Man lär så länge man lever eller?

Under varje års Almedalsvecka brukar man i regel kunna plocka upp trender i teman för olika seminarier. För det mesta är det rätt lätt att förutse vad som ska bli de heta frågorna under veckan, andra gånger är det inte helt klart hur just dessa frågor seglar upp på agendan. Efter förra årets ”buzz words” som AI, robotisering, automatisering och allmänna diskussioner kring hur många olika yrken en individ egentligen kommer att ha under sitt arbetsliv i framtiden, så hade Naturvetarna en känn för vad som skulle bli ”snackisar” under årets Almedalen.

Skönt att kunna konstatera att känslan var rätt och att det inte bara var en känsla utan att örat mot rälsen i detta fall fungerade precis som det är tänkt att göra. För de frågor som surrat runt mest hela tiden under årets vecka i seminarier och samtal har varit livslångt lärande och framtidens kompetensförsörjning. Hur ska vi säkerställa karriärbyten mitt i arbetslivet? Hur ser vi till att det blir till gagn för såväl individ, arbetsmarknad som samhället i stort? Hur kan vi främja kontinuerlig innovation och utveckling i detta lilla nordliga land som är så beroende av att ligga i framkant?

Men inte nog med att Naturvetarna lyckades identifiera den dominerande diskursen i årets Almedalen, utan vi satte även agendan. Under veckan anordnades en middag, en lunch och ett par möten där företrädare från IKEM, Trygghetsrådet, Yrkeshögskoleförbundet, Uppsala universitet, Sveriges universitets- och högskoleförbund och Saco bland annat deltog. Frågorna som diskuterades på dessa rundabordssamtal? Livslångt lärande, kompetensförsörjning och framtidens arbetsmarknad för akademiker. Kul som sagt att hitta rätt och få väldigt kompetenta och engagerade representanter på plats men än viktigare är självfallet att detta är viktiga frågor där något måste hända. Vi måste få en rörelse framåt i dessa frågor, varför detta var Naturvetarnas fokusfrågor under årets Almedalen.

Det som intresserar Naturvetarna främst är självfallet just naturvetares framtida arbetsmarknad. Men inte bara för att detta är våra medlemmar utan för att vår mening under många år också har varit att Naturvetare skapar världens framtid, vilket också är vår slogan. Det är dock ingen innehållslös floskel. Många av naturvetarnas medlemmar har olika expert- och specialistroller som tjänstemän på departement och myndigheter. Drygt en fjärdedel av våra medlemmar har också disputerat och har centrala roller inom FoU.

Med den satsning som nu görs på Agenda 2030-målen kommer naturvetenskaplig kompetens bli än mer central. Det har även vår omvärld nu börjat inse. Detta blev också tydligt under dessa rundabordssamtal där mycket av diskussionerna cirkulerade kring frågor om omställning mitt i arbetslivet, föränderliga kompetensbehov, ansvarsfördelning i det livslånga lärandet, individers drivkrafter till kompetensutveckling, matchning på arbetsmarknaden med mera.

Bra diskussioner, många idéer och en större förståelse för andra aktörers olika perspektiv och infallsvinklar blev kontentan. Dessvärre kan jag inte avslöja mer än så – som till exempel det exakta receptet för att få till ett livslångt lärande till gagn för såväl individ, arbetsmarknad och samhälle – utan dialogen kommer att fortsätta framöver. Det sägs att man lär så länge man lever men parterna på arbetsmarknaden måste se till att denna inneboende kraft hos alla människor också får utväxling framöver i hela arbetslivet. Naturvetarna har också för avsikt att fortsatt driva på för en rörelse framåt i dessa frågor.

Medskick till regeringens färdplan för Life Science

Inom Life Science finns idag i runda slängar på privat sektor 5 000 medarbetare med minst 3-års utbildning från matematisk-naturvetenskapliga fakultet. Till det kommer 6 500 med utbildning från tekniska och medicinska fakulteter som också finns inom de relevanta näringsgrenarna. Sammantaget pratar vi alltså om närmare 11 500 medarbetare med naturvetenskaplig kompetens.

