Vilken väg blir det för svenskt djurskydd?

Under de senaste veckorna har Naturvetarna besvarat två remisser med koppling till det svenska djurskyddet. Den ena med fokus på hur Sverige ska uppnå en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring och den andra med förslag på att polisens uppgifter på djurområdet ska flyttas till länsstyrelsen. I svaren på båda dessa remisser har Naturvetarna framhållit att det svenska djurskyddet är värt att värna. Här kan du läsa svaret på konkurrenskraftsutredningen och här kan du läsa det andra remissvaret.

Att urvattna skyddet för att öka Sveriges möjligheter att exportera kött eller för att underlätta för polisen är inget som förbundet tillstyrker. Även om detta inte är huvudsyftet med att till exempel se över djurskyddslagstiftningen utifrån ett konkurrensperspektiv så sänder det sådana signaler. När det gäller att flytta uppgifter från polisen till länsstyrelsen inom djurområdet sänder man också signaler om att man i någon mån nedmonterar på området, även om det inte heller i detta fall är det övergripande syftet. Att arbetsmiljön dessutom med stor sannolikhet kommer att bli än sämre för djurskyddsinspektörerna, när polisen tar sin hand från dessa frågor, är något som vi inte kan ställa oss annat än väldigt negativa till.

Sverige har en komparativ fördel gentemot andra länder i att vi har ett gott djurskydd och detta är något man bör värna om. Dessutom har Naturvetarna i svaret på dessa två remisser påtalat att för att djurskyddskontrollen ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är rättssäker, likvärdig och resurseffektiv. Inspektörers arbetsmiljö måste självfallet också vara fri från jäv, hot och våld (vilket våra undersökningar visat inte är fallet i dagsläget). Då alla dessa aspekter inte uppfylls med nuvarande huvudmannaskap har Naturvetarna lyft att en separat utredning borde tillsättas som tittar på organisationsfrågan. Vi tror nämligen att om man vill åstadkomma en signifikant större effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet i djurskyddet måste hela kedjan (organisationen) för djurskyddet ses över.

Apropå detta med att djurskyddet är en svensk konkurrensfördel som bör värnas publicerades igår en ledare i Hallands Nyheter på temat. Frågan för ledaren är varför djurplågare kan slippa undan, trots att vi i Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagstiftningar? I ledaren uttrycks också att värnandet av den kvalitetsstämpel som ett gott djurskydd innebär självfallet bör vara en naturlig del av den nationella livsmedelsstrategi, som också är kopplad till Konkurrenskraftsutredningen slutbetänkande, som regeringen nu arbetar fram.

Positivt att fler ser på svenskt djurskydd ur samma infallsvinkel som vi. Svenskt djurskydd är värt att värna och det är viktigt att lagen efterlevs på ett bra sätt, vilket Hallands Nyheter har uppmärksammat inte är fallet. Som sagt, organisationen kring djurskyddet har stor betydelse för hur likvärdigheten, rättssäkerheten och efterlevnaden av lagstiftningen blir i slutändan. Ett annat positivt besked fick vi för en dryg månad sen då regeringen skickade ett förslag till lagrådet som innebär att svensk djurskyddslag ska gälla vid offentlig upphandling. Samtidigt pågår förhandlingar kring handelsavtalet TTIP mellan EU och USA som skulle kunna få negativa konsekvenser för djurskyddet i Europa. Något som Jens Holm (V) skrev på SvDs debattsidor om för ett par veckor sen.

Svenskt djurskydd är inne i något av ett vägskäl, det är mycket parallella skeenden och hjulen snurrar snabbt för tillfället. Jag hoppas på att vägen blir den som Naturvetarna förespråkar, nämligen att regeringen driver på att det på EU-nivå ska vara hårdare lagstiftning/likvärdig tillämpning, att svensk offentlig livsmedelsupphandling ska ställa hårdare djurskyddskrav och att svenskt djurskydd har en ändamålsenlig organisation för kontrolluppdraget. Risken är dock överhängande för att det kan bli precis tvärtom om man luckrar upp den svenska djurskyddslagstiftningen och om TTIP leder till att amerikanska köttproducenter kan konkurrera ut svenska och europeiska producenter med dålig djurvälfärd.

Jag var i Almedalen i förra veckan och något förvånande var det inte alls lika mycket fokus på djurskyddsfrågorna som under förra året. Iofs föregick ju förra årets Almedalen det så kallade supervalåret och utifrån händelser på våren hade djurskyddet också hamnat i fokus lagom till att seminarier inför veckan började planeras. Delvis tror jag också att en anledning till att det inte var lika mycket fokus på djurskyddsfrågor i år är att frågan faktiskt redan är på tapeten hos många politiker. Att det inte var lika mycket fokus på dessa frågor kan således också tolkas positivt som jag ser det. Det är som sagt mycket som händer just nu och Sverige står inför ett vägskäl.

Naturvetarna är på det klara med vad vi tycker och hoppas att regeringen gör sitt bästa för att se till att det är den ”positiva” linjen kring det svenska djurskyddet som följs.

