Tempo, demografi och oavslutade resonemang…

Naturvetarna är på plats i Almedalen och med en tjock bok full med seminarier (ja, programmet för Almedalsveckan alltså) finns det en hel del att välja på. Som tur är kan jag begränsa mitt urval till ca 300 på de tre dagar jag är på plats, utifrån de arbetsområden som jag har på mitt bord. Jag har hittills hunnit med tre seminarier om ganska disparata saker…men ändå kom diskussionen i viss mån att handla om samma sak vid alla seminarier. Nämligen Sveriges demografi.

I morse var jag på seminariet ”Sveriges dyraste matkasse” anordnat av Svenskt kött. Även om fokus inte var just på demografi så kom diskussionen ändå in på det då PRO var med i panelen och pratade om just…demografi. Demografi ur aspekten att vi har en väldigt stor andel pensionärer i Sverige som dessutom kommer att växa under de närmaste åren och de är inte särskilt köpstarka. PRO argumenterade för att det inte är deras medlemmar, eller andra grupper som inte är särskilt köpstarka som t.ex. unga människor, som har råd att göra medvetna val när de handlar livsmedel utan det är de som befinner sig mitt i livet med goda inkomster.

Det mest intressanta med det här seminariet var annars att man fick ställa frågor till panelen via sms, vilket kändes väldigt gammaldags med tanke på twitter och andra live-flöden på nätet (var det för att PRO var representerade?). Jag skickade en sms-fråga som moderatorn tog upp som gällde om inte djurskyddskrav borde kunna ställas i offentlig upphandling i större utsträckning. Här blev det väldigt tydligt varför en annan kommunikation (helst att få ställa en fråga direkt oralt) hade varit att föredra. Panelen började virra in sig i något sorts resonemang kring protektionism, vilket inte alls var vad jag syftade på, och de som hann säga något sa att de var emot detta…och sedan var seminariet slut. Lite snöpligt kan man väl säga då panelen blev uppbunden direkt efter och jag var tvungen att springa iväg till nästa seminarium…

…jag tog mig vidare ett stenkast sydväst för att på Clarion Hotell lyssna på ett seminarium betitlat ”Högre a-kassa=högre arbetslöshet?” som anordnades av Arbetslöshetkassornas Samorganisation. Återigen var demografi en av frågorna som debatterades flitigast, annars var nämligen alla utom Stefan Fölster, chef vid Reforminstitutet, överens om att taket i a-kassan måste höjas. Ingen större överraskning då de andra i panelen var från TCO, LO och Saco. Här pratades det demografi ur flera aspekter. Gunnar Wetterberg från Saco var nämligen inne på att legitimiteten för a-kassan endast kan upprätthållas om den grupp som ska köpa bra och inte bara billiga livsmedel (nu uttryckte han sig iofs inte så…men ändå), alltså de som befinner sig mitt i livet, får tillbaka det som de har betalat in till försäkringen vid arbetslöshet. Fölster å sin sida var inne på en mer differentierad a-kassa mest beroende på ålder och inkomst som jag förstod det (jag vill understryka att det var så som jag förstod det eftersom jag inte helt hängde med i Fölsters resonemang hela tiden).

Annars var nämligen det mest intressanta här att Fölster lyfte reformationen av sjukförsäkringen som något som var legitimerat och välkomnat av väldigt många och tog den som ett exempel på att man inte kan höja taket i a-kassan…för att sedan i ett parallellt resonemang ett par minuter senare slå fast att sjukförsäkringen och a-kassan inte går att jämföra. Ytterst förvirrande och min fråga var uppenbar men återigen tog seminariet slut innan publiken hann säga…

…”Kompetensförsörjning och regional tillväxt”. Nästa seminarium på dagordningen anordnat av Svenska ESF-rådet handlade om just detta. Ja, ni fattar varåt det här barkar och det är väl ingen överraskning att demografin i Sverige diskuterades flitigt. Hur ska Sverige lyckas rekrytera all den kompetens som behövs till kommuner och landsting inom de närmaste åren för att hålla vår allt mer åldrande befolkning under armarna? Tempot var återigen högt. Det var ett lunchseminarium och en man stod hela tiden över min axel för att plocka min tomma skål så fort jag hade fått i mig min pastasallad. Det var i alla fall så det kändes och jag har aldrig ätit snabbare i hela mitt liv (han hade en stor mustasch och såg väldigt arg ut).

