Blev miljötillsynen bortdribblad?

I förra veckan kom regeringen med vårpropositionen. Jag blev lite konfunderad över en sak. Tiden var dock knapp då jag hade möten hela den dagen och skulle åka bort på internat med jobbet under resten av veckan. Att läsa budgeten lite mer noggrant, och mitt allra djupaste grubblande, fick därför vänta till idag. Har nu suttit och tittat på regeringens budget igen under ett par timmar…och jag är fortfarande lika konfunderad. Var finns klimat- och miljöministerns utlovade resursförstärkningar för ökad effektivitet och rättssäkerhet i miljötillsynen?

För ett par veckor sedan lade miljömyndighetsutredningen nämligen fram sitt slutbetänkande. Utredningen konstaterade brister i effektivitet, enhetlighet, rättssäkerhet och konkurrensneutralitet i tillståndsgivning, tillsyn och tillsynsvägledning och föreslog därför inrättandet av en ny nationell myndighet – Miljöinspektionen. Miljöinspektionens uppdrag skulle i ett första steg vara att hantera tillsyn och tillstånd.

Klimat- och miljöminister Åsa Romson kommenterade förslaget direkt med att tillsynen inte i första hand förbättras genom stora myndighetsreformer. Istället skulle förbättringar åstadkommas i andra sammanhang däribland genom resursförstärkningar. ”Vi avser att återkomma i den frågan i samband med vårpropositionen” sa Romson.

Men var finns dessa åtgärder i regeringens budget? Blev vi politiskt bortdribblade eller har regeringen inte förstått vilka problem tillsynen av miljö, djur och livsmedel upplever i dagsläget? Jag hoppas på det andra även om de problem som lyfts av miljömyndighetsutredningen kring rättssäkerhet och konkurrensneutralitet för näringsidkare inom miljötillsyn borde omöjliggöra detta scenario. Tittar man dessutom på underlag som Naturvetarna har tagit fram kring frågor om jävsproblematik och i hur hög utsträckning förbundets inspektörer är utsatta för hot och våld framstår detta som än mer märkligt. Kan alla dessa underlag, inte minst den statliga utredningens slutbetänkande, ha gått regeringen helt förbi?

Jag ska dock inte dra alltför långtgående slutsatser av detta för det kan ju också vara så att jag har tolkat Åsa Romson fel och att hon kommer att återkomma inom kort i denna fråga. En annan sak som uttalades när slutbetänkandet kring miljötillsynen kom var nämligen att regeringen ”…istället kommer att se över hur vi i annat sammanhang kan åstadkomma förbättringar på detta område.” Jag ser fram emot detta sammanhang och hoppas att sambandet kring resursförstärkningar till tillsynen och vårpropositionen också kan klargöras. Men för att få klarhet i detta (och skapa ett eget sammanhang) kommer Naturvetarna nu att uppvakta klimat- och miljöministern för att diskutera dessa frågor.

Dribblar man (eller tappar bort!?) bollen när man har öppet mål kan nämligen en medspelare vara snäll och passa tillbaka bollen. Man kan få en ny chans! Som en arbetsmarknadspart (medspelare) är det en skyldighet för oss att passa tillbaka bollen till klimat- och miljöministern i det här läget. Målet är vidöppet, det går inte att tolka det på något annat sätt än att något måste göras inom tillsynen och att läget är akut, och att då inte göra något alls/avvakta är inget alternativ.

Share

Kostnaden för kost måste få kosta…

…annars kommer det att kosta mer än vad det smakar.

Det är intressant när parallella spår som man arbetar med på olika sätt sammanfaller. När jag öppnade DN imorse mötes jag av en bild på fläskfilé och rubriken Smittat kött i svenska butiker. Det handlar om att resistenta MRSA-bakterier har hittats i stora mängder i danska och tyska förpackningar med fläskkött. Jag fortsätter bläddra till sidan 6 och DN.Debatt och finner då att dagens debattartikel har rubriken Kostbehandlingar kan spara miljoner i diabetesvårdenI artikeln skriver man att regeringen måste satsa på kostforskning då det är en viktig del i kampen mot flera stora folksjukdomar. ”Nu  behövs statliga medel för att möta framtidens vårdbehov” skriver författarna av artikeln.

