Om slapp journalistik och den svenska modellen

Min dotter och son, 7 och 10 år, reagerar alltid på samma sätt när jag ska försöka förklara vad jag arbetar med och till slut landar i att förklara vad ”facket” och den svenska modellen är på ett otroligt enkelt sätt. De brukar nämligen framförallt reagera på och fråga mig om man får säga ”facket”, då de båda känner till den engelska betydelsen av ett ord som låter snarlikt. Förutom det brukar de inte vara så intresserade och glömma bort diskussionen lika fort som de frågat (som sig bör!). Men att jag landar i att försöka förklara på ett väldigt basalt sätt för mina barn, när verkligheten kring den svenska arbetsmarknaden är lite mer komplicerad, är inte samma sak som att media kan köra med samma förenklingsmodell.

Efter skriverierna om Kommunal för ett tag sedan fick jag kännedom om att medias förenklingar att använda begreppet ”facket” i var och varannan artikel hade föranlett att Naturvetarna blivit kontaktade av ett par medlemmar som ville gå ur Naturvetarna,,,pga av ett annat fackförbunds affärer?! Jag blev smått chockad för jag tänkte att man måste väl kunna förstå att det inte finns något likhetstecken mellan dessa affärer och Naturvetarna? Men när jag började tänka mer på det och utanför min snäva box som arbetandes på ett fackförbund, och djupt insnyltad i denna värld, kan jag förstå att man går på medias bild. Inte minst då journalister i någon mån anses vara en av grundpelarna i en demokrati, då de är en garant för opartisk information till alla medborgare i det demokratiska samhället. Det är i alla fall så de teoretiska resonemangen kring medias roll i ett demokratisk samhälle brukar föras.

Vår förbundsordförande, Ivar de la Cruz, gick också ut på vår hemsida för att visa att Naturvetarna har rent mjöl i påsen. Även Juseks förbundsordförande skrev en debattartikel i Folkbladet om att hela affären med Kommunal hanterats bedrövligt av media i sina grova förenklingar i torsdags i förra veckan. Utbildning är alltid bra tänkte jag och om media inte gör sin uppgift får väl arbetsmarknadens parter ta tag i frågan. Blev därför smått bedrövad när jag läste den här debattartikeln i Dagens Nyheter dagen efter av arbetsgivarorganisationen Svensk Handel. Varför bedrövad? Jo, därför att Svensk Handel skriver ”facket” om sin motpart Handelsanställda förbund och talar i svepande generaliserande termer om ”facket”. ”Facket” tillskrivs egenskaper som stämmer in på vissa fackförbund (kanske Handelsanställdas förbund, vad vet jag?) men inte på andra; om till exempel hur man ställer sig till ingångslöner, löneökningar med mera och huruvida dessa ska förhandlas kollektivt eller inte. Man behöver inte gå in på detaljer men det är kanske än mer bedrövligt att en av arbetsmarknadens parter själva faktiskt i viss mån förminskar sina motparter. Varför inte genom hela artikeln föra en dialog med den organisation som man också förhandlar med, Handelsanställdas förbund, istället för att generalisera, förminska och prata ”facket”?

Det är lite som den läsebok min son har i skolan, Varg nosar och jagar, som är ett skolmaterial framtaget av Svenskt Näringsliv för mellanstadiet om ekonomi och företagande. Jag har egentligen ingenting att invända mot att min son lär sig en hel del om entreprenörskap (även om ordet indoktrinering hela tiden svävar i mitt huvud varje gång vi sitter med läsläxan) vad jag däremot kan ha invändningar emot är att det inte pratas den svenska modellen överhuvudtaget…och då tillkommer ändå avlönad personal till den tidning (Varg) som ett par barn startar i boken. Men man kanske ändå någonstans får vara tacksam för att denna del har hoppats över och att det inte skrivs i svepande och generella termer om ”facket”. Skrämmande är det ändå att många som går ut gymnasiet i Sverige har en bristande arbetsmarknadskunskap, då de kanske inte vet vad som är viktigt att försäkra sig om i sitt kommande arbetsliv. Media hjälper som sagt inte dessa vilsna ungdomar på traven heller genom svepande generaliseringar.