Tyvärr har Life science-branschen fått allt svårare att hitta rätt kompetens i Sverige. En utveckling där allt fler medarbetar finns i små och medelstora bolag har fört med sig ökade kompetenskrav. Länge har medarbetar med djup inom ett ämnesområde och viss bredd lyfts fram som ideal. Idag pratar allt fler om att det behövs djup inom flera ämnesområden och bredd dessutom. Inte helt kompatibelt med dagens utbildningssystem, som i första hand levererar programbundna kurser och där en generell examen är konstruerad för att ge djup inom ett specifikt ämnesområde.

Dialogen om vilken kompetens som efterfrågas förs också alltför ofta på ett onyanserat sätt. Istället för att prata om vilken kompetens som behövs slänger man sig med begrepp som läkare och civilingenjör. I ett svep exkluderas i och med detta cirka hälften alla akademiker som har kompetens inom områden som naturvetenskap, it, teknik och medicin.

I regeringens färdplan för Life Science talas det om digitalisering, avancerad diagnostik i form av exempelvis bildigenkänning och att forskning och innovation måste integreras i hälso- och sjukvården. Det säger sig själv att detta omöjligt att genomföra enbart med personer som har en yrkesexamen som civilingenjör eller läkare. Och vilka signaler skickar detta budskap egentligen till personer som har för avsikt att ta en generell examen inom naturvetenskap, matematik, it eller medicin? Knappast att de är efterfrågade och önskade.

Slutligen så måste vi bli bättre på att analysera vilken kompetens det är som kommer att efterfrågas på lite längre sikt. Akademiker har lång leveranstid. Det måste finnas ett tydligt myndighetsansvar som för en kontinuerlig dialog med branschföreträdare och akademi. I denna måste de matematiska-naturvetenskapliga fakulteterna ta större plats. Alltför ofta står Naturvetarna allena, medans såväl Sveriges Ingenjörer och Läkarförbundet backas upp av de tekniska och medicinska fakulteterna.

Över en lunch i Almedalen samlade Naturvetarna representanter för regeringens Life Science-kontor, branschorganisationerna IKEM och SwedenBio samt lärosätena för ett samtal om detta och många andra frågor. Vi hoppas att detta kommer att vara en startpunkt för fortsatt dialog för att åstadkomma en större framförhållning när det gäller kompetensförsörjning.

Avtal som belönar naturvetares kompetens

Arbetsmarknaden förändras nu snabbt, bland annat i spåren på digitaliseringen. Nya former för uppdrag och anställningar växer fram i allt från små startup-bolag till globala storföretag.

Detta är en verklighet som vi som fackförbund måste förhålla oss till. Vi kan inte längre räkna med att medlemmarna kommer att jobba i trygga tillsvidareanställningar. Den så kallade gig-ekonomin med korta påhugg blir allt vanligare. Ordet gig har sin källa i musikbranschen där musikerna får korta uppdrag – gig.

Utmaningen för oss är att möta den här förändringen och fortsätta kunna leverera facklig service och ge stöd till medlemmarna. Det ställer krav på nya flexibla kollektivavtal, anpassade till individernas behov och önskemål.

För att kollektivavtalen ska fortsätta att äga sin giltighet och utgöra det vi kallar för den svenska modellen måste vi upprätthålla en hög anslutningsgrad. Till Naturvetarna och andra Saco-förbund ökar anslutningsgraden. På arbetsmarknaden som helhet ser vi den motsatta trenden, vilket på sikt riskerar att urholka värdet av kollektivavtalen.

”It takes two to tango”. Båda parter måste alltså vara med på noterna för att kollektivavtalen ska kunna utvecklas. Även arbetsgivarna måste vinna på kollektivavtal. Jag var på ett seminarium för några månader sedan som handlade om hur fack och arbetsgivarorganisationer ska vara attraktiva i framtiden.

Här behöver båda parter fundera på hur framtidens kollektivavtal ska se ut. En trend är att allt fler arbetsgivare vill ha avtal utan centralt bestämda lönehöjningar för hela branscher. Den typen av avtal har vi redan inom offentlig sektor och i delar av den privata sektorn.

Dessa avtal, som Naturvetarna är med och tecknar, innebär en större flexibilitet, där lönerna i högre grad avspeglar individernas prestationer och företagens bärkraft.

