Nätet är en del av vårt samhälle – deal with it!

Så har det då tyvärr gått så långt att det numera finns en försäkring mot hat, hot och andra kränkningar på nätet. Det är djupt tragiskt att samhället är inkapabelt att hantera denna problematik på alla nivåer. Många arbetsgivare vet inte hur de ska hantera nätet när det uppstår hot, hat och kränkningar mot deras anställda.

En förhoppning som jag har haft är att Arbetsmiljöverket ska ta fram bra föreskrifter kring detta så att arbetsgivare får en större förståelse för hur de ska hantera nätet och att det inte är den ”privata” sfären (som vissa arbetsgivare hävdar) om man blir utsatt för ett hot på nätet som tydligt är kopplat till tjänsteutövningen. Men så verkar det tyvärr inte bli.

Just nu är Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna ute på remiss från Arbetsmiljöverket.  Det är ett väldigt ambitiöst remissförslag med en gedigen konsekvensutredning och en medföljande rapport om organisatoriska, sociala och psykologiska arbetsmiljöförhållanden och dess implikationer för verksamheten.

Arbetsmiljöverkets målsättning är också god, genom att ta fram samlade föreskrifter inom det psykosociala området hindra negativ utveckling av ohälsan. Ett delmål är att antalet anmälda arbetsskador/arbetssjukdomar på grund av organisatoriska och sociala orsaker (inklusive hot och våld) inte ska fortsätta öka mellan 2012 och 2016. Gott så och när man läser att nätet nämns, även om det mest är i termer av det flexibla och gränslösa arbetet, i förarbetena till remissförslaget blir man hoppfull.

Men det är när man läser själva remissförslaget som man återigen blir lite nedstämd. Man nämner att arbetsgivare måste vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbeten som är starkt psykiskt påfrestande leder till ohälsa och sätter då ljuset på att dubbelbemanning, rutiner för att hantera krävande kunder/klienter och en minskad arbetsmängd är att rekommendera. Bra! Dessvärre missar man i sin uppräkning av starkt psykiskt påfrestande arbeten tillsynsarbete. Mindre bra! Man nämner hur man ska hantera kränkande behandling på arbetsplatsen (mellan kollegor). Bra!

När det gäller nätets implikationer är det enda man nämner kring detta kopplat till arbetstid långtgående möjligheter att utföra arbetet på olika tider och platser med förväntningar på att vara ständigt nåbar kan medföra risker för ohälsa. Bra! Men man har alltså helt tappat bort hot och våldsproblematiken kopplat till nätet som nog kan vara en stor orsak till att man har kunnat se ökade arbetsmiljöproblem kopplat till hot och våld under 2000-talet, som man själv nämner i förarbetena. Inte bra alls!

Bakgrunden till att stiftelsen Tryggare Sverige har lanserat en försäkring mot näthot, hat och kränkningar är att polisen i regel lägger ner alla förundersökningar. Många av Naturvetarnas medlemmar får hantera hot på nätet i yrkeslivet just som privatpersoner utan något större stöd eller inget stöd från arbetsgivaren. De skulle alltså kunna nyttja denna försäkring i sin egenskap av privatpersoner men det är otroligt sorgligt om det blir så. Det är ett gigantiskt misslyckande från samhället när man inte lyckas hantera näthot, hat och kränkningar när det är riktat mot en individ. När det är riktat mot en tjänsteman inom offentlig sektor är det faktiskt i någon mån ett angrepp på demokratin.

Nu är det som sagt en remiss ute från Arbetsmiljöverket som Naturvetarna kommer att tycka till om men det är trots allt väldigt svårt att påverka på detta sätt. Jag börjar bli trött på att bilden av nätet som ett laglöst land bara bekräftas hela tiden och att problemen samtidigt ökar i omfattning. Därför kommer här en vänskaplig uppmaning (inget hat och hot på nätet här inte) till lagstiftare samt alla som arbetar med frågor kopplat till brott på nätet hela vägen ner till hur det påverkar enskilda individer samt arbetstagare när de blir hotade i sin tjänsteutövning.

