Google ur ett fackligt perspektiv

Det här inlägget genererar nog fler frågor än svar. Därför bjuder jag in er som läser detta att dela med er av era tankar.  Jag ser fram emot diskussionen, för efter att ha läst Vinnova-rapporten ”Googlemodellen – företagsledning för kontinuerlig innovation i en snabbföränderlig värld” är min stora fråga hur världen skulle se ut om fler organisationer var som Google?

Hanteringen av personalen är a och o för Google. Personalavdelningen har en central roll och förväntas frigöra medarbetarnas kreativa potential samt utveckla organisationsstrukturen och prestations- och incitamentssystem som underlättar för medarbetarna att förverkliga företagets och sina egna mål. Ett mått på hur seriöst man tar detta arbete är att man till personalavdelningen rekryterar högt kvalificerade personer som doktorerat på organisationsutveckling. Finns det någon svensk organisation som tagit HR till denna nivå?

Jag roar mig med ett litet tankeexperiment och funderar på hur annorlunda världen skulle se ut om alla våra motparter vore så här kunniga och medvetna. Kanske skulle vi som facklig organisation då kunna fokusera mer på att utmana och inspirera istället för att släcka bränder? Egentligen är ju den fackliga affärsidén snarlik Googles: ”Att skapa världens bästa företag att arbeta i”.

Företagskulturen är central för Google. De har till och med en egen kulturchef med ansvar för att se till att kulturen verkligen genomsyrar hela organisationen. Personalen får ständig återkoppling i form av uppmuntran när de agerar i linje med företagskulturen och korrigeras om de bryter mot normerna. När det behövs, utses en person som mentor för att ge stöd. Det här med att ha svåra samtal eller att våga ta upp saker som inte fungerar tycks vara en framgångsfaktor för Google och ersätter i mångt och mycket regler, rutiner och processer. Istället försöker de skapa förutsättningar för individen att självständigt fatta beslut och agera i linje med företagets värderingar.

Jag har själv erfarenhet av att coacha medlemmar inför löne- och utvecklingssamtal. Dessa samtal skulle kunna vara ett steg på vägen mot att skapa självständiga individer som förstår vad som krävs av dem. Tyvärr möter jag fortfarande alldeles för många medlemmar som upplever att de inte får en större förståelse av vilka förväntningarna är eller hur de kan bidra till att uppfylla verksamhetens mål.

Naturvetarna återkommer ofta till är att lönekriterierna ska vara kända. Självklart och viktigt för att åstadkomma en känsla av rättvisa och trygghet. Om medarbetarna inte vet vad som premieras är det naturligtvis otroligt svårt att känna sig trygg och våga agera utan att först fråga närmaste chef. Jag undrar i mitt stilla sinne hur många av Naturvetarnas medlemmar som egentligen känner till sin verksamhets lönekriterier?

I rapporten diskuteras även arbetstid och stress. Google är känt för 70-20-10-regeln, dvs. att ägna 70 procent av tiden åt kärnverksamhet, 20 procent åt sådant som är relaterat till kärnverksamheten och 10 procent av tiden åt annat. I praktiken visar det sig att det som inte är kärnverksamhet ofta utförs av medarbetarna på fritiden, vilket de inte alls har något emot eftersom de är passionerade för uppgiften och helt enkelt inte kan låta bli. Ur fackligt perspektiv är det svårt att argumentera för att medarbetare ska arbeta utöver den faktiska arbetstiden. Det finns också risker med detta i form av utbrändhet och en minskad förmåga att vara närvarande förälder och partner, samt behålla vänner utanför arbetet. I rapporten antas det att Google är en organisation där medarbetarna i mindre grad än i andra organisationer upplever stress på grund av att arbetsmiljön är begriplig, arbetet meningsfullt och möjligheten att utveckla självförtroendet är goda. Om det verkligen är så får framtida forskning visa.

Till sist, Googles kärnverksamhet är teknik och därför är ingenjören kung. Tumregeln säger att hälften av alla anställda ska vara ingenjörer och det har framför allt varit dessa som premieras. I organisationen finns det dessutom en utbredd tro på fakta och saklighet. De beslut som kan grundas på fakta ska grundas på fakta och alla beslut ska kunna motiveras sakligt. I linje med detta skulle vårdpersonalen vara kungar inom landstingen och lärarna i skolan. Hur skulle världen se ut då?

Hoppas att detta kan stimulera till diskussion i påsk!

Författare: Marita Teräs

Marita Teräs är strateg för naturvetenskaplig kompetens och arbetsmarknad. Hon vill att fler ska förstå vilken kompetens och kapacitet naturvetare har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.