Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

En ohållbar arbetsmiljö inom djurskyddet bekräftas återigen

En undersökning som Sveriges veterinärförbundet publicerat bekräftar och förstärker den bild av hot och våld som Naturvetarna tidigare målat upp kring djurskyddet på Länsstyrelsen. Rapporten visar att 45% av de veterinärer som besvarat enkäten har utsatts för hot i sitt arbete. Och drygt var tionde har utsatts för våld. Siffran kring våld var på ungefär samma nivå i den rapport kring arbetsmiljön för inspektörer som Naturvetarna publicerade 2013. Däremot svarade än fler av djurskyddsinspektörerna att de hade utsatts för hot, hela 70 procent.

Detta är naturligtvis en helt oacceptabel arbetssituation och med stöd i två av varandra oberoende undersökningar, Naturvetarnas och Sveriges veterinärförbunds, är det nu dags att detta följs upp på allvar med arbetsgivarna. Speciellt mot bakgrund av att Arbetsmiljöverket redan 2010 uppmärksammade den utsatta situationen för djurskyddsinspektörer och veterinärer och i ett brev till länsstyrelserna krävde en skärpning. Har situationen på länsstyrelserna förbättrats sedan 2010? Säkerligen, mycket har hänt och larmsystem och nya rutiner har tagits fram på många håll. Men det går alldeles för sakta, det bekräftar dessa två undersökningar. Det är en ohållbar situation!

Djurskyddsinspektörer uppmärksammas för sitt viktiga arbete!

Sätt på TV4 kl. 21:00 idag och se när ett väldigt viktigt arbete utförs. Idag börjar nämligen TV4:s serie Djurskyddsinspektörerna. Så här skriver TV4 själva om serien i sin tablå på sin hemsida: ”Här skildras vardagen för djurens bästa vänner, djurinspektörer. De arbetar på länsstyrelsen i Kristianstad och deras uppgift är att kontrollera djur som hålls av människor. Målet är att se till så att djuren behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande.”

Ingen kan väl ha några invändningar mot att det arbete som djurskyddsinspektörerna genomför är oerhört värdefullt och viktigt. Däremot visade en rapport som Naturvetarna publicerade under 2013 att det finns stora problem med tillsynen.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut. En stor del av djurskyddsinspektörernas tid går vidare åt till administrativa uppgifter, i vår enkät svarade ca 80 procent av respondenterna att de lägger 60-80 procent av sin arbetstid på administration. Detta hänger också ihop med Statskontorets rapport som kom 2011 där man säger att kontrollerna blivit mer likvärdiga sen tillsynen flyttades till länsstyrelsen men också att man bara åker på anmälningsärenden numera. Det finns helt enkelt inte tid och resurser till så mycket förebyggande arbete.

Vår rapport visar på en ohållbar arbetsmiljö och Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs på länsstyrelserna. Tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för tillsynen. Naturvetarna anser att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn kan uppnås.

Om du sätter dig ner framför TV4 senare ikväll kommer du som sagt att få se ett mycket viktigt arbete utföras. Vi tycker självfallet att det är oerhört glädjande att en våra professioner lyfts fram och fokus ska naturligtvis ligga på det arbete de utför. Men Naturvetarna vill ändå ta tillfället i akt att medvetandegöra de underliggande problem som finns inom djurskyddskontrollen; såväl vad gäller organisation, resurser, variationer i tillsyn över landet, hot och våldsproblematik m.m. Vi hoppas också att landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och länsstyrelserna, nu när frågan aktualiseras med anledning av TV4s program, vill träffa oss för att diskutera vägar framåt.

Let’s keep in touch EE!

Det blev som jag befarat på seminariet ”290 nyanser av kommunal korruption” igår. Många kommuner var på plats för att lyssna. Faktiskt var så pass många på plats att jag och drygt 50 personer till blev hänvisade till ett rum bredvid. I rummet hade man ställt upp en tv där seminariet som pågick i rummet bredvid visades. En mycket speciell situation som känns som den endast kan ske i Almedalen. Bäst var när det var dags för frågestund och en kvinna längst fram i rummet reflexmässigt räckte upp handen när moderatorn gav ordet till publiken…hon fick aldrig ordet.

