Kostnaden för kost måste få kosta…

…annars kommer det att kosta mer än vad det smakar.

Det är intressant när parallella spår som man arbetar med på olika sätt sammanfaller. När jag öppnade DN imorse mötes jag av en bild på fläskfilé och rubriken Smittat kött i svenska butiker. Det handlar om att resistenta MRSA-bakterier har hittats i stora mängder i danska och tyska förpackningar med fläskkött. Jag fortsätter bläddra till sidan 6 och DN.Debatt och finner då att dagens debattartikel har rubriken Kostbehandlingar kan spara miljoner i diabetesvårdenI artikeln skriver man att regeringen måste satsa på kostforskning då det är en viktig del i kampen mot flera stora folksjukdomar. ”Nu  behövs statliga medel för att möta framtidens vårdbehov” skriver författarna av artikeln.

Innan jag fortsätter bläddra i tidningen stoppar jag upp och tar mig en funderar på seminariet om Bättre hälsa, vård och omsorg som jag närvarade vid i lördags. Där gick diskussionen nämligen in på att vi inte får glömma det förebyggande arbetet när vi pratar om vården och att vi i högre grad bör tänka mer utifrån hur vi åstadkommer en bättre hälsa i framtiden. Varpå jag omedelbart sände iväg en tanke, och ett twitterinlägg, där jag ställde mig förundrad till att antalet kommundietister under senare år har minskat på totalen i Sverige. Det verkar rimma illa med förebyggande arbete kring kost för en bättre hälsa tänker jag. Jag arbetar med frågan kring kommundietister och skrev senast i augusti ett blogginlägg om saken.

Funderar så smått på om det inte är dags att bläddra vidare i DN när jag plötsligt kommer att tänka på seminariet som jag var på igår Forskning för framtiden. Där var kommande forskningsproposition, som det skrivs om i debattartikeln i DN, naturligtvis det som diskuterades, analyserades och dissekerades på alla ledder och bredder. Vänder så till slut sida i tidningen och hamnar på uppslaget om det danska och tyska köttet som bär på resistenta bakterier. Hamnar småningom på ett stycke som berättar att man i Sverige hittills bara hittat MRSA i ett prov för några år sedan. ”Att bakterien inte fått fäste här beror bland annat på strikta regler för införsel av levande grisar och för djurhållningen. Det beror också på att Sverige har EU:s lägsta användning av antibiotika till djur” skrivs det. Det svenska djurskyddet och även hur kött med dålig djurvälfärd med en hög koncentration av antibiotika på sikt riskerar att göra de som konsumerar det sjuka och ge svårbehandlade infektioner är också frågor jag arbetar med ur olika infallsvinklar. Just den kopplingen skrev jag om i ett blogginlägg i april.

Känner mig rätt färdig med DN och så där lagom nöjd med dagens inventering av tidningen. Går vidare till SvD och det första jag stöter på är en debattartikeln med rubriken Nej, Sverige har inte världens bästa djurskydd. När det gäller rubriken är jag och artikelförfattarna helt överens men det visar sig att de har en helt annan infallsvinkel på djurskyddet än vad jag har. De skriver om att lagstiftningen de facto inte är den bästa i hela världen. Jag däremot driver frågor kring det svenska djurskyddet utifrån organisationsaspekter och arbetsmiljöproblematik med samma motto. Det finns mycket att göra på dessa punkter i det svenska djurskyddet.

Jag känner mig nu lite som Nemo i The Matrix (visst är det så Keanu Reeves karaktär heter?) att jag kan se just The Matrix, alltså se hur allting hänger ihop, i en kort men intensiv känsla av total hybris…innan jag landar igen och inser att jag egentligen inte har åstadkommit någon kännbar förändring kring de frågor jag arbetar med. Bara att ta på sig hängslena och fortsätta kämpa men det är ju kul att det finns andra i samhället som kan hjälpa till att driva frågor framåt som är viktiga för Naturvetarna. Och just som jag börjar landa i mitt trygga, sansade utredar-jag och ska avsluta det här blogginlägget börjar låten Ikaros med Niello spelas på radiostationen som jag lyssnar på där en textrad är ”Vingar utav hybris”…nästan lite läskigt känner jag…och jag vet inte om och i så fall hur jag ska tolka denna symbolik?

Däremot är jag som sagt tillbaka på jorden helt oavsett vad som spelas på radio och kanske är det så att en väg framåt kring de rätt disparata frågor som jag arbetar med och en linje att driva hårt, ur olika infallsvinklar, är att kostnaden för kost måste få kosta…så får vi se hur långt vingarna bär…

Hållbar köttkonsumtion…offentlig upphandling en väg framåt?