Nätet är här för att stanna, det är en del av vårt samhälle och för många av oss också en del av vår arbetsplats. Det är ingen egen sfär som lever sitt eget liv lite vid sidan om. Deal with it, snälla! Det kan inte ta så här lång tid att lära sig att hantera något som vi har levt med i 15-20 år. Prioritera att stävja den negativa utvecklingen på nätet för ingenting säger att utvecklingen där inte kommer att eskalera in i det som brukar kallas för IRL snarare än att nätet ska ”rätta sig i ledet” när det heller inte får några följder när man bryter mot lagen på nätet…

Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

Arbetsgivare kan och ska anmäla hot och våld mot tjänstemän

Har just närvarat vid ett seminarium om hot och våld i arbetslivet anordnat av försäkringsbolaget Förenade liv. Vad kan man säga om seminariet då? En sak som framstod som väldigt tydligt är hur rörande överens alla i panelen egentligen var om hur problematiskt detta är. Panelen bestod av: Britta Lejon, Förbundsordförande, ST; Annika Strandhäll, Förbundsordförande, Vision; Johan Pehrson, Riksdagsledamot och ledamot av Justitieutskottet, Folkpartiet; Thomas Bodström, Advokat, Borgström & Bodström Advokatbyrå. Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Tryggare Sverige. Sari Sander, VD, Förenade liv.

Alla dessa människor var rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän har ökat (främst under de senaste tio åren), att det ytterst är ett hot mot demokratin och att något måste göras. Att nätet och sociala medier är en stor orsak till att hoten ökat var man också rörande överens om. – Att agera i affekt och inte tänka igenom konsekvenserna förenklas av att man snabbt kan skicka iväg ett mejl eller lägga ut något på nätet, sade någon i panelen (vem förblir höljt i dunkel då mitt minne nu sviker mig). Man var också rörande överens om att konsekvenserna för den som har hotat/hatat i de allra flesta fall är ringa eller helt frånvarande, vilket självklart påverkar detta på ett negativt sätt.

Däremot gick åsikterna isär när det gällde vad som ska göras och vad grundorsaken till det ökande hotet och våldet mot tjänstemän är. Tillsätt en särskild samordnare för att titta på frågan och se hur vi kan komma åt den organiserade brottsligheten, sade någon. Nej, ingen särskild samordnare är nödvändig då problematiken och lösningarna redan är kända, sade en annan. Gärna en särskild samordnare men organiserad brottslighet är inte det stora problemet, sade en tredje. Där fick vederbörande också medhåll av Margareta Jonsson från Naturvetarnas styrelse som lyfte att det för inspektörer allt som oftast inte är organiserad brottslighet som är det stora hotet (eller i alla fall inte det enda) utan det är privatpersoner. Inte sällan sker det också på nätet.

Arbetsgivarnas ansvar för att hantera situationen togs självfallet upp. Naturvetarna driver i Almedalen (och alltid annars) tesen att en ändamålsenlig organisation för tillsyn är: Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv; Fri från jäv, hot och våld och Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning, Just detta med det förebyggande arbetet och det ansvar som åligger arbetsgivaren kring detta diskuterades flitigt av panelen. En fråga som diskuterades var detta med att arbetsgivaren ska anmäla hot och våld mot tjänstemän.

Vi vet alltför väl från erfarenheter från våra medlemmar att arbetsgivarna ofta drar sig för att göra detta. Ofta säger juristerna på många arbetsplatser att arbetsgivaren inte får anmäla. Det var därför intressant att höra Magnus Lindgren från Tryggare Sverige säga att Försäkringskassan har gått hela varvet kring detta. Juristerna där sade nej till att arbetsgivaren kan göra en anmälan kring hot och våld men efter en lång process anmäler Försäkringskassan alla fall där tjänstemän utsätts för hot och våld. Väldigt intressant! Allt finns dessutom dokumenterat kring hur denna prövning av lagen gick till på Försäkringskassan.

Där har man verkligen något att bygga vidare på som kan göra stor skillnad för Naturvetarnas medlemmar som utsätts för hot och våld men har svaga arbetsgivare på sin sida. Jag och Magnus bytte visitkort och kommer att höras närmare om detta framöver…ett bra seminarium i Almedalen med andra ord.

Enough is enough!

Häromdagen fick Jusek, ett av våra systerförbund inom Saco, ett mycket bra genomslag i media om en undersökning kring hot, våld och trakasserier inom rättsväsendet som man just färdigställt. Väldigt bra jobbat vill jag säga till alla som arbetat med detta på Jusek, kul med kompetenta och duktiga medarbetare i Saco-federationen! Men där slutar väl dessvärre allt positivt som finns att säga om saken. Bakgrunden till att man får ett stort genomslag är nämligen ytterst tragisk.

Juseks rapport visar att på Kronofogden har nästintill 60 procent av medlemmarna svarat att de utsatts för våld, hot, trakasserier eller annan otillbörlig påverkan. Det intressanta i detta är att om man tittar närmare på vad Kronofogden gör så påminner de i sin myndighetsutövning i viss mån om tillsyn som våra medlemmar arbetar med.