Det var ett mycket bra seminarium och Inga-Britt Ahlenius, f d chef för intern revision på FN, var i sitt esse. Hon är mycket oroad över den situation som råder i många kommuner runtom i Sverige och menade att Göteborgs kommun nog trots allt inte är värst utan att det finns många värre kommuner som man ännu inte känner till. Man får dock inte glömma att det finns många kommuner som det fungerar bättre i och i det här fallet så var Sigtuna representerat som ett gott exempel. Där har man arbetat mycket med värdegrundsfrågor och i kommunen får tjänstemän inte ta emot någon gåva, oavsett värde.

Man lyfte också frågan om jävsproblematik i tillsynsfrågor i viss mån (orsaken till att jag var på plats) och det är precis det som Naturvetarnas rapport kring tillsyn som publicerades för ett par veckor sen sätter fingret på. Ahlenius anser att det behövs en ny kommunallag och en extern revision för att komma tillrätta med problemen i kommuner runtom i Sverige. Roligast på seminariet var annars när en kommunpolitiker i publiken sade att det minsann inte endast är i kommuner detta förekommer utan att det nu senast var en generaldirektör som misskötte sig rejält. Detta som en reaktion på att Ahlenius lyft fram staten, och den externa revisionen där, som ett föredöme. Ahlenius svar på detta var att man skulle fundera på var denna person hade fått sina värderingar…i en kommun i Sverige där denne arbetat som tjänsteman i många år innan tjänsten som generaldirektör. Hon avslutade med ”I rest my case”. Klockrent!

Efter detta seminarium kring den inneboende problematiken i hur kommuner är organiserade i dagsläget gick jag och pratade med landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C). Det var intressant, även om det var väldigt nedslående, att höra honom säga att han inte kan se några egentliga problem med tillsynen i dagsläget. Vår nyligen publicerade studie motsäger detta påstående rätt rejält och seminariet innan gav mig dessutom rätt mycket stöd i att det ändå är mer problematiskt än vad landsbygdsministern vill ge sken av i många kommuner runtom i Sverige. Men Erlandsson är väldigt öppen för att diskutera frågorna och när jag kommer hem från Almedalen ska jag skicka honom vår rapport…för han kan ju inte ha läst den innan mot bakgrund av hans uttalanden.

Vi får ta ett nytt snack när vi är åter från Almedalen för nu har jag ett ansikte på EE (vi är på smeknamnsbasis numera) och vet vem han är…eller vänta, det kanske var tvärtom förresten…

Lämna inte tillsynen vind för våg!

Naturvetarna har precis släppt en rapport om arbetsmiljön för våra inspektörer runtom i landet. Vi organiserar bland annat inspektörer inom miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll på kommuner och inom djurskydd på länsstyrelser. Dessvärre visar vår rapport, som är resultatet av två enkätundersökningar under senhösten 2012, att arbetsmiljön är oacceptabel för våra inspektörer.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut och inom kommunal tillsyn ser man att det skiljer sig mycket åt mellan storlek på kommun (större=bättre och mindre=sämre) samt hur tillsynen är organiserad. Det enda positiva som går att lyfta fram i rapporten är att tillsynen verkar fungera bättre i kommunalförbund, de allra största kommunerna och i kommuner där tillsynsuppdraget har fått en framträdande roll i en egen nämnd och/eller förvaltning för verksamheten.

Det är samtidigt precis detta som är det stora problemet, förutom den ohållbara arbetsmiljön självfallet. Det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs runtom i Sverige och vår undersökning visar detta tydligt i kommuner. Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att exakt samma situation råder för tillsynen på länsstyrelserna. Slutsatsen kan bara bli en enda: tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för den tillsyn som vi granskat.

Naturvetarna anser att situationen är oacceptabel för dessa professioner när det gäller hot och våld. Vi kommer att ställa krav på arbetsgivare att ha en beredskapsplan mot hot och våld på plats som används aktivt. Naturvetarna anser att en arbetsgivare alltid ska anmäla hot och våld som rör arbetet och vi kommer att arbeta för att inspektörer får ett utökat skydd i sin tjänsteutövning. Vidare anser vi att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn inom dessa områden kan uppnås.

Rapporten sammanfattar egentligen på ett väldigt enkelt sätt vad vi har hittat men om man inte orkar läsa hela rapporten kan man istället läsa denna debattartikel i UNT där vi har komprimerat våra fynd och slutsatser ytterligare.