Hur kan Naturvetarna bidra till en bättre arbetslivskoppling?

Min Almedalsvecka har kommit att handla mycket om samverkan och arbetslivsanknytning. Lärosätena, arbetsgivarna, studenterna och poltikerna är överens om att frågan är viktig och att det finns mycket kvar att göra.

Så som så ofta är diskussionerna lite mer luddig kring vem som är ansvarig för vad? Istället för att göra en att göra lista över vad alla andra bör göra tänkte jag föregå med gott exempel och göra en lista på vad Naturvetarna skulle kunna göra. Efter att Svenskt Näringsliv slagit fast att med en god samverkan ökar sannolikheten för nyutexaminerade att få ett kvalificerat jobb med 69 procent finns ingen tid att spilla.

Naturvetarna är en organisation där studenter och yrkesverksamma kan mötas. Framöver måste vi bli betydligt bättre på att få naturvetarstudenter att inse den fulla potentialen av att ha tillgång till detta nätverk. Hur många vet till exempel om att det på ett mycket stort antal arbetsplatser, på såväl privat som offentlig sektor, finns förtroendevalda naturvetare med unik kunskap om sina respektive verksamheters kompetensbehov, arbetsvillkor och löneläge?

Vi sitter också på unik kunskap om var naturvetare med olika kompetens tar vägen efter examen. Vårt medlemsregister är här ett guldgruva som vi måste bli bättre på att utnyttja. Tänker mig analyser av den data vi har, men också enkäter till våra medlemmar om vilken kompetens de behöver idag och på längre sikt för att möta de utmaningar de ställs inför. Vi måste också få lärosätena att inse att vi är en central samarbetspart som kan förse deras utbildningsansvariga, studievägledare, lärare och studenter med kunskap om vad naturvetare ägnar sig åt efter examen. En idé jag fick igår är att vi liksom arbetsgivarna skulle kunna skriva långsiktiga samverkansavtal med lärosätena.

En annan möjlighet är att vi tillsammans med arbetsgivarorganisationerna tar fram ramavtal för studenter som praktiserar, gör externa examensarbeten eller arbetar parallellt med studierna. Kanske skulle sådana avtal kunna göra det lättare att involvera studenter i verksamheten genom att det blir tydligare vilka rättigheter och skyldigheter arbetsgivaren respektive studenten har?

Självklart kan vi också bidra genom att verka för att vi har rätt incitament för såväl lärosäten och arbetsgivare på plats. I denna fråga har vi satt fingret på två centrala problem. Det ena handlar om att lärarna ensidigt premieras för forskningsresultat och inte pedagogiska meriter. Det andra om att bristen på ledarskap inom akademin får kosekvenser för såväl forskning som utbildning.

Det här är vad jag kan komma på så här långt på stående fot i Almedalen. Säkerligen finns mycket mer som vi skulle kunna göra eller för den delen kanske redan gör. Vad skulle du som läser detta vilja se mer av?

Författare: Marita Teräs

Marita Teräs är strateg för naturvetenskaplig kompetens och arbetsmarknad. Hon vill att fler ska förstå vilken kompetens och kapacitet naturvetare har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.