En dag för framtiden

Igår var jag på Stockholms universitet för att prata om matematikers arbetsmarknad. Blev inspirerad redan i fredags när jag tittade på Skavlan. Matematikern Hannah Fry var där och gav en förklaring till varför det inte är så lätt att hitta en partner. Se henne på TED-talks  om ni är nyfikna.

Att prata för matematiker är roligt i en tid när matematisk kompetens är i var mans mun. I dataanalysens era är det just matematisk kompetens så många företag suktar efter. Sedan länge har försäkringsbranschen anställt försäkringsmatematiker eller aktuarier för bringa klarhet i risker och premier. Enligt Försäkringsbranschens arbetsgivarorganisation har andelen akademiker ökat de senaste åren och cirka 14 procent är naturvetare eller ingenjörer.
Finansbranschen har också en tid tillbaka insett att de behöver komplettera ekonomisk kompetensen med matematisk. Såväl fysiker, matematiker och datavetare arbetar idag med att förutse och utveckla portföljer, samt med att utveckla och marknadsföra olika finansiella verktyg.

Matematiken är naturvetenskapens språk och därför är det kanske inte heller så förvånande att matematiker behövs inom biologin och medicinen för att säkerställa att en viss medicin ger effekt, för att jämföra olika behandlingsalternativ eller för den delen att tidigt kunna uppfatta förändringar i antalet cancerfall eller i hur väl screeningar fungerar för att förebygga sjukdomar. Intressant nog verkar svenska biostatistiker sällan ha någon kompetens inom biologi och medicin, medan en artikel i Science just betonade behovet av personer som förstår den data de arbetar med. Möjligen är detta en utveckling som vi kommer att se framöver.

Även de växande kraven på säkerhet och transparens ökar efterfrågan på matematiker. Redan under 2.a världskriget fick svenska matematiker chans att visa vad de gick för och tyskarnas krypto löstes på två veckor av matematikern Arne Beurling från Uppsala universitet. Vårt digitala samhälle har satt säkerhetsfrågorna i fokus och vi är sårbara när nätet har blivit en förutsättning för att grundläggande funktioner som vatten, avlopp, el, energi och kommunikation.

Drivande för utvecklingen är de nya möjligheterna att lagra, analysera och visualisera data. Även om datorerna sköter beräkningarna behövs matematiker för att ställa rätt frågor, hitta felkällor samt förklara och kommunicera vad resultaten betyder för olika verksamheter. Framtidens matematiker tycks vara en analytisk kommunikatör. Går hand i hand med definitionen av hur en bra analytiker bör vara enligt en av gårdagens talare. Det gäller att vara en Nyfiken, Intellektuell, Kreativ, Artist. En NIKA och det är faktisk en ganska träffande beskrivning på många naturvetare jag har mött.

En analytiker är inte samma sak som en matematiker, men enligt naturvetarnas lönestatistik är faktisk analytiker en av de vanligaste befattningarna för matematiker tillsammans med statistiker, aktuarie och doktorand. Hur som är det just som analytiker som jag tror att många matematiker och naturvetare kommer att hitta spännande uppgifter i framtiden. Konsultbolagen behöver dem för att för kundernas räkning dvs. bolag inom detaljhandeln, telekom, försäkring, finans, läkemedel och även verksamheter inom offentlig sektor behöver dem för att i all insamlad data kunna hitta mönster och på så sätt hjälpa dem att blicka in i framtiden.

Stort tack till Matematiska institutionen på Stockholms universitet för en inspirerande dag och till Mattecentrum, som gör det samhället inte klarar av när det gäller att få ungdomar att intressera sig för och förstå matematik. Om ni vill veta mer om matematikers arbetsmarknad rekommenderar jag Naturvetarnas arbetsmarknadsrapport.

Är våra förväntningar när det gäller utbildningarnas koppling till arbetslivet orimliga?

Det är ohållbart att var tredje naturvetare känner sig oförberedd för arbetslivet när de tar examen. Konsekvensen blir att de får svårare att få jobb och dessutom riskerar att få ett arbete som är mindre kvalificerat och relevant i förhållande till utbildningen.

Jag ser fram emot att få diskutera problemet med lärosätena, näringslivet och studenter. Vilka lösningar ser de och delar de Naturvetarnas uppfattning att bristande arbetslivsanknytning är ett stort problem. En artikel på Brännpunkt gav upphov till en del reaktioner tidigare i veckan och idag när själva rapporten Akademisk utbildning – en språngbräda för karriären släpps och i sambanden med paneldebatten på Summit går startskottet för ett mer aktivt påverkansarbete i möte med lärare, kursansvariga, lärosätenas ledningar och inte minst naturvetarstudenter.

