Är vi redo för den kommunikationella revolutionen?

Frågan ställdes av Marie Demker vid Högskoleverkets årliga konferens om högre utbildning som avslutades idag. Demker är statsvetare vid Göteborgs Universitet och driver tesen att dagens samhälle är så präglat av olika former av informationsutbyten att vi faktiskt står inför en reell revolution. På samma sätt som övergången från feodalsamhällen till nationalstater och nittonhundratalets industriella revolution förändrade själva grunden för vårt sätt att leva står vi nu inför ett nytt vägskäl. I en framtid där alltmer handlar om att producera, och kommunicera kunskap ställs nya och högre krav på människors förmåga att ta till sig och bearbeta information. Makt kommer att i högre grad än idag hänga samman med rätten att definiera vad som är ”sann” kunskap än tillgången till traditionella (finansiella) resurser. Vinnare blir så den som utöver förmågan att ta till sig nya kunskaper också kan sortera och prioritera i det gigantiska informationsflödet.

Demkers föreläsning om sambandet mellan demokrati och kunskap var bara en av många intressanta under de tre dagar som konferensen pågått. Hans Rosling (professor i Internationell hälsa vid Karolinska Institutet) diskuterade vikten av att ha en faktabaserad världsbild och Martin Wikström (tidigare forskningspolitik-ansvarig på Naturvetarna och numera analytiker på Tillväxtanalys) pratade om hur den accelererande internationaliseringen ställer nya krav på forsknings- och innovationspolitiken. Karin Röding (rektor vid Mälardalens Högskola) berättade om hur de använder samverkan för att öka studenternas arbetslivsanknytning och främja nyttiggörande av forskning och Jan Björklund pratade om utbildningens betydelse för Sveriges framtida konkurrenskraft.

Högskoleverkets konferens hade titeln ”Kunskapssamhället – en illusion?. Efter att ha lyssnat på alla dessa (oftast kloka) analyser och reflektioner kan jag konstatera att tilltron till kunskapssamhället är i allra högsta grad levande. Människor tycks rörande eniga om att vägen till framgång – personligt, samhälleligt, internationellt – går via kunskap. Kunskap lägger grunden för individens självkänsla och är både en förutsättning för och ett medel till global konkurrenskraft. Genom att besitta de kunskaper som ofta beskrivs som nyckelkompetenser ligger naturvetare särskilt bra till.

Finns det då ingenting som är negativt med ”kunskapssamhället”? Tveklöst innebär både den ökande tilltron och tillgången till kunskap större möjligheter för fler människor att leva det liv de vill. Men det innebär också nya krav på individens förmåga att hantera och bearbeta kunskapen. Och kanske är just detta en av de största insikterna jag tar med mig hem från Göteborg: kunskap är inte i sig en garanti för framgång. Det är vad man gör med kunskapen som är viktigt.

Sofie Andersson