För det enda kvinnor bryr sig om är ju smink.

Tre tjejer i höga klackar på vad som ser ut som en catwalk, modellposer varvat med bilder på läppstift, ögonskugga och målade naglar. Reklam för en ny säsong av Top Model? Nej, bara en del i EU-Kommissionens kampanj ”It’s a girl thing” för att få fler tonårstjejer att välja naturvetenskapliga och tekniska ämnen.

Vad ska man säga? Å ena sidan är det ju positivt att EU-Kommissionen (äntligen!) insett att vi behöver alla forskare vi kan få, oavsett kön. Å andra sidan är det fruktansvärt beklämmande att upptäcka att vi inte kommit längre än så här vad gäller vår syn på kvinnor och män. Tror EU-Kommissionens tjänstemän på allvar att det enda – eller ens det bästa – sättet att få unga tjejer intresserade av naturvetenskap och forskning är att använda smink, kläder och utseende? Tror de på allvar att de kan kuppa fram ett forskningsintresse? Och den kanske mest relevanta frågan: tror de på allvar att det kommer att funka?

I lördagens New Statesman säger representanter för Kommissionen att man velat kasta  omkull rådande klichéer om vad vetenskap är och visa att det inte bara är gamla män i vita rockar som är vetenskapsmän. Jaså! Kommentaren Kommentaren verkar kanske harmlös men tänk ett varv till: visst är heterogeniteten bland dagens forskare mycket större än för bara några år sedan, men ju högre upp i hierarkin man kommer desto starkare lyser kvinnorna med sin frånvaro. Tänk om Kommissionen hade vågat tala om detta istället för att lägga dyra pengar på en provocerande dålig reklamkampanj?

Som tur är har filmen kritiserats så hårt både i forskarvärlden och i sociala medier att den nu dragits tillbaka. Det tackar vi för. Världen behöver färre klichébilder av hur män och kvinnor är och ser ut, inte fler!  

Sofie Andersson

 

Loreen, kollektivavtal och Sveriges landslag i fotboll?

Tog mig en funderare på den 6 juni om vad vi kan vara stolta över i Sverige, då den där riktiga euforin inte riktigt ville infinna sig hos mig nationaldag till trots. Det är så klart massor med saker kom jag fram till och just då kändes Loreen nära till hands, inte minst då det var lite eufori som jag var ute efter. Sömndrucken satte jag mig vid datorn med en kopp kaffe i handen och satte på ett youtube-klipp av krossen i Baku i bakgrunden samtidigt som jag scannade av dagstidningarnas debattsidor på webben. Som av en händelse fick jag syn på en artikel där bemanningsbranschen uttalade sig på SvD:s debattsidor om att villkoren ser väldigt bra ut för de anställda inom branschen.

Det man tog som en måttstock på goda villkor var att 97 procent av de anställda inom branschen har kollektivavtal. Jag är inte ute efter att försvara bemanningsbranschen eller de villkor som råder för de anställda där (vilket var syftet med debattartikeln) men i min stilla, nåväl inte så stilla då Loreen sjöng för full hals i bakgrunden, kontemplation gick ett ljus upp för mig. Den svenska modellen är något som vi kan vara riktigt stolta över, det visste jag så klart redan med tanke på var jag arbetar, men mitt första inlägg på Naturvetarnas blogg kändes plötsligt givet. Dags att prata kollektivavtal och fackliga kärnvärden i nationaldagens svallvågor!

Den svenska modellen med kollektivavtal är överlägsen lagstiftning! Det leder till få konflikter på arbetsmarknaden, ett tryggt företagsklimat och förhoppningsvis till lokala överenskommelser som är anpassade till förutsättningarna på en given arbetsplats. Ett modernt utformat kollektivavtal ska enligt Naturvetarna vara flexibelt, både i relation till individens förändrade behov över tid och till förändringar som sker på arbetsmarknaden och i de enskilda verksamheterna.

Ibland händer det att någon part på arbetsmarknaden eller en politisk företrädare gör ett uttalande om att vi måste lagstifta om minimilön, arbetsgivares skyldighet att ha försäkringar för sina anställda m.m. Jag skulle vilja påstå att de i dessa fall gör en groda och borde, och oftast gör, en pudel! Den svenska kollektivavtalsmodellen är överlägsen lagstiftning då de lokala kollektivavtalen är anpassade till lokala förutsättningar.

Loreen och den svenska modellen, två orsaker att brösta upp sig så här ett par dagar efter den 6 juni. Nu får vi se om Z och hans gäng kan leverera i fotbolls-EM som börjar idag också och göra oss stolta. Ni vet väl förresten att de fotbollsspelare som spelar i fotbollsallsvenskan i Sverige omfattas av kollektivavtal. Naturvetarna är av förklarliga skäl inte part i målet men ändå…visst känner man sig väldigt stolt över en sån sak.

Läs mer om vad Naturvetarna tycker om kollektivavtal här:
http://www.naturvetarna.se/anstallning_avtal/Kollektivavtal/

Kristofer Jervinge

Satsa på drama nästa gång

Tv-serien ”Felix stör en ingenjör” debatteras just nu i Ny teknik, http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3051255.ece#comments. Upprinnelsen till diskussionen är en debattartikel av civilingenjören och nationalekonomen Johan Edfeldt. Enligt honom förstör serien snarare för ingenjörerna och de pengar som Teknikföretagen tillskjutit för att göra satsningen möjlig ser han som ett stort slöseri på pengar. Jag tror att han har fel av det enkla skälet att all uppmärksamhet som naturvetare och tekniker får i ett så kraftfullt media som tv är positivt. Tv-serien CSI var varken särskilt verklighetstrogen eller hade forskning och utveckling i fokus. Trots det har serien lett till ett sällan skådat uppsving av sökande till utbildningar i forensisk vetenskap. Det som avgör om ”Felix stör en ingenjör” fungerar eller inte är om serien har höga tittarsiffror bland ungdomar. Om det är så eller inte vet jag inte. Min gissning är i vart fall att en dramaserie, med naturvetare och ingenjörer i huvudrollerna, skulle lyckas bättre. Det viktiga är i så fall inte att alla fakta stämmer och att det är verklighetstroget, utan att det finns en spännande story och människoöden att engagera sig i.

Marita Teräs, kommunikationschef Naturvetarna