftas. Samtidigt måste man arbeta nationellt och på landstingsnivå för att hitta styrmodeller som inte ger felaktiga incitament och går bort från detaljstyrning. Jag har redan fått stor kunskap om goda lokala exempel som gäller olika professioner hos Naturvetarna men jag är övertygad om att det finns fler. De vill vi på Naturvetarnas kansli ha vetskap om.

Men detta är något som vi måste göra tillsammans, inte minst eftersom alla är överens på alla nivåer, varför möjligheterna att åstadkomma något konkret också borde vara gynnsamma. Naturvetarna måste diskutera med andra professioner inom vården som är med i Leading Health Care. Där måste vi alla gemensamt diskutera goda lokala exempel där olika professioner hittat bra samarbeten utifrån sin kompetens. Vi måste lyfta det i diskussioner med politiker, tjänstemän och särskilda utredare. Samtidigt som förändringen, som all riktig och bestående förändring, ytterst måste komma från golvet på det lokala planet.

Dags att kraftsamla, på alla nivåer, för en bättre hälsa, vård och omsorg för patientens bästa!

Syns du inte, så finns …

Varför gör vi egentligen en rapport om naturvetares arbetsmarknad? Den frågan har jag haft anledning att ställa till mig själv en och annan gång sista veckorna, särskilt med tanke på att det visade sig båda vara mer komplicerat och ta längre tid än vad jag och mina kollegor trodde. Trots att jag stundtals förbannat mig själv för att jag överhuvudtaget initierat projektet är jag nu mer säker än någonsin på att det vi nu har åstadkommit är viktigt.

Alla vill synas och naturvetarnas käpphäst är att de syns för lite när de väl lämnar akademin. De är kända som forskare, men vad gör egentligen majoriteten som väljer att inte bli forskare och var tar de vägen? I mina kontakter med arbetsgivare under åren har jag blivit varse att naturvetare sällan uppmärksammas som grupp eller för den delen i sina enskilda professioner. En anledning tycks vara att de ofta är få på varje arbetsplats, en annan att de oftast klumpas ihop med ingenjörer eller andra tekniker och en tredje att de oftast inte heller den person i verksamheten som har till uppgift att synas utåt. Istället har naturvetare en roll i kulisserna som specialister, rådgivare eller handläggare.

Inte heller i statistik och rapporter från myndigheter och branschorganisationer går det att hitta särskilt mycket information om naturvetare. Eftersom Naturvetarna är ett fackförbund som är specialiserat på naturvetares kompetens och arbetsmarknad har vi ett stort ansvar att ta fram kunskap om naturvetare och föra ut den i samhället, samt i våra egna led för att kunna ge våra medlemmar ännu bättre service och stöd i den egna karriären.

Jag hoppas att den arbetsmarknadsrapport som vi precis har skickat till tryck kommer att sätta fart på diskussionerna om vad naturvetare kan bidra med, var de behövs och hur de ska rustas för att ha den kompetens som behövs för att lösa de utmaningar samhället står inför när det gäller exempelvis miljö och hälsa. Kanske ses vi nästa vecka på något av våra seminarier om rapporten ”Nya möjligheter i en föränderlig omvärld? Kom dit och dela med dig av din bild av naturvetares arbetsmarknad, jag tror att det fortfarande finns några platser kvar i Göteborg och Lund.

Slutligen att inte synas är inte att inte finnas eller att vara mindre viktig, kanske är det precis tvärtom om?

Checklista vid ohälsosamma matvanor

Det talas om ett paradigmskifte inom hälso- och sjukvården, vilket välkomnas av många, inte minst dietister. Tiden är mogen att fokusera på sjukdomsförebyggande metoder och hälsofrämjande förhållningssätt. Vi dietister hoppas på att den sedan länge utlovade ljusnande framtiden nu äntligen är här, menar Maria Franzén för Dietisternas Riskförbund.

Färska nordiska näringsrekommendationer för vad som är hälsosamma matvanor – check. Nationella riktlinjer för hur vi bäst ska stötta individen till att förändra ohälsosamma levnadsvanor – check. Således, ”det här är ohälsosamma matvanor och så här förändrar vi dem” – check. En checklista att bara bocka av? Är det möjligt? Nej, så enkelt är det inte, inser de flesta. Hur ska vi bäst samverka inom hälso- och sjukvården för att optimera effekten av dessa nyvunna kraftfulla verktyg?

Varje människa äger sina matvanor. En människas matvanor är något högst personligt och i mångt och mycket knutet till hennes identitet, vilket bidrar till att kostrådgivning är en särskilt utmanande uppgift. Kostrådgivning kan lätt uppfattas som integritetskränkande och skambeläggande. Om vi som hälso- och sjukvårdspersonal kräver alltför stor förändring av individen blir effekten lätt den motsatta. Vad som är en alltför stor förändring kan bara den enskilde individen själv avgöra.

När det gäller matvanor hos exempelvis äldre och svårt sjuka patienter, kan flera faktorer bidra till minskad matlust och ett för lågt energiintag, vilket ökar risken för näringsbrist och undernäring. Dessa patientgrupper bör genomgå screening för undernäring, och det eventuella efterföljande kvalificerade rådgivande samtalet bör anpassas efter deras behov.

Matvanor och livsmedelsval är komplext och en förändring kan se ut på olika sätt. För många sjukdomstillstånd är Livsmedelsverkets generella råd inte förenliga med sjukdomsanpassade råd. Dietisten har den spetskompetens som patienterna behöver få tillgång till för att en individanpassad optimal kost- och nutritionsbehandling ska kunna säkerställas.

