Sviktande kemiintresse

Blev glad över att det finns några som tar det bristande intresset för kemi bland dagens ungdomar på allvar när jag läste fredagens debattinlägg i Dagens industri. Anna-Maria Tiverts på Kemistsamfundets, samt ett antal universitets- och näringslivsföreträdare står bakom inlägget. När utbildningsplatserna på universiteten gapar tomma är det uppenbart att vi borde fråga oss varför. Troligen finns det flera skäl till att det ser ut som det gör. En ensidig rapportering i medierna om riskerna med kemikalier, brister när det gäller kemiundervisningen och en otydlighet från politikerna när det gäller kemin möjligheter för att till exempel klara utmaningarna inom klimatområdet, samt skapa jobb i Sverige. Till detta finns problem med arbetsgivarna visserligen säger sig behöva kemisk kompetens, men sällan är beredda att betala särskilt mycket för att få det. En tydlig signal gentemot dagens ungdomar när det gäller vad som räknas.

Marita Teräs, kommunikationschef Naturvetarna

Om behovet av karriärvägar för forskare

Naturvetaren Johan Kreuger figurerade igårdagens Uppsala nya tidning med en initierad artikel om behovet av karriärvägar för unga forskare. När autonomiutredningen genomförs är det viktigt att karriärsystemen vid de olika universitet blir jämförbara och internationellt gångbara.

Marita Teräs, kommunikationschef Naturvetarna

Seglivad myt

När ska vi en gång för alla avliva myten om att röligheten på den svenska arbetsmarknaden är låg? Siffror från SCB pekar på något helt annat. Svenskar är benägna att röra på sig och det gäller oavsett om vi med det menar att flytta till en annan ort eller att söka sig till en ny arbetsgivare.

Inom EU ligger vi i topp enligt Eurofonds undersökning ”Mobility”, http://www.eurofound.europa.eu/pubdocs/2007/03/en/1/ef0703en.pdf, följa av våra nordiska grannländer Danmark och Finland. Den undersökningen visar också att bra trygghetssystem, god ekonomisk standard och utbildning är faktorer som stimulerar rörligheten.

För naturvetare är det tycks det vara helt naturligt att arbeta i ett annat land en period. Deras kompetens är efterfrågad i hela världen och arbetsspråket är ofta engelska. Dessutom är lönerna ofta högre. Kanske kan detta vara ett argument för att satsa på en naturvetenskaplig utbildning som biter på ungdomar som längtar ut i världen.

Marita Teräs, kommunikationschef Naturvetarna

Mätfel eller klarsynthet?

I torsdags fick medlemmar i föreningen Vetenskap & allmänhet chansen att lyssna till en presentation av en ny rapport om svenskars syn på forskning, http://www.v-a.se/artiklar/forsamrat_klimat_for_forskning/. Det finns en hel del tänkvärt i rapporten. Att synen på forskning är mindre positiv än tidigare är oroande. En möjlig förklaring är förstås att forskningen blivit en del av det dagliga nyhetsflödet och att det som sådant blir mer kritiserat. En annan att frågorna varit för svåra att svara på, men är det verkligen så?

En dramatisk skillnad från tidigare år var också att endast 38 procent, jämfört med 53 2003, ansåg att svensk forskning var konkurrenskraftig. Detta är allvarligt och tyvärr finns det många forskare som håller med. Under den universitetsturné som vi anordnade i vintras kom det fram att möjligheten att bedriva verkligt nydanande forskning på svenska universitet kraftigt försämrats under de senaste 20 åren. Anledningarna till det är många, men allt mindre resurser per forskare är ett problem. Avsaknaden av tydliga karriärvägar och ett system där det mesta av forskningen görs av doktorander är andra. Den som vill veta mer om detta rekommenderas att läsa skriften från unviersitetsturnén, http://stockholmmeeting.se/wp-content/uploads/2010/04/2010_Broschyr-A5_18314-Broschyr-A5.pdf. Vetenskap & allmänhets rapport pekar också på att en mindre andel håller med om att Sverige har ett bra forskningsklimat, 27 procent idag jämfört med 34 2003. Kan det vara så att svaren faktiskt avspeglar verkligheten?

Marita Teräs, kommunikationschef Naturvetarna

Vi lär oss inte av våra misstag

En kollega tipsade mig om en artikel i Harvard Business Review. Den handlar om hur vi lär oss. Tydligen har vi utomordentligt svårt att lära av våra misstag, däremot lär vi oss av framgång. För en gammal djurtränare som jag är det självklart. Positiv förstärkning är otroligt mycket mer effektivt än negativ. Överhuvudtaget är det helt omöjligt att lära in nya saker med det senare. Enda gången det kan vara effektivt är när man vill få bort ett oönskat beteende, men då krävs förstås att man belönar ett önskat alternativ. Roligt att hjärnforskningen kan ge vetenskapligt stöd åt detta. Läs mer på http://hbr.org/2010/01/success-gets-into-your-head-and-changes-it/ar/1

Marita Teräs, informationschef Naturvetarna