Medskick till regeringens färdplan för Life Science

Inom Life Science finns idag i runda slängar på privat sektor 5 000 medarbetare med minst 3-års utbildning från matematisk-naturvetenskapliga fakultet. Till det kommer 6 500 med utbildning från tekniska och medicinska fakulteter som också finns inom de relevanta näringsgrenarna. Sammantaget pratar vi alltså om närmare 11 500 medarbetare med naturvetenskaplig kompetens.

Tyvärr har Life science-branschen fått allt svårare att hitta rätt kompetens i Sverige. En utveckling där allt fler medarbetar finns i små och medelstora bolag har fört med sig ökade kompetenskrav. Länge har medarbetar med djup inom ett ämnesområde och viss bredd lyfts fram som ideal. Idag pratar allt fler om att det behövs djup inom flera ämnesområden och bredd dessutom. Inte helt kompatibelt med dagens utbildningssystem, som i första hand levererar programbundna kurser och där en generell examen är konstruerad för att ge djup inom ett specifikt ämnesområde.

Dialogen om vilken kompetens som efterfrågas förs också alltför ofta på ett onyanserat sätt. Istället för att prata om vilken kompetens som behövs slänger man sig med begrepp som läkare och civilingenjör. I ett svep exkluderas i och med detta cirka hälften alla akademiker som har kompetens inom områden som naturvetenskap, it, teknik och medicin.

I regeringens färdplan för Life Science talas det om digitalisering, avancerad diagnostik i form av exempelvis bildigenkänning och att forskning och innovation måste integreras i hälso- och sjukvården. Det säger sig själv att detta omöjligt att genomföra enbart med personer som har en yrkesexamen som civilingenjör eller läkare. Och vilka signaler skickar detta budskap egentligen till personer som har för avsikt att ta en generell examen inom naturvetenskap, matematik, it eller medicin? Knappast att de är efterfrågade och önskade.

Slutligen så måste vi bli bättre på att analysera vilken kompetens det är som kommer att efterfrågas på lite längre sikt. Akademiker har lång leveranstid. Det måste finnas ett tydligt myndighetsansvar som för en kontinuerlig dialog med branschföreträdare och akademi. I denna måste de matematiska-naturvetenskapliga fakulteterna ta större plats. Alltför ofta står Naturvetarna allena, medans såväl Sveriges Ingenjörer och Läkarförbundet backas upp av de tekniska och medicinska fakulteterna.

Över en lunch i Almedalen samlade Naturvetarna representanter för regeringens Life Science-kontor, branschorganisationerna IKEM och SwedenBio samt lärosätena för ett samtal om detta och många andra frågor. Vi hoppas att detta kommer att vara en startpunkt för fortsatt dialog för att åstadkomma en större framförhållning när det gäller kompetensförsörjning.

Naturvetarna står upp för individen

Alla som står upp för kunskap borde jubla över det förslag som Skolverket lagt när det gäller gymnasieskolans yrkesprogram. I korthet går det ut på att alla gymnasieprogram ska ge grundläggande behörighet till högskolan. Att detta kan uppröra så många är svårt att förstå. Jan Björklund anklagar i morgon-tv Anna Ekström och regeringen för att inte stå upp för de studiesvaga eleverna.
I mitt stilla sinne undrar jag om inte är just att stå upp för de svaga som Skolverket gör. Hur bygger vi ett samhälle med starka individer, som klarar omställning och en föränderlig arbetsmarknad utan att bli utslagna om inte genom att se till att så många ungdomar som möjligt lämnar gymnasieskolan med en stabil grund att stå?
Fakta kommer sällan fram i debatter, så här gör jag ett försök att lyfta fram det som i min mening är väsentligt. För det första har Alliansens förändring av yrkesprogrammen fördjupat istället för att lösa problematiken kring att få ungdomar söker till yrkesprogrammen. För det andra klarar de flesta ungdomar av och vill ha en högskolebehörighet att falla tillbaka på utifall att de yrkesval de gör i en tidig ålder inte faller ut väl på kort eller lång sikt. För det tredje så kommer ingen elev på ett yrkesprogram att tvingas att läsa högskoleförberedande kurser. Möjligheterna att anpassa studieplanen kommer enligt förslaget att vara stor.
En och annan undrar säkert varför Naturvetarna överhuvudtaget engagerar sig i denna fråga. Skälen till det är flera. Ett skäl är att vi organiserar naturbrukslärare dvs. lärare på yrkesprogrammet i naturbruk. Än viktigare, och det jag vill betona här, är att vi är ett fackförbund och om sådant alltid står upp för individen.
Vi vet att det utan grundläggande kunskap att falla tillbaka på är svårt att nyorientera sig när den yrkeskompetens man har inte längre är efterfrågad på arbetsmarknaden. Kunskap är också en förutsättning för demokrati och kraven ökar allt eftersom vårt samhälle blir allt mer komplext. Vi anser också att det är viktigt att bredda rekryteringen till våra lärosäten och här har yrkesprogrammen en roll att fylla. SLU vittnar till exempel om hur viktiga elever från Naturbruksprogrammet är för att de ska få studenter med praktisk erfarenhet av lantbruk.
I mina öron klingar argumenten om att värna svaga elever falskt och varför ska elever på yrkesprogram i någon märklig solidaritet läsa mindre än vad de klarar av? Det går inte ihop och påminner mig om gamla tiders påståenden om att man skulle akta sig för att läsa för mycket, så att min inte blev förläst. Ja, du milde har vi inte kommit längre?