Vad är det då jag och Naturvetarnas hoppas på? För det första att lärosätena får en större insikt om att arbetslivsanknytningen är viktig – särskilt på generella utbildningar, där det är långt ifrån självklart i vilken bransch, sektor eller roll de examinerade kommer att arbeta. Forskning är ett vanligt karriärval för naturvetare, men 80 procent fortsätter inte på en forskarutbildning och vill bidra med sin kunskap på andra sätt i samhället.

Det behövs strategier för hur arbetslivsanknytningen ska kunna löpa som en röd tråd under utbildningen och hur den ska utformas för att öka studenternas medvetenhet om hur viktigt det är att de själva börjar fundera på hur de vill använda sin kunskap när de tagit examen redan tidigt i utbildningen. Att bygga nätverk och att utforska de möjligheter som verkar spännande tar tid.

Jag hoppas också att alla arbetsgivare som inser att naturvetenskaplig kompetens är viktig för deras verksamhet tar sitt ansvar och erbjuder fler naturvetare praktikplatser, extraarbeten, studentmedarbetarskap och möjlighet att göra externa examensarbeten. Vi hjälper gärna till genom att sprida alla erbjudanden i våra kanaler.

Slutligen, du som är student inse att du genom att se till att vara förberedd för arbetslivet när du tar examen kan förbättra dina karriärmöjligheter avsevärt. Ställ krav på din utbildning och vänd dig gärna till oss för råd och tips. Nästa gång vi genomför en undersökning bland nyexaminerade naturvetare vill vi se att betydligt fler naturvetare känner sig förberedda för arbetslivet vid examen.

Se rapportsläppet och en paneldiskussion med representanter från Utbildningsdepartementet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Lantbruksuniversitet och Naturvetarnas studentråd på webben.

Agronomer gör skillnad!

Hur ska vi kunna producera tillräckligt med hälsosam mat på ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt? Vad händer med landsbygden när allt fler flyttar in till städer? Hur ska det svenska lantbruket förbli konkurrenskraftigt? Detta är exempel på högst aktuella frågor utan enkla svar.

För att närma sig en ett svar och en lösning på dessa frågor krävs kompetens kring landsbygdsfrågor, lantbruk, ekonomi, miljö och livsmedels. Det krävs kompetens både naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig kompetens. Det krävs den kompetens som agronomer besitter!

När agronomer har en så viktig kompetens kring områden som är flitigt debatterade och intresset är stort för – varför väljer då inte fler att bli agronomer? Vi, initiativtagarna till Agronomuppropet, ställde oss denna fråga och insåg att utmaningen ligger i att så få vet vad en agronom är. Därför bestämde vi oss för att öka kunskapen om vad en agronom är och gör. Agronomer har en bred tvärvetenskaplig kompetens med koppling till lantbruk och livsmedelsproduktion, fokus i utbildningen ligger på livsmedel, husdjur, ekonomi, landsbygdsutveckling eller mark- och växtvetenskap. Det är en stor samverkan och ett stort utbyte mellan de olika agronominriktningarna vilket ger agronomer kunskaper inom fler områden än sin egen inriktning. Agronomutbildningen är unik i dess bredd och dess fokus på att hela tiden försöka se hela bilden. Agronomer kan fungera som en i nuläge saknad länk mellan en mängd olika områden, mellan teori/forskning och praktik, mellan produktion och bevarande och inte minst mellan vetenskapen och politiken.

Genom att vi blir bättre på att lyfta fram och tydliggöra vår kompetens tror vi att agronomtiteln kan bli mer igenkänd, förstådd och eftertraktad. Vi är också övertygade om att fler skulle söka sig till agronomutbildningarna om de visste vad agronomer arbetar med. I dagsläget är de största arbetsmarknadssektorerna för agronomer statliga myndigheter, privata företag, lantbruk, universitet och högskolor. Vanliga arbetsgivare är Sveriges Lantbruksuniversitet, länsstyrelserna, kommuner, Jordbruksverket, Lantmännen och landsbygdsdepartementet. Många agronomer arbetar även som egenföretagare.

Agronomuppropet startade våren 2014 och är ett ideellt projekt under Agronomförbundet, en av Naturveternas professionsföreningar. Agronomuppropet är tänkt att fungera som en plattform för att få agronomer att mötas, bli mer stolta i sin yrkesroll och motiveras till att själva göra åtaganden för att öka kännedomen om agronomers kompetens. Ett åtagande kan handla om allt från att lyfta fram att man är agronom i tal och skrift, till att göra riktade kampanjer för att få fler intresserade av agronomyrket. Genom att många gör lite kommer vi tillsammans göra ett stort arbete som förhoppningsvis leder till att agronomtiteln blir både välkänd och eftertraktad i samhället.