Innan jag fortsätter bläddra i tidningen stoppar jag upp och tar mig en funderar på seminariet om Bättre hälsa, vård och omsorg som jag närvarade vid i lördags. Där gick diskussionen nämligen in på att vi inte får glömma det förebyggande arbetet när vi pratar om vården och att vi i högre grad bör tänka mer utifrån hur vi åstadkommer en bättre hälsa i framtiden. Varpå jag omedelbart sände iväg en tanke, och ett twitterinlägg, där jag ställde mig förundrad till att antalet kommundietister under senare år har minskat på totalen i Sverige. Det verkar rimma illa med förebyggande arbete kring kost för en bättre hälsa tänker jag. Jag arbetar med frågan kring kommundietister och skrev senast i augusti ett blogginlägg om saken.

Funderar så smått på om det inte är dags att bläddra vidare i DN när jag plötsligt kommer att tänka på seminariet som jag var på igår Forskning för framtiden. Där var kommande forskningsproposition, som det skrivs om i debattartikeln i DN, naturligtvis det som diskuterades, analyserades och dissekerades på alla ledder och bredder. Vänder så till slut sida i tidningen och hamnar på uppslaget om det danska och tyska köttet som bär på resistenta bakterier. Hamnar småningom på ett stycke som berättar att man i Sverige hittills bara hittat MRSA i ett prov för några år sedan. ”Att bakterien inte fått fäste här beror bland annat på strikta regler för införsel av levande grisar och för djurhållningen. Det beror också på att Sverige har EU:s lägsta användning av antibiotika till djur” skrivs det. Det svenska djurskyddet och även hur kött med dålig djurvälfärd med en hög koncentration av antibiotika på sikt riskerar att göra de som konsumerar det sjuka och ge svårbehandlade infektioner är också frågor jag arbetar med ur olika infallsvinklar. Just den kopplingen skrev jag om i ett blogginlägg i april.

Känner mig rätt färdig med DN och så där lagom nöjd med dagens inventering av tidningen. Går vidare till SvD och det första jag stöter på är en debattartikeln med rubriken Nej, Sverige har inte världens bästa djurskydd. När det gäller rubriken är jag och artikelförfattarna helt överens men det visar sig att de har en helt annan infallsvinkel på djurskyddet än vad jag har. De skriver om att lagstiftningen de facto inte är den bästa i hela världen. Jag däremot driver frågor kring det svenska djurskyddet utifrån organisationsaspekter och arbetsmiljöproblematik med samma motto. Det finns mycket att göra på dessa punkter i det svenska djurskyddet.

Jag känner mig nu lite som Nemo i The Matrix (visst är det så Keanu Reeves karaktär heter?) att jag kan se just The Matrix, alltså se hur allting hänger ihop, i en kort men intensiv känsla av total hybris…innan jag landar igen och inser att jag egentligen inte har åstadkommit någon kännbar förändring kring de frågor jag arbetar med. Bara att ta på sig hängslena och fortsätta kämpa men det är ju kul att det finns andra i samhället som kan hjälpa till att driva frågor framåt som är viktiga för Naturvetarna. Och just som jag börjar landa i mitt trygga, sansade utredar-jag och ska avsluta det här blogginlägget börjar låten Ikaros med Niello spelas på radiostationen som jag lyssnar på där en textrad är ”Vingar utav hybris”…nästan lite läskigt känner jag…och jag vet inte om och i så fall hur jag ska tolka denna symbolik?