Vilka faktorer påverkar etableringen på arbetsmarknaden?

Universitetskanslerämbetet (UKÄ) publicerade i dagarna sin etableringsrapport ”Etableringen på arbetsmarknaden för högskoleutbildade 2013”. Vid en snabb analys kan konstateras att etableringen för naturvetare med en generell examen från 2011/12 2013 var sämre än för andra akademikergrupper. I genomsnitt för alla ämnesområden var etableringen 80,7 procent, vilket kan jämföras med 71,1 procent för naturvetare med en generell examen. Naturvetare med en yrkesexamen inom jord- och skogsbruk hade emellertid en etablering på 83,1 procent, som ligger mycket när etableringsgraden inom det tekniska området på 84,4 procent där yrkesexamina också är vanliga.

Av de som tog ut en yrkesexamen läsåret 2007/08 hade 81 procent etablerat sig 1 år senare (2009), vilket kan jämföras med en etablering på 74 procent för de med en generell examen. Det verkar alltså som typ av examen spelar minst lika stor roll för etableringen som ämnesinriktning.

Det är också viktigt att ta ut sin examen. 81 procent av de som hade tagit ut examen var etablerade jämför med 68 procent av de som inte tagit ut examen, men i stort sett var klara med sina studier.

I rapporten ”Akademisk utbildning – En språngbräda för karriären”, som Naturvetarna publicerade i början på året visade det sig också tydligt att etableringen förbättras markant om de som tar examen känner sig förberedda för arbetsmarknaden och under utbildningen har fått kunskap om vilka jobb som finns, träffat yrkesverksamma, praktiserat etc. Naturvetarnas rapport visar också att studenter med yrkesexamina känner sig bättre förberedda för arbetsmarknaden och får mer stöd från sitt lärosäte när det gäller arbetslivet.

Den som vill öka sina möjlighet att snabbt bli etablerade på arbetsmarknaden bör alltså enligt resultaten av UKÄ:s rapport ta ut sin examen och välja en yrkesexamen. Inom det naturvetenskapliga området finns flera yrkesexamina. Agronom, lantmästare, jägmästare, skogsmästare, hortonom, biomedicinsk analytiker, dietist, hippolog, hortonom, landskapsingenjör och trädgårdsingenjör är några yrkesexamina som finns inom Naturvetarna.

En annan möjlighet är att själv ta ansvar för att vara förberedd för arbetslivet vid examen. Naturvetarnas studentråd har tagit fram en checklista för naturvetare som vill öka sina möjligheter att få ett kvalificerat och relevant arbete efter examen.

Vilka universitet är bra på samverkan?