En ledstjärna för Naturvetarna är att utveckla system och avtal som tar till vara den kunskap och kompetens som naturvetare har. Ditt ansvar och dina resultat i relation till verksamhetens mål och resultat ska speglas i lönekuvertet.

Uppdrag om likvärdiga livsmedelskontroller – ett ljus i decembermörkret

Jag prenumererar på pressmeddelanden från regeringen. Det är inte alltid man blir så där extremt begeistrad över vad man har hittat på hos regeringskansliet, för att uttrycka sig milt. Vill också understryka att jag inte lägger någon politisk värdering i det, utan så känner jag nästintill alltid för pressmeddelanden från departementen oberoende av regeringens sammansättning (Naturvetarna är partipolitiskt obundna och allt det där).

Men igår runt lunchtid fick jag så läsa ett av dessa pressmeddelanden som kändes som balsam i…ja, i mina ögon då kanske eftersom jag läste. Fast det känns ju inte så positivt och det här var väldigt positivt. Att det värmde min själ är nog att ta i men att det förgyllde min dag och lyste upp en mörk decembereftermiddag är nog inte att gå till överdrift. När jag läser en sådan här rubrik ”Uppdrag ska säkra likvärdiga livsmedelskontroller” blir jag väldigt glad, inte minst när det är regeringen som står bakom uppdraget. Närmare bestämt ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag på hur problemen som finns i livsmedelskontrollen i Sverige i nuläget kan lösas framöver.

Naturvetarna arbetar sedan en lång tid tillbaka för att arbetsmiljön för förbundets inspektörer överlag ska förbättras. Detta handlar om allt från resurser, hot- och våldsproblematik till likvärdiga kontroller. Alltför många inspektörer har i dagsläget en oacceptabel arbetsmiljö. Likvärdiga livsmedelskontroller över hela landet är viktigt för att skapa en större acceptans och förståelse för det viktiga arbete som livsmedelsinspektörer bedriver. Detta är faktiskt en ganska central del i ett långsiktigt förbättringsarbete av arbetsmiljön, även om det vid en första anblick kan framstå som lite långsökt. Inte minst gör regeringen även den koppling som Naturvetarna har gjort vid ett flertal tillfällen. Nämligen att en ”…anledning till att nödvändiga kontroller inte genomförs tros vara kopplad till strukturella utmaningar hos kommunerna i fråga, som t.ex. bemanningssvårigheter, snarare än till problem inom livsmedelskontrollen som sådan.” Resursfrågor, där bemanning är en central del, är så klart en oerhört viktig parameter för att få till stånd en bra arbetsmiljö.

Men för Naturvetarna är det också så att vi genom vår medlemsbas, likt i väldigt många andra frågor som vi driver påverkansarbete kring, måste se på myntet från båda sidor och rentav kanske också ta en titt på det på högkant. När det gäller just livsmedelskontroller är dualliteten i frågan att förbundet också organiserar många medlemmar som arbetar inom livsmedelsföretag, primärproducenter med flera. Naturvetarna har medlemmar som återfinns i hela kedjan från ”jord till bord”. Regeringen har även här gjort samma tolkning som förbundet landat i kring hur detta hänger ihop. ”Livsmedelskontrollen ska vara likvärdig i hela landet och skydda människors hälsa och värna om konsumenters intressen. Den ska säkerställa att företag och andra som hanterar livsmedel följer lagstiftningen. Bristen på likvärdighet påverkar också livsmedelsföretagens konkurrensvillkor”. Med andra ord är detta positiva nyheter för alla som arbetar inom livsmedelskedjan på ett eller annat sätt samt för alla konsumenter.

I princip alla aspekter i uppdraget till Statskontoret är faktiskt tummen upp ur Naturvetarnas perspektiv. För man skriver också från regeringen att analysen även ska ”…innehålla en övervägning om den statliga styrningen behöver förändras.” Att de organisatoriska förutsättningarna för livsmedelskontrollen genomlyses på ett seriöst sätt är något som förbundet har efterlyst under en lång tid. Inte minst Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som kom i våras har satt fokus på att resurser, bemanning och organisationsfrågor är av central betydelse för att tjänstemän ska få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö.