Min syn på media och journalistik har nog varit alltför naiv börjar jag att inse och det är väl helt enkelt upp till fackförbund att själva försöka nå igenom mediebruset för att informera om sin egen verksamhet och att bidra till den allmänna arbetsmarknadskunskapen. Däremot är det väl tveksamt om alla ska ge sig in i att författa skolmaterial…då det inte känns som kärnverksamheten i ett fackförbund och om alla fackförbund kollektivt (även om man inte använder begreppet ”facket”) kan lära sig något av de senaste tidens skriverier är det väl just detta. Kärnverksamheten och medlemsnyttan måste alltid självfallet stå i fokus i all verksamhet som bedrivs i ett fackförbund! Så är det för Naturvetarna och så ska det också självfallet förbli. Om inget annat så är medlemsnyttan i det här blogginlägget kanske detta: det här är Naturvetarna!

Ingen mer träda, det är dags att prata jord till bord!

Man brukar tala om att jorden ligger i träda när den ligger obrukad. Att något ligger i träda är också ett uttryck som känns aktuellt för egen del när det gäller naturvetarbloggen. Under hösten har mitt arbete fokuserat mest på internt arbete varför bloggandet och mycket annan extern kommunikation legat i just träda. Men nu är det dags att öppna en fåra för att återigen börja så i denna kommunikationskanal. Vad som blir produkten, eller skörden om man så vill, är som alltid höljt i dunkel. Men som av en händelse tänkte jag i alla fall skriva på temat från jord till bord, vilket ju känns träffande i sammanhanget.

Det har nämligen hänt en del saker på temat från jord till bord på sistone. Dagen innan julafton fick Naturvetarna en debattartikel publicerad i DN om djurskyddet. Att vi som fackförbund uppmärksammar att man gör neddragningar i en redan utsatt verksamhet, där arbetsmiljön lämnar en del i övrigt att önska, är självklart. Att det blev en debattartikel kan man däremot se på olika sätt. Positivt, eftersom det minskade anslaget till djurskyddet på länsstyrelsen och de direkta konsekvenserna för djurskyddsinspektörer samt de indirekta för kontrollerna blev belysta i en kanal där många (förhoppningsvis även politiker) tar del av det. Negativt, eftersom förbundet mycket hellre hade haft en direkt dialog med näringsdepartementet om neddragningen. Departementet valde dessvärre att hålla sin dörr stängd.

Utspelet fick också mest ros men även en del ris från medlemmar samt från organisationer som är engagerade i dessa frågor. Framförallt riset är oerhört värdefullt. Skulle vi skriva artiklar som går helt obemärkta förbi skulle det verkligen finnas fog för oro och inte leda frågan framåt. En debattartikel är alltid tillspetsad, kan lätt uppfattas som alltför hårt vinklad och är tänkt att väcka just…debatt.  Är man insatt i frågan, emotionellt engagerad och inte håller med i huvudtesen kan det lätt hända att man läser in saker som inte står skrivet. I andra fall läser man inte mellan raderna men tycker ändå att det är helt uppåt väggarna. Oavsett vad är diskussionen som följer oftast väldigt givande och utvecklande för alla parter, då olika argument och infallsvinklar lyfts.

Själv tyckte jag att det var skönt att få in i artikeln att ”Naturvetarna känner sig trygga i att djur i Sverige, såväl i primärproduktion som husdjur, i stort har det väldigt bra i jämförelse”. Det kändes som en seger att få in detta i en debattartikel där man skriver om brister i djurskyddet, även om det är kontrollorganisationen som avses (eftersom tesen inte hålls helt renodlad för de som inte är insatta i frågan då man säger att djuren faktiskt har det bra). Det mervärde som det svenska djurskyddet är en garant för måste däremot kunna beläggas genom att kontrollorganisationen fungerar på ett tillfredsställande sätt, det är till gagn för alla. Hur djuren de facto har det och hur kontrollorganisationen fungerar är med andra ord två helt olika saker. De reaktioner som jag fick där man anser att  jag skrivit att djuren i Sverige lider och att Naturvetarna inte vill ha en levande landsbygd anser jag (som ytterst partisk i frågan) därför är en misstolkning. Ändå ledde detta som sagt till väldigt intressanta diskussioner.

