Om slapp journalistik och den svenska modellen

Min dotter och son, 7 och 10 år, reagerar alltid på samma sätt när jag ska försöka förklara vad jag arbetar med och till slut landar i att förklara vad ”facket” och den svenska modellen är på ett otroligt enkelt sätt. De brukar nämligen framförallt reagera på och fråga mig om man får säga ”facket”, då de båda känner till den engelska betydelsen av ett ord som låter snarlikt. Förutom det brukar de inte vara så intresserade och glömma bort diskussionen lika fort som de frågat (som sig bör!). Men att jag landar i att försöka förklara på ett väldigt basalt sätt för mina barn, när verkligheten kring den svenska arbetsmarknaden är lite mer komplicerad, är inte samma sak som att media kan köra med samma förenklingsmodell.

Efter skriverierna om Kommunal för ett tag sedan fick jag kännedom om att medias förenklingar att använda begreppet ”facket” i var och varannan artikel hade föranlett att Naturvetarna blivit kontaktade av ett par medlemmar som ville gå ur Naturvetarna,,,pga av ett annat fackförbunds affärer?! Jag blev smått chockad för jag tänkte att man måste väl kunna förstå att det inte finns något likhetstecken mellan dessa affärer och Naturvetarna? Men när jag började tänka mer på det och utanför min snäva box som arbetandes på ett fackförbund, och djupt insnyltad i denna värld, kan jag förstå att man går på medias bild. Inte minst då journalister i någon mån anses vara en av grundpelarna i en demokrati, då de är en garant för opartisk information till alla medborgare i det demokratiska samhället. Det är i alla fall så de teoretiska resonemangen kring medias roll i ett demokratisk samhälle brukar föras.

Vår förbundsordförande, Ivar de la Cruz, gick också ut på vår hemsida för att visa att Naturvetarna har rent mjöl i påsen. Även Juseks förbundsordförande skrev en debattartikel i Folkbladet om att hela affären med Kommunal hanterats bedrövligt av media i sina grova förenklingar i torsdags i förra veckan. Utbildning är alltid bra tänkte jag och om media inte gör sin uppgift får väl arbetsmarknadens parter ta tag i frågan. Blev därför smått bedrövad när jag läste den här debattartikeln i Dagens Nyheter dagen efter av arbetsgivarorganisationen Svensk Handel. Varför bedrövad? Jo, därför att Svensk Handel skriver ”facket” om sin motpart Handelsanställda förbund och talar i svepande generaliserande termer om ”facket”. ”Facket” tillskrivs egenskaper som stämmer in på vissa fackförbund (kanske Handelsanställdas förbund, vad vet jag?) men inte på andra; om till exempel hur man ställer sig till ingångslöner, löneökningar med mera och huruvida dessa ska förhandlas kollektivt eller inte. Man behöver inte gå in på detaljer men det är kanske än mer bedrövligt att en av arbetsmarknadens parter själva faktiskt i viss mån förminskar sina motparter. Varför inte genom hela artikeln föra en dialog med den organisation som man också förhandlar med, Handelsanställdas förbund, istället för att generalisera, förminska och prata ”facket”?

Det är lite som den läsebok min son har i skolan, Varg nosar och jagar, som är ett skolmaterial framtaget av Svenskt Näringsliv för mellanstadiet om ekonomi och företagande. Jag har egentligen ingenting att invända mot att min son lär sig en hel del om entreprenörskap (även om ordet indoktrinering hela tiden svävar i mitt huvud varje gång vi sitter med läsläxan) vad jag däremot kan ha invändningar emot är att det inte pratas den svenska modellen överhuvudtaget…och då tillkommer ändå avlönad personal till den tidning (Varg) som ett par barn startar i boken. Men man kanske ändå någonstans får vara tacksam för att denna del har hoppats över och att det inte skrivs i svepande och generella termer om ”facket”. Skrämmande är det ändå att många som går ut gymnasiet i Sverige har en bristande arbetsmarknadskunskap, då de kanske inte vet vad som är viktigt att försäkra sig om i sitt kommande arbetsliv. Media hjälper som sagt inte dessa vilsna ungdomar på traven heller genom svepande generaliseringar.