Share

Tydliga signaler krävs kring hot och våld i offentlig sektor

Tjänstemän på myndigheter hotas varje dag. Det är rubriken på en artikel som publicerades i DN igår. En väldigt talande och samtidigt djupt problematisk rubrik. Man har tittat närmare på antalet rapporterade fall av hot och våld vid fem myndigheter; Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogden, Migrationsverket och Skatteverket. Det man finner i DNs undersökning är att Kronofogden och Arbetsförmedlingen är särskilt utsatta.

Precis som konstateras i artikeln är detta inte bara en fråga om arbetsmiljö utan också en fråga om demokrati. Med anledning av detta anordnade Naturvetarna tillsammans med ett par andra förbund ett seminarium på temat för ett par veckor sen. Seminariet kallade vi för ”Hot och våld på jobbet – Ett hot mot demokratin?”. Under seminariet var de flesta rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän inom offentlig sektor är mycket problematiskt och att detta är något man måste ta tag i. Däremot var inte de politiker som var på plats helt med på frågeställningen för seminariet och var inte beredda att ställa helhjärtat upp på att det de facto är ett hot mot demokratin. Jag håller inte med!

Mot bakgrund av vad våra kartläggningar har visat om arbetsmiljön för våra inspektörer anser jag att det verkligen är ett hot mot demokratin. Bombdådet mot Rättscentrum i Malmö i förra veckan och bombhoten mot tingsrätter bekräftar denna bild. Men det är som sagt dessvärre bara toppen på isberget och ett symptom för en sjukdom som är vida utspridd i Sverige idag. DNs artikel igår bekräftar också bilden och i nästa vecka stänger vår löneenkät där vi har följt upp problematiken med hot och våld hos våra medlemsgrupper. Jag ska absolut inte föregripa vad som kommer att bli resultatet av frågorna om hot och våld i vår enkät…men jag är dessvärre helt övertygad om att denna bild kommer att bekräftas ytterligare en gång.

Det är hög tid att man från regeringshåll skickar tydliga signaler om att det är dags att ta tag i detta! Jag vet, det kanske är mycket att begära utifrån den parlamentariska situation Sverige befinner sig i för närvarande men samtidigt borde detta verkligen inte vara en fråga där det bör råda något partipolitiskt käbbel överhuvudtaget. Man behöver inte ens vara överens om att det är ett hot mot demokratin (även om det vore tacknämligt) men däremot måste alla signaler om det otroligt utbredda arbetsmiljöproblem som detta är inom offentlig sektor tas på allvar.

Tid att agera!

Share

En ohållbar arbetsmiljö inom djurskyddet bekräftas återigen

En undersökning som Sveriges veterinärförbundet publicerat bekräftar och förstärker den bild av hot och våld som Naturvetarna tidigare målat upp kring djurskyddet på Länsstyrelsen. Rapporten visar att 45% av de veterinärer som besvarat enkäten har utsatts för hot i sitt arbete. Och drygt var tionde har utsatts för våld. Siffran kring våld var på ungefär samma nivå i den rapport kring arbetsmiljön för inspektörer som Naturvetarna publicerade 2013. Däremot svarade än fler av djurskyddsinspektörerna att de hade utsatts för hot, hela 70 procent.

Detta är naturligtvis en helt oacceptabel arbetssituation och med stöd i två av varandra oberoende undersökningar, Naturvetarnas och Sveriges veterinärförbunds, är det nu dags att detta följs upp på allvar med arbetsgivarna. Speciellt mot bakgrund av att Arbetsmiljöverket redan 2010 uppmärksammade den utsatta situationen för djurskyddsinspektörer och veterinärer och i ett brev till länsstyrelserna krävde en skärpning. Har situationen på länsstyrelserna förbättrats sedan 2010? Säkerligen, mycket har hänt och larmsystem och nya rutiner har tagits fram på många håll. Men det går alldeles för sakta, det bekräftar dessa två undersökningar. Det är en ohållbar situation!

Share

Näthatet flyttar fram de samhällsmoraliska gränserna IRL

Naturvetarna släppte i början av sommaren en rapport om arbetsmiljön för ett par av våra professioner. Rapporten fick stor uppmärksamhet i media men också bland ett nätverk av individer som har starka åsikter om en myndighetsutövning i Sverige, som en av professionerna i rapporten arbetar med.

Åsikter har naturligtvis alla rätt till i ett demokratiskt samhälle, det är rentav en nödvändighet för att ha en levande demokrati. Men dessvärre inkom ett flertal kommentarer till naturvetarnas webbplats som var starkt färgade av en underton av hat, förakt och aggressivitet (märk väl att det dock inte var alla kommentarer). Inte sällan insinuerades det också att professionen i fråga har sig själv att skylla för sin ohållbara arbetsmiljö. I andra fall insinuerade man inte ens utan pratade om orsak – en inkompetent yrkeskår – och verkan – hot och våld.