Däremot är jag som sagt tillbaka på jorden helt oavsett vad som spelas på radio och kanske är det så att en väg framåt kring de rätt disparata frågor som jag arbetar med och en linje att driva hårt, ur olika infallsvinklar, är att kostnaden för kost måste få kosta…så får vi se hur långt vingarna bär…

Share

Naturvetarna sover aldrig – trots parlamentarisk dvala

Valkampanjandet är till ända, valet är avklarat och vi står med vad media kallar för ett parlamentariskt kaos även om Löfven nu har fått uppdraget att försöka bilda regering. För närvarande råder något av en parlamentarisk dvala. Skönt då att man kan vända sig till Naturvetarna för att bottna i en trygg mylla. Vi är nämligen partipolitiskt obundna och kommer att driva våra frågor med oförtruten styrka och på samma sätt mot regeringen helt oavsett vilken konstellation det blir i slutändan. Med oss vet du vad du får och vi håller vad vi lovar då vi aldrig behöver kompromissa med vår politik. För politik driver vi så klart, även om vi är partipolitiskt obundna, och den grundar sig i vad våra medlemmar beslutat att vi ska driva.

En sak som våra medlemmar har identifierat är att det finns allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn i Sverige och att många inspektörer har en ohållbar arbetsmiljö. Som av en händelse är detta en fråga som åligger mig som tjänsteman på Naturvetarna att försöka råda bot på. Inför Almedalen i år tog vi fram pamfletter för att sätta ljus på våra frågor. En av pamfletterna handlade just om tillsynen. Den uttryckte att för att tillsynen inom djur-, miljö- och hälsoskydd samt livsmedel ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är:

– Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv

– Fri från jäv, hot och våld

– Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning

Det är inte direkt första gången jag skriver om detta och det lär inte heller vara den sista. För det är på det här sättet man kan försöka åstadkomma en förändring i samhället, genom att hela tiden belysa (eller tjata kring om man så vill) orimligheterna med en viss sak/ordning. När det gäller tillsynen i Sverige finns det allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn och många inspektörer har som sagt en ohållbar arbetsmiljö. Man kan ha olika bevekelsegrunder för att vilja få till en förändring inom tillsynen, t.ex. djurskyddskontroller, och man kan erbjuda olika lösningar men det intressanta är att problembilden delas av många olika intressegrupper (näringsliv, många som arbetar med tillsyn, EU:s-revisionsorgan m.fl.). Att hävda att det är ett särintresse, för t.ex. Naturvetarna, blir därför väldigt svårt att göra med någon sorts trovärdighet.

Djurens Rätt har sina bevekelsegrunder för att driva frågor kring djurskydd. De kom i förra veckan med en debattartikel kring att Sverige behöver en djurskyddsmyndighet. Som sagt behöver man inte ha samma grunder till att man driver frågor eller erbjuda samma lösningar. Naturvetarna är inte lika kategoriska som Djurens Rätt utan vill gärna hitta en balans mellan en levande landsbygd och väl fungerande tillsyn. Därför behövs det en myndighet som arbetar ”för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv”, som Jordbruksverket har i uppgift att göra. Men det är eftersom Jordbruksverket även har i uppdrag att arbeta för ett gott djurskydd, som Djurens Rätt mycket riktigt påpekar i sin artikel, som det blir lite rörigt och motsägelsefullt. Dessutom har Djurens Rätt också en poäng i att den väg som Sverige nu är på väg emot, med mer föranmälda kontroller, rimmar illa med EU: kontrollförordning. Det är också det som nämns ovan som EU brukar slå ner på i revisioner av svensk tillsyn!

När det så kom ett pressmeddelande häromdagen från Landsbygdsdepartementet om att Livsmedelsverket ska underlätta för livsmedelsföretag blev man dessvärre inte överraskad. Man väljer alltså att understryka de dubbla rollerna hos myndigheten även i det här fallet genom att göra ett tillägg i instruktionen som uppmanar verket att underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn. Väldigt bra att man värnar företagande i livsmedelssektorn. Men återigen de dubbla rollerna…nja, så där kan jag tycka. EU-förordningar och underkänt när EU gör revisioner verkar man liksom inte fästa så stor vikt vid. Är det verkligen ok?