Min syn på media och journalistik har nog varit alltför naiv börjar jag att inse och det är väl helt enkelt upp till fackförbund att själva försöka nå igenom mediebruset för att informera om sin egen verksamhet och att bidra till den allmänna arbetsmarknadskunskapen. Däremot är det väl tveksamt om alla ska ge sig in i att författa skolmaterial…då det inte känns som kärnverksamheten i ett fackförbund och om alla fackförbund kollektivt (även om man inte använder begreppet ”facket”) kan lära sig något av de senaste tidens skriverier är det väl just detta. Kärnverksamheten och medlemsnyttan måste alltid självfallet stå i fokus i all verksamhet som bedrivs i ett fackförbund! Så är det för Naturvetarna och så ska det också självfallet förbli. Om inget annat så är medlemsnyttan i det här blogginlägget kanske detta: det här är Naturvetarna!

Ingen mer träda, det är dags att prata jord till bord!

Man brukar tala om att jorden ligger i träda när den ligger obrukad. Att något ligger i träda är också ett uttryck som känns aktuellt för egen del när det gäller naturvetarbloggen. Under hösten har mitt arbete fokuserat mest på internt arbete varför bloggandet och mycket annan extern kommunikation legat i just träda. Men nu är det dags att öppna en fåra för att återigen börja så i denna kommunikationskanal. Vad som blir produkten, eller skörden om man så vill, är som alltid höljt i dunkel. Men som av en händelse tänkte jag i alla fall skriva på temat från jord till bord, vilket ju känns träffande i sammanhanget.

Det har nämligen hänt en del saker på temat från jord till bord på sistone. Dagen innan julafton fick Naturvetarna en debattartikel publicerad i DN om djurskyddet. Att vi som fackförbund uppmärksammar att man gör neddragningar i en redan utsatt verksamhet, där arbetsmiljön lämnar en del i övrigt att önska, är självklart. Att det blev en debattartikel kan man däremot se på olika sätt. Positivt, eftersom det minskade anslaget till djurskyddet på länsstyrelsen och de direkta konsekvenserna för djurskyddsinspektörer samt de indirekta för kontrollerna blev belysta i en kanal där många (förhoppningsvis även politiker) tar del av det. Negativt, eftersom förbundet mycket hellre hade haft en direkt dialog med näringsdepartementet om neddragningen. Departementet valde dessvärre att hålla sin dörr stängd.

Utspelet fick också mest ros men även en del ris från medlemmar samt från organisationer som är engagerade i dessa frågor. Framförallt riset är oerhört värdefullt. Skulle vi skriva artiklar som går helt obemärkta förbi skulle det verkligen finnas fog för oro och inte leda frågan framåt. En debattartikel är alltid tillspetsad, kan lätt uppfattas som alltför hårt vinklad och är tänkt att väcka just…debatt.  Är man insatt i frågan, emotionellt engagerad och inte håller med i huvudtesen kan det lätt hända att man läser in saker som inte står skrivet. I andra fall läser man inte mellan raderna men tycker ändå att det är helt uppåt väggarna. Oavsett vad är diskussionen som följer oftast väldigt givande och utvecklande för alla parter, då olika argument och infallsvinklar lyfts.

Själv tyckte jag att det var skönt att få in i artikeln att ”Naturvetarna känner sig trygga i att djur i Sverige, såväl i primärproduktion som husdjur, i stort har det väldigt bra i jämförelse”. Det kändes som en seger att få in detta i en debattartikel där man skriver om brister i djurskyddet, även om det är kontrollorganisationen som avses (eftersom tesen inte hålls helt renodlad för de som inte är insatta i frågan då man säger att djuren faktiskt har det bra). Det mervärde som det svenska djurskyddet är en garant för måste däremot kunna beläggas genom att kontrollorganisationen fungerar på ett tillfredsställande sätt, det är till gagn för alla. Hur djuren de facto har det och hur kontrollorganisationen fungerar är med andra ord två helt olika saker. De reaktioner som jag fick där man anser att  jag skrivit att djuren i Sverige lider och att Naturvetarna inte vill ha en levande landsbygd anser jag (som ytterst partisk i frågan) därför är en misstolkning. Ändå ledde detta som sagt till väldigt intressanta diskussioner.

Ovanstående resonemang kanske låter som någon typ av försvarstal men det är det inte. Naturvetarna skulle välja samma väg och författa artikeln på samma sätt om vi stod inför samma val igen. Men för att ändå inte släppa denna boll helt blev jag lite paff när jag såg det här inlägget i ATL – Lantbrukets Affärstidning. Främst då detta inlägg tillskriver Naturvetarna egenskaper och åsikter vi inte har. Vi har skrivit en replik som ATL också publicerat. Här är slutklämmen. ”Slutligen anser Naturvetarna att det är berikande att ha vitt skilda åsikter i en debatt som för frågan framåt. Däremot är det helt förkastligt när man som i det här fallet försöker rättfärdiga att djurskyddsinspektörer utsätt för hot och våld genom att hänvisa tillbaka till inspektörer/myndighetsutövningen. Det är ett ytterst obehagligt sätt att resonera. Man kan diskutera inspektörers tolkning av lagen, bemötande och myndighetsutövning men aldrig i samma andetag som man försöker rättfärdiga hot och våld mot inspektörer. Det för inte frågan framåt, är en farlig väg att gå och är en dörr som inte borde ha öppnats i denna diskussion.”  Rent pressetiskt är det faktiskt fullständigt bedrövligt av ATL att ta in ett inlägg som innehåller sådana skrivelser anser jag.

