Glädjande och skrämmande om den svenska arbetslösheten

Häromdagen var jag på ett seminarium anordnat av Akademikernas a-kassa (AEA) om den svenska arbetslösheten och omvärldens inverkan på densamma. Det började bra…med en riktigt god lunch…och det blev bara bättre med väldigt intressanta föredragningar. Tord Strannefors, prognoschef på Arbetsförmedlingen, inledde med att hålla ett inspirerande anförande om arbetslösheten och vilka olika faktorer som påverkar den. Nej, det var inte bara jag som fann det intressant utan även mina kollegor som inte är ”arbetsmarknadsnördar” fann det också, om inte njutbart så kanske i alla fall, acceptabelt.

Dessutom var det glädjande positivt att höra hur Strannefors förutspår att den svenska arbetsmarknaden kommer att utvecklas under de kommande åren. Nu var det inte taget ur luften heller. Han hade nämligen rejält på fötterna i sin positiva syn på den svenska arbetsmarknaden framöver. Vi matades med BNP-siffra efter BNP-siffra, arbetslöshetssiffror från omvärlden staplades på hög och indexen för alla marknader som är relevanta för Sverige avlöste varandra. Ett halleluja-moment som sagt.

Det följdes av att fokus sattes på hur signalerna i ekonomin och de olika konjunkturindexen ser ut för Sverige. Strannefors förutspår en vändning i konjunkturen redan i det fjärde kvartalet och inte blir det sämre nästa år. 2015-16 förutspår han en arbetskraftsbrist inom bland annat teknik, hälso- och sjukvård och industrin. En prognos blir ju aldrig mer än en kvalificerad gissning baserat på olika informationskällor…men med så mycket positiva signaler kände man sig nästan lite frälst. Det går bra nu!

Sen kom det dystra som vi ändå måste prata om, den nuvarande arbetslösheten. Den är ju dyster i sig, även om Strannefors lyckades nyansera även denna bild (vad man mäter, t.ex. studerande som är inskrivna, har viss betydelse), men det som var extra tråkigt att höra är att det är 1/5 av de akademiker som är inskrivna på Arbetsförmedlingen som har varit utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Det är väldigt problematiskt och nu ska man försöka titta närmare på gruppen och se vad som kan förklara detta. Arbetsförmedlingen har redan tittat på olika utbildningsinriktningar men inte hittat något samband och nu ska man analysera åldersstrukturen bland annat.

Det som kom härnäst gjorde dock att jag började ifrågasätta alla siffror kring den svenska arbetslösheten som vi hade matats med under eftermiddagen. AEA hade nämligen ett pass om den nya hanteringen av aktivitetsrapporter hos Arbetsförmedlingen och de nya reglerna kring a-kassan som är kopplat till detta. Under de två månader som den nya hanteringen funnits, september och oktober, har AEA fått 6 119 meddelanden från Arbetsförmedlingen.

Bara i oktober fick man 4103 meddelanden, av dessa rörde ca 2 500 personer som inte sänt in sin aktivitetsrapport i tid. Av dessa var ca 1 000 inte aktuella för ersättning av olika orsaker. 1000/2500 ger 40 procent men här kommer den riktiga chocken. Av de återstående ärendena, 1 600 stycken, skrev AEA av 1 215 ärenden. Detta för att dessa individer för tillfället inte är arbetssökande utan arbetar eller studerar. Det innebär att 76 procent av dessa indivder är felregistrerade hos Arbetsförmedlingen.76 procent, smaka på den siffran! Nu gäller ju detta endast AEA men tänk om en liknande felmarginal finns på andra håll i statistiken…då blir man lite tveksam.

Men även detta är ju faktiskt en positiv signal då det tyder på att arbetslösheten, åtminstone bland akademiker, kanske inte är så hög som den officiella statistiken ger sken av…hur är det t.ex. med den där 1/5 som varit utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Kan vi verkligen vara säkra på att de fortfarande är arbetslösa?