Om slapp journalistik och den svenska modellen

Min dotter och son, 7 och 10 år, reagerar alltid på samma sätt när jag ska försöka förklara vad jag arbetar med och till slut landar i att förklara vad ”facket” och den svenska modellen är på ett otroligt enkelt sätt. De brukar nämligen framförallt reagera på och fråga mig om man får säga ”facket”, då de båda känner till den engelska betydelsen av ett ord som låter snarlikt. Förutom det brukar de inte vara så intresserade och glömma bort diskussionen lika fort som de frågat (som sig bör!). Men att jag landar i att försöka förklara på ett väldigt basalt sätt för mina barn, när verkligheten kring den svenska arbetsmarknaden är lite mer komplicerad, är inte samma sak som att media kan köra med samma förenklingsmodell.

Efter skriverierna om Kommunal för ett tag sedan fick jag kännedom om att medias förenklingar att använda begreppet ”facket” i var och varannan artikel hade föranlett att Naturvetarna blivit kontaktade av ett par medlemmar som ville gå ur Naturvetarna,,,pga av ett annat fackförbunds affärer?! Jag blev smått chockad för jag tänkte att man måste väl kunna förstå att det inte finns något likhetstecken mellan dessa affärer och Naturvetarna? Men när jag började tänka mer på det och utanför min snäva box som arbetandes på ett fackförbund, och djupt insnyltad i denna värld, kan jag förstå att man går på medias bild. Inte minst då journalister i någon mån anses vara en av grundpelarna i en demokrati, då de är en garant för opartisk information till alla medborgare i det demokratiska samhället. Det är i alla fall så de teoretiska resonemangen kring medias roll i ett demokratisk samhälle brukar föras.

Vår förbundsordförande, Ivar de la Cruz, gick också ut på vår hemsida för att visa att Naturvetarna har rent mjöl i påsen. Även Juseks förbundsordförande skrev en debattartikel i Folkbladet om att hela affären med Kommunal hanterats bedrövligt av media i sina grova förenklingar i torsdags i förra veckan. Utbildning är alltid bra tänkte jag och om media inte gör sin uppgift får väl arbetsmarknadens parter ta tag i frågan. Blev därför smått bedrövad när jag läste den här debattartikeln i Dagens Nyheter dagen efter av arbetsgivarorganisationen Svensk Handel. Varför bedrövad? Jo, därför att Svensk Handel skriver ”facket” om sin motpart Handelsanställda förbund och talar i svepande generaliserande termer om ”facket”. ”Facket” tillskrivs egenskaper som stämmer in på vissa fackförbund (kanske Handelsanställdas förbund, vad vet jag?) men inte på andra; om till exempel hur man ställer sig till ingångslöner, löneökningar med mera och huruvida dessa ska förhandlas kollektivt eller inte. Man behöver inte gå in på detaljer men det är kanske än mer bedrövligt att en av arbetsmarknadens parter själva faktiskt i viss mån förminskar sina motparter. Varför inte genom hela artikeln föra en dialog med den organisation som man också förhandlar med, Handelsanställdas förbund, istället för att generalisera, förminska och prata ”facket”?

Det är lite som den läsebok min son har i skolan, Varg nosar och jagar, som är ett skolmaterial framtaget av Svenskt Näringsliv för mellanstadiet om ekonomi och företagande. Jag har egentligen ingenting att invända mot att min son lär sig en hel del om entreprenörskap (även om ordet indoktrinering hela tiden svävar i mitt huvud varje gång vi sitter med läsläxan) vad jag däremot kan ha invändningar emot är att det inte pratas den svenska modellen överhuvudtaget…och då tillkommer ändå avlönad personal till den tidning (Varg) som ett par barn startar i boken. Men man kanske ändå någonstans får vara tacksam för att denna del har hoppats över och att det inte skrivs i svepande och generella termer om ”facket”. Skrämmande är det ändå att många som går ut gymnasiet i Sverige har en bristande arbetsmarknadskunskap, då de kanske inte vet vad som är viktigt att försäkra sig om i sitt kommande arbetsliv. Media hjälper som sagt inte dessa vilsna ungdomar på traven heller genom svepande generaliseringar.

Min syn på media och journalistik har nog varit alltför naiv börjar jag att inse och det är väl helt enkelt upp till fackförbund att själva försöka nå igenom mediebruset för att informera om sin egen verksamhet och att bidra till den allmänna arbetsmarknadskunskapen. Däremot är det väl tveksamt om alla ska ge sig in i att författa skolmaterial…då det inte känns som kärnverksamheten i ett fackförbund och om alla fackförbund kollektivt (även om man inte använder begreppet ”facket”) kan lära sig något av de senaste tidens skriverier är det väl just detta. Kärnverksamheten och medlemsnyttan måste alltid självfallet stå i fokus i all verksamhet som bedrivs i ett fackförbund! Så är det för Naturvetarna och så ska det också självfallet förbli. Om inget annat så är medlemsnyttan i det här blogginlägget kanske detta: det här är Naturvetarna!