Precis när Naturvetarnas replik publicerades kom ett nytt inlägg i ATL där vi tillskrivs att ”synes ingå i en riksomfattande kampanj i riks- och lokalmedier, tidningar och radio mot den svenska julgrisen och för djurskyddsinspektörer.” Jo, jag tackar jag. Stora ord minsann…samtidigt som den riksomfattande kampanj (som vi alltså inte känner till något om och inte ingår i för att förtydliga) som det hänvisas till återigen är baserad på att man läser in vad man själv vill och läser mellan raderna. Men ATL publicerar samtidigt väldigt mycket artiklar, varför det kanske inte blir helt genomtänkt alltid (?!). Bland annat dök denna om hur Livsmedelsverket misstänker fiffel med ursprungsmärkningen på kött upp i måndags. Bra jobbat av inspektörerna! Det är riktigt bra att sådana här saker uppdagas, inte minst för alla som har rent mjöl i påsen. En sak jag hört ryktas om tidigare som också nämns i artikeln är hur mycket detta fusk omsätter och vilka som misstänks vara involverade. Interpol misstänker att italienska maffian och välkända nätverk är involverade samt att den ”falska maten” beräknas omsätta cirka 400 miljarder kronor per år. 400 MILJARDER!!! Det är svindlande summor, vilket väl också är förklaringen till att maffian och terrornätverk är involverade. Smått chockerande läsning hur som.

I måndags var det också sista dag att svara på remissen Avgifter i Livsmedelskontrollen – Förslag på en mer effektiv avgiftsfinansiering. I denna rapport föreslås och diskuteras många intressanta saker, inte minst den ”finska modellen” och att det måste blir mer av kommunal samverkan inom livsmedelskontrollen när så krävs. Naturvetarna valde att inte yttra sig över remissen då vi har en annan plan som ligger och gror i myllan i mitt huvud (och andras) och ska till (tangent)bordet inom kort. Men det är inte allt utan i tisdags hölls Jordbruksverkets årliga djurskyddskonferens. Här kan man se hela konferensen i efterhand på youtube. Själv följde jag med stort intresse landsbygdsminister Sven-Erik Buchts tal på konferensen (det ligger i slutet på klippet för den som vill titta i efterhand). Dessvärre var det inte mycket nytt under solen även om symbolvärdet av att ministern kommer och talar på konferensen inte bör underskattas och att andemeningen i hela talet fokuserade på ”från jord till bord” är givet med tanke på vad det här inlägget har fokuserat på…

Vilken väg blir det för svenskt djurskydd?

Under de senaste veckorna har Naturvetarna besvarat två remisser med koppling till det svenska djurskyddet. Den ena med fokus på hur Sverige ska uppnå en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring och den andra med förslag på att polisens uppgifter på djurområdet ska flyttas till länsstyrelsen. I svaren på båda dessa remisser har Naturvetarna framhållit att det svenska djurskyddet är värt att värna. Här kan du läsa svaret på konkurrenskraftsutredningen och här kan du läsa det andra remissvaret.

Att urvattna skyddet för att öka Sveriges möjligheter att exportera kött eller för att underlätta för polisen är inget som förbundet tillstyrker. Även om detta inte är huvudsyftet med att till exempel se över djurskyddslagstiftningen utifrån ett konkurrensperspektiv så sänder det sådana signaler. När det gäller att flytta uppgifter från polisen till länsstyrelsen inom djurområdet sänder man också signaler om att man i någon mån nedmonterar på området, även om det inte heller i detta fall är det övergripande syftet. Att arbetsmiljön dessutom med stor sannolikhet kommer att bli än sämre för djurskyddsinspektörerna, när polisen tar sin hand från dessa frågor, är något som vi inte kan ställa oss annat än väldigt negativa till.