När en kollega refuserade ett sådant inlägg för publicering på vår hemsida, i enlighet med Naturvetarnas policy för kommentarer på webben, blev hon angripen via mejl som sedan lades ut tillsammans med hennes namn och bild på en blogg. Mejlet försökte förminska min kollega genom insinuationer om hennes bristande kompetens och ett väldigt underligt resonemang om att hon nu ligger under en unken filt och gömmer sig på golvet.

Tyvärr är detta bara ett kvitto på hur det ibland fungerar. Du gillar inte vad en individ tar för beslut i sin yrkesutövning för att det inte faller dig i smaken, trots att det i detta fall har sin grund i en policy och i andra fall kan ha sin grund i föreskrifter och lagar. Du kan då helt fritt angripa dennes kompetens, insinuera både det ena och andra och publicera det på nätet…eller!?

Att det dessutom är en yngre kvinna som utsätts för detta och inte jag (den äldre mannen) som har skrivit rapporten, är tyvärr heller ingen slump. De av våra professioner som angrips häftigast på nätet är kvinnodominerade. Hur har vårt samhälle blivit så här? Du kan ogilla, misstro och rentav känna ett djupt förakt baserat på någon upplevelse som du eller någon annan har haft. En myndighetsutövning har till exempel ägt rum och den som blev föremål för denna tyckte inte att det gick rätt till. Denna individ kan då känna sig förfördelad, kränkt och orättvist behandlad.

Men frågan är om det ger en individ rätt att sprida hat på nätet baserat på detta? Det är knepigt när det gäller den lagliga aspekten och därför välkomnar jag verkligen den bok som Institutet för juridik och internet släpper idag om näthat. Boken är tänkt att fungera som en sorts manual för den som tror sig ha blivit utsatt för brottsligt näthat. Näthat kan alltså vara brottsligt då man kan göra sig skyldig till förtal, förolämpning, ofredande eller olaga hot. Det är naturligtvis allvarligt nog men minst lika allvarligt är att näthat samhällsmoraliskt är helt förkastligt.

Näthat leder till ett samhällsmoraliskt förfall och att gränserna för vad vissa individer anser är ok att göra In Real Life (IRL) faktiskt också flyttas fram (oavsett de rent lagliga aspekterna). Min starka övertygelse är att det näthat som florerar är en starkt bidragande orsak till att hot- och våldssituationen ser ut som den gör för professionen i vår rapport. Gränserna flyttas fram kring vad vissa individer anser är moraliskt acceptabelt agerande gentemot en individ, en yrkeskår eller en grupp. Att man indirekt pratar om det som sker på nätet som något som inte sker i verkligheten (då det per definition inte är IRL) är problematiskt i sig.

Jag var tveksam till om jag överhuvudtaget skulle ge luft åt dessa haters genom att blogga om det men börjar man tänka i de banorna har näthatarna vunnit… och de får aldrig vinna. Man har all rätt till sina egna åsikter och tankar men samma lagar och samhällsmoral som råder i resten av samhället ska även råda på nätet. Det är inte ok när utvecklingen istället går åt det andra hållet och som medborgare i det här samhället säger jag nu ifrån. Jag accepterar inte näthatet och denna utveckling.

Gör du?

Share

Lämna inte tillsynen vind för våg!

Naturvetarna har precis släppt en rapport om arbetsmiljön för våra inspektörer runtom i landet. Vi organiserar bland annat inspektörer inom miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll på kommuner och inom djurskydd på länsstyrelser. Dessvärre visar vår rapport, som är resultatet av två enkätundersökningar under senhösten 2012, att arbetsmiljön är oacceptabel för våra inspektörer.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut och inom kommunal tillsyn ser man att det skiljer sig mycket åt mellan storlek på kommun (större=bättre och mindre=sämre) samt hur tillsynen är organiserad. Det enda positiva som går att lyfta fram i rapporten är att tillsynen verkar fungera bättre i kommunalförbund, de allra största kommunerna och i kommuner där tillsynsuppdraget har fått en framträdande roll i en egen nämnd och/eller förvaltning för verksamheten.

Det är samtidigt precis detta som är det stora problemet, förutom den ohållbara arbetsmiljön självfallet. Det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs runtom i Sverige och vår undersökning visar detta tydligt i kommuner. Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att exakt samma situation råder för tillsynen på länsstyrelserna. Slutsatsen kan bara bli en enda: tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för den tillsyn som vi granskat.

Naturvetarna anser att situationen är oacceptabel för dessa professioner när det gäller hot och våld. Vi kommer att ställa krav på arbetsgivare att ha en beredskapsplan mot hot och våld på plats som används aktivt. Naturvetarna anser att en arbetsgivare alltid ska anmäla hot och våld som rör arbetet och vi kommer att arbeta för att inspektörer får ett utökat skydd i sin tjänsteutövning. Vidare anser vi att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn inom dessa områden kan uppnås.

Rapporten sammanfattar egentligen på ett väldigt enkelt sätt vad vi har hittat men om man inte orkar läsa hela rapporten kan man istället läsa denna debattartikel i UNT där vi har komprimerat våra fynd och slutsatser ytterligare.

Share