Share

Högskolestiftelser = en möjlighet för den svenska modellen?

Högskolestiftelseförslaget hotar universitetens kärnvärden. Det menar 36 svenska forskare som idag skriver på DN Debatt om att förslaget om att svenska lärosäten ska kunna drivas i stiftelseform öppnar för en bolagisering som i sin tur äventyrar såväl forskningens oberoende som dess kvalitet och samhällsnytta. Deras analys, om den stämmer, är alarmerande. Ty vad är den högre utbildningen och forskningen värd om den inte är oberoende, högkvalitativ och samhällsnyttig?

Men har de rätt? Svårt att säga: forskarnas argumentation är nämligen lika svajig som regeringens förslag. Låt mig förklara hur jag tänker.

Förslaget om att göra det möjligt för svenska universitet och högskolor att ombildas till privata stiftelser har sedan det presenterades i början av sommaren kritiserats hårt. Mycket har handlat om själva hanteringen: varför presenteras det i form av en skrivelse istället för en gedigen utredning (som är brukligt gällande så omfattande förslag som högskolestiftelseförslaget är) och varför blev remisstiden bara tre månader, trots att förslaget släpptes mitt i sommarsemestern och större delen var Sverige går på sparlåga? En del kritik har dock handlat om själva principen och om att stiftelseformen inte lämpar sig för det som är universiteten och högskolornas uppdrag. Emedan den första formen av kritik är rimlig och ytterst befogad är den andra mer tveksam. Kritiker lyckas nämligen inte visa varför stiftelseformen är så dålig idé. Detta gäller i högsta grad debattörerna på DN Debatt. Deras främsta kritik är att förslaget öppnar för att ”…högskolor omvandlas till aktiebolag där tillgångarna delas ut till ägarna”. De undviker dock att nämna att det i skrivelsen står att aktieformen är olämplig och att det inte finns något nödvändigt samband mellan stiftelseformen och vinstuttag. Deras kritik är ideologisk. Detta är självfallet helt i sin ordning, ideologi är (eller borde åtminstone vara) grunden för all politik och en naturlig grund för att vara för eller emot någonting. Problemet är bara att de 36 debattörerna inte låtsas om att deras ställningstagande har med ideologi att göra och att de dessutom använder sina akademiska titlar för att stärka sin trovärdighet. Detta är problematiskt, särskilt då de – och det med rätta! – kritiserar regeringen för bristande och onyanserad analys. Genom att skriva under som professorer, lektorer gör debattörerna anspråk på att komma med en mer nyanserad, icke-ideologisk analys än vad de faktiskt gör. Det är beklagligt eftersom det riskerar att dra uppmärksamheten från det som verkligen är en relevant och riktig kritik: nämligen att regeringen misslyckats kapitalt med att visa varför stiftelseformen är den bästa organisationsformen för svenska universitet och högskolor.

Naturvetarna är helt överens med de 36 forskarna om att liggande förslag är bristfälligt. Vi vill exempelvis se att representationsrätten för studenter och anställda i stiftelsernas styrelser säkerställs och att det införs någon form av garanti för offentlighetsprincipen såväl som rättsäkerhet. Men det som tyvärr verkar ha tappats bort i debatten är att förslaget faktiskt skulle kunna innebära en del vinster också. Så länge den kvaliteten och oberoendet för den högre utbildningen och forskningen garanteras så finns ingenting som säger att staten måste vara huvudman för de svenska lärosätena. Framförallt finns inget som säger att staten måste vara arbetsgivare för dem som arbetar inom akademin. Naturvetarna är därför försiktigt positiva till idén om ombildning eftersom vi ser att det skulle kunna innebära en öppning för den svenska modellen; en öppning som i sin tur kunde innebära en chans att etablera för akademin specialsydda kollektivavtal.  Det tror vi vore bra för våra medlemmar (studerande som anställda) och för utbildningens och forskningens kvalitet.

Sofie Andersson

 

Mer läsning:
Några av de som hittills svarat på remissen är Ekonomistyrningsverket , Sveriges Ingenjörer och Universitetskanslerämbetet. Naturvetarnas svar på förslaget om högskolestiftelser hittar du här och ytterligare kommentarer kring öppningen för den svenska modellen här. Läs också
P.O Rehnqvists kommentarer kring om den vårdslösa debatten om högskolestiftelse 

Share