Sverige har en komparativ fördel gentemot andra länder i att vi har ett gott djurskydd och detta är något man bör värna om. Dessutom har Naturvetarna i svaret på dessa två remisser påtalat att för att djurskyddskontrollen ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är rättssäker, likvärdig och resurseffektiv. Inspektörers arbetsmiljö måste självfallet också vara fri från jäv, hot och våld (vilket våra undersökningar visat inte är fallet i dagsläget). Då alla dessa aspekter inte uppfylls med nuvarande huvudmannaskap har Naturvetarna lyft att en separat utredning borde tillsättas som tittar på organisationsfrågan. Vi tror nämligen att om man vill åstadkomma en signifikant större effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet i djurskyddet måste hela kedjan (organisationen) för djurskyddet ses över.

Apropå detta med att djurskyddet är en svensk konkurrensfördel som bör värnas publicerades igår en ledare i Hallands Nyheter på temat. Frågan för ledaren är varför djurplågare kan slippa undan, trots att vi i Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagstiftningar? I ledaren uttrycks också att värnandet av den kvalitetsstämpel som ett gott djurskydd innebär självfallet bör vara en naturlig del av den nationella livsmedelsstrategi, som också är kopplad till Konkurrenskraftsutredningen slutbetänkande, som regeringen nu arbetar fram.

Positivt att fler ser på svenskt djurskydd ur samma infallsvinkel som vi. Svenskt djurskydd är värt att värna och det är viktigt att lagen efterlevs på ett bra sätt, vilket Hallands Nyheter har uppmärksammat inte är fallet. Som sagt, organisationen kring djurskyddet har stor betydelse för hur likvärdigheten, rättssäkerheten och efterlevnaden av lagstiftningen blir i slutändan. Ett annat positivt besked fick vi för en dryg månad sen då regeringen skickade ett förslag till lagrådet som innebär att svensk djurskyddslag ska gälla vid offentlig upphandling. Samtidigt pågår förhandlingar kring handelsavtalet TTIP mellan EU och USA som skulle kunna få negativa konsekvenser för djurskyddet i Europa. Något som Jens Holm (V) skrev på SvDs debattsidor om för ett par veckor sen.

Svenskt djurskydd är inne i något av ett vägskäl, det är mycket parallella skeenden och hjulen snurrar snabbt för tillfället. Jag hoppas på att vägen blir den som Naturvetarna förespråkar, nämligen att regeringen driver på att det på EU-nivå ska vara hårdare lagstiftning/likvärdig tillämpning, att svensk offentlig livsmedelsupphandling ska ställa hårdare djurskyddskrav och att svenskt djurskydd har en ändamålsenlig organisation för kontrolluppdraget. Risken är dock överhängande för att det kan bli precis tvärtom om man luckrar upp den svenska djurskyddslagstiftningen och om TTIP leder till att amerikanska köttproducenter kan konkurrera ut svenska och europeiska producenter med dålig djurvälfärd.

Jag var i Almedalen i förra veckan och något förvånande var det inte alls lika mycket fokus på djurskyddsfrågorna som under förra året. Iofs föregick ju förra årets Almedalen det så kallade supervalåret och utifrån händelser på våren hade djurskyddet också hamnat i fokus lagom till att seminarier inför veckan började planeras. Delvis tror jag också att en anledning till att det inte var lika mycket fokus på djurskyddsfrågor i år är att frågan faktiskt redan är på tapeten hos många politiker. Att det inte var lika mycket fokus på dessa frågor kan således också tolkas positivt som jag ser det. Det är som sagt mycket som händer just nu och Sverige står inför ett vägskäl.

Naturvetarna är på det klara med vad vi tycker och hoppas att regeringen gör sitt bästa för att se till att det är den ”positiva” linjen kring det svenska djurskyddet som följs.

Reflektioner från utkanten av storstaden

Nu lånade jag rubriken här ovan från en svensk rapgrupp men jag hoppas att de inte missminner för det känns träffande för detta alster jag tänkt författa från…Almedalen. Att hävda att Visby är utkanten av Stockholm kanske någon har en invändning mot men just där jag sitter känns det som att jag sitter i en förort till vår huvudstad. Hur då kanske du tänker? Jo, jag har just slagit mig ner framför ett 60-talshus som skulle kunna ligga i en Stockholmsförort men främst är det för att det på de senaste minuterna bara har gått förbi folk som jag känner och som bor i Stockholm. Men nog om rubriken, det var inte det jag tänkte skriva om utan mera lite olika reflektioner.

Jag skulle egentligen ha gått på seminariet ”Vad händer med jobben när datorerna arbetar åt oss?” för ett tag sedan men var tvungen att ändra mina planer för att istället arbeta med en sak på min…dator. Lite paradoxalt. Man kan väl säga att som utredare på Naturvetarna är man inte riktigt där än vad det gäller datoriseringen i samhället.

