Den som inte väntar på något gott väntar för länge

Enligt en notis i SvD måste den som tar ett gynekologiskt cellprov numera vänta i hela tio veckor för att få svar. Det är lång väntan för den som är orolig för att drabbas av livmoderhalscancer. Dessutom går värdefull tid, som skulle kunna användas för behandling, till spillo för den som får en diagnos.
Varför har det då blivit så här? Orsakerna är flera, men helt klart är att det utbildas för få cytodiagnostiker med tanke på att allt fler kommer att gå i pension de kommande åren. Att det är svårt att rekrytera till utbildningen beror till en del på att cytodiagnostikernas löner är på tok för låga. Inte minst med tanke på att det krävs fyra års utbildning för att bli cytodiagnostiker, men också med tanke på det ansvar de har och den erfarenhet som krävs.
Landstingen ter sig inte heller som en intressant arbetsgivare för dagens ungdomar. De ifrågasätter inte bara lönerna, utan också möjligheterna att utveckla sig själv och verksamheten.
Cytodiagnostikernas fackliga yrkesorganisation, Naturvetarna, är också kritisk till de begränsade möjligheter som finns för naturvetare som inte är biomedicinska analytiker, att komplettera sin utbildning och därefter få legitimation att arbeta som cytodiagnostiker.

Författare: Marita Teräs

Marita Teräs är strateg för naturvetenskaplig kompetens och arbetsmarknad. Hon vill att fler ska förstå vilken kompetens och kapacitet naturvetare har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.