Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

Arbetsgivare kan och ska anmäla hot och våld mot tjänstemän

Har just närvarat vid ett seminarium om hot och våld i arbetslivet anordnat av försäkringsbolaget Förenade liv. Vad kan man säga om seminariet då? En sak som framstod som väldigt tydligt är hur rörande överens alla i panelen egentligen var om hur problematiskt detta är. Panelen bestod av: Britta Lejon, Förbundsordförande, ST; Annika Strandhäll, Förbundsordförande, Vision; Johan Pehrson, Riksdagsledamot och ledamot av Justitieutskottet, Folkpartiet; Thomas Bodström, Advokat, Borgström & Bodström Advokatbyrå. Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Tryggare Sverige. Sari Sander, VD, Förenade liv.

Alla dessa människor var rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän har ökat (främst under de senaste tio åren), att det ytterst är ett hot mot demokratin och att något måste göras. Att nätet och sociala medier är en stor orsak till att hoten ökat var man också rörande överens om. – Att agera i affekt och inte tänka igenom konsekvenserna förenklas av att man snabbt kan skicka iväg ett mejl eller lägga ut något på nätet, sade någon i panelen (vem förblir höljt i dunkel då mitt minne nu sviker mig). Man var också rörande överens om att konsekvenserna för den som har hotat/hatat i de allra flesta fall är ringa eller helt frånvarande, vilket självklart påverkar detta på ett negativt sätt.

Däremot gick åsikterna isär när det gällde vad som ska göras och vad grundorsaken till det ökande hotet och våldet mot tjänstemän är. Tillsätt en särskild samordnare för att titta på frågan och se hur vi kan komma åt den organiserade brottsligheten, sade någon. Nej, ingen särskild samordnare är nödvändig då problematiken och lösningarna redan är kända, sade en annan. Gärna en särskild samordnare men organiserad brottslighet är inte det stora problemet, sade en tredje. Där fick vederbörande också medhåll av Margareta Jonsson från Naturvetarnas styrelse som lyfte att det för inspektörer allt som oftast inte är organiserad brottslighet som är det stora hotet (eller i alla fall inte det enda) utan det är privatpersoner. Inte sällan sker det också på nätet.

Arbetsgivarnas ansvar för att hantera situationen togs självfallet upp. Naturvetarna driver i Almedalen (och alltid annars) tesen att en ändamålsenlig organisation för tillsyn är: Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv; Fri från jäv, hot och våld och Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning, Just detta med det förebyggande arbetet och det ansvar som åligger arbetsgivaren kring detta diskuterades flitigt av panelen. En fråga som diskuterades var detta med att arbetsgivaren ska anmäla hot och våld mot tjänstemän.

Vi vet alltför väl från erfarenheter från våra medlemmar att arbetsgivarna ofta drar sig för att göra detta. Ofta säger juristerna på många arbetsplatser att arbetsgivaren inte får anmäla. Det var därför intressant att höra Magnus Lindgren från Tryggare Sverige säga att Försäkringskassan har gått hela varvet kring detta. Juristerna där sade nej till att arbetsgivaren kan göra en anmälan kring hot och våld men efter en lång process anmäler Försäkringskassan alla fall där tjänstemän utsätts för hot och våld. Väldigt intressant! Allt finns dessutom dokumenterat kring hur denna prövning av lagen gick till på Försäkringskassan.

Där har man verkligen något att bygga vidare på som kan göra stor skillnad för Naturvetarnas medlemmar som utsätts för hot och våld men har svaga arbetsgivare på sin sida. Jag och Magnus bytte visitkort och kommer att höras närmare om detta framöver…ett bra seminarium i Almedalen med andra ord.

Share