Undermålig information vilseleder vid val till utbildning

Idag släppte Saco en rapport om svårigheten att välja utbildning efter kvalitet. En slutsats som jag tror att de flesta kan hålla med om. Än värre blir det eftersom det inte bara är kvaliteten som det är svårt att få grepp om. En sådan sak som var de som gått utbildningen tidigare arbetar med är sällan något som lärosätena informerar om. Just detta var jag kritiskt till redan för när jag började arbeta på Naturvetarna för en si så där 16 år sedan. Jag kom ihåg att jag skrev en ganska vass artikel till vår tidning där jag liknade universitetens information till potentiella studenter vid charterbolagens reklambroschyrer.
Att det ser ut som det gör förvånar mig inte med tanke på det resurstilldelningssystem vi har. Lärosätena är beroende av att locka till sig studenter för att finansiera sin verksamhet. Däremot kan jag tycka att det borde ställas krav på vilken information som alltid ska finnas tillgänglig för dem som väljer utbildning. Det måste ju vara möjligt att göra ett informerat val.
Jag har länge förvånats över att så många utbildningsansvariga verkar totalt ointresserade av vad som händer med deras studenter efter att de lämnat akademin. I en undersökning som Naturvetarna genomförde i maj förra året visade sig t.ex. att 29 procent av de naturvetenskapliga fakulteterna saknade rutiner för alumnienkäter och 38 procent visste inte hur lång tid det tar för deras studenter att få första jobbet. Säg det företag som skulle visa så totalt ointresse för sin egen produkt?

Share

Pengar är inte allt.

…men  i vissa sammanhang kan de vara ganska viktiga. Igår släppte Sveriges Universitetslärarförbund SULF  en ny rapport där de tittar på hur högskolornas ekonomi utvecklats från mitten av nittiotalet fram till idag. Föga förvånande för alla som följt den utbildningspolitiska debatten de senaste åren så finner de att högskolornas kostnader ökat betydligt mer än deras intäkter. Hur stort gapet mellan intäkter och utgifter är varierar mellan olika utbildningsområden. För naturvetenskap och teknik rör det sig om en förändring (alltså av klyftans storlek) från ca 21% till 38% under perioden 2001-2011. Som Håkan Regnér, utredare på Saco konstaterar på Sacobloggen så har det samtidigt skett en minskning av antalet lärarledda undervisningstimmar och studentgrupperna blivit större. Tvärtom mot vad man skulle kunna tro alltså.

Huruvida SULF har rätt i sin slutsats att det är det ökade gapet mellan intäkter och utgifter som är orsaken till den försämring av kvaliteten som vi sett de senaste åren låter jag vara osagt. Klart är dock att kvaliteten har försämrats (andelen lärarledda undervisningstimmar har minskat, studentgrupperna har växt och universitetslärarnas möjligheter att kombinera undervisning och forskning blivit allt sämre). Om vi inte gör någonting så kommer det att få stora konsekvenser både för de enskilda studenterna och för Sverige som kunskapsnation (jag vet att det är ett klyschigt uttryck men det finns faktiskt inget bättre för att beskriva det jag vill komma åt).

För att återknyta till rubriken så är pengar självfallet inte allt här i livet. Men samtidigt är det också en självklarhet att utan tillräckliga, garanterade basresurser så blir det svårt att göra någonting alls. Tycker vi dessutom att svensk utbildning ska hålla toppkvalitet – och det gör vi ju! – så måste måttstocken vara högsta möjliga kvalitet och inte att utbildningen alls blir av…

Från och med 2013 kommer resurstilldelningen till svenska universitet och högskolor till viss del att påverkas av utbildningarnas kvalitet. Om detta leder till att kvaliteten förbättras är omöjligt att sia om men det faktum att kvalitetsbegreppet nu ingår i resurstilldelningssystemet är i alla fall ett steg i rätt riktning. 

Sofie Andersson

Share