Vem ska man tro på?

Imorse rapporterade Ekot i P1 om en studie från Karolinska Institutet som visar att ett måttligt intag av alkohol minskar risken för kvinnor att drabbas av ledgångsreumatism. De kvinnor som drack ca fyra glas alkoholhaltiga drycker per vecka (och helst inte mer än ett glas åt gången) led i mycket lägre grad av reumatism än kvinnor som drack mycket mer eller mycket mindre än fyra glas per vecka. Goda nyheter för den som uppskattar ett glas vin eller öl till maten. Betyder detta att läkare kommer att börja ordinera i förebyggande syfte till kvinnor som befinner sig i farozonen för att drabbas av reumatism? Troligtvis inte. Agnes Wold, läkare och professor i klinisk bakteriologi påpekar att den nya,studien visserligen tyder på ett samband mellan minskad risk för reumatism och alkoholkonsumtion, men att andra studier visat på ÖKAD risk för bröstcancer bland kvinnor som dricker alkohol. Studiernas kvalitet är det inget fel på: båda vilar på stabil vetenskaplig grund. Problemet är istället att de visar att alkohol kan både skydda mot och öka risken för cancer! Detta ställer naturligtvis den som önskar fatta så välinformerade och välgrundade beslut som möjligt inför en omöjlig situation. Ska man välja ökad bröstcancerrisk framför ökad risk för ledgångsreumatism eller tvärtom? Varför tar jag upp det här? Otvivelaktligen leder forskning till både mer kunskap och förståelse för hur världen och den mänskliga kroppen fungerar. Poängen är emellertid att kunskapen i sig är neutral; den föreskriver inte vad som är rätt beteende utan måste tolkas och värderas. Det är samhället och/eller individen själv som väljer vilka åtgärder som bör vidtas på basis av nya forskningsrön. Förmågan att kritiskt granska och väga olika forskningsresultat mot varandra är med andra ord fullständigt central i dagens kunskapsintensiva och vetenskapshyllande värld.

Idag inleds Euroscience konferens om vetenskap och forskning som hålls vartannat år. Ett av de teman som kommer att diskuteras här i Dublin de kommande fyra dagarna är vad vetenskapen kan lära oss och vikten av att kunna sortera bland alla nya – och ibland motsägelsefulla – rön. Mycket viktigt att diskutera, inte minst i ett sammanhang där forskning närmast ses som viktigt per se.

Convention centre - ESOF 2012
Convention centre - ESOF 2012

Sofie Andersson

-Men vad ska ni GÖRA där, egentligen?

Min lillebror avbröt mig mitt i en engagerad utläggning om hur mycket jag ser fram emot de kommande dagarna i Almedalen. Vad menar du, frågade jag. Vi ska till politikerveckan såklart. Helena som är förbundsdirektör, Frida som är chef för avdelningen för Kommunikation och Samhälle, Marita som är strateg, Klara som arbetar med professionsföreningarna och Studentrådet, Elisabeth som arbetar med naturvetarchefer, Kristofer som är utredare precis som jag är… Vi ska alla dit för att vara med på politikerveckan.
-Jamen, vad ska ni göra där? upprepade han igen, denna gång i en lite mer irriterad ton.

Eftersom det numera är ytterst få som ifrågasätter att man åker till Almedalsveckan gjorde hans fråga mig lite ställd. Att det finns ett värde i att vara på plats ses liksom som en självklarhet. Men är det så självklart? Sebastians fråga tvingade mig att fundera ett varv till på varför det är viktigt att Naturvetarna åker till Almedalen.

Sedan politikerveckan på Gotland drog igång för ett antal år sedan så har den växt massor. Ideella organisationer, politiska partier, intresseorganisationer, företag – alla finns representerade på ett eller annat sätt. Det råder inte heller brist på aktiviteter: under årets upplaga av veckan kommer över 1800 evenemang att genomföras och hela jippot bevakas av fler än 600 journalister (mer fakta finns på Almedalsveckans officiella hemsida).

Med tanke på hur många som kommer kan man såklart ifrågasätta hur mycket Naturvetarna märks. Gör några enstaka Naturvetar-ambassadörer egentligen någon skillnad? Svaret är ja. Vi som åker till Almedalen för Naturvetarnas räkning kommer att ägna våra dagar på Gotland att åt att se till att Naturvetarna märks: genom att gå på viktiga seminarium, genom att ställa relevanta frågorna och genom att berätta om vår verksamhet för människor som vi träffar vid debatter och mingel. Ingen annan gång på hela året finns motsvarande chans att träffa så många strategiskt viktiga människor på samma plats under så kort tid. Så, Sebastian, vi åker till Almedalen för att visa att Naturvetarna finns och att vi både bevakar och deltar i den politiska debatten. Kika in på bloggen under veckan så får du också lite koll på vad som händer i Almedalen!

Sofie Andersson