En annan fråga som många seminarier har behandlat har varit hur långt vårt arbetsliv ska vara framöver, utifrån ett pensionsperspektiv (hur länge måste vi jobba för att det ska gå ihop såväl samhällsekonomiskt som på det individuella planet) men också utifrån hur man ska kunna växla karriär. Panelerna har mest bestått av personer som befinner sig närmare pensionen snarare än långt ifrån den, för att uttrycka sig lite diplomatiskt. Det kan man uppleva som problematiskt, då de representerar experterna på dessa frågor, men min spontana reflektion kring dessa experter är att de alla sett oerhört fräscha, hälsosamma och vältränade ut. Dessa tjänstemän har verkligen gett sken av att det är fullt möjligt att arbeta längre upp i åldrarna för den som så vill. Age is but a number!

Innovation står också högt på agendan och att höra ledamöter i utbildningsutskottet prata om att samverkan och forskning inom främst life science och kring frågor om klimathotet (sagt på seminariet ”Allt man kan göra av olja kan man göra av trä”) är positiva signaler för Naturvetarna. Samtidigt konstaterade en av paneldeltagarna på sagda seminarium att ”Samverkan vill alla ha, det är lite som fred på jorden. Men vem tar ansvar för det?” Lite så är det ju, det pratas ofta vitt och brett om samverkan mellan akademi och näringsliv men ”talk is cheap”.

Till och med att göra utredningar kan ibland vara ganska verkningslöst…iaf om man sedan inte gör något med dem. Nu ska jag iväg och fråga Åsa Romson varför regeringen har varit helt tyst sedan Miljömyndighetsutredningen, som konstaterar stora brister i miljötillsynen, kom tidigare i våras. Det ska bli väldigt intressant att höra vad/om regeringen har något på gång för att hantera de problem som utredningen lyft…

Svenskt djurskydd – vet den ena handen vad den andra gör?

I DN idag skrivs det om att djurskyddet kan bli krav vid upphandling. För igår fattade nämligen regeringen beslut om ett lagförslag om all offentlig upphandling i Sverige. En konsekvens av förslaget är att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla vid upphandling. Äntligen! Naturvetarna har drivit den här frågan under lång tid och det är ett väldigt positivt besked.

Samtidigt på ett departement inte så långt därifrån (vi kan kalla det för justitiedepartementet) sitter man och väntar på remissvar på utredningen Med fokus på kärnuppgifterna – En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Nu ska jag inte föregripa Naturvetarnas remissvar men det som framstår som ytterst tydligt i denna remiss är att det verkar som att Polismyndighetens förmåga att hantera uppgifter på djurområdet handlar om organisation. Det har alltså noll och intet att göra med resurser som det framstår i utredningen.

De Polismyndigheter i olika län som har en god organisation har absolut inga problem med att klara av de uppgifter som åligger dem med avseende på djurområdet (de kopplar det inte ens till att vara en fråga om resurser). När det gäller kärnuppgifter så är det ju de facto också så att Polismyndigheten har våldsmonopol i ett samhälle. Därför gör det stor skillnad för djurskyddsinspektörer, som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning, att Polismyndigheten har kvar sin roll inom djurområdet (även på de områden som inte specifikt rör just detta våldsmonopol). Signalvärdet av att Polisen även fortsatt har samma roll inom djurskyddet ska inte underskattas, speciellt i ett skede där inspektörerna som sagt ofta har en ohållbar arbetsmiljö.

Och där kanske jag trots allt avslöjade ungefär vad som kommer att stå i vårt remissvar men det går knappast att ha någon annan inställning då hela direktivet till utredningen är ett feltänk. Man har fokuserat på att utreda en fråga som en resursfråga som egentligen är en organisationsfråga. Det är faktiskt två helt olika saker men det kanske finns någon logik även i detta då det som sagt föreligger som att den ena handen inte vet vad den andra gör när det gäller svenskt djurskydd heller. Är det någon som på fullaste allvar kan tro att Polismyndigheten kommer att bli väldigt mycket mer effektiv för att vissa uppgifter på djurområdet lyfts bort? Riskerna att arbetsmiljön för djurskyddsinspektörer ska bli än sämre (vilket i sin tur så klart får effekter på djurskyddskontroller) är däremot överhängande.

Nej, för att det ska bli någon ordning på torpet ska självfallet den uttalade målsättningen med att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla i offentlig upphandling också åtföljas av att inga signaler skickas om att man gör några eftergifter/försämringar som kan äventyra implementeringen av sagda lagstiftning.