Då vår blogg bråkar lite för närvarande, och jag (hur glad jag än är kring det här uppdraget till Statskontoret) inte orkar hålla på att bråka tillbaka längre, klipper jag här helt sonika in länken till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/uppdrag-ska-sakra-likvardiga-livsmedelskontroller/

Lite sent på det…men regeringen har fattat ett klokt beslut om livsmedelsupphandling

Man kommer tillbaka efter sommar och semester. Lite bortkopplad och med en viss startsträcka för att komma igång, inte minst då jag varit nästintill helt utan internettillgång under min relativt långa semester. Funderar som bäst på vilken av de frågor som jag driver opinion kring som jag ska ta tag i först. Fastnar för att titta på om det har hänt något att rapportera om kring livsmedelsstrategin, som blivit uppskjuten vid ett flertal tillfällen, men finner att så inte är fallet. Lite som av en slump scrollar jag fortsatt vidare på näringsdepartementets hemsida och finner då det här.

Regeringen har alltså beslutat att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att förstärka kompetensen när det gäller upphandling av livsmedel. Här har man på olika sätt försökt att påverka genom att i ett par års tid i remissvar, blogginlägg, artiklar och debattartiklar prata om hur viktig den offentliga upphandlingen av livsmedel är ”för att främja en bättre och mer konkurrenskraftig hållbar svensk livsmedelsproduktion” (regeringens ord)…och så händer det något på detta område just när man har semester. Det är så himla typiskt.

För även om jag självklart är väldigt nöjd med regeringens beslut, då Naturvetarna som sagt har drivit denna fråga under en tid, blir känslan av ens egen påverkan (som är svår att mäta även annars) minimal. Det är samtidigt en helt irrelevant fråga för så länge som regeringen gör som Naturvetarna vill i de frågor som jag har på mitt bord kan jag och Naturvetarna som organisation självklart inte vara annat än nöjda. Men lite kul hade det ju ändå varit om det hade stått någonstans att ”…precis som Naturvetarna har förespråkat i många olika sammanhang väljer nu regeringen att…”:) Men det är så klart något som aldrig kommer hända och vi är dessutom många olika intressen som försöker påverka regeringen i olika riktningar kring olika frågor, vilket ger styrka då det annars lätt skulle kunna avfärdas med att det handlar om särintressen.

Anledningen till att Naturvetarna driver denna fråga är i alla fall då vi har många medlemmar som arbetar inom livsmedelsproduktion och även andra områden som gynnas av att Sverige har en hållbar livsmedelsproduktion och en levande landsbygd. Inte minst har vi också många medlemmar som antingen arbetar med djurskydd eller på ett eller annat sätt påverkas av djurskyddet. Antibiotikaresistens är en annan orsak att framhäva svenskproducerat kött i offentliga måltider, som också har relevans för många av våra medlemmar. Sen ett EU-direktiv kom som slog fast att man kan ställa krav i upphandling, kring till exempel djurskydd, har Naturvetarna drivit att offentlig upphandling borde stödja svensk livsmedelsproduktion och den lagstiftning Sverige har (snarare än tvärtom, som ofta är fallet i dagsläget). För att återknyta till den direkta ”boost” som man önskar att man skulle kunna få av en framgång i påverkansarbete skulle också följande uttalande från civilminister Ardalan Shekarabi på näringsdepartements hemsida likväl kunna vara ett direkt citat från undertecknad:)

”- I Sverige producerar vi livsmedel utifrån en ambitiös djurskyddslagstiftning och svenska bönder åstadkommer världens bästa djurvälfärd. Samtidigt kan våra barn, äldre och sjuka serveras offentlig mat från leverantörer som inte förhållit sig till den ambitiösa djurskyddsnivån vi faktiskt har i Sverige vid produktionen. Det är därför glädjande att regeringen idag kan presentera uppdraget till Upphandlingsmyndigheten.”

I Sverige serveras varje dag 3 miljoner måltider i vård, skola och omsorg. Tänk den kraft, såväl monetärt som det signalvärde det kan skicka ut i samhället, som finns inneboende i upphandlingar av den storleken. Att det tog regeringen så lång tid att komma fram till att ”det offentliga” måste stödja den ambitiösa djurskyddsnivån som finns i Sverige, då det annars urholkar legitimiteten för lagstiftningen, är förvånande. Men bättre sent än aldrig. Nog sagt, dags för Upphandlingsmyndigheten att leverera på regeringens uppdrag!