Vinnova har precis genomfört en pilot för att värdera hur duktiga lärosäten är på samverkan. I begreppet samverkan ingår som bekant både samverkan kopplat till utbildning och forskning. För Naturvetarna som arbetar intensivt för att fler naturvetare ska känna sig förberedda för arbetslivet när de tar examen är det självklart intressant att se om Vinnovas modell för utvärdering av samverkan överensstämmer med de resultat vi har när det gäller hur examinerade naturvetare upplever lärosätenas förmåga att förbereda dem för arbetslivet och underlätta kontakterna med arbetslivet.

I Vinnovas pilot har medel fördelats baserat på lärosätenas egna beskrivningar av sina samverkansstrategier och hur de implementeras. Syftet med piloten är att testa en modell för bedömning av samverkansarbetet, som kan användas i ett framtida resursfördelningssystem. Vid fördelning av medel har hänsyn även tagits till lärosätenas storlek.

Sammantaget kan jag konstatera att de lärosäten som erbjuder naturvetenskapliga utbildningar och som hamnat högt i Vinnovas pilotmodell också har fått ett bra betyg av de naturvetare som examinerades läsåret 2010/2011. Detta kan tyda på att lärosätenas samverkan är till gagn för studenterna vid lärosätet och att Vinnovas modell fångar upp detta på ett tillfredsställande sätt.

De lärosäten som fick mest medel i Vinnovas pilot och som också jämfördes i Naturvetarnas undersökning.
1. Lunds universitet, 3,8 miljoner
2. Göteborgs universitet, 3,5 miljoner
3. SLU, 3,2 miljoner
4. Linköpings universitet, 3,2 miljoner
5. KI, 2,3 miljoner
6. Umeå universitet, 2,2 miljoner
7. Linnéuniversitetet, 1,9 miljoner
8. Uppsala universitet, 1,5 miljoner
9. Stockholms universitet, 1,2 miljoner

Vilka lärosäten var enligt naturvetare examinerade 2010/11 bäst på att underlätta kontakten med arbetslivet?
1. SLU
2. KI
3. Linnéuniversitetet
4. Göteborgs universitet
5. Lunds universitet

Vilka lärosäten examinerade 2010/11 störst andel naturvetare som kände sig förberedda för arbetslivet?
1. Linnéuniversitetet
2. KI
3. SLU
4. Linköpings universitet
5. Göteborgs universitet

Mer information om Naturvetarnas undersökning finns i rapporten Akademisk utbildning – En språngbräda för karriären.

Är det individen som väljer fack eller tvärtom?

Träffade en representant för Kommunal härom veckan. Det var ett omtumlande möte där mitt perspektiv på facklig verksamhet utmanades rejält. Jag har sedan drygt 20 år arbetat för Naturvetarna och andra fackförbund inom Saco. För mig är det självklart att vi som förbund ständigt måste vässa vårt erbjudande för att värdet av medlemskap ska vara tydligt för såväl presumtiva som befintliga medlemmar. Konkurrens om medlemmar med andra förbund är en naturlig del.

Just den där här dagen blev jag varse att det finns fack som ser verkligheten på ett helt annat sätt. Enligt detta synsätt är det facken som väljer vilka grupper de vill representera och sedan är det bara för medlemmarna att foga in sig i ledet eller möjligen välja att inte organisera sig fackligt, vilket anses osolidariskt.

Nu är det inte så att jag menar att alla bör kunna vara medlem i vilket fack som helst. Det finns givetvis alltid restriktioner kring vilka individer ett visst fack bedömer sig kunna representera, men steget från att utifrån det säga att det inte får förekomma flera fack som representerar samma profession är i min värld långt. Det betyder i så fall att den fackliga värden ska vara fri från konkurrens, vilket knappast ligger i medlemmarnas intresse som naturligtvis gärna vill ha möjlighet att välja det fackförbund som de anser representerar dem på bästa sätt.

Vid det här laget kanske ni kan gissa er till att upprinnelsen till allt detta är att Naturvetarna representerar en grupp som Kommunal också gör anspråk på. Djursjukskötare är en ny legitimerad profession på arbetsmarknad med en treårig akademisk utbildning. För oss är det självklart att djursjukskötare har en akademisk utbildning och eftersom Naturvetarna sedan lång tid tillbaka representerar andra grupper inom djursjukvården, såsom exempelvis biomedicinska analytiker anser vi att vi har goda möjligheter att representera professionen.