Däremot fanns det den här gången plats för frågor på slutet men jag gick vilse i Mats Svegfors (moderator) dialekt. Lost in translation! Otroligt fascinerande och jag fick tunghäfta då jag kände att jag höll på att falla in i att härma hans dialekt. Den tog över mig helt! Jag hoppas ingen tar illa upp av detta för det är verkligen en komplimang till en helt fantastisk dialekt och till att folks dialekter ibland skiner igenom fortfarande trots en viss likriktning i det dialektala över hela landet (jag är något av en språknörd och ibland skiner det igenom). Be mig inte att placera hans dialekt bara…

Nästa stopp härefter är ett seminarium anordnat av Ernst & Young betitlat ”290 nyanser av kommunal korruption”. Detta ska vi avhandla på 55 minuter varför jag förväntar mig…tempo och då det är kommuner vi pratar om kommer så klart frågan om demografi vara uppe utifrån den allt mer åldrande befolkningen och de allt mer åldrande förtroendevalda. Den här gången hoppas jag dock på avslutade resonemang men med 290 potentiella kommunala företrädare på plats, som alla vill försvara sin heder, kan det som sagt bli svårt.

Tempo och oavslutade resonemang till trots har jag dock lärt mig väldigt mycket på bara ett par timmar, har knutit bra kontakter och fått igång hjärnan på högvarv kring hur Naturvetarna kan arbeta framöver med en mängd frågor. Hur ska det inte vara när jag åker hem på torsdag?

Best of Almedalen 2012

Almedalsveckan lider mot sitt slut och det känns som att en liten summering av veckan och allt det som pågår kringsjälva politikerveckan är motiverad. 

Almedalenvimmel
Almedalenvimmel

Almedalen är ju inte bara ett forum för att diskutera viktiga frågor och träffa nytt folk– det är också ett mecka för den eventintresserade! Överallt pågår små aktioner: småprylar delas ut till förbipasserande, människor lockas in till utställningar och seminarier via gratis kaffe/fika/godis, tidningar trycks ned i påsar och mingel säljs in med löften om den bästa maten. Vi bestämde oss för att kora det bästa och sämsta vi varit med om under veckan:

Sämsta upplägg: varför envisas alla med minst 2 h som seminarietid? Det mesta är ofta sagt redan efter 15 minuter och resterande tid består ofta av upprepande.

Mest irriterande: Alla långrandiga frågor som egentligen inte är frågor utan snarare marknadsföring av den egna verksamheten.

Bästa debatten: Microsofts matematikseminarium. Här hettade det verkligen till kring huruvida läxor behövs eller inte. Aldrig förr har så många näringslivsföreträdare varit så engagerade i en skolfråga. 

Sämsta debatten: Det finns (tyvärr) ganska många att välja på men allra sämst var nog alla de seminarium som bestod av paneldeltagare som var helt överens och som därför kom att sakna all form av nerv och polemik. Något som förvärrades av bristen på skicklig moderator.

Sämsta seminarienamnet:  Nu eller aldrig?! Så förbättrar vi vården och omsorgen för de mest sjuka äldre

Bästa kaffet: Saco, Rindihuset. Riktigt kaffe tillagat av riktiga baristor, ackompanjerat av mörk choklad.

Sämsta kaffet: Var det verkligen kaffe som serverades vid Almegas bloggspot? De sa att det var det men smaken påminde inte om kaffe någonstans. 

Märkligaste gänget: Kriminellas rätt i samhället (KRIS). Iklädda svarta tröjor med neongul text dök jättegrupper upp från ingenstans och punktmarkerade olika events Här på bilden vid Tv4:s morgonsändning. 

KRIS
KRIS

Bästa moderatorn: Anna D Öberg vid SSR:s seminarium Är jämställda löner ett hot mot den svenska modellen?. Hon tvingade folk att ställa frågor och protesterade när de inte gjorde det: ”Jag förstår inte frågan, ställde du verkligen någon fråga nu?” o.s.v. Väldigt bra även om hon ändå inte lyckades få ut så mycket av paneldeltagarna. Bubblare: Ulf Wickbom vid Socialdepartementet och SKL:s seminarium om vård och omsorg för de sjuka äldre. När huvudtalaren inte dök upp fann sig Wickbom fort och gick i bästa Allsång på Skansen-manér ut i publiken och började intervjua folk. Dessutom lyckades han med konststycket att både låta deltagarna prata till punkt och styra in frågorna på det relevanta istället för att inta skyttegravsställning.

