Kaos, katastrof och kris!

Ungefär så kan man sammanfatta många av reaktionerna som kom när 2012-års upplaga av den internationella kunskapsundersökningen Pisa (Programme for International Student Assessment) presenterades igår. Och visst var det dyster läsning: svenska femtonåringars kunskaper fortsätter att sjunka. Från att ha legat över medel i början av 2000
-talet ligger de nu under genomsnitt. Allra sämst går det i matematik.

Resultatet är allvarligt. Vi är många som slänger oss med formuleringar om att ”Sverige ska vara en av världens främsta kunskapsnationer” eller att ”svensk utbildning och forskning ska hålla absoluta toppklass”. Menar vi allvar duger det knappast att ligga under medel – då måste vi toppa listorna. Men de största förlorarna är givetvis alla de barn och ungdomar som går i skolan idag. Hur kul är det för de femtonåringar som deltagit i studien när deras kunskaper nu beskrivs som katastrofdåliga? Och hur kul är det för alla yngre elever som nyss börjat att se fram emot en skolgång i ”en skola i kris” ? Inte särskilt kul alls, är min gissning.

Inte blir det bättre av att det som hittills präglat diskussionen om de svenska elevernas sjunkande kunskapsnivåer är politisk pajkastning och diverse desperata försök att hitta den skyldige. (S) med partiledaren Stefan Lövfén och den utbildningspolitiske talespersonen Ibrahim Baylan i spetsen menar att det vi nu ser är resultatet av alliansens och framförallt (Fp)s skolpolitik.  Regeringen och utbildningsminister Jan Björklund menar å sin sida att problemen uppstod innan (fp) och alliansen kom till makten och pekar på (S) och kommunaliseringen av skolan som förklaring. Sanningen ligger troligtvis någonstans däremellan: (S) kan givetvis inte friskriva sig från ansvar eftersom mycket av strukturen för dagens skola grundlades under deras styre. Samtidigt är det naivt av Björklund att hävda att problemen inte har någonting med dem att göra: hans utbildningsdepartement har genomfört ett flertal mycket långtgående reformer av den svenska skolan. Klart att det har betydelse.

Jag tycker dock att ansvarsfrågan är av underordnad betydelse. Det politikerna (och alla vi andra som är intresserade av skol- och utbildningsfrågor) borde ta fasta på är den förändring som Pisa-undersökningen trots allt visar. Svenska elevers läsförståelse och kunskaper i matematik och naturvetenskap sjunker. Punkt. Det skolan och alla de elever som finns innan för dess väggar idag och de kommande åren behöver är inte att vi kommer överens om vems felet är. Det de behöver är handlingskraft och konkreta strategier för hur vi vänder trenden. (S) presenterade sin lösning på DN Debatt idag men det räcker knappast med ett partis idéer. Skolan mer än någon annat politikområdet behöver blocköverskridande och långsiktiga överenskommelser.

Upp till bevis.

Sofie Andersson, utbildnings- och forskningspolitik

 

Vill du läsa mer? Följ flödet under #pisa13 på Twitter eller titta på Rapports reportage.
Läs också Naturvetarnas kommentarer som gick ut i ett pressmeddelandet igår.

 

 

 

 

Om vikten av att börja i rätt ände

Igår berättade forsknings- och utbildningsminister Jan Björklund att regeringen planerar en utbyggnad av civil- och högskoleingenjörsutbildningarna. 1600 nya platser ska skapas de kommande åren. För oss som är övertygade om att Sverige behöver fler – inte färre – ingenjörer och naturvetare är detta givetvis en välkommen nyhet. Genom att öka antalet utbildningsplatser ökar man förutsättningarna för att fler ska välja att utbilda sig inom teknik och naturvetenskap.  Frågan är emellertid om det är nya högskoleplatser som är lösningen på det som framstår som det verkliga problemet: nämligen att svenska ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik stadigt minskar.

En ny avhandling från Mittuniversitetet visar att allt färre ungdomar är intresserade av att satsa på en teknisk eller naturvetenskaplig yrkesbana. Intressant nog tycks det vikande intresset handla om grundskolans oförmåga att möta elevernas frågor snarare än om en reell brist på intresse. Didaktikforskare Magnus Oskarsson, som står bakom avhandlingen ”Viktigt- men inget för mig”, konstaterar att det i stor utsträckning handlar om att skolan inte lyckas med att visa på användbarheten i naturvetenskap.

Jan Björklund säger ofta att Sveriges framtida välstånd är beroende av att vi har en stark naturvetenskaplig forskning och en säker tillgång på duktiga tekniker och naturvetenskapliga forskare. Den aviserade utbyggnaden av ingenjörsutbildningarna är ett viktigt steg i arbetet med att säkerställa detta. Än viktigare är emellertid att se till att ungdomar vill satsa på de naturvetenskapliga och tekniska områdena. Och då räcker det tyvärr inte med att öka antalet platser på ingenjörsutbildningarna utan det arbetet måste påbörjas mycket tidigare och inriktas på att öka svenska barn och ungdomars intresse för naturvetenskapliga frågeställningar.

I andra änden av skalan ligger frågan om hur vi använder kompetensen när den väl finns. Idag skriver Anitra Steen, lokal samordnare Södertälje kommun, Peter Larsson, Samhällspolitisk direktör, Sveriges ingenjörer och Mattias Öberg, ordförande i Svensk Toxikologisk förening på DN Debatt att regeringen borde gå in och stötta ett toxikologiskt institut för att ta till vara på den forskningsinfrastruktur och kompetens som finns i Astra Zenecas forskningsanläggning i Södertälje. Ett välkommet förslag och något som vi på Naturvetarna drivit sedan Astras nedläggningsbeslut blev känt i början av februari. Vi träffade då ett flertal intressenter inom området (däribland Svensk Toxikologisk Förening) och diskuterade hur man skulle kunna agera för att se till att den expertis som finns i Södertälje inte ska gå förlorad. Att fler nu är inne på samma linje är jättebra. Låt oss hoppas att också regeringen inser att det vore ett stort misstag att inte agera i Astra-frågan – departementala konflikter och farhågor för SAAB-paralleller till trots…

Sofie Andersson

Vetandets värld handlade förra veckan om det minskande intresset för naturvetenskap. Lyssna här!