Den 31 oktober arrangerar Agronomuppropet en Fokusdag för att inspirera agronomer och andra intressenter till att känna yrkesstolthet och motivera deltagarna till att själva vilja göra något för att öka kännedomen om deras kompetens. Vi vill att deltagarna ska lämna Fokusdagen med en känsla av att de har ett otroligt viktigt yrke och även känna att var och en faktiskt kan göra något för att öka vetskapen om vad en agronom är och gör. Dagen syftar till att se lösningar och inte bara diskutera utmaningar. För oss är det viktigt att fokus inte ligger på att diskutera vad ”någon” borde göra, utan vem kan göra vad och vad kan du eller jag göra!

AgronomuppropetProfil_150pxInitiativtagarna till Agronomuppropet är Julia Fransson, mark/växtagronom och fältsäljare på RagnSells. Maria Karlsson, livsmedelsagronom och doktorand på institutionen för livsmedelsvetenskap vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Beatrice Ramnerö, snart färdig mark/växtagronom, jobbar som kårordförande på Ultuna Studentkår.

Läs gärna mer om Agronomuppropet och hur vi arbetar på www.agronomuppropet.se och tveka inte att höra av er med funderingar, kommentarer eller om ni vill ha tips för att genomföra en egen kampanj!

Rosor samt någon tistel (eller maskros?) till regeringsförklaringen

Så var då dagen med stort R här. Ja, alltså R som i Regeringsförklaring. Det fina med en regeringsförklaring är att den kan vara visionär samtidigt som den, i alla fall stundom, bottnar i någon sorts verklighet. Det är politikens finaste stund när den nya statsministern står där och förkunnar hur bra allt ska utvecklas under den kommande mandatperioden. Jag menar det på fullaste allvar då jag tycker att det är befriande när politiken är så visionär. Men värt att poängtera är att jag inte specifikt menar partipolitiken utan oavsett vilken regering som hade stått där och proklamerat vad de vill göra hade jag suttit och myst framför min dator.

Vad kan man då säga om Löfvéns anförande idag utifrån Naturvetarnas perspektiv? Jo, att det fanns mycket bra i det men det ligger också lite i sakens natur då det som sagt är en blandning av visioner, stundtals grandiosa sådana, och konkret politik. Vem kan liksom säga emot att ”Alla politiska beslut ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter, människors demokratiska delaktighet, bekämpningen av fattigdom och sträva mot en hållbar utveckling globalt”? Det är svårt att hitta något att klanka ner på i en sådan text. Men nu är det, som man brukar säga, upp till bevis under den kommande mandatperioden.

Om man tar avstamp i det som är det allra viktigaste för Naturvetarna, den svenska modellen (som vi självfallet värnar om samtidigt som vi likafullt är en del av den), var det skönt att höra att regeringen slår vakt om parternas ställning. Samtal ska bland annat inledas med arbetsmarknadens parter om kompetensutveckling, möjligheter till karriärbyte samt kring rehabiliteringsfrågor. Missbruket av visstidsanställningar ska stoppas, vilket är mycket välkommet. Löfvén slog bland annat också fast att det är svenska kollektivavtal och villkor som ska gälla på svensk arbetsmarknad samt att man kommer att arbeta för att den fria rörligheten för företag inom EU inte kan användas för att kringgå nationella lagar och kollektivavtal.

När det gäller Naturvetarnas syn på lönepolitik var det mest glädjande att höra om den satsning på bostäder som ska göras. Detta då bostadsbristen i nuläget hämmar rörligheten på arbetsmarknaden på (och till) flera orter runtom i Sverige. Rörlighet som är en viktig aspekt för att den lönepolitik som Naturvetarna förespråkar ska fungera på bästa sätt. Lönekartläggningar ska återigen genomföras årligen, vilket naturligtvis kan vara bra ur jämställdhetssynpunkt, men det är samtidigt tråkigt att regeringen på denna punkt underkänner arbetsmarknadens parters förmåga att hantera detta. Visst, utvecklingen har inte gått så fort som man kan önska men samtidigt har inte individuell lönesättning heller slagit igenom på full front och det i sig är en process. När utvärderingar av individuell lönesättning på lokal nivå fungerar optimalt (efter varje lönerevision) kommer oförklarade löneskillnader upp till ytan och man kan få en löneprocess där ansvar, kompetens och prestation är det avgörande helt oavsett kön, ålder, bakgrund eller någon annan ovidkommande faktor.