Sämsta moderatorn: alla som var så bundis med paneldeltagarna att de inte kunde eller villa få igång debatten genom att ställa kritiska frågor.

Bästa aktionen: Naturvetarnas heliumfyllda ballonger med texten ”Naturvetare lyfter världen”.  Alla barn (och många andra också) som passerade på vägen till partiledarnas tal ville självklart ha en ballong. Några killar lyckades ge sin badboll en rejäl flygtur med hjälp av ballongerna.

 Flygande badboll

 
Största blundern: när statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i sitt Almedalental pratade om alla nattarbetande svenskar och råkade säga att han ju vanligtvis inte brukar vara ute på stan om kvällarna så ofta men att det hänt några gånger den senaste tiden. Var det någon som kunde tänka på något annat än att han just blivit singel?
Fredrik Reinfeild intervjuas i P1
Fredrik Reinfeild intervjuas i P1
 

Sämsta fikat: alla muffins som serverades i Wisby Strand-konferens. Maken till tråkiga, stabbiga muffins har sällan skådats.

Bästa fikat: de nybakade kanelbullarna som fortfarande var varma när de serverades i trädgården vid Westanders seminarium Åtta av tio kommer att älska det här seminariet om att använda statistik i opinionsbildning och media.

Bästa lunchen: en laxvariant av Ceasarsallad på RISEs seminarium Myt eller verklighet i forskningspolitiken

Sämsta lunchen: Macka och kaffe (mest för att det var mackor och kaffe precis överallt och precis hela tiden). Bubblare: ingen lunch alls. Som Almedalsbesökare blir man snabbt bortskämd och förväntar sig att få lunch om seminariet ligger runder lunchtid.

Mest oväntat roliga kommentaren: Peter Honeths (FP) berättelse om hur debatten mellan honom och Ibrahim Baylans (s) vid Vetenskap & Allmänhets seminarium om förtroendet för forskning skulle sluta: ”Och när Baylan här bjuder upp till dans kommer jag att le och avböja och när han insisterar kommer jag att säga tack så mycket men vi vill inte bli trampade på tårna.”

Minst roliga kommentar: ”Vi har tyvärr överskridit vår tid och har inte någon tid för frågor.” Inte minst om man har härdat ut ett seminarium helt utan meningsskiljaktigheter och nerv och har förberett en riktigt knepig fråga till panelen. 

Mest väntade minglet (men ändå väldigt givande): Sacos mingel med alla som arbetar inom ett Saco-förbund

Mest oväntade minglet: Med ett par barn som ville uppmuntra pappor att sjunga och spelade in Kristofer när han sjöng ”Popular” med Eric Saade. Alla pappor ska nog trots allt inte sjunga…

Bästa/mest praktiska give away: Solskyddsfaktor från Nordea. 

Sämsta give away:En penna som höll i ca 20 minuter och dessutom lyckades förstöra alla Kristofers kvarvarande visitkort (den gick sönder i väskan utan att ha använts en enda gång).

Smutsiga visitkort
Smutsiga visitkort

Minst praktiska give away: Godisask med godis som fastnade i tänderna till den milda grad att plomberna var i stor fara. Bubblare: Nordeas chokladbollar som smälte efter ungefär tjugo sekunder i den strålande solen.

Bästa naturvetaren: Under ett för övrigt ganska rörigt och ogenomtänkt  seminarium om kost i sjukvård och äldreomsorg visade Elisabet Rothenberg, ordförande för Dietisternas Riksförbund, DRF var skåpet ska stå.
På fem minuter lyckades hon inte bara klargöra alla fakta utan kom också med förslag på konkreta lösningar!

Elisabeth Rothenberg

Minst irriterande: Det fina vädret

 Det här har vi lärt oss till nästa år:
-packa rejält med visitkort
-ha ryggsäck som väska, inte påse
-undvik att äta mackor åtminstone två veckor innan politikerveckan börjar 
-trappa gradvis upp kaffekonsumtionen för att göra magen (och resten av kroppen!) beredd på den koffeinchock som komma skall. Denna förberedelse påbörjas med fördel ett par månader i förväg
-spendera minst en timme/dag i rusningstrafik på Stockholms T-central för att förbereda hjärnan på alla ljud och intryck

Kristofer Jervinge, Marita Teräs, Klara Rapp, Vincent Paciello Lundvall, Sofie Andersson

Ingen lyxfälla med matematik

Matematiken har ett varumärkesproblem. Ja, det är i varje fall ett tidstypiskt sätt att beskriva problemet med minskade matematikkunskaper hos dagens studenter.
Kan man bevisa att matematik är viktigt? undrade moderatorn Staffan Dopping.
Inte så lätt, men Peter Nyström på Nationellt centrum för matematikundervisning gör sitt bästa för att åtminstone argumentera för att så är fallet. Och med draghjälp från näringslivsrepresentanter från bland annat Microsoft och Teknikföretagen går det riktigt bra.