Ovanstående resonemang kanske låter som någon typ av försvarstal men det är det inte. Naturvetarna skulle välja samma väg och författa artikeln på samma sätt om vi stod inför samma val igen. Men för att ändå inte släppa denna boll helt blev jag lite paff när jag såg det här inlägget i ATL – Lantbrukets Affärstidning. Främst då detta inlägg tillskriver Naturvetarna egenskaper och åsikter vi inte har. Vi har skrivit en replik som ATL också publicerat. Här är slutklämmen. ”Slutligen anser Naturvetarna att det är berikande att ha vitt skilda åsikter i en debatt som för frågan framåt. Däremot är det helt förkastligt när man som i det här fallet försöker rättfärdiga att djurskyddsinspektörer utsätt för hot och våld genom att hänvisa tillbaka till inspektörer/myndighetsutövningen. Det är ett ytterst obehagligt sätt att resonera. Man kan diskutera inspektörers tolkning av lagen, bemötande och myndighetsutövning men aldrig i samma andetag som man försöker rättfärdiga hot och våld mot inspektörer. Det för inte frågan framåt, är en farlig väg att gå och är en dörr som inte borde ha öppnats i denna diskussion.”  Rent pressetiskt är det faktiskt fullständigt bedrövligt av ATL att ta in ett inlägg som innehåller sådana skrivelser anser jag.

Precis när Naturvetarnas replik publicerades kom ett nytt inlägg i ATL där vi tillskrivs att ”synes ingå i en riksomfattande kampanj i riks- och lokalmedier, tidningar och radio mot den svenska julgrisen och för djurskyddsinspektörer.” Jo, jag tackar jag. Stora ord minsann…samtidigt som den riksomfattande kampanj (som vi alltså inte känner till något om och inte ingår i för att förtydliga) som det hänvisas till återigen är baserad på att man läser in vad man själv vill och läser mellan raderna. Men ATL publicerar samtidigt väldigt mycket artiklar, varför det kanske inte blir helt genomtänkt alltid (?!). Bland annat dök denna om hur Livsmedelsverket misstänker fiffel med ursprungsmärkningen på kött upp i måndags. Bra jobbat av inspektörerna! Det är riktigt bra att sådana här saker uppdagas, inte minst för alla som har rent mjöl i påsen. En sak jag hört ryktas om tidigare som också nämns i artikeln är hur mycket detta fusk omsätter och vilka som misstänks vara involverade. Interpol misstänker att italienska maffian och välkända nätverk är involverade samt att den ”falska maten” beräknas omsätta cirka 400 miljarder kronor per år. 400 MILJARDER!!! Det är svindlande summor, vilket väl också är förklaringen till att maffian och terrornätverk är involverade. Smått chockerande läsning hur som.

I måndags var det också sista dag att svara på remissen Avgifter i Livsmedelskontrollen – Förslag på en mer effektiv avgiftsfinansiering. I denna rapport föreslås och diskuteras många intressanta saker, inte minst den ”finska modellen” och att det måste blir mer av kommunal samverkan inom livsmedelskontrollen när så krävs. Naturvetarna valde att inte yttra sig över remissen då vi har en annan plan som ligger och gror i myllan i mitt huvud (och andras) och ska till (tangent)bordet inom kort. Men det är inte allt utan i tisdags hölls Jordbruksverkets årliga djurskyddskonferens. Här kan man se hela konferensen i efterhand på youtube. Själv följde jag med stort intresse landsbygdsminister Sven-Erik Buchts tal på konferensen (det ligger i slutet på klippet för den som vill titta i efterhand). Dessvärre var det inte mycket nytt under solen även om symbolvärdet av att ministern kommer och talar på konferensen inte bör underskattas och att andemeningen i hela talet fokuserade på ”från jord till bord” är givet med tanke på vad det här inlägget har fokuserat på…

Almedalen: Lärare, change-makers och robotskötare

Efter en intensiv vecka känns det bra att summera intrycken. Jag koncentrerar mig av naturliga skäl att försöka följa vilka frågor som är uppe till diskussion på arbetsmarknaden och när det gäller högre utbildning. Förra året lyfte flera lärosäten behovet av bättre förberedelser för arbetslivet. I år var det i stort sätt bara KTH och näringslivet som pratade lösningar i form av exempelvis samarbeten, open lab och studenter som medarbetare. Trist att se att de naturvetenskapliga-matematiska fakulteterna återigen tycks tappa mark när det gäller att förse det omgivande samhället med kompetens.