Jag har med stort intresse följt ”köttdebatten” som har pågått på de stora dagstidningarnas debattsidor de senaste dagarna. Grunden är en rapport, Hållbar köttkonsumtion – Vad är det? Hur når vi dit?, från Jordbruksverket som kom för någon vecka sedan. Det som de flesta medier tog fasta på var att man i rapporten hade skrivit om köttskatt. Finansminister Anders Borg uttalade sig om det olämpliga i att införa köttskatt. På DN debatt så skrev också Per Jenssen, professor i etologi vid Linköpings universitet, i fredags om att köttskatten skulle gynna plågsam djuruppfödning. Resonemanget i debattartikeln går ut på att det är sådan uppfödning som genomförs under närmast industrialiserade förhållanden, i Sverige och utomlands, som skulle gynnas av en köttskatt.

Sedan kom den väldigt oväntade vändningen där Jordbruksverket uttalade sig om att det inte finns något förslag om köttskatt. I söndags kom så ytterligare en debattartikel från Jordbruksverket där man pratar om att Sveriges köttproduktion bör öka. Resonemanget i denna artikel är att det är mycket som talar för att svensk produktion står sig bra ur flera hållbarhetsaspekter. Reaktionen på denna uppmaning om en större köttproduktion i Sverige lät inte vänta på sig utan igår publicerades denna debattartikel om att för mycket rött kött är skadligt för hälsan. Något av ett cirkelresonemang skulle man kunna säga där debatten nu är tillbaka där den började för en vecka sedan med att svenskar måste minska på köttkonsumtionen.

Men om vi utgår från att en viss konsumtion av kött, för den som så väljer, är en del av en näringsriktig kost så påstår jag att man på kort tid kan minska avsevärt på klimatpåverkan från svensk köttkonsumtion samtidigt som man slår ett slag för en levande landsbygd i Sverige. Det jag själv tog fasta på i Jordbruksverkets rapport är att utländskt kött numera står för 44 procent av allt kött som äts i landet. Att införa en hållbarhetsmärkning på kött som säljs, som föreslås i Jordbruksverkets rapport som en väg framåt, är naturligtvis bra men hur är det med offentlig verksamhet som i rimlighetens namn måste stå för en stor del av köttkonsumtionen i landet? Hur ser det ut i landets skolor t.ex.?

Enligt gällande skollag ska skolmåltiderna i grundskolan vara näringsriktiga. Men enligt Skolinspektionen så tar inte kommunerna sitt ansvar fullt ut när det gäller att garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna. Hur är det här relevant då? Jo, inte nog med att alla kommuner inte kan garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna i dagsläget, i enlighet med skollagen, utan det är oklart vad som gäller avseende djurskydd vid offentlig upphandling av livsmedel. Så här står det på regeringens hemsida: ”När det gäller djurskyddskrav i offentlig upphandling så går de överrättsdomar och underrättsdomar som meddelats i olika riktningar. Det finns ännu inte något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i dagsläget varför det fortfarande råder viss osäkerhet på området om vad som är tillåtet eller inte.”

Jordbruksverket nämner i sin rapport att man tillsammans med Miljöstyrningsrådet arbetar med att ta fram ett underlag kring detta till kommuner och andra aktörer men det behövs också ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (förhoppningsvis ett positivt sådant för djurskyddet). Eftersom Sverige har ett gott djurskydd, har lägst antibiotikaanvändning i EU, har en god hälsa hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar så är det problematiskt att olaglig skolmat slår ut svensk produktion. Det kött som konsumeras inom offentlig verksamhet i Sverige idag är ofta dåligt ur hållbarhetsaspekter, garanterar ofta inte djurskyddet alls och är ofta fullt med antibiotika. Vill vi att det är sådant kött som ska konsumeras i våra skolor?

Är inte djurskyddskraven inom offentlig upphandling en bättre väg framåt och en mycket mer relevant fråga än köttskatt när det gäller den svenska köttkonsumtionens miljöpåverkan? Jordbruksverket lyfter i sin rapport att offentliga måltider har en potential att påverka människors konsumtionsbeteenden. Men mer än så är väl föräldrar också måna om att en näringsriktig måltid (även om det inte är lagstadgat) även inbegriper att det kött som konsumeras i skolorna inte har en alltför stor belastning på klimatet (svenskt kött ligger bra till!), att vissa djurskyddskrav är uppfyllda (svenskt kött ligger bra till!) och att köttet som deras barn äter inte innehåller en massa antibiotika, hormoner m.m. (svenskt kött ligger bra till!).

Om det blir ett positivt utslag i Högsta förvaltningsdomstolen kan offentlig upphandling bli en väg framåt för en mer hållbar köttkonsumtion och en levande landsbygd i Sverige. Om så blir fallet borde vi väl (som medborgare) kunna propagera mot våra politiker att det även är andra värden än bara pris som ska tas i beaktande vid offentlig upphandling…eller vad tror du?