Storsatsning för en giftfri miljö förutsätter väl kemisk kompetens?

Nyligen redovisade regeringen sin strategi för att uppnå en giftfri vardag till 2020. Propositionen ”På väg mot en giftfri vardag – plattform för kemikaliepolitiken” (Prop. 2013/14:39) är en kraftfull satsning för komma till rätta med de problem som orsakas av kemikalier i för höga koncentrationer på fel plats. För naturvetare är propositionen inte bara intressant för att den klargör regeringens ambitioner och strategier på kemikalieområdet, utan också för att det mellan raderna gåt att utläsa en del om hur politiken kommer att påverka behovet av kemisk kompetens.

I strategin redovisar en hel del åtgärder som sannolikt kommer att sysselsätta många kemister framöver:
• Ökad kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, så att konsumenter och yrkesmässiga upphandlare får större möjlighet att göra informerade val.
• Utfasning och substitution av särskilt farliga ämnen ska snabbas på och här öppnar regeringen till om med för att Sverige ska kunna gå före genom nationell lagstiftning.
• Stärkt och effektiviserad tillsyn bl.a. genom ökad samverkan mellan unionens medlemsländer samt genom att nya metoder och verktyg utvecklas.
• Nya regler och styrmedel, samt stöd och stimulans av företagens och branschernas egna insatser för att minska riskerna med farliga ämnen i produkter (byggprodukter, inredning, elektriska och elektroniska produkter, kläder och skor samt leksaker och andra produkter avsedda för barn är särskilt prioriterade).
• Påverkan för att särskilda kemikalieregler gällande textilier ska införas på EU-nivå.
• Analysera behovet av nya regleringar och gränsvärden när det gäller ämnen som kan finnas i livsmedel, exempelvis poly- och perfluorerade ämnen samt kadmium.
• Påverkansarbete för att minska riskerna med allergiframkallande, antibakteriella och andra farliga ämnen i kosmetiska produkter.
• Insatser för att förbättra regelverken inom EU såväl som globalt.
• Forskning och kunskapsuppbyggnad som stödjer arbetet för att uppnå en giftfri vardag. Särskilt prioriterat är kunskap om exponering särskilt när det gäller barn, hormonstörande ämnen, nanomaterial, kombinationseffekter, förekomst och flöden av kemikalier i samhället, styrmedel samt ”grön kemi” för att underlätta utfasning av problematiska ämnen.

I propositionen får man även en del vägledning kring var det kommer att behövas kemister framöver. Inte helt oväntat får Kemikalieinspektionen en resursförstärkning omfattande ytterligare 25 + 17 miljoner nästa år, sedan 2011 har deras anslag därmed ökat med 117 miljoner. Ytterligare resursförstärkningar fram till 2020 är också på förslag. Det är rimligt att anta att åtminstone en del av dessa resurser kommer att användas för att nyanställa. Andra myndigheter som får medel för att arbeta med kemikalieproblematiken är Konsumentverket, Naturvårdsverket och Livsmedelsverket.

Arbetet för en giftfria vardag kommer självklart också att bedrivas på företagen. Kemikalieindustrin är den femte största industrisektorn, men kemikalierelaterade frågor berör inte bara de som tillverkar kemikalier. Enligt beräkningar berörs 13 000 företag i den svenska tillverkningsindustrin och nära 19 000 företag inom parti- och detaljhandel, som importerar kemiska produkter och varor. På alla dessa företag behövs kemisk kompetens. En del kommer sannolikt att rekrytera andra kommer i större utsträckning använda sig av konsulter, vilket i så fall för med sig en ökad efterfrågan på kemisk kompetens på teknikkonsultbolagen.

I propositionen skriver regeringen att intresset för miljö och kemikaliefrågor under senare tid har breddats till aktörer som inte direkt är bundna av regelverket inom området. Ett exempel är det växande engagemanget hos investerare som banker och fond- och försäkringsbolag för finansiella aspekter som är kopplade till kemikalierisker. Ytterligare en ny spännande karriärväg för engagerade naturvetare med andra ord.

Även i kommuner och landsting behövs kemisk kompetens inom upphandling, tillsyn och för att förmedlar information till företag och medborgare. Ett särskilt stycke i propositionen ägnas också åt ideella organisationers insatser. Internationella kemikaliesekretariatet (ChemSec), Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Miljöstyrningsrådet, KRAV är organisationer som redan idag har flera naturvetare anställda.

Slutligen överväger regeringen att inrätta ett kunskapscentrum för ökad substitution av särskilt farliga ämnen. Förslaget har förts fram i Miljövårdsberedningens betänkande samt av berörda myndigheter och branschorgan, som sett att små och medelstora företag ofta skulle ha nytta av ett kunskapsstöd. Även om just detta ännu bara är på idéstadiet tycker åtminstone jag att allt sammantaget pekar på att satsningarna för en bättre kemikaliehantering bör tas på allvar och sannolikt i backspegeln kommer att betyda mycket för behovet av kemister.

Författare: Marita Teräs

Marita Teräs är strateg för naturvetenskaplig kompetens och arbetsmarknad. Hon vill att fler ska förstå vilken kompetens och kapacitet naturvetare har.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.