Naturvetarnas studentråd, Sustainergies och företag i framkant inger emellertid hopp. Här finns energi, framtidstro och vilja till att åstadkomma förändring. Framtidens naturvetare kommer inte att nöja sig med akademin som den enda tänkbara arbetsgivaren. Att få ett kvalificerat och relevant arbete är en självklar förväntan efter flera års krävande studier, men idag vet vi att nätverk och praktiska erfarenheter av att arbeta och samarbeta med andra professioner är centralt för en bra start för karriären. Uppgifter om att enbart 24 procent av högskolestudenterna får ett relevant professionellt nätverk under studietiden vittnar om stor utvecklingspotential.

Vilken kompetens är det då som behövs i framtiden? Tydligen i stort sätt förmågor som förenar skickliga datorspelare, så min oro för sonens framtid kanske därmed är en aning överdriven. Problemlösning, avancerad kommunikation, samarbete, informationssammanställning, global förståelse och en förmåga att utveckla samt bedöma sig själv är det som nämns. Intressant nog är mycket av detta förmågor som naturvetare ofta har, så med mer träning på att kommunicera och samarbeta över disciplingränserna skulle naturvetarna kunna bli vinnare på framtidens arbetsmarknad.

Digitaliseringen och behovet av mer samarbete mellan olika branscher, lärosäten och arbetsgivare samt mellan olika professioner var frågor som berördes på många seminarier. IT-kompetens och en förmåga att tolka, sköta och samarbeta med alla de robotar som kommer att omge oss framöver kommer inte minst naturvetare att behöva. En matematiker kommer exempelvis inte behöva räkna så mycket, som förstå och kommunicera vad resultatet innebär för en verksamhet. På ett seminarium på Fenomenalen, Visbys Science Centre, om hur man utbildar för jobb som ännu inte finns talades om behovet av flexibla utbildningar och en öppenhet från lärosätenas sida samt att den inre tryggheten blir allt viktigare dvs. att känna sig själv, sina styrkor och veta vad man vill. Personligen tror jag att tidigt stöd för att utveckla ungdomars självkänsla är välinvesterade pengar.

Många naturvetare är change-makers dvs. de drivs att utveckla sig själv och verksamheter. Även detta är en kompetens för framtiden. Den stora frågan här är snarast hur man ska få dessa innovativa personer att trivas i process- och toppstyrda verksamheter.

Osökt glider vi här in på lärarbristen. En skola där lärare inte har mandat att fatta självständiga beslut om hur undervisningen bäst bör bedrivas för bästa resultat har självfallet svårt att rekrytera. Att endast 1 av 4 naturvetare kan tänka sig att arbeta som lärare är problematiskt i ljuset av att vi står inför en gigantisk utmaning när det gäller att förse skolan med lärare i naturvetenskap. Satsningar som gör det möjligt att arbeta som lärare och läsa in en lärarutbildning parallellt och på att höja skickliga lärares löner är välbehövliga, men kommer de att räcka så här fem i tolv?

Svenskt djurskydd – vet den ena handen vad den andra gör?

I DN idag skrivs det om att djurskyddet kan bli krav vid upphandling. För igår fattade nämligen regeringen beslut om ett lagförslag om all offentlig upphandling i Sverige. En konsekvens av förslaget är att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla vid upphandling. Äntligen! Naturvetarna har drivit den här frågan under lång tid och det är ett väldigt positivt besked.

Samtidigt på ett departement inte så långt därifrån (vi kan kalla det för justitiedepartementet) sitter man och väntar på remissvar på utredningen Med fokus på kärnuppgifterna – En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Nu ska jag inte föregripa Naturvetarnas remissvar men det som framstår som ytterst tydligt i denna remiss är att det verkar som att Polismyndighetens förmåga att hantera uppgifter på djurområdet handlar om organisation. Det har alltså noll och intet att göra med resurser som det framstår i utredningen.