Naturvetare vet att matematik är så mycket annat än att bara räkna. Det handlar snarare
om en systematisk metod för att tackla vissa sorters problem, som har med storheter och relationer att göra.

Matematik behövs i arbetslivet, men också i vardagen och för att upprätthålla demokratin. Vi måste veta vad vi tar ställning till och i vardagen handlar det om att inte bli blåst.
– Lyxfällan är ett gott exempel på hur det kan gå när matematikundervisningen har falerat, säger Eva Pethreus på Microsoft.

Jag kan inte annat än att hålla med och är tacksam för ytterligare ett exempel på hur viktigt grundläggande matematikkunskaper är. Sedan när det gäller vad som krävs för att komma rätta med problemet dryftades många förslag. Självklart behövs det bra lärare. Svårigheten att rekrytera naturvetare och tekniker till lärartjänster är ett jätteproblem. Matematiken måste också i betydligt högre grad kopplas till en kontext. Vilken matematik används vid börshandel etc.?

När det gäller huruvida det räcker med undervisning i skolan eller inte gick åsikterna isär, men den fråga vi bör ställa oss är hur mycket tid krävs behövs för att bli flytande på matematik? När det gäller läsning behövs i vart fall tusentals timmar, enligt det tydliga budskap som jag fick av min sons lågstadielärare och det är tid som helt enkelt inte finns inom ramen för skolan.

-Men vad ska ni GÖRA där, egentligen?

Min lillebror avbröt mig mitt i en engagerad utläggning om hur mycket jag ser fram emot de kommande dagarna i Almedalen. Vad menar du, frågade jag. Vi ska till politikerveckan såklart. Helena som är förbundsdirektör, Frida som är chef för avdelningen för Kommunikation och Samhälle, Marita som är strateg, Klara som arbetar med professionsföreningarna och Studentrådet, Elisabeth som arbetar med naturvetarchefer, Kristofer som är utredare precis som jag är… Vi ska alla dit för att vara med på politikerveckan.
-Jamen, vad ska ni göra där? upprepade han igen, denna gång i en lite mer irriterad ton.

Eftersom det numera är ytterst få som ifrågasätter att man åker till Almedalsveckan gjorde hans fråga mig lite ställd. Att det finns ett värde i att vara på plats ses liksom som en självklarhet. Men är det så självklart? Sebastians fråga tvingade mig att fundera ett varv till på varför det är viktigt att Naturvetarna åker till Almedalen.

Sedan politikerveckan på Gotland drog igång för ett antal år sedan så har den växt massor. Ideella organisationer, politiska partier, intresseorganisationer, företag – alla finns representerade på ett eller annat sätt. Det råder inte heller brist på aktiviteter: under årets upplaga av veckan kommer över 1800 evenemang att genomföras och hela jippot bevakas av fler än 600 journalister (mer fakta finns på Almedalsveckans officiella hemsida).

Med tanke på hur många som kommer kan man såklart ifrågasätta hur mycket Naturvetarna märks. Gör några enstaka Naturvetar-ambassadörer egentligen någon skillnad? Svaret är ja. Vi som åker till Almedalen för Naturvetarnas räkning kommer att ägna våra dagar på Gotland att åt att se till att Naturvetarna märks: genom att gå på viktiga seminarium, genom att ställa relevanta frågorna och genom att berätta om vår verksamhet för människor som vi träffar vid debatter och mingel. Ingen annan gång på hela året finns motsvarande chans att träffa så många strategiskt viktiga människor på samma plats under så kort tid. Så, Sebastian, vi åker till Almedalen för att visa att Naturvetarna finns och att vi både bevakar och deltar i den politiska debatten. Kika in på bloggen under veckan så får du också lite koll på vad som händer i Almedalen!

Sofie Andersson