Främja ett innovativt och kunskapsintensivt samhälle!

Igår uttalade sig Saco om att man vill höja brytpunkten för statlig skatt. I dagsläget är det så att alla som tjänar mer än brytpunkten 35 525 kronor i månaden betalar statlig skatt. Den statliga skatten är 20 procent på inkomster över brytpunkten. För mig som arbetar på ett av fackförbunden inom Saco kom det inte direkt som en överraskning att Saco lyfter denna fråga. Naturvetarna å sin sida har inte fattat några kongressbeslut kring skattefrågor, då Na slår vakt om att vi är partipolitiskt obundna, men den här känns ganska given. Ivar de la Cruz, ordförande i Naturvetarna, var också inbjuden till Stefan Löfven (S) tillsammans med andra fackordföranden i Sverige under gårdagen för att bland annat diskutera denna fråga.

Göran Arrius, Sacos ordförande, uttryckte det väldigt bra i ett inslag i Svt igår. ”En höjning gör att folk blir villiga att arbeta mer, ta på sig mer ansvar och även långsiktigt skaffar sig en bättre utbildning, och det måste vara framtiden för Sverige.” Givet att mer än hälften av Sacos medlemmar betalar statlig inkomstskatt kan man säga att denna skatt har fått ett syfte som den inte var tänkt att ha från början. Avsikten från början var nämligen att ca 15 procent skulle omfattas av skatten men siffran totalt i Sverige uppskattas nästa år vara runt 29 procent, dubbelt upp alltså.

Naturvetarna har som sagt inte fattat några kongressbeslut specifikt kring skattefrågor men som jag redan nämnt känns denna ganska given. Det här handlar om incitament och vilket samhälle man vill främja snarare än att vara något övergripande ställningstagande för eller emot progressiva skatter. När 50 procent av akademikerna omfattas av en sådan här skatt har något gått väldigt fel. För Naturvetarnas medlemmar ser situationen dessutom än värre ut då det vid en snabb överslagsräkning baserat på löneenkäten 2012 framstår som att det är än fler som omfattas av den statliga inkomstskatten, uppemot 55-60 procent.

Vill man främja ett innovativt och kunskapsintensivt samhälle bör man ha tydliga incitament som främjar en sådan utveckling, det gör inte den nuvarande brytpunkten. En annan fråga som jag också gick igång på häromdagen utifrån en övergripande vision om framtidens samhälle var ett debattinlägg från Sara Skyttedal, förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. Där la Skyttedal ut texten om att facket är ett hinder för lärlingar. Nu är det så klart inte specifikt Naturvetarna som åsyftas då lärlingssystemet inte berör våra medlemmar. Den övergripande inställningen att se facket som ett hinder känns ändå…trist men det jag gick igång på var ändå som sagt vilket samhälle man vill skapa (återigen sagt helt utan partipolitisk koppling:).

Visst jag förstår att ungdomsarbetslösheten är problematisk och att ett väl fungerande lärlingssystem är viktigt. Detta är heller inte en kritik specifikt mot detta inlägg utan mer utifrån att man ständigt ska snegla på det tyska undret. Men under till vilket pris! Vill vi bygga ett nytt klassamhälle? Går Sverige verkligen rakt av att jämföra med Tyskland? Gärna ett bra lärlingssystem men jag tror att vägen framåt för Sverige är att vi fortsätter vara ett innovativt, kunskapsintensivt samhälle där utbildning lönar sig.

Sveriges största konkurrensfördel numera borde vara vår kompetens. För ungdomsarbetslösheten, och även för vårt kunskapsintensiva samhälle framöver med ett behov av alltfler akademiker, borde det faktiskt vara mer oroande att Sverige är sämst i klassen när det gäller kunskapsutvecklingen i grundskolan. Det känns på något sätt mer relevant än att hela tiden jämföra sig med ett land som jag inte är säker på har särskilt mycket gemensamt med vårt och som sagt på många sätt är på väg åt ett håll dit jag iaf inte vill.

Författare: Kristofer Jervinge

Kristofer Jervinge, teamchef Kommunikation & påverkan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.