Att Sverige ska vara en ledande forskningsnation och att unga forskares villkor ska förbättras var också glädjande besked samt att en ny forskningsproposition ska ha ett tioårigt perspektiv. Det behövs långsiktighet i forskning! Basanslagen för forskning prioriteras också upp. Införandet av ett innovationsråd som leds av statsministern sänder också signaler om att man värnar om ett innovativt och kunskapsintensivt samhälle, vilket är i den riktning Sverige även fortsättningsvis måste gå. Klimatfrågor, omställning och att man ska göra sociala och miljömässiga offentliga upphandlingar är andra saker som dominerade regeringsförklaringen. Mycket tyder på att arbetsmarknaden för naturvetare som på ett eller annat sätt arbetar inom frågor relaterade till ett hållbart samhälle ser ljus ut utifrån formuleringarna från Löfvén. Ett nationellt och permanent finansierat system för validering av behörighet förvärvad i ett annat land införs också. Taket i A-kassan höjs och skyddet vid sjukdom för studerande stärks. Som sagt, man kan stapla alla de positiva formuleringarna ovanpå varandra och bygga ett väldigt vackert slott av ord och meningar. Hoppas bara att det inte är ett luftslott.

Trots detta har jag ändå sparat det bästa till sist, ur en rent krass personlig synvinkel utifrån de frågor som mitt arbete främst fokuserat på under de senaste åren. Nämligen tillsynsfrågor, problem med hot och våld i arbetslivet, brist på resurser i offentlig sektor, erkännande för naturvetares professioner i offentlig sektor och arbetsmiljöfrågor i största allmänhet men inte minst utifrån den ”gränslösa arbetsplatsen”. Att då få läsa sådana här meningar i regeringsförklaringen är rena mumman: ”Ny teknik och effektivare arbetssätt ska inte leda till stress och utslitning”; ”Tillsynen över djurskyddet förstärks”; ”Förvaltningspolitiken och myndighetsstyrningen prioriteras upp”; ”Professionerna i den offentliga sektorn behöver stärkas”; ”Nya styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas”. Svårt att säga vad allt detta innebär rent konkret men att landsbygdsdepartementet införlivas med näringsdepartementet tolkar jag som att det är en rättssäker, likvärdig och resurseffektiv tillsyn som premieras.

Slutbetyget blir med beröm godkänt, för själva framförandet alltså och de fina orden. När det gäller att själva innehållet i politiken inom de närmaste fyra åren också blir guld och gröna skogar ur Naturvetarnas perspektiv ska vi arbeta på högvarv för att se till att så blir fallet.

Desillusionerad

Mest beklämmande den här veckan är utan tvekan en debattartikel i tidningen Curie . Budskapet är skrämmande! Tydligen förekommer det att NGO-organisationer försöker stoppa forskningsresultat, som inte stödjer deras ideologi, från att komma ut. Ett beteende som industrin ofta anklagats för men nu sällar sig alltså även den ideella rörelsen till skaran av de som försöker förhindra allmänheten från att få hela bilden. Rätten att få ta del av den samlade kunskap som finns är grundläggande för att vårt demokratiska system ska kunna fungera, men nu anser sig alltså vissa veta bättre än gemena man och tar sig därför rätten att se till att vissa saker inte når ut. Kanske enligt principen ”ändamålet helgar medlet”, men för mig brast tilliten till Greenpeace m.fl. organisationer i ett slag. Jag känner mig lurad och helt tagen på sängen av min naivitet, där jag på något sätt utgått för att NGO-organisationer skulle ha en bättre moral än industrin och därför avhålla sig för sådana här tilltag.

Inte heller politiska partier verkar sky några metoder för att vinkla sanningen så att den passar in i den ideologiska övertygelsen. I det här fallet var det Miljöpartiet som anklagade forskare för att gå regeringens ärende i vargfrågan (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/grona-politiker-maste-tala-gron-granskning_3711156.svd).

Jag är naturvetare och har en stor tilltro till den vetenskapliga metoden, där forskare försöker ta reda på hur saker förhåller sig och blir granskade av andra forskare så att vi slutligen kommer ett litet steg närmare sanningen. Att sedan forskare inte är mer än människor och ibland kan låta sig påverkas av sin egen övertygelse, samt att forskningen kan vara bristfällig är ofrånkomligt. Samtidigt är det just här som den vetenskapliga metoden är så förträfflig, eftersom denna typ av brister med tiden kommer att överbyggas i takt med att vår kunskap om hur det verkligen förhåller sig växer.

Det är av största vikt för samhället att forskare har en etisk kompass, som varken låter näringsliv, statsmakten, ideella organisationer eller egen vinning påverka resultat eller de slutsatser som dras. Även här är jag övertygad om att den vetenskapliga metoden i det långa loppet kommer att avslöja om någon låtit sig köpas eller känt sig tvingad att agera oetiskt.
Jag vill avsluta med att poängtera att det är långt ifrån alla NGO-organisationer som agerar oetiskt. Många arbetar oförtröttligt för att göra vår värld till en bättre plats och jag arbetar också själv för en NGO. Även om Naturvetarna aldrig har hindrat forskning från att komma fram har vi säkert en tendens att lyfta fram forskning som bekräftar vår världsbild. Det är mänskligt, men i ljuset av det som hänt tror jag att det är dags för oss alla att rannsaka oss själva.