Är EU ett hot mot den svenska modellen?

Igår möttes partiledarna för riksdagsdebatt om det stundande Europaparlamentsvalet.  Eftersom EU-frågorna lyst med sina frånvaro i media hela våren och politikerna verkat måttlig intresserade när de någon gång fått en fråga om europapolitiken var mina förväntningar lågt ställda. Jag väntade mig en lite segdragen, i bästa fall ljummen, debatt. Men tji fick jag! Under de dryga fyra timmar som debatten pågick hann partiledarna elda upp sig själva (och mig!) flera gånger och det blev tydligt att EU inte bara är den ”byråkratfråga” som unionen ibland (felaktigt)  reduceras till.  EU-politik handlar till mycket stor del om värderingar.

En av frågorna som verkade engagera partiledarna allra mest var frågan om rörligheten och arbetsrätten. Det är nämligen inte givet att kraven på borttagna hinder bara får positiva effekter. För vad händer egentligen med den svenska modellen och tron på att villkoren på arbetsmarknaden hanteras bäst av parterna själva (arbetstagarna och arbetsgivare) när detta krockar med större delen av övriga Europa, där minimilöner är normen och de fackliga rättigheterna är svaga? Statsminister Fredrik Reinfeldt betonade visserligen flera gånger  vikten av goda arbetsvillkor och betydelsen av den svenska modellen, men han hade samtidigt  svårt att svara på en del av oppositionens kritik. Inte minst blev frågan om svenska arbetsgivares missbruk av visstidsanställningar utan ett bra svar. När Socialdemokraternas Mikael Damberg (ersättare för Stefan Lövfén som pga att han inte sitter i riksdagen inte får delta i riksdagsdebatter) frågade vad regeringen tänker göra åt att man än en gång blivit anmäld av EU-kommissionen för att inte göra något åt situationen med tidsbegränsade anställningar snurrade Reinfeldt in sig i ett lite märkligt resonemang om att arbetsmarknaden behöver visstidsanställningar och att både fackföreningar och opposition är naiva som inte inser det. Well… jag tror nu att det är ganska få som skulle argumentera för ett totalförbud av visstidsanställningar. Det är klart att man måste kunna tidsanställa människor i tider av stor belastning eller för specifika projekt. Vad Naturvetarna (liksom de flesta fackliga organisationer som uttalat sig i frågan) vänder oss mot är inte bruket av visstidsanställningar – det är missbruket av dem.

Även om rörligheten och arbetsrätten onekligen fick igång partiledarna så tror jag det är tveksamt om det är detta som kommer att avgöra Europaparlamentsvalet. Frågan anses nog vara lite för… byråkratisk. Å andra sidan finns ingen annan given valfråga och nu börjar det dra ihop sig. Om 17 dagar är det dags för val.

Sofie Andersson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.