Ska trygghet vara en självklarhet eller lyxvara?

Tillgång till det sociala skyddsnätet, rätt till sjuk- och föräldrapenning… Sådant som de flesta av oss tar för givet är lyxvara för många av Sveriges doktorander; något man i bästa fall får efter år av harvande med stipendier, projektansökningar och tidsbegränsade anställningar. När (S) idag presenterar sin forskningsmotion står forskarna i fokus. (S) vill förbättra villkoren för unga forskare och föreslår bl.a. att alla doktorander ska ges anställning från dag ett och att utbildningsbidragen tas bort. Dessutom vill man att formerna för stipendiefinansierad forskarutbildning ses över. Idag är det en stor del av forskningen som bedrivs vid svenska universitet och högskolor som utförs av doktorander som i princip står utanför det sociala trygghetssystemet. Utan anställning finansierar de sin forskarutbildning via utbildningsbidrag eller stipendier. Man kan hävda att det är en fråga om hederlighet att doktorander ska ha samma trygghet som alla andra. Varför ska de behöva kompromissa med sådant som ingen annan behöver kompromissa med? Men frågan om doktoranders trygghet är större än så: den handlar om återväxten av forskare och, i förlängningen, om svensk forsknings förutsättningar att hävda sig i den internationella konkurrensen. Precis som Maria Ehlin Kolk, ordförande för Saco Studentråd skriver på Sacobloggen är det nämligen oklart varför en lovande doktorand ska välja att leva på ca 15 000 i månaden istället för att ta en riktig anställning utanför akademin…  Det är också oklart hur man tänker sig att forskningskvaliteten gynnas av att forskarna saknar grundläggande trygghet. Hur kan någon förväntas vara fullt koncentrerad på sin forskning om hon samtidigt måste oroa sig över hur hyran ska betalas nästa månad? Att bristen på bra villkor och tillgång till trygghetssystemet påverkar forskningen negativt är ingen vild gissning… (S) förslag är därför bra. Bara genom att erbjuda konkurrensmässiga anställningar kan vi locka de största talangerna att satsa på en forskarkarriär inom akademin. Forskarna är forskningens viktigaste resurs och som jag konstaterat här tidigare är vi farligt ute om forskaryrket tillåts bli ett kall…

Sofie Andersson

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.