Det går inte att blunda för problemen och om vi inte får den nya regeringens öra är vi inte främmande för att lyfta frågan ytterligare ett steg upp på EU-nivå. Det blir en spännande höst på många sätt och vis.

Share

Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

Share

Arbetsgivare kan och ska anmäla hot och våld mot tjänstemän

Har just närvarat vid ett seminarium om hot och våld i arbetslivet anordnat av försäkringsbolaget Förenade liv. Vad kan man säga om seminariet då? En sak som framstod som väldigt tydligt är hur rörande överens alla i panelen egentligen var om hur problematiskt detta är. Panelen bestod av: Britta Lejon, Förbundsordförande, ST; Annika Strandhäll, Förbundsordförande, Vision; Johan Pehrson, Riksdagsledamot och ledamot av Justitieutskottet, Folkpartiet; Thomas Bodström, Advokat, Borgström & Bodström Advokatbyrå. Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Tryggare Sverige. Sari Sander, VD, Förenade liv.

Alla dessa människor var rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän har ökat (främst under de senaste tio åren), att det ytterst är ett hot mot demokratin och att något måste göras. Att nätet och sociala medier är en stor orsak till att hoten ökat var man också rörande överens om. – Att agera i affekt och inte tänka igenom konsekvenserna förenklas av att man snabbt kan skicka iväg ett mejl eller lägga ut något på nätet, sade någon i panelen (vem förblir höljt i dunkel då mitt minne nu sviker mig). Man var också rörande överens om att konsekvenserna för den som har hotat/hatat i de allra flesta fall är ringa eller helt frånvarande, vilket självklart påverkar detta på ett negativt sätt.

Däremot gick åsikterna isär när det gällde vad som ska göras och vad grundorsaken till det ökande hotet och våldet mot tjänstemän är. Tillsätt en särskild samordnare för att titta på frågan och se hur vi kan komma åt den organiserade brottsligheten, sade någon. Nej, ingen särskild samordnare är nödvändig då problematiken och lösningarna redan är kända, sade en annan. Gärna en särskild samordnare men organiserad brottslighet är inte det stora problemet, sade en tredje. Där fick vederbörande också medhåll av Margareta Jonsson från Naturvetarnas styrelse som lyfte att det för inspektörer allt som oftast inte är organiserad brottslighet som är det stora hotet (eller i alla fall inte det enda) utan det är privatpersoner. Inte sällan sker det också på nätet.

Arbetsgivarnas ansvar för att hantera situationen togs självfallet upp. Naturvetarna driver i Almedalen (och alltid annars) tesen att en ändamålsenlig organisation för tillsyn är: Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv; Fri från jäv, hot och våld och Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning, Just detta med det förebyggande arbetet och det ansvar som åligger arbetsgivaren kring detta diskuterades flitigt av panelen. En fråga som diskuterades var detta med att arbetsgivaren ska anmäla hot och våld mot tjänstemän.

Vi vet alltför väl från erfarenheter från våra medlemmar att arbetsgivarna ofta drar sig för att göra detta. Ofta säger juristerna på många arbetsplatser att arbetsgivaren inte får anmäla. Det var därför intressant att höra Magnus Lindgren från Tryggare Sverige säga att Försäkringskassan har gått hela varvet kring detta. Juristerna där sade nej till att arbetsgivaren kan göra en anmälan kring hot och våld men efter en lång process anmäler Försäkringskassan alla fall där tjänstemän utsätts för hot och våld. Väldigt intressant! Allt finns dessutom dokumenterat kring hur denna prövning av lagen gick till på Försäkringskassan.

Där har man verkligen något att bygga vidare på som kan göra stor skillnad för Naturvetarnas medlemmar som utsätts för hot och våld men har svaga arbetsgivare på sin sida. Jag och Magnus bytte visitkort och kommer att höras närmare om detta framöver…ett bra seminarium i Almedalen med andra ord.

Share