De Polismyndigheter i olika län som har en god organisation har absolut inga problem med att klara av de uppgifter som åligger dem med avseende på djurområdet (de kopplar det inte ens till att vara en fråga om resurser). När det gäller kärnuppgifter så är det ju de facto också så att Polismyndigheten har våldsmonopol i ett samhälle. Därför gör det stor skillnad för djurskyddsinspektörer, som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning, att Polismyndigheten har kvar sin roll inom djurområdet (även på de områden som inte specifikt rör just detta våldsmonopol). Signalvärdet av att Polisen även fortsatt har samma roll inom djurskyddet ska inte underskattas, speciellt i ett skede där inspektörerna som sagt ofta har en ohållbar arbetsmiljö.

Och där kanske jag trots allt avslöjade ungefär vad som kommer att stå i vårt remissvar men det går knappast att ha någon annan inställning då hela direktivet till utredningen är ett feltänk. Man har fokuserat på att utreda en fråga som en resursfråga som egentligen är en organisationsfråga. Det är faktiskt två helt olika saker men det kanske finns någon logik även i detta då det som sagt föreligger som att den ena handen inte vet vad den andra gör när det gäller svenskt djurskydd heller. Är det någon som på fullaste allvar kan tro att Polismyndigheten kommer att bli väldigt mycket mer effektiv för att vissa uppgifter på djurområdet lyfts bort? Riskerna att arbetsmiljön för djurskyddsinspektörer ska bli än sämre (vilket i sin tur så klart får effekter på djurskyddskontroller) är däremot överhängande.

Nej, för att det ska bli någon ordning på torpet ska självfallet den uttalade målsättningen med att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla i offentlig upphandling också åtföljas av att inga signaler skickas om att man gör några eftergifter/försämringar som kan äventyra implementeringen av sagda lagstiftning.

”Så här kan vi ju inte ha det, det måste vi förändra” – om farthinder och engagemang

Jag skrev en gång ett medborgarförslag. Jag ville ha ett farthinder på min smala gata där bilarna får lite extra fart efter en nedförsbacke. Och kvarterets barn och katter lever farligt. Jag engagerade grannarna för att känna att jag hade mer pondus då jag också talade för dem. Och så skickade jag in förslaget om ett gupp, en skylt, en lägre hastighetsbegränsning, vilken slags hinder som helst…

Oftast känns det som om livet innehåller för många val och för många frågor jag borde engagera mig i. Och för lite tid att sätta mig in i vad detta betyder. ”Någon annan vet säkert bättre.” Och i bästa fall finns den där ”annan” och har dessutom både bra koll och bra omdöme.

Efter att ha varit en flitig årsmötesbesökare de senaste månaderna kan jag konstatera att det är väldigt lätt att kliva fram och få vara med. Och att det ofta går att påverka i lokala frågor.

Nu fick jag inget farthinder, eftersom stadsdelsnämnden inte kan ändra på kommunens regler. Det skulle behövas förändringar på en högre politisk nivå. I stället fick jag ett bättre nätverk bland grannarna och en känsla av att vi bryr oss om och hjälper varandra att hålla koll.

Jag tycker att det finns paralleller i arbetslivet. Du kan påverka på din arbetsplats genom engagemanget i lokalföreningen. Kanske får du inte heller här till ett ”farthinder”. Men du kan få medlemmar som månar om varandra och kommer med förslag på hur arbetsmiljön och de lokala arbetsvillkoren kan bli bättre. Du får insyn i verksamheten och en bättre dialog med arbetsgivaren.

För att nå ut utanför den egna arbetsplatsen eller påverka centrala avtal kan du engagera dig i ditt fackförbund. Naturvetarna bygger på medlemsdemokrati. Alla medlemmar har rätt att nominera och rösta på ombud till kongressen, som är förbundets högsta beslutande organ. I höst håller vi kongress och tar beslut som påverkar inriktningen för de kommande tre åren.

Jag tycker att man som medlem i förbundet ska ta chansen att påverka vem som ska föra fram de frågor man själv brinner för. Det där som man känner att ”Så här kan det ju inte få vara, det måste vi förändra!”.

Nu är det sista chansen att rösta på vem eller vilka som ska representera dig på kongressen. Gör det här. Du kan också skriva en motion om en fråga som du tycker att förbundet ska jobba med.