Alla professioner inom hälso- och sjukvården kan vara involverade i arbetet med hälsosamma matvanor. Läkaren tar upp frågan och lyfter matvanornas betydelse för hälsan. Sköterskan kan ge generella råd om hälsosam mat i enklare fall. Tydliga rutiner måste utarbetas för när det är aktuellt att remittera vidare till dietist för ett kvalificerat rådgivande samtal. Möjligheten till en kontinuerlig kontakt med en och samma dietist är av stor värde för att kunna skapa en allians med individen för bästa resultat.

Ett hälsofrämjande samtal stödjer individens möjlighet att öka kontrollen över sin egen hälsa och den egna hälsan. Samtalet utformas som en stödjande dialog, som utgår från patientens egen upplevelse och tar hänsyn till patientens motivation till förändring. Hälso- och sjukvårdspersonalens roll i ett sådant samtal är främst att ge patienten kunskap, verktyg och stöd i den form som efterfrågas.

Dietistens uppgift är att omsätta den vetenskapliga evidensen om sambandet mellan mat och hälsa, samt mat vid olika sjukdomstillstånd, till konkreta råd om livsmedelsval för enskilda patienter eller grupper av befolkningen.

DRFs ståndpunkt är att det är dietisten som besitter den självklara kompetensen för att bedriva kvalificerat rådgivande samtal om hälsosamma matvanor, särskilt då det gäller personer som har sjukdomar där hänsyn behöver tas till nutritionen i övrigt. Det är också DRFs ståndpunkt att dietister ska samverka med övriga professioner, för att så många som möjligt ska få tillgång till bra stöd för att förbättra sina matvanor.

Argumentet att vi dietister är alltför få, för att räcka till för att hålla de kvalificerade rådgivande samtalen som förordas vid ohälsosamma matvanor håller inte. Dietister finns det relativt gott om, det är dietisttjänsterna som fortfarande år 2013 är alltför få. Kommer den ljusnande framtiden 2014, då vi kan checka av att tillgång till dietistkompetens är en självklarhet?

Maria-Franzen_80pxMaria Franzén är leg dietist och projektledare för Dietisternas Riksförbunds projekt Dietisters samtal om levnadsvanor.

Dietisternas Riksförbund (DRF) är en professionsförening inom Naturvetarna. Medlemmarna är legitimerade och har en universitetsutbildning med huvudinriktning på näringslära och nutrition. Av DRF:s drygt 1200 medlemmar arbetar de flesta inom sluten- och öppenvård samt kommunal äldreomsorg, med prevention och behandling av nutritionsrelaterade problem samt undervisning av personal. Dietister arbetar också inom folkhälsa och friskvård samt för olika
livsmedels- och läkemedelsföretag.
www.drf.nu

Hylla den som hyllas bör, dags för skyddsombudens dag!

Den 23 oktober uppmärksammar Saco skyddsombud genom Skyddsombudens dag, för att synliggöra skyddsombudens viktiga uppdrag. En av de frågor som skyddsombud kan arbeta med, i samverkan med arbetsgivaren och lokala fackliga organisationer, är förebyggande åtgärder när det gäller hot och våld. Eftersom detta, som jag skrivit om vid upprepade tillfällen, numera förekommer i en allt större omfattning på nätet för flera av våra professioner är det en komplex fråga.

En svår men också otroligt inspirerande utmaning för de skyddsombud som berörs av detta, där de självfallet också behöver få stöd från Naturvetarna och Saco. Skyddsombud kan göra en väldigt stor insats när det gäller detta och hur arbetsgivare hanterar dessa frågor. Karin Fristedt, arbetsmiljöutredare på Saco, har redan uttryckt väldigt väl i ett blogginlägg, som jag citerar här nedan, det oerhört viktiga arbete som skyddsombud gör.

”En betraktelse över livet ger bilden av att det som fungerar märker man inte så mycket av. Vi förväntar oss att bussen ska komma i tid och när den är försenad blir vi upprörda. På samma sätt förväntar sig nog de flesta av oss att i 2000-talets Sverige ska vi ha kommit så långt, att arbetsmiljön på våra arbetsplatser är god, eller åtminstone tillfredsställande. Och många gånger är ju så fallet. Men inte alltid.

Uppdraget som skyddsombud är ett av de viktigaste förtroenden man kan få av sina kollegor. Det är arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön men arbetsmiljöarbetet ska bedrivas tillsammans med arbetstagarna och deras representanter, skyddsombuden. Kanske tycker du inte alltid att ert skyddsombud märks, och när han/hon gör det, kommer med en del svåra frågor. Kanske en sådan där undersökande och pådrivande person. Men, det är ju just det som är skyddsombudets uppdrag.

Att se till att allt rullar på, i den eviga cirkeln av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Att se till att arbetsgivaren undersöker, riskbedömer, åtgärdar och följer upp – allt det som krävs för att du och dina kollegor ska få en bra, säker och tillfredsställande arbetsmiljö. Det är alltså av stor betydelse att skyddsombuden får bra förutsättningar och verktyg för att utföra sitt uppdrag…

…alla har vi glädje av ett duktigt skyddsombud; arbetstagarna, den fackliga organisationen och inte minst arbetsgivarna. Nu är det dags att synliggöra våra hjältar i det fördolda – skyddsombuden!”

Fokus för Skyddsombudens dag är en föreläsning som hålls på Saco under förmiddagen den 23:e, men som även kan följas på Saco play, om kontorets och arbetets inverkan på hälsa och produktivitet. Föreläsningen bygger på ett projekt som Stressforskningsinstitutet genomfört kring dessa frågor. Alla skyddsombud är självfallet välkomna men även andra som har ett intresse för arbetsmiljöfrågor.