Sveriges Veterinärförbund genomförde i december 2013 en enkätundersökning bland sina medlemmar i myndighetstjänst. 45 procent i denna undersökning svarade att de blivit utsatta för hot. Många av dessa veterinärer arbetar på länsstyrelsen med djurskyddskontroll. När vi själva gjorde en kartläggning kring våra medlemmar inom djurskyddskontroll på länsstyrelsen, djurskyddsinspektörer, svarade 70 procent att de utsatts för hot i sin tjänsteutövning.

Min slutsats kring dessa olika undersökningar och tidigare rapporter som akademikerförbundet SSR har skrivit om socialsekreterares mycket utsatta position vad det gäller hot och våld är att dessa olika professioner delvis har vissa beröringspunkter i myndighetsutövningen. Beröringspunkten är att myndighetsutövningen kan ha en väldigt direkt påverkan på individer och att den i mångt och mycket har många paralleller med polisiär myndighetsutövning. Det handlar ofta om direkta ingripanden av olika former.

I vår undersökning ingick också  livsmedels- och miljö- och hälsoskyddsinspektörer i kommuner och även dessa professioner visade upp en alarmerande nivå när det gäller hotproblematiken. Skulle man dessutom bryta ner detta på inspektörer som främst kommer i direktkontakt med individer i olika tillsynsärenden (snarare än stora företag) skulle denna siffra bli än värre.

Alla dessa fackförbund visar alltså upp att situationen kring hot och våld ser katastrofal ut för våra olika professionsgrupper som arbetar med en viss typ av myndighetsutövning. Det leder mig till en hypotes om att det kanske är just i fall med myndighetsutövning som kan ha en sådan direkt inverkan på individer vad gäller deras husdjur, boskap, näringsverksamhet, tillgångar, barn, försörjning m.m. som hotproblematiken är som värst. Tittar man på statistiken så förefaller det verkligen vara så.

Slutsatsen som de olika Saco-förbunden (Naturvetarna inkluderat) alltid drar kring våra professioner som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning är att arbetsgivarna måste arbeta aktivt med frågan. Det ligger någonstans i sakens natur då vi är en arbetsmarknadspart och den andra parten är just arbetsgivarna. Men för dessa professioner som är så utsatta för hot och alla i viss mån arbetar med en liknande typ av myndighetsutövning är det frågan om det räcker.

Jag tror att sådana här yrkesgrupper i längden skulle behöva ett bättre skydd i lagstiftning. Vissa av dem (till exempel djurskyddsinspektörer) har redan ett lite bättre skydd än andra i lagstiftning. Men eftersom jag redan har dragit paralleller till polisiär verksamhet är det intressant att snegla på det långtgående skydd som poliser har i lagstiftning när det gäller utredningar.

Kanske måste vi (förbunden) någonstans inse att det är ett inbyggt systemfel kring vissa professioner som arbetar med myndighetsutövning att denna problematik kvarstår och att vi inte kan lösa det hur duktiga arbetsgivarna än blir? Den enda vägen framåt kanske består i att de olika Saco-förbunden gör gemensam sak, hur disparata våra olika grupper än kan te sig vid en första anblick, i att driva att dessa professioner bör ha ett mer långtgående skydd i lagstiftning?

Nu är inte detta extremt genomtänkt (det är trots allt ett blogginlägg:) men personligen börjar jag rätt ut sagt tycka att det börjar bli tröttsamt att läsa om dessa återkommande rapporter om hot och våld inom myndighetsutövning och jag vill ha till en förändring. NU!

En ohållbar arbetsmiljö inom djurskyddet bekräftas återigen

En undersökning som Sveriges veterinärförbundet publicerat bekräftar och förstärker den bild av hot och våld som Naturvetarna tidigare målat upp kring djurskyddet på Länsstyrelsen. Rapporten visar att 45% av de veterinärer som besvarat enkäten har utsatts för hot i sitt arbete. Och drygt var tionde har utsatts för våld. Siffran kring våld var på ungefär samma nivå i den rapport kring arbetsmiljön för inspektörer som Naturvetarna publicerade 2013. Däremot svarade än fler av djurskyddsinspektörerna att de hade utsatts för hot, hela 70 procent.

Detta är naturligtvis en helt oacceptabel arbetssituation och med stöd i två av varandra oberoende undersökningar, Naturvetarnas och Sveriges veterinärförbunds, är det nu dags att detta följs upp på allvar med arbetsgivarna. Speciellt mot bakgrund av att Arbetsmiljöverket redan 2010 uppmärksammade den utsatta situationen för djurskyddsinspektörer och veterinärer och i ett brev till länsstyrelserna krävde en skärpning. Har situationen på länsstyrelserna förbättrats sedan 2010? Säkerligen, mycket har hänt och larmsystem och nya rutiner har tagits fram på många håll. Men det går alldeles för sakta, det bekräftar dessa två undersökningar